isaodicho

I ett härligt 20-gradigt höstväder gick Dicho idag sitt första öppenklass-spår någonsin. Det var sammanlagt hans fjärde viltspår och otrolig nog klarade han ändå av ett spår med så hög svårighetsgrad. För den här kämparinsatsen belönade domaren honom med en välförtjänt etta. Vilken fantastisk spårtalang han visar sig vara!

Inledningsvis tog han sig an spåret med mycket bestämda steg - blev lite osäker vid andra vinkeln och ringade samt fick ett litet tappt, men han hittade snabbt tillbaka igen. Här tyckte jag nog att han såg lite fundersam ut över att bloddoften denna gång var så mycket svagare än de spår som han tidigare gått, men tveksamheten gick snabbt över och med stor självsäkerhet och pondus fortsatte han sedan sitt nosarbete - hela tiden i ett mycket behagligt tempo. Därefter tog Dicho sig ur den täta skogen och in i ett öppet ängsområde och nu spårade han mycket bra. 

Bloduppehållet klarade han också utan problem. Vid en vinkel in i ännu ett skogsparti kom ett litet tappt (förmodligen hade där passerat vilt), men han var kvick att komma rätt igen och när det var dags för skottet hade han full fokus på domaren och satt helt blickstilla när skottet brann av! Den avslutande delen gick sedan otroligt bra och att han kissade några gånger i sluttampen berodde nog på att han var upptriggad av spårinsatsen, för det skedde mer i förbifarten och inte för han tappade fokus. En trött och mycket nöjd Dicho hittade så den efterlängtade klöven och lufsade sedan med sin trofé i munnen några meter, för att sedan låta mig bära klöven den sista biten tillbaka till bilarna. Där han behagligt kröp ihop i sin bilbur för att vila ut efter kraftansträngningen. 

Det är verkligen intressant att se att två hundar av samma ras kan ha så olika spårteknik, för Isa inleder gärna i något för högt tempo, så med henne får jag ofta i början av spåret hålla emot lite i linan för att få en jämnare och behagligare rytm. Dicho däremot håller ungefär samma fart från början till slut. Dessutom har de olika tekniker när de ringar. Isa går i cirklar och Dicho sicksackar (vänster om spåret och höger om spåret o.s.v.), för att försäkra sig om att de hittat rätt.  


                          Skönt att slappa en stund efter all skogsluft!  

Vilken härlig dag vi har haft och jag ser nu fram emot fler viltspår senare i höst! Det ska bli så kul att följa Dichos utveckling i spåret!

I söndags hade Yvonne, som varje vecka tar sig tid att samla ihop oss deltagare till måndagsgruppens träningspass i lydnad, bjudit in Mona Kjernholm för en heldag i lydnadsträning. Tyvärr gick anmälan till träningsdagen ut i slutet av min sommarsemester, så när jag kom hem och anmälde mig var platserna med hund redan slut så jag fick hålla till godo med en åhörarplats. Vilket i och för sig också var mycket lärorikt, men visst var jag sugen på att också få arbeta praktiskt. Nu hoppas jag istället att kunna ta några privatlektioner för henne senare i höst och det skulle vara så spännande att få möjlighet att drilla i första hand Isa utifrån hennes väl utprovade och genomtänkta tips, medan Dicho får träna vidare i sin lydnadsgrupp.

Mona är mitt uppe i en framgångsrik lydnadskärriär tillsammans med sina två hundar Marvin och Fira. Förutom en mängd med fina meriter sedan tidigare, så ingick hon och Marvin också i årets VM-lag som lyckades med bedriften att ta VM-guld - det ni!! Hon har en bakgrund som gymnasielärare och grundskollärare, vilket visar sig i hennes mycket pedagogiska och genomtänkta upplägg. Dessutom är hon både kvicktänkt och rolig, vilket gör att en heldag med henne blir både underhållande och mycket lärorik. Hennes träning inriktar sig framförallt på att hund och förare ska ha roligt tillsammans och att de ska kunna utveckla ett bra samarbete.

Varje ekipage fick 20 min träning på förmidagen och ett lika långt pass på eftermiddagen. De moment som var och en ville träna på hade Mona fått reda på i förväg och dessutom fick hon då också en presentation av varje hund. De olika passen inleddes med att föraren fick beskriva sina kriterier för de olika momenten t.ex. vid träning av fritt följ - vilket avständ vill man då att hunden ska ha till föraren, kan vara skillnad mellan olika förare t.ex. beroende på vilka mål man har och på hur petig man vill vara.

Det skulle bli för många sidor att skriva om allt som vi fick lära oss, så här kommer istället några smakprov på sådant som jag ska tänka på lite extra och som jag ska arbeta med inom den närmaste tiden. Jag ska bli bättre på att när jag byter ut klickermarkören mot ett ord, så ska jag använda det som är kort och rappt som t.ex. "japp"! Ibland vet jag med mig att jag använder onödigt många ord för att markera att det är dags för belöning.Tajmingen är också viktig, så att hunden belönas för rätt saker och tänk på att: Korrigering som hunden tolkar fel är svårare att bli av med än en belöning som blir fel!
 
Jag ska börja träna ännu mer bakdelsteknik med Isa , för att hon ska bli snabbare vid t.ex. vänsterhalter. Nu kommer pallen och plattan att komma till användning igen! Dessutom ska jag arbeta med sidoförflyttningar och ett bra tips som Mona visade oss är att lägga en bred bräda mellan sig och hunden (som står nos mot näsa). Därefter ska hunden sätta sina framtassar på brädan och sedan förflytta sig efter föraren som rör sig sidledes under tystnad. När denna övning fungerar, så ställer sig föraren på brädan vid hundens högra sida och nu förflyttar sig hunden efter förarens rörelser (side-by-side).   

Hon påminde också om att med jämna mellarum återgå till grundövningarna för olika moment, så man hela tiden befäster det slutprodukten är uppbygd av. Hon jobbar alltid på det viset med sina egna hundar - trots att de ligger på en mycket avancerad lydnadsnivå. 

Vittring är också ett moment som jag nu ska börja med och då rekommenderade Mona oss att alltid använda många pinnar. En hög med dem läggs en bit från området där hunden ska få sin grundläggande träning. Därefter gömmer man en pinne i det höga gräset några meter från hunden som sitter kvar och väntar.  Föraren återgår sedan till hunden och säger "Varsågod" Ett kommando börjar användas först när hunden har lärt sig vad övningen går ut på! Pinnen har inledningsvis godisdoft, för att efterhand enbart ha förarens doft. Från att ha använt samma pinne flera gånger, så byter man sedan den för varje gång. Den flyttas också hela tiden allt närmre högen med de andra pinnarna, för att till slut kunna gömmas intill dem och sedan mitt ibland dem.

Om hunden tuggar på pinnarna, så inled med att använda t.ex. barnsockor istället för pinnar. Ta alltid bort om det är andra pinnar än den rätta som hunden sniffat på! Ett tips för att pinnarna ska kunna användas igen, koka, frys eller lägg dem utomhus några dagar! När det blir dags för hunden att leta upp rätt pinne bland de andra är det  bra om pinnarna är märkta, för att veta exakt vilken pinne som är den rätta! 

Vid fotgående anser Mona att man från början väntar med förflyttningar framåt och istället ska man starta med små stegförflyttningar sidledes för att bl.a. sträva efter en snabb bakdelsteknik.

Ja. det här blev bara en bråkdel av allt vi har fått lära oss och nu gäller det att börja praktisera de tips som vi fått och jag ska också så snart som möjligt ge mig tid att renskriva mina anteckningar, vilket förhoppningsvis också gör det lättare att komma ihåg det som vi lärt oss! 

Fylld av ny inspiration ska jag nu sätta igång med ännu en veckas träning och med den arbetsglädje som Isa alltid visar på träningen så är det lika uppiggande varje gång. De gånger som hon har tappar lite av sin härliga energi beror det oftast på mig, om jag t.ex. är trött och lite okoncentrerad.


   Snälla matte, vi kan väl hinna med ett litet lydnadspass till innan det blir mörkt!  

Sedan jag senast skrev har det varit många roliga hundaktiviteter! Isa har förutom en hel del lydnadsträning också gått ett viltspår i öppen klass för domare, bara för att det är så himla kul att testa hennes kapacitet och att hålla i gång spårningen! Från att hon tidigare i sommar haft idel ettor, så fick var hon plötsligt inte alls i form och insatsen räckte därför bara till en tvåa. Hon ringade lite för länge och var inte så fokuserad som hon brukar vara.Hundar fungerar väl ibland precis som oss tvåbenta - ibland har de också dåliga dagar. Efter Isas spår var klart var det så Dichos tur att göra sitt andra viltspår - ett  600 m. anlagsklass-spår.

Min tanke i höst har varit att träna upp honom successivt, för att så småningom kunna göra provet i anlagsklass. Dicho visade sig nu ha helt andra planer, för med domaren i bakhasorna gjorde han en helt fantastisk spårning. Han var både spårnoga och tog sig fram i ett mycket behagligt tempo. Dessutom utsrålade han en enorm självsäkerhet och bra fokusering när han forcerade över stock och sten. Förutom att Dicho gjorde en så otroligt fin spårning (speciellt med tanke på att han har så lite rutin), så var jag nog mest imponerad av hans säkerhet och hans förmåga att hela tiden arbeta med sådan fokus på spåret. Han tvekade inte heller en enda gång och sökte aldrig min hjälp utan löste alla problem utefter spåret helt på egen hand. Strongt! Domaren Görel Hilborg var mäkta imponerad hon också och sa: Vilken naturbegåvning! Vad synd att du inte anmält honom till anlagsprovet, för i så fall hade jag efter en mycket bra insats tilldelat honom högsta poäng och eventuellt även HP och då ska du veta att jag är snål med att dela ut några HP! Nu var det ju inte så lätt att räkna ut att han skulle ha sådan talang för viltspår att jag redan andra spårningen skulle anmäla honom för prov i anlagsklassen. 

Några dagar senare blev det så dags för Dicho att göra sitt tredje viltspår och nu var det anmält. Efter en formidabel insats från honom under ganska svåra väderförhållanden, vilket bl.a. innebär att det på spårets öppna delar blåste halv storm fick han godkänt med högsta möjliga poäng. Dessutom hade spåret hög svårighetsgrad i variationsrik terräng, som t.e.x ett stort område med ett tjockt täcke med torra boklöv. Några få gånger kom han utanför spåret (en gång var det vilt som nyligen passerat och kanhända var det också bitvis den kraftiga blåsten som var en bidragande orsak), men sedan tog han sig sig snabbt tillbaka i rätt riktning igen. För att slutligen nå fram till den efterlängtade rådjursklöven!  Vilken kämparinsats av min talangfulle perrokille! Domarens summerade spårningen med de värmande orden: Han är den bästa viltspårshunden jag bedömt i år! Efter det här fina orden blev jag som ni nog förstår - en otroligt stolt och glad matte!

Dicho har nu också klarat Sim och Räddningsprovet och han fixade momenten simning och livräddning (rundade mig precis som det ska vara) utan några som helst problem. Han tyckte det var toppenkul - under apporteringen blev han kanske lite väl uppspelt när han återvände med apporten till land, men lyckades ändå leverera den på godkänd nivå. Domarens kommentar vid prisutdelningen: Hunden har mycket energi och glädje i sitt vattenarbete - ett väl genomfört SoR-prov! Ja, Dichos motivation var det minsann inget fel på och om han fått bestämma skulle han nog gladeligen hoppat i ännu en gång! 


                                   Det gjorde du bra Dicho!

                                     Prisutdelning


Därefter var det spännande att titta på de gigantiska raserna newfoundland, landseer och leonberger, som gjorde officiella vattenprov i klasserna startklass, öppenklass och elitklass. Dessa mäktiga hundar rörde sig otroligt smidigt i vattnet och jämfört med dem såg Dicho ut som en liten mygga. Vad sägs om den här newfoundlandtiken på 68 kg - visst är hon fin!



Dessutom var de otroligt snälla och godmodiga -  både publik och nyfikna helgflanörer kunde klappa dem i det oändliga, utan att någon av dem tyckte illa vara.


                                   Vackert tecknad landseer!

                                    Knähund


Några motionärer som förirrat sig rakt in i Öppenklass!

Här verkar Mats vara lite okoncentrerad på själva vattenprovet!

                          Elitklass: Snabbt byte till nytt moment!

                         Apportering med hopp från brygga!

                                  Bogsering av båt!

Tack för ett mycket trevligt arrangemang och under söndagen avslutas tävlingsäsongen med årets sista tävling - lycka till! Slutligen en eloge till de fantastiska figuranterna, som gick i och ur det kallla vattnet en hel eftermiddag!

Nu är det lördag-eftermiddag och ännu en ledig helg och trots det så jag känner mig faktiskt en aning trött - efter att stigit upp redan kl. 6.00 imorse, för att delta i ännu en lydnadstävling med Isa. Tävlingen har gått av stapeln i Höör (45 min. körning från Lund) och startade redan kl. 8.00. Jag måste tillstå att jag kände mig ganska morgontrött när jag kom fram till brukshundklubben och t.o.m Isa såg till en början lite yrvaken ut! Lydnad ett visade sig ha 21 deltagare och platsläggningen delades därför upp i tre grupper. Eftersom vi fick det sista startnumret, så blev det Isa tur för platsläggning först i grupp tre.

