isaodicho

Välkomna till min nya blogg på hemsidan lamirada.se

 

I helgen har vi varit med Lily på My Dogs internationella två-dagars utställning i Göteborg. Förutom trevlig vistelse i utställningshallen har vi också haft enormt kul med våra perrovänner som bodde på samma hotell som vi. Vilket härligt gäng - tack alla! Ett extra tack till Annelie och Peter som lotsar runt La Sirenita´s gänget lite överallt i vårt avlånga land och anmäler oss till olika uppfödargrupper, då Annelie också roar sig med att styla sin uppfödargrupp i matchande utställningskläder. Vad månne det bli för färg nästa gång?

 

Umgänget på kvällarna var toppenkul och vi pratade om allt mellan himmel och jord, naturligtvis blev det också en hel del hundsnack. Vi hade även trevliga middagar tillsammans, tittade på ishockey (Heja Sverige!) och promenerade med dogsen m.m.

  

Hur gick det då för Lily? Joo, då hon gjorde enormt bra ifrån sig! Dag 1 fick den spanske domaren Malo Alcrudo Rafael (dömer också vår ras i årets världsutställning) ett så gott intryck av henne att hon först vann unghundsklassen med exc och ck, för att sedan slutligen spränga sig in sig bland tre championtikar och knipa tredje platsen i Bästa tik, vilket innebar både Cert och Cacib. Vilken underbar liten perrotjej Lily är - inte illa jobbat då det var hela 26 tikar och sammanlagt 38 anmälda perros.

 

I de fyras gäng fanns också två fina tikar med Dicho-anknytning, för på andra plats placerade sig hans fina mormor Trizza (Still going strong, vilket hon bl.a. visade i BIS-veteran måndag då hon blev uttagen bland de tio - Grattis Åsa!) och på fjärde plats hans norska fästmö Fiona (Roligt att ni kom Torine o grattis till fina resultat!).

Den glada kökspersonalen som står för årets nyårsmiddag, a la tre rätter!

En riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT PERROÅR till er alla! I brist på snö här i Skåne får det istället bli ett gammalt foto från en härlig skogspromenad tillsammans med hundarna!

 

 

December månad rusar nu på med rekordfart och tro det eller ej, snart är det faktiskt JUUUL! Det märks då verkligen inte utomhus, för där är det ca 5 grader, gråkallt och trist! På jobbet är det som vanligt den här tiden på året - mycket att göra, för nu är jag inne in sluttampen med rättningar av prov och uppgifter av skiftande slag. När jag nu börjar att få ont i halsen och bli förkyld är det bara att konstatera att tajmingen är urusel, för nu finns det verkligen inte tid att bli sjuk!

 

Lily vår lilla tonårstjej har nu passerat 1 1/2-årsåldern och är som tonåringar är mest lite upp och ner. Ena stunden hon duktig och fokuserad på det vi tränar. För att i nästa sekund - se allmänt förvirrad ut, som om hon tänkte. Are you talking to me? Fast trots sina förvirrade stunder som ibland frestar hårt på mitt tålamod, så är hon ändå en riktig liten goding. Söt och charmig som bara den samt oerhört följsam och lättlärd när hon lägger den sidan till!

 

Den senaste tiden har hon ägnat sig åt en mängd typiska tonårsaktiviteter och här kommer ett axplock av dem! Hon har t.ex. varit på årets sista lydnadsträning med perrokompisarna med efterföljande fikastund. Sedan avslutades en rolig träff med spring i benen med polarna. Träning, kompisar och fika är ju poppis för många i den här åldern och Lily är uppenbarligen inget undantag!

 

                                                      Fina bilder från Dexters blogg!

 

Att storstan är lockande för våra tonåringar vet vi ju alla och när det var dags för Älvsjömässans hunduställning också kallad Stora Stockholm, var Lily naturligtvis där. Dessutom är det ju viktigt att då och då få stå på egna tassar, utan att jämnt ha storasyster Isa och storebror Dicho i hasorna. Lily tyckte det var toppenkul med alla perros, n.b. ett fyrtiotal. Det var många av La Sirenita´s perros på plats och bland dem bl.a. tre av hennes brorsor och dem var det ju extra roligt att få träffa! I topp placerade sig två finska hundar och med tanke på den tuffa konkurrensen för våra svenska perros, så får jag nog vara nöjd att hon blev två i unghundsklassen med exc. Annelis fina perrotjej Garbo knep juniorvinnartiteln 2013 - grattis ännu en gång!

 

Bilresan dit var kantad av dåligt väder och när stormen Sven äntligen bedarrat inemot lördagen, så styrde vi så kosan mot huvudstaden. Fast resan startade med mkt blåsigt och snöigt väder, så i 70 km/timmen var vi mkt tveksamma in i det sista om vi överhuvudtaget skulle kunna nå fram. Norr om Helsingborg slog vädret om till det bättre och då var det bra att stå på, för Åsa och Arne hade bjudit hem oss på middag. När vi äntligen kom fram fick vi till vår stora glädje slå oss ner vid dukat bord och lita på att det smakade gott efter den långa bilresan. Tack, för underbar mat och trevligt sällskap!

 

Lily har också fått en ny kamrat i den lilla finska importen Caraydan Nodalin, som vi har den stora glädjen att samäga tillsammans med Perro Rizados Åsa. Extra roligt är det ju också att det är Dichos fina morbror Enzo (Perro Rizados Amancio) som är pappa till henne. Nodalin har sedan sedan några dagar tillbaka landat i den skånska myllan och bor numera med Lina och hennes familj i Bjärred. Vi kommer med andra ord att kunna träffa lilltjejen ofta och det ska bli så spännande att få följa henne i framtiden. Förutom att hon är söt som socker har hon också ett underbart temperament - framåt, orädd och enormt social!

 

 Hur söt får man vara! Lägg märke till den vita pälskanten på vänster öra - urgulligt!  

Ha nu en bra fortsättning på månaden och försök nu att ta det någorlunda lugnt, så att ni också får möjlighet att njuta av och vila upp er under den kommande julledigheten! 

 

 

 

 

 

 

Nej, nu är det verkligen hög tid att skriva några rader på min blogg! Tiden rusar just nu på med blixtens hastighet, så det gäller det att försöka hitta ett lagom tempo i tillvaron och inte dras in alltför mkt i december månads höga puls. 

 

Häromhelgen gjorde Mats, jag och Lily en avstickare till Danmark, n.b. till en två-dagars utställning i Herning. Lillskruttan som numera ställs ut i mellemklass (unghundsklass) inledde med excellent och fin kritik, medan det dag två gick ngt sämre. Mer kroppsvolym, tyckte domaren! Ja, ja, men hon ju en liten och nätt tik och hur skulle det se ut om vissa av hennes kroppsdelar var kraftigt förstorade i förhållande till kroppen för övrigt??

 

Vi bodde fantastiskt fint på ett vandrarhem mitt i Silkeborg - fyra mil från uställningsorten. Boendet ligger precis intill en sjö och så här fin vy hade vi från vårt rum.

Efter två dagar i ringen så fick Lily äntligen bjuda in söta La Sirenita´s kompisen Pandora till lek och hon var minsann inte svår att övertala!

 

 

 

 

 

 

 

Tiden rusar på i rasande snabb takt och sommarens värme är nu snart ett minne blott! Fast så här långt har även hösten varit skön, med många fina och soliga dagar! Igår kväll blev det ändå märkbart kyligare, så det känns bra att redan ha satt på bilens vinterdäck inför kommande morgnar med halt väglag. Jag avskyr att bli överrumplad av vintertemperaturer, men gårdagens citybesök efter en härligt varm eftermiddag blev snabbt förvånansvärt kall. Det verkar vara hög tid att plocka fram både vinterjacka, mössa och vantar!  

 

Med kylan verkar det också som om hararna har fått nya vanor! Jag har nu vandrat med hund på den stora mossen precis intill där vi bor, sedan snart sju år tillbaka och aldrig sett några fältharar intill de hus som ligger närmast de stora vandringsytorna. Men imorse då jag den, morgontrötta matten tog en promenad där nere och släppte Lily som glad i hågen sprang ut på åkern för att göra sina behov - rusar det upp en hare precis framför henne. Lily är till skillnad från exempelvis Isa inte speciellt jaktbenägen, men en skuttande hare på en meters avstånd var för svår att motstå! Min bruna krulltott i bakhasorna på haren sätter högsta fart rakt igenom en trädgård och att den omgärdas av en gärsgård var inget problem för någon av dem. Lily är ju snabb som en hind och kan dessutom hoppa mycket högt utan någon som helst ansats.

 

Samtidigt som de två försvinner bakom husknuten, så ser jag på avstånd en långtradare närma sig den vägsträcka som löper mitt framför huset och med hjärtat i halsgropen inser jag att nu är det fara och färde! Tänk, vad många och märkliga tankar man hinner tänka på de få sekunder som sedan följer! Förutom att jag också var tvungen att snabbt bestämma mig för om jag skulle rusa efter eller stå kvar och istället ropa allt vad rösten bar. Jag bestämde mig i sista stund för det senare och lyckades till slut med mina högljudda STAAANNA o LILY KOOOM hejda henne att fortsätta jakten. För lika fort som hon försvunnit bakom huset står hon plötsligt bakom staketet och ser allmänt förvirrad ut, som om hon inte riktigt förstått vad som hänt och hur i allsin da´r det kunde bli så här tokigt! Ända sedan hon var liten valp har jag tränat henne i att varken jaga fåglar eller andra djur på egen hand och nu när det nu händer verkar hon tycka att det är en aning omskakande och kanske också lite olustigt får jag hoppas! När hon märker min oro och irritiation över det som hänt ser hon faktiskt riktigt skamsen ut och även om det påstås att hundar inte kan skämmas, så verkade det faktiskt ändå så. Hoppas nu att hon bär den här olustkänslan med sig genom livet, för min älskade Lily det här vill jag aldrig uppleva igen! 

 

Vid sådana här händelser inser jag verkligen att det bara är ett ögonblicks verk när det kan hända olyckor och att även om man tycker att man är försiktig och och inte låter sina hundar springa lösa var som helst och hur som helst, så kan ändå oförutsedda saker inträffa som i värsta fall kan sluta riktigt illa! Tack och lov slutade det hela lyckligt den här gången och det är jag så evigt tacksam över, men jag känner mig faktiskt lite tagen även så här några timmar senare!

 

På eftermiddagen lägger jag därefter ut några personspår på samma område där vi gick morgonpromenaden, för jag tycker att det skulle kännas bra att få Lily att jobba med en mer meningsfull uppgift på den plats där vi så ofta går på promenad. Det visar sig att hon har inga problem att fokusera sig på sina två spår och hon klarar både raksträckor och vinklar galant, då hon jobbar målmedvetet och mycket koncentrerat.

 

 

När sedan kvällen kom var alla hundarna både trötta och nöjda! Vilket passade oss bra, eftersom de skulle tillbringa kvällen med Maribel. Medan Mats och jag skulle nu äntligen lyckades att hitta en gemensam kväll med våra vänner Lasse och Marie, då vi hade bestämt oss för att kombinera bio med restaurangbesök. Det blev sååå trevligt (vi är alla fyra bra på att prata bort tid) och så gott det var med grekisk mat! Dessutom var filmen Monica Z enormt sevärd och förutom all härlig musik med bl.a. Beppe Wolgers fina texter, så var huvudrollsinnehavaren Edda Magnason imponerande i sitt  skådespeleri, särskilt med tanke på att hon är helt oerfaren som skådespelare! 

 

Här kopplar Lily av i hemmets lugna vrå efter att ha tillbringat en stor del av söndagen med mig på Lomma BK, där det har varit lydnadstävlingar från tidig morgon. Förutom allt socialt umgänge med både hundar och tvåbenta, så har vi också passat på att träna lite lydnad samt gått en långpromenad i skogen. Efter en regnig och ruggig utomhusvistelse är det onekligen skönt att krypa upp i soffhörnet och t.ex. titta på Världscuphoppning. Av döma av bilden verkar minsann Lily också tycka att det är spännande! När finalen pågår som bäst - ser det nästan som om hon är på väg att krypa in i TV:n! Gulltjejen där, om du bara visste hur mycket jag tycker om både dig och de två lakritstrollen!

 

 

Nu var det länge sedan som jag skrev, så vart har tiden egentligen tagit vägen? Hösten har nu kommit för att stanna och trädens löv har på kort tid skiftat från grönt till gult, rött och orange. Vackert!! Dessutom har vi njutit av många soliga dagar med härlig hög höstluft, så det har varit en fröjd att varje eftermiddag få ta hundarna med sig ut i det vackra vädret och då känns det onekligen extra bra att vara hundägare!

    

Alla tre hundarna har nu fått nya kortklippta frisyrer och de njuter i fulla drag av sina lätta och smidiga kroppar. De har också fått förnyad energi samt blivit så mycket keligare! Här är det Dicho som myser i solskenet en kort tid innan hans päls for all världens väg. Trots pälslängden var den fantastiskt fin - tjock och glansig med lagom mkt underull samt nästan inga tovor alls!

I mitten av augusti åkte vi i sällskap med Barbro, Pelle och Lykke på en valpträff i Danmark. Vilken trevlig dag vi hade och vad roligt att så många från Dicho och Bandos kull kunde komma, tyvärr fick Alba förhinder i sista stund - annars var alla där! Oj, vad de små krulltottarna vuxit och så kul de tyckte det var att träffas igen. Lily fick också var med på ett hörn och hon säger ju aldrig nej till att leka tilsammans med andra leksugna krulltottar. Av tikarna verkar Viola och Lykke vara mest lika varandra, medan gårdshunden och muskelknippet Hector är en kopia av Dicho utseendemässigt förutom att sonen är ljusare förståss! Tack, Majbritt och Jesper för er gästfrihet med dejligt umgänge och god mat! Det var så trevligt att få komma hem till er pampiga gård och dess vackra trädgård (härliga ytor för hundarna att röra sig på - i storleksordning park snarare än trädgård) Det var sååå roligt att få träffa alla, som värdfolket och Hector, de andra valparna med familjer samt Bando med familj! Hoppas vi snart ses igen!

 

Nu är vardagen tillbaka igen med jobb och mindre tid för andra aktiviteter. Det är ändå märkligt så fort man kommer in i arbetslunken efter en lång och skön sommarledighet! Efter att det nu gått några veckor så känns det som jag aldrig varit därifrån! Det är ljuvligt att det i alla fall att det finns helger att njuta av och att det då finns tid att ladda batterierna. Perroträffen i Gränna var ju en sådan där helg som jag bara skulle koppla av på och mingla runt tillsammans med andra perroentusiaster samt låta Isa och Lily delta i vattenprov respektive KM:s lydnad. Vad händer då bara några dagar före avresa? I mitten av veckan åkte jag på en rejäl maginfluensa och när jag så smått börjat att att repa mig från den så får jag inflammation i en tand och när det händer får jag nog medge att Grännaresan hängde på en skör tråd, men skam den som ger sig! Efter ett tandläkarbesök på torsdagen påbörjade jag en antibiotikakur, så på fredag eftermiddag stuvade hela familjen in sig i bilen med förhoppningen att vi skulle hinna fram till kvällstävlingarna i agility, rallylydnad och klass 3-lydnad, men där var jag nog alltför optimistisk för med en värkande tand och middagshungriga medresenärer så var vi tvungna att göra ett par stopp utefter vägen, för inköp och intag av värktabletter samt för att fylla på matdepåerna och för rastning av hundarna så klart.

 

Fredagens Grännaväder visade sig vara ganska ostadigt med blåst och en och annan skur!  Vid ankomsten till Grännastrandens camping så vandrade jag och Lily ner mot tävlingsplatsen, medan Mats, Maribel, Dicho och Isa tog en långpromenad samt installerade sig i den lilla campingstugan. Tyvärr var lydnaden redan slut när vi kom fram, så vi kom lagom till prisutdelningen! Resultaten i helgens olika tävlingar är utlagda på Perroklubbens FB-sida. 

 

Efter en relativt bra natt (sov nästan hela), så hade vi satt väckarklockan på väckning kl.8.00 på lördagmorgonen, för vid tiotiden skulle alla besökare hälsas välkomna och sedan påbörjades en mängd olika aktiviteter. Jag var framförallt nyfiken på startklassen i vattenarbete (nytt för i år) som pågick nere vid stranden. En mycket spännande och rolig tävlingsform där varje moment (t.ex. så ska hunden plocka upp en sandsäck från bottnen genom att dyka ner med huve´t samt så ska den bogsera in en person som ligger på en surfbräda genom att ta en apport i munnen som är fäst i en lina) poängbedöms för att sedan få ihop den slutsumma som ska räcka till godkänt. Om jag förstått det hela rätt, så kommer det nästa år även att bli en fortsättning på denna klass och det låter ju spännande!

 

Vid lunchtid blev det så dags för Sim- o räddningsprovet och då var det Isas tus att visa framfötterna, men med en matte som var skröplig så blev det istället Anna (som snällt nog erbjudit sig att försöka) som drog på sig våtdräkten. Isa som först i år har börjat att simma av egen fri vilja har sedan en längre tid tillbaka legat i hårdträning i vattenarbete, men med höga vågor som slog emot stranden och med en ny person som skulle lotsa henne genom momenten så kröp tveksamheten sakta över henne och hon ville helt enkelt inte ge sig ut på djupt vatten. Jag som stått gömd mig bakom ett buskage fick nu en helt tokig ide´!

- Om jag slänger av mig byxorna och rusar ner till stranden, så kanske Isa ändrar sig och visar vad hon kan! Sagt och gjort, efter rena troschocken mitt på stranden (samtidigt ropar jag till Anna, i egenskap av sjusköterska, om det är ok med fotbad trots min infl. tand och hojtar också till Carina att hon inte ska fotografera mitt galna tilltag! Vilket hon naturligtvis gör, men jag har tyvärr inte lyckats att lägga ut hennes fina bilder på min blogg). Jag försöker sedan att uppmuntra Isa att ta sig ut på simbart vatten och visst går det en kort sträcka, men sedan märker jag att hon helt tappar geisten och då tvingas jag tyvärr att avbryta försöket. Hon får göra ett nytt SoR-prov nästa år! Det är ju onekligen lite svårare för en hund som börjat simma så sent i livet, bl.a. är hennes simteknik är inte lika bra som om hon lärt sig grunderna från det att hon var liten valp (ligger gärna lite för djupt ner i vattnet).

 

En dag med ganska bra väder och t.o.m. en och annan solglimt fortsatte sedan med en mängd trevliga aktiviteter, bl.a. tävlingslydnad med Johan - både praktiska exempel på hur man kan träna in olika moment med hans fina perroflickor Tova o Chica samt möjlighet att därefter få instruktioner av honom. Mycket intressant och välbesökt! Dessutom en massa prova-på-aktiviteter som bl.a. agility, rallylydnad och miljöbana. I Mats favoritgren "Snabbaste perron", fick hans team med Isa (tvåa förra året) se sig slagna av snabbfotade Lykke (femma) och Lily hack i häl.

 

Vid 18-tiden öppnade sig himlen och regnet öste ner, men vad gjorde väl det för kvällens grillparty var ju inne i ett stort festtält. God mat, trevligt umgänge, härlig stämning och god musikunderhållning fick så  avsluta en mycket trevlig Perroträffs-dag!

 

 

Innan hemresan på söndagen hann vi också med att titta på KM i lydnad 1 och 2. Klubbmästare blev Judie och Marita - grattis! Lily fick skjuta på sin debut i Grännalydnad till nästa år, istället tog vi det lugnt utanför tävlingsplanen i sällskap med det trevliga perrogäng som stannat kvar även den tredje Grännadagen. Stuga är redan bokad, så jag hoppas att vi ses igen nästa år! 

 

 

 

 

 

Mats, jag och Maribel samt krullisarna inledde vår gemensamma semester med att åka upp till sommarstugen i S:t Annas skärgård - att få komma dit i ett strålande sommarväder och sedan få njuta av det vackra landskapet från morgon till kväll samt få sola och bada varenda dag är verklig LYCKA, både för två- och fyrbenta!!

 

Dicho har varit lika modig i vattnet som tidigare somrar och kastade sig från bryggan redan första dagen som vi badade, som vanligt har han och jag tagit härliga långsimningar före frukost! Alltid lika uppfriskande och skön start på dagen, men när jag därefter även skulle vattenträna de två andra krullisarna och att det sammanlagt kunde innebära att jag låg i ca två timmar i vattnet så var det skönt att ha våtdräkten på. Lily tog det lite lugnare i böljorna de blå, men kommer förhoppningsvis att simma för egen maskin innan sommaren är över! 

 

La Sirenita's kennelträff i Smedjebacken har också varit ett roligt inslag under semestern tillsammans med dogsen för Mats, jag och Maribel till Dalarna. Det blev tre fullspäckade dagar med en massa skojiga aktiviteter och trevlig samvaro med andra perro-människor! Det startade redan på fredagskvällen med att Lily, efter en intensivkurs med mig tidigare i veckan, klarade anlagsprovet i viltspår. Att det sedan var minsta  möjliga tidsmaginal ökade onekligen spänningen i sluter av spåret. Hon spårade i ett mkt långsamt tempo! Vilket förhoppningsvis kommer att göra henne spårnoga, men nu tog hon det lite väl lugnt och sluttiden klarade hon med en "hel" minut tillgodo! 

 

Under lördagen var det gemensam fotografering och en massa roliga prova-på-aktiviteter med trevliga priser! Isa och jag ingick sedan bland tre ekipage som visade upp lydnad på olika nivåer, dessutom var det Manne o Micke samt Ester o Petra. Det fanns också tid för mingel och bad för hundarna, vilket var mkt populärt med tanke på sommarhettan! I den ljumma sommarkvällen som följde återsamlades vi runt ett uppdukat långbord och åt god kvällsmat tillsammans! Söndagen avslutade sedan en intensiv och innehållsrik kenneträff med utställningsträning och fikastund innan hemresan, taaaack för allt! Sååå roligt att träffa alla!

 

Nästkommande helg for vi så återigen norröver och denna gång samlade Anneli oss för ett BPH (beteende- och personbeskrivning för hund) på Märsta BK. Lily och några av hennes bröder samt några andra perros var på plats, för att i 29-gradig värme genomföra olika BPH-moment. Pust! Efter att jag sprutat henne sval med kallt vatten blev det så äntligen Lilys tur, då hon gick ut som sista hund. Jag får nog säga att hon genomförde sin runda med bravur. Hon bjöd inte på några större överraskningar. Däremot var jag positivt överraskad att hon så godvilligt följde med en främmande person, utan att kasta en enda blick bakåt på mitt håll. Dessutom lekte hon av hjärtats lust och bara det var ju en prestation i sig själv i den stekheta solen. Om jag ska utvärdera BPH:n så var Lily både stabil och trygg samt hade förmåga att snabbt lägga olika intryck bakom sig och gå vidare med nya moment.

 

                            Mysstund med "mormor"  Åsa!

 

Hoppas nu att ni får en fin inledning på hösten med jobb (hrmm) och annat kul! Vi får väl försöka att bära med oss alla härliga och ljusa sommarminnen, för att lättare klara av höstmörkret när det kommer!/Louise o Co

 

 

I samband med Tvååkers utställning i dagarna tre, så började också vår gemensamma semester! Eftersom det visade sig att Mats omöjligt kunde ta ledigt på fredagen på grund av att han inte kunde komma loss som ansvarig för Falsterbo Horse Show, istället tog han lördagståget till Varberg. Vad snällt att du hämtade honom Arne, medan jag hade fullt upp med Lily i utställningsringen!

 

Vi var ett glatt gäng som bodde tillsammans på en gård (lagom avstånd - 20 min till Övrevi IP) med mysiga småstugor, restaurang med mkt god mat, bra rast- och spring-ytor för hundarna samt en pool med 26-gradigt vatten. Där tillbringade jag flera timmar i en solstol och tog mig också några sköna och avsvalkande dopp, vilket var kändes härligt efter många varma uställningstimmar. Tack, Anneli för att du ordnade ett så trevligt boende och det var så kul att umgås både med dig och Peter samt alla andra trevliga perromänniskor!

 

 

I söndags morse åkte Mats och jag norröver, igenom ett regnigt och för årstiden kallt Sverige, till en utställning i Borås med 22 anmälda perros. Den var från början inte inplanerad, men nu när Dichovalpen Lykke skulle göra officiell utställningsdebut så blev vi så sugna att tillsammans med Pelle och Barbro ingå i hennes hejarklack! Sagt och gjort, i sista stund kastade jag också in en anmälan för Lily.

 

Vid ankomsten till Ruda sportfält tre timmar senare upphörde äntligen det envisa regnet, men med hotfulla moln på himlen tog vi ändå det säkra före det osäkra och slog upp utst.tältet på den minimala ytan som fanns kvar utanför ringen! Barbro, hade varit snäll och haft ett vakande öga på en ledig plats mellan två tält, för att se till att den fanns kvar när vi kom dit.

 

Lykke var först ut bland krullisarna och efter att domare Natalja Nekrosiene gjort sitt, så blev hon Bästa valp med HP och strålande kritik!. Grattis Barbro och Pelle - vilken duktig perrotjej ni har! Bra jobbat av både Lykke och hennes handler! 

 

Därefter kom det klara besked från matte att: - Klart hon ska vara med i finalen! Där gjorde lilltjen också bra ifrån sig och tittade sig mest nyfiket omkring, utan att visa minsta tecken på att hon tyckte det var stökigt bland de tjugofemtal valpar som visade sig upp sig i finalringen. Fast när hon plötsligt får se Barbro i folkmängden så var hon allt lite trött ändå och gjorde vad hon kunde för att dra till sig hennes uppmärksamhet! När matte sedan försvann lite diskret in i folkmassorna, så fick Lykke återigen fokus på husse. Hon ingick inte i de fyras gäng som gick vidare, men vad duktig hon var som orkade att visa upp sig så fint ännu en gång! 

 

Som en storm drog denna 10-veckors söta lilla mops in i vår son Hectors och flickvännen Amandas liv för en vecka sedan. Ett riktigt litet kvicksilver är hon, så nu har de verkligen att göra dagarna i ända! Välkommen sötnosen Luna och vi i la familia tycker det ska bli spännande att få följa henne framöver! När hon har fått växa tll sig ännu lite mer och då även fått sin 12-veckorsvaccinationen, så lär det bli fullt race med våra lekglada krullisar. Lycka till med lilltjejen - trots sin litenhet så kan man lugnt säga att ni har fått mkt hund för pengarna!

 

Apropå Lunarstorm, så har jag förresten nyligen (tack vare eller på grund av att min träningsgrupp i lydnad som startat upp en grupp) gått med i Facebook. Att jag inte anslutit mig tidigare har helt enkelt berott på att jag känt mig tveksam att lägga ner ännu mer tid på de sociala medierna - jag har istället valt att prioritera min bloggsida. Jag har så långt inte tillhört de mest aktiva i Perroklubbens FB-grupp, men jag har ju insett att mkt information kring rasen sprids här och den samt olika diskussioner kring rasen är ju intressanta att följa och delta i. FB i all sin ära - jag hoppas ändå att Perroklubbens mkt informativa och läsvärda bloggsidor överlever, för de är ger ju så bra och intressant läsning för bl.a. nyblivna perroägare eller de som helt enkelt bara är nyfikna att lära sig mer om rasen.

 

Under vår första gemensamma semestervecka, som Mats till stor del skulle använda till att måla fönster, har det ösregnat i princip varje dag! Trist väder, så det förslår! Efter dagens träningsrunda på Lunds BK kom jag och hundarna hem rejält blöta. Tack och lov har ingen av krullisarna ngt emot att träna i regn, men när himlen efterhand öppnade sig alltmer och regnet formligen öste ner, så fick jag nog och packade in hundarna i bilen och körde hem. Nä, nu längtar jag onekligen efter sol och värme - en solig och fin svensk sommar är det bästa som finns! Om det bara vore väderleksförhållanden att lita på här hemma, så skulle säkert många av oss som semestrar i solsäkra länder stanna kvar hemma. För det är ju ändå så att när höstmörkret kommer, så känns det bra att ha många soltimmar bakom sig från sommarledigheten.  

 

I väntan på att skurarna ska upphöra är det ändå gnska mysigt att krypa upp i soffhönet med en bra bok och jag har nu laddat med en hel hög med pocketböcker. På nattduksbordet ligger just nu den till hälften lästa "Förlåtelsen" av Hanne -Vibeke Holst, som handlar om en relation mellan mor o dotter i modern tid och parallellt får man följa en prästfamilj under och efter andra världskriget. En läsvärd bok, som på ett mkt bra sätt bekriver relationer mellan olika människor och det ska bli spännande att senare under läsningens gång få se hur de två händelseförloppen hänger ihop! 

 

Ännu en härlig midsommarafton är nu förbi och trots en dyster väderprognos blev det en fantastiskt fin dag - vamt och skönt! Ja, visst hopade sig det emelllanåt en del oväckande moln över våra huvuden, bl.a. när vi precis dukat upp all den goda midsommarmaten ute i trädgården (så välsmakande att jag helt glömde bort att ta några kort). Men tack och lov inget regn! Vädergudarna var tydligen på gott humör i år!

 

Sill och nubbe var ju inget som lockade hundarna, däremot njöt de i full drag av de smaskiga märgben som de blev bjudna på. Lily är ju fortfarande förföriskt väldoftande, så för att vi inte skulle behöva ha tillsyn på dem hela tiden så fick det stå några kompostgrindar mellan hanhund- och tiksidan. Bra förresten att Lily har avverkat sitt löp när det är dags för Mats och min gemensamma semester, för det blir onekligen lite enklare då. Har ibland fått frågan: Hur det fungerar att ha tik och hanhund under samma tak? Det går i stort bra, fast under löpperioden krävs det ju lite planering och en hel del kompostgrindar för att gärda av dem från varandra. Det är ju framförallt hanhunden som kan bli stressad, så vi har försökt att se till att det finns Lily-fria zooner i huset så att Dicho kan vila från hennes dofter så mkt som möjligt. Dessutom försöker vi att på de dagliga promenaderna, speciellt under höglöpsperioden, gå med dem på olika platser. 

 

När det så inemot kvällen blev dags för vårt sällskap att tåga ner mot byns traditionella och alltid lika välbesökta midsommarfirande, så blev det Lily som fick representera de fyrbenta. Medan de andra två krullisarna vilade sig inomhus på matrummets svala klinkergolv efter att varit ute i sommarvärmen hela dagen.

 

 

  

Här i Lund är nu en hektisk studentvecka slut och eftersom varje gymnasieskola har varsin dag, så kan det bli många studentfester att gå på! Maribel har haft ett extremt intensivt program - med ett snitt på tre fester per kväll, så det har verkligen varit högt tempo varenda dag. Medan di gamle: Mats och jag tog det ngt lugnare, fast när det blev två fester under en och samma kväll så fick även vi höja tempot en aning.

 

Här startar vi upp med Jakobs studentfest och vilken kväll det blev! Deras grönskande trädgård utgjorde en fin inramning på festen och ovanför våra huvuden lyste dessutom solen så skönt på en vackert klarblå himmel. Vi blev också bjudna på otroligt god mat och fick höra finstämd musik i folkviseton med mkt duktiga musiker. Tack, Solveig och Dan, som för övrigt är Isas favoritgrannar och kärleken verkar vara ömsesidig, för t.o.m. mitt i allt ståhej så kom värdinnan (som bar kvällens snyggaste klänning) ihåg att fråga oss hur det var med favoritperron.

 

Tillsammans med Mats har jag precis tillbringat en varm och mestadels solig helg i Norrköping, med undantag av sen lördag eftermiddag då regnet vräkte ner! Där har jag släktingar som min mamma och med tanke på att vi bor så långt ifrån varandra, så är de här besöken ovärderliga för mig för telefonkontakt var och varannan dag kan aldrig ersätta det fysiska mötet. 

 

                                                                          

Dessutom har jag också passat på att ställa ut Lily i juniorklass på en nationell utställning på Himmelstalunds sportfält och glädjande nog blev hon där bästa tik med ck, för att därefter placera sig på tredje plats i Bästa tik - snubblande nära ett cert (så när som på en tik), men nära skjuter ingen hare!

 

Lilys uppfödare Anneli var också på plats och med sig hade hon Alvin och om han inte hade tappat fokus av att en löptik tidigare varit inne i ringen, så skulle han säkert gått långt med tanke på den fina kritik som han fick. Han är ju så nära man kan komma att bli svensk utställningschampion, så det är nog bara en tidsfråga! 

 

 

 Domare Åke Cronander jobbade på bra, så väntetiden innan det blev Lilys tur gick snabbt. Dessutom hade vi ju så roligt tillsammans med Anneli, Helena och Anna - tack för trevligt sällskap!