isaodicho

Här kommer några bilder från en ringträning tidigare i veckan. Hundarna som deltog var framförallt golden retriever, i olika åldrar och storlek. Dessutom var det en liten klick hundar som representerade andra raser, Dicho var ensam perro. Träningspasset innehöll liksom förra gången, många bra och nyttiga moment och lillkillen verkade att trivas i sällskapet. 

 
                       - Är det min tur snart?

                                      
                                                               - Hallå, här är jag!


Dicho har också varit hos fotografen och här är bilderna, som togs i samband med besöket  på
Sofieroutställningen. Sötnosen min!!

                                

                         
                                                                

Igår, onsdag var det avslutning på Isas lydnadskurs och kvällen innehöll massor av lekfulla inslag, som t.ex. inkallning förbi två tallrikar med goda korvar. När det var Isas tur kom hon i bra tempo och satte sig fint vid min sida, men när hon fått min belöning gjorde hon en blixtsnabb manöver och tog en munfull korvbitar. Hon tyckte förmodligen att hon gjort sig förtjänt av den mumsiga korven! Vi bytte också ut apportbockarna mot wienerkorvar (ej djupfryst). Samtliga hundar klarade momentet utan att tugga - fantastiskt bra gjort! 

Här sitter Isa och ser ut som hon filosoferar och tänker tilbaka på höstens roliga och innehållsrika lydnadskurs! Kul, att även denna grupp kommer att fortsätta träna lydnad i en egen träningsgrupp! 


                                                        

Idag har vi haft perroträff och utställningsträning i ett underbart skånskt höstväder. Förutom alla söta valpar kom det också en hel del vuxna hundar. Det var m.a.o. ett gytter av krulltottar i varierande färger!
Jätteroligt att träffa alla som kom!
Tack Susanne och Helene för en mycket trevlig eftermiddag!

                                                                                 
                                                                      Dicho spanar in 
    
                                        
                                                                      alla deltagare!

En vecka har nu gått och puh, vilken vecka det har varit! För att göra en lång historia kort: efter att jag och min kompis Marie varit på en konsert i Malmö i lördags blev vi såå sugna på godis och när vi började vräka i oss mängder av godis så krasade det plötsligt i min mun. Nej, en hel hörntand hade gått sönder! Lyckades få en tandläkartid redan på tis. morgon och till min stora förfäran visade det sig vara en visdomstand som hade gått itu och inom fem minuter blev det bestämt att den skulle dras ut. Ett ingrepp som normalt skulle ta ca. 45 min. blev nu istället oerhört komplicerat och det slutade med att en del av tandroten fick lämnas kvar för att den slingrat sig så illa runt käkbenet att den orsakat en spricka på den och därefter så syddes tandens öppning igen. Under veckan har jag lindrat den bultande värken med smärtstillande samt ätit antibiotika, för att förhoppningsvis kunna undvika en inflammation. Hoppas nu bara att det fungerar, för kraterhålet ger sig ofta till känna och det känns onekligen lite olustigt. Kommande vecka har skolbarnen höstlov och gissa om det hade varit skönt med ledighet efter en sådan här jobbig vecka, men tyvärr så får vi lärare arbeta stora delar av veckan.  

Trots att jag känner mig sliten och trött så räknar jag med åka iväg med Dicho på valpkursens sista träff, så det är väl bara att slänga i sig några värktabletter och packa sin ryggsäck! Jag har fått/tagit på mig uppdraget att fixa varsin present till kursledarna. Med facit i hand så skulle jag naturligtvis ha gjort det enkelt för mig och handlat något färdigt, men jag lovade att göra blomstergrupper och så fick det bli. Jag tycker om att göra olika blomsterarrangemag och utgår då ofta från ett tema, t.ex. havet eller annat som har med olika personligheter att göra. Det här var första gången som jag använt hundben, som smyckats med pärlor och stuckits ner bland växterna. Det blev riktigt bra - kanske ett tips för blomsterbranschen?
Isa och Mats har planerat en cykeltur, bara det slutar att regna! Isas vita teckning börjar gå över i en ljusgrå nyans, så det är dags för en storrengörning. Jag ska kanske vänta till vädret blir något torrare om det ska vara lönt, för nu ser hundarna ut som lerhögar varje gång de varit ute. 

Familjen för övrigt: Hector sliter hårt med sina studier - vardag som helg och efter att ha varit ute i arbetslivet under en lång period, så är han allt lite ringrostig så här i början av studierna. Maribel som nu har påbörjat ett efterlängtat lov har precis varit hos fotografen, The Studio på Turning Torso. Hit kommer personer i olika åldrar för att innan fotograferingen bli sminkade och få håret fixat utifrån deras personligheter, men det såg ut som om det inte fanns tillräckligt med tid för att utgå från var och en, för de flesta fick likadana sminkningar och frisyrer.
Här kommer i alla fall ett bildbevis som blev riktigt bra.


 
Tillbaka från ett långt och innehållsrikt pass på Räddningstjänst i Löddeköpinge. En instruktör visade först en räddningshund i aktion och sedan blev det valparnas tur. Dicho har bl.a. tränat sig i att ta sig igenom ett bussvrak, vilket han klarade utan problem. Därefter gick vi på en slingrig gång på olika underlag, som liknade det som återstär av ett hus efter en bombattack. Sedan följde några enklare övningar av människosök, då hundarna fick leta rätt på sina förare som låg gömda i ett cementrör och i en låda. När jag gömde mig i lådan fick Dicho kämpa hårt för att hitta mig. Det berodde på att han inte förlitade sig på sin nos utan for runt på andra ställen där vi varit innan, bl.a. hörde jag att han sprungit in i bussen tre gånger och vid ett tilfälle tog han sig tid att hoppa upp på ett säte och titta ut genom fönstret. Åh, vad det måste sett kul ut och synd att jag låg nere i lådan och inte kunde se hans ansträngