isaodicho

Under varma höstdagar får vi ännu några fina timmar i trädgården. Isa och Dichos kroppar spritter av lekglädje! 

                                     
                                                                             Kramkalas
                                     
                                                                               Vild lek!
                                     

                                     
                                                                               Pausvila                                     
                                       
                                     
                                     
                                                                            Full fart igen!                                    

Oj, vad tiden rusar iväg! Jag tycker att det känns som om det var igår som badkläderna stuvades undan och nu plötsligt har både vinterjacka och vantar plockats fram. Senaste dagarna har det då äntligen kommit några dagar med lite mer sol och värme. Häromdagen passade vi på att träna spår ute på mossen och i solgasset var det många hundägare som promenerade med sina hundar. De jag mötte var hyggliga och lät bli att släppa sina hundar på fälten där spåren låg. Det var ett tag sedan som vi spårade, men nu var det alltså dags igen!  

Först ut var Dicho, som tog sig an spåret med en härlig entusiasm och när han sedan hittade en burk med skinka före första vinkeln blev han alldeles till sig av glädje. Efter vinkeln minskade han tempot något, men trots något sämre energi i den senare delen så lyckade han i alla nå fram till slutet. Dicho spårar bra när han väl är fokuserad, men tappar ofta kraft i slutet av spåret - honom gäller det att få ännu mer uthållig. Jag har därför backat ett steg och gör numera spåren kortare och enklare än tidigare samt lägger också ut en del smaskiga saker utefter spåret.

Isas spår låg och väntade betydligt längre än Dichos och när det blir hennes tur är det inte svårt att hitta startknappen. Ja, visst markerar hon pinnar och föremål på spåret, men för henne är det framförallt själva spårningen som är det roligaste.Vilken härlig drivkraft hon visar när hon flyger fram med nosen i marken!

                                 
                                                                             Spårdags!

                                 

Igår var det premiär för Dicho i höstens nystartade lydnadkurs och inledningsvis var han påverkad av alla allt som hände runtomkring oss. Jag kanske också verkade lite flaxig och splittrad eftersom jag första timmen ägnade mycket tid åt att jaga bort mängder av mygg som blev som galna i den fuktiga och varma höstkvällen - tack ock lov försvann de allteftersom det blev svalare. 
                                 
De flesta hundarna i gruppen visar sig vara av modell större, bla. en vit herdehund och två rottweilers och Dicho hade inledningsvis svårt att låta bli att kika på dessa storväxta gruppdeltagare, så det fanns m.a.o. mycket spännande att titta på. Jag fick verkligen jobba hårt för att samla ihop honom och få honom fokuserad på mig. Dessutom var det ovant för honom att jobba i mörker med belysning som bildade stora skuggor på marken. Många av hundarna reagerade också på olika sorters ljud ute i mörkret. Jag hoppas att han nästa vecka ska kunna komma till ro snabbare, för att på så vis lättare kunna koncentrera sig på de olika lydnadsmomenten. När passet var slut och det var dags att åka hem var Dicho rejält trött efter alla intryck och av träningsmoment av varierande slag. Jag behöver väl knappast berätta att han senare sov som en stock hela natten!    
                                 

Efter en intensiv vecka med både föräldramöte och läger med min nya klass åkte jag och Helene på lördagen sju mil till en hundsutställning i danska Ballerup. Det märks att hösten har kommit på allvar, för nu börjar det så smått att bli för kallt för den här typen av utomhusaktiviteter. Vädret bjöd på hårda vindar med regntunga skyar och en sol som endast tittade fram någon gång då och då. Helene och jag såg ut som små Michellingubbar när vi vaggade fram i våra tjocka överdragskläder, men med tanke på att det var den kyligaste dagen hittills efter sommaren så var det nog klokt att vi var välklädda medan vi väntade. Vi hade tur att få lite solsken precis i den stund när våra perros skulle in i ringen och så fort våra hundar var klara kom då regnet som legat och lurat i flera timmar. Förutom Dicho och Cocos var det också två norska hundar av vardera könet och på väg därifrån efter avslutad tävling så slog det oss att vi missat deras namn. Ja ja, genom att inte köpa någon katalog så blev det ytterligare 70 dkr att handla loss för!

Dicho var den yngsta perron och fick 1:a och ck i mellemklassen och kom därefter 2:a bland hanhundarna.
Han skötte sig utomordentligt bra och den tyske domaren Horst Kliebenstein, med en stor bredbrättad hatt på huvudet och som undersökte tänder och kropp grundligt, var inget problem. Den enda som emellanåt fick honom lite okoncentrerad var Cocos - kanske är hon på väg att börja löpa? Dessutom tycker jag att han klarade alla störningar runtomkring oss mycket bra, för den kraftiga vinden slet hårt i tältdukarna och just där vi satt var det mycket spring mellan ringarna samt hög ljudnivå. Cocos avslutade sedan med att bli bästa tik, dansk CH och Köpenhamnsvinnare - stort Grattisl! BIR blev den norska hanhunden.
 
Innan vi for hem fick hundarna vila en stund i bilen, medan vi tog en liten shoppingrunda. Jag handlade leksaker, bäddar till bilburen och lite annat smått och gott. Speciellt leksakssortimentet är bättre och mer spännande än i Sverige, så nu hoppas jag att jag har hittat några hållbara och roliga saker till Dicho. För till skillnad från Isa som leker med försiktighet så är han specialist på att bita sönder det som kommer i hans mun.Isa fick några nya bollar i miniformat som jag kan använda som belöning på lydnadsträningen och det är nog det bästa hon kan få i present.

Nästa vecka ser jag nu fram emot att börja lydnadsträna Dicho i grupp igen.
                          
Isa får ju sin träning i den nystartade lydnadsgruppen för perros och hon tycker det är lika roligt varje gång. Jag tror att en del av hennes glädje beror på att hon och jag gör någonting på egen hand, utan konkurrens av lillebror som pockar på uppmärksamhet. 
                        
                                    

Söndag och vi har precis kommit hem från Sofieroutställningen med 20 perros i ringen. Regnet har hängt i luften hela förmiddagen, men det klarade sig utan att vi behövde bli våta för det kom först när perrogruppen var avklarad. I väntan på vår tur var det som vanligt god stämning runt ringen - många trevliga perromänniskor att prata med och en och annan intresserad valpköpare som ville veta mer om rasen! 

Domare var finske Markku Santamäki som visade sig vara stenhård i sin bedömning. Tvåor, treor och nollor delades generöst ut till höger och vänster, vilket gjorde att det emellanåt kändes lite rörigt. Vem var egentligen kvar och vem åkte ut? Han motiverade sina omdömen utifrån framförallt hundarnas temperament, dessutom föredrog han de långpälsade krulltottarna. 

Dicho skötte sig mycket bra och jag tycker nog att han gjorde sin allra bästa prestation så här långt. Bra vid hanteringen, lugn och fin i ringen med ett bra uttryck, snygg steglängd i traven och stod sedan som fastgjuten framför domarbordet. Det räckte till vinst i unghundklassen (1:a + HP) och visst hade det varit roligt att komma vidare, men med tanke på hur få som fick ettor får jag väl ändå vara nöjd. Jag pratade med domaren efteråt och fick då veta att det var Dichos korta pälslängd som gjorde att han inte fick något ck. För övrigt var det bara två ck som delades ut. BIR blev finska Zorrazo Uranga och som god tvåa Helene med Cocos, som trots att hon nyligen fastnat med ena tassens klor i en golvbrunn och sedan varit lite besvärad av skadan - gjorde mycket bra ifrån sig. GRATTIS!
 
                                       

Maribel har i sin tur varit och fotograferat sig på en av alla dessa modellagenturer som vill locka in unga människor in i fotomodellbranschen, men de gör säkert allt för att också tjäna en hacka genom att bl.a. erbjuda utbildning och ett antal fotograferingar. Just nu ägnar jag en del tid åt att kolla upp hur seriös agenturen är och det kräver en hel del djupdykningar. Här kommer i alla fall ett av mina favoritfoton från den senaste fotograferingen.