I de första gruppernas platsläggning var det bara några få av hundarna som inte klarade momentet, så det blev inte alls sådant kaos som vid förra helgens platsläggning. När så hundarna i Isas grupp gör sig redo för att lägga sig ner, så ljuder två skott precis bakom hundarna och hon rycker till lite grann - hon brukar annars inte reagera på skott så jag hoppas inte att det påverkade hennes läggande. Idag minns jag att jag tänkte: Bra, nu är det bara en hund bredvid Isa! När halva tiden gått, så är det naturligtvis just den hunden som reser sig och springer iväg i ilfart fram till sin ägare. Isa ser fortfarande lugn och stabil ut, men så utan förvarning reser hon sig sakta upp och tar några tveksamma steg framåt med blicken stadigt fäst på den ägare som precis tagit emot sin framrusande hund. Sedan sneglar hon på mitt håll och ser att jag inte visar minsta tecken på att det ska bli något avslut. När hon inser vilket misstag hon begått så lägger hon sig ner igen med ett perfekt haktryck under de ynka 45 sek som återstår! Snopet - det verkar inte som att de ska va lätt! 

Det blev naturligtvis en nolla och nu börjar jag onekligen undra om det har gått troll i det här med platsläggning i  tävlingssammanhang! Jag tror mig ha en teori om vad det kan bero på: Eftersom Isa båda gångerna rest sig upp samtidigt som hon håller blicken stadigt fäst på den förare som just fångat in sin hund, så verkar det nästan som om hon blir osäker på om det är inkallning som gäller. För att framöver få henne att återigen bli säkrare och tryggare i momentet, så kommer jag i träningsgruppen på måndagar träna på platsläggning med ännu fler störningar än tidigare (t.ex. med ekipage och ensamma hundar som förflyttar sig nära henne och med träningspass som liknar en tävling) Vi får väl se om det gör susen?

Om jag så ska summera dagens tävling , så tycker jag att att Isa var mycket duktig på de övriga momenten. Dessutom ökade slutsumman med sex poäng från förra helgen, men med en nolla på platsläggningen så räckte det ändå inte fram till ett första pris. Jag kan inte låta bli att fundera på att: om hon fått en tia på platsläggningen, så hade hon kommit på första plats i lydnad ett, medan en femma med god marginal skulle gett henne ett första pris, vilket visar att hon gjorde en mycket bra prestation i moment 2-9. Nåväl, nu gäller det att blicka framåt och börja med att anmäla henne till ännu fler tävlingar i höst och att försöka tänka positivt! Det måste lyckas till slut, så nu gäller det bara att få ordning på platsläggningen!  

Här kommer resultaten på moment 2-9:
                          poäng
tandvisning           10 
linförighet               8 
läggande                 8    (ngt sent ner)
inkallande             9,5
ställande               10
apportering             7    (sent gripande)
hopp över hinder   10
helhetsintryck        10   
Vad söt Isa var när hon sedan efter avslutat program på väg ut från planen - tvärstannade två gånger med en blick mot mig som sa: Jag vill jobba ännu mer! Åh, vilken härlig motivation och arbetsglädje hon har! 
 
Jag hade hoppats att också hinna med en sväng in på Sofieros hundutställning för lite shopping och för att heja på de nio perros som skulle in i utställningsringen, men eftersom Isa blev lottad som sista hund i klassen så hann vi inte dit i tid! Det är väl bara att förlika sig med att man inte alltid kan hinna med alla roliga hundaktiviteter som är på gång!

                                      

Nej, då Dicho jag har inte glömt att du också tränat lydnad i veckan! Hans lydnadskurs började i onsdags, så nu gäller det att träna flitigt till nästa gång! Här jobbar vi med kontakt- och positionsträning, dessutom vill jag få honom att gå något närmare vid min sida - ibland kommer han lite för långt ut! Dicho största svårighet just nu är att hitta koncentration och fokus när det finns störningar runt omkring honom i egenskap av t.ex. väldoftande löptikar. I konkurrens med dem får jag jobba hårt för att han ska samla ihop sig, för att sedan kunna fokusera sig på själva lydnaden. Det brukar gå bra efter en stund, för han vet ju vid det här laget att jag är en bestämd och envis person som inte ger mig! 




Under veckan har Dicho också hunnit med ett simträningspass. Här finslipar vi på ett av SoR-momenten (apportering) och för att han inte ska få för sig att tramsa sig med dummien tränar vi här med lina. Dessutom vill jag vänja honom vid att simma med sele.


                                       Nu är jag redo!

                                     Klara - färdiga...

                                         gååå!

                                    Där är den ju!

Joo, då han simmar riktigt bra och verkar snabbt komma in i sommarens fina simteknik. Just här plaskar han kanske lite för mycket i sin iver över att ha nått fram till sin dummy, men på tillbakavägen hittar han återigen en lugn och kraftfull simning.  



Dicho som i vår fyller tre år visar sig som nyklippt ha blivit mer muskulös denna sommar och förutom att han numera är mer satt i kroppen på grund av sin ålder, så tror jag också att de senaste månadernas regelbundna simträning har gjort sitt till - naturligtvis också varvat med annan slags träning. Varitionsrik träning är ju alltid att föredra! Simningen är så  skonsam och bra för kroppens alla muskler, dessutom är den som träninsgform som klippt och skuren för våra badglada vattenhundar, (med undantag av Isa och andra deltagare i Badkrukornas Riksorganisation för Perros) som älskar vattenaktiviteter i alla former!

Tyvärr har jag inte möjlighet att åka till Gränna för att delta i helgens aktivitetsdagar i perroklubbens regi, för sedan en tid tillbaka har jag vetat att kvällen istället skulle ägnas åt födelsedagsfirande. Hoppas ni som är på plats i Gränna får en fin vistelse med bra väder! Innan det är dags för kvällsnöjena, närmare bestämt tidig morgon har jag åkt iväg med Isa på en lydnadstävling. Ja, nu var det så äntligen dags att ta mig i kragen och börja tävla med henne i lydnad 1. Med tanke på dagens hektiska program hade jag önskat att vakna upp pigg och alert, men istället verkar det som jag har åkt på Mats envisa förkylnings-baskelusk. För nu är jag rejält seg med både halsont och feber, men imorse var det inget att be för - iväg skulle vi! Först kastade jag i mig en febernedsättande tablett och drack rikligt med dryck innan det så var dags att styra kosan mot Landskrona brukshundklubb.

Samtidgt som jag svängde in på klubbens parkering dök det upp två andra tävlingsekipage från min hemmaklubb Lomma. Jessica med Chatta (som behövde en sista etta för LP1) och Yvonne som tävlar med sin äldsta hund i högre klass, men som nu ville sätta igång minstingen Abby.

Lydnad ett bestod av två grupper med 16 ekipage i varje grupp, så den inledande platsläggningen gjordes i fyra grupper med åtta hundar i varje. Jag drog startnummer 11 och hamnade då i grupp nr. två. Den första platsläggningnen där Chatta ingick fungerade bra och ingen hund lämnade sin plats. Medan de två andra grupperna, där Isa ingick i den ena och Abby i den andra, var det många hundar som missade sina inledande poäng. I Isas grupp reste sig först en schäfer som låg på hennes högra sida och strosade iväg och plötsligt får jag se att även Isa sakta reser upp upp och tveksamt tar några steg framåt. Det syntes verkligen hur obekväm hon kände sig i att avvika från platsläggningen. för efter ett par steg framåt stod hon helt stilla med blicken fäst på mig. Attan också, sedan Vingåkershelgen hos Johan har jag jobbat med att successivt förbättra hennes platsläggning. Varenda måndag har hon legat tiden ut på lydnadgruppens träningar och så reser hon sig just idag!! Vilken trist start! Sedan blev det rena kalabaliken i gruppen, för alla hundar utom två började nu springa runt på planen och jaga varandra - mitt i detta kaos stod Isa fortfarande kvar som fastgjuten i marken. Om jag ändå ska försöka plocka fram något positivt, så var det ju strongt av henne att inte ge sig in i den galna leken. Jag hoppas nu bara att vi inte är tillbaka på ruta ett med platsläggningen, utan att det kommer att gå bättre framöver! I Abbys grupp var det bara en hund som låg kvar, så tyvärr valde även hon att resa sig opp och skyndsamt ta sig fram till Yvonne. Abby är ännu så ung och med sin härliga energi och fina följsamhet så kommer hon med all säkerhet att bli en otroligt duktig lydnadshund!  


                                  Abby in action!

När det sedan blev Isas tur att gå in i ringen var hon väl uppvärmd och gick glatt och energiskt vid min sida. 
Efter en väl genomförd tandvisning (10 p) började så linförigheten, vilken vi lagt mycket fokus på de senaste veckorna, då tappade hon tyvärr lite av energin. Halter och ingångar (som vi tränat en hel del på) vara fullt godkända (8 p och det är jag ganska nöjd med). 1. Läggande, 2. Inkallande 3. Ställande. 1 och 3 -här missade jag att viska till henne vilka moment som var på gång innan de påbörjades. På träningarna går de olika momenten betydligt bättre när hon är något förberedd (7,5 p och 8,5 p)! 2:an (9 p) osäker på orsaken, för jag tyckte att ingången blev bra - står inte i protokollet varför det blev poängavdrag.

Sedan var det då dags för apportering och eftersom hon ibland tar apporten med tveksamhet när hon känner främmande dofter, har jag den senaste tiden lånat hem andra hundars apporter för träning. Efter att hon fått ett dubbelkommando greppade hon till slut tag i den - det va´bra (8 p)! Hopp över hinder med något sned ingång gav 9,5 p. 10-poängaren i helhetsintryck är jag nog ändå mest glad över, för det visar ju att domaren gillade Isas och mitt samarbete!

Kommande träningspass:
Platsläggning: med mera störningar och att i träningsgruppen ibland göra momentet mer likt en tävling, bl.a. genom att en av oss deltagare tar på sig rollen som domare.
Linförighet: fortsätta med att få henne arbeta energiskt och i rätt position samt ha mycket varitation, som t.ex. olika halter och tempoväxlingar och överraskande belöningar när hon minst anar. Allt för att få henne att känna ännu mer förväntan och glädje i lydnadsträningen. Dessutom ska jag tänka på att när jag tränar hela programmet ladda henne extra mycket efter tandvisningen, så att hon inte tappar energi när sedan linförigheten startar.
 
Här klämmer jag nu in några bilder från dagens korta träningspass, för Dicho skulle simträna precis intill gårdagens tävlingsplan och då passade jag på att göra en platsläggning med Isa. Hoppas nu det är den som hon lyckades med idag som hon bär med sig i minnet! Isa var verkligen på hugget, så jag kunde inte låta bli att köra lite annan lydnad också. Att det var ett spontant träningspass utan träningsväst med stora fickor, kan man om inte annat se på byxfickorna som är sprängfyllda av både leksaker och koppel.


Den avslutande delen av en platsläggning!

Linförighet


och så den efterlängtade belöningen!

Lördagens slutpoäng räckte tyvärr inte hela vägen fram, men vi hade i alla fall kul på tävlingsplanen och det är väl egentligen det viktigaste! Nu hoppas jag verkligen att platsläggningen ska fungera bättre framöver, för den behövs för att lättare kunna uppnå poängsumman för ett första pris.

Sedan fick vi vänta i flera timmar på slutresultatet, för alla klasser skulle tävla färdigt innan prisutdelningen. Jag fördrev tiden med att prata med andra hundförare, fika och titta på olika ekipage i högre klasser, bl.a. gjorde Petra Staaf en mycket sevärd tävlingsrunda i elitklassen. Det är en fröjd att se henne i aktion, för förutom att hon är en enormt skicklig hundförare så är hon också mycket duktig på att stötta och stärka hunden och om den missar i något moment, så behåller hon ändå sitt lugn och sitt goda humör på ett föredömligt sätt. Jag vill också passa på att ännu en gång gratulera Jesica med Chatta som idag klarade LP1! 

Vill också utnämna dagens sötaste deltagare (förutom Isa så klart) och det var en papillon som deltog i elitklassen med den äran. Den var inte bara näpen, utan också fantastiskt duktig. Tur att gräset var nyklippt, för annars hade vi åskådare bara sett de kolsvarta öronen! Det är alltid kul att också se udda raser i tävlingssammanhang!

För övrigt har vi haft en fin dag tillsammans med en massa trevliga hundmänniskor och för en gångs skull har vi också fått uppleva den efterlängtade solen, förtutom en kort regnskur mitt under elitklassen. Innan det var dags att åka hem, så fick Chatta och Isa till deras stora glädje ta ett dopp i den närliggande sjön (en sjö som ligger nära Saxtorp borde väl heta Saxtorpsjön - logiskt eller hur?)
 
Sedan var det raka vägen hem, för att jag skulle få några timmar på mig att vila och förhoppningsvis då också kunna bli piggare inför kvällen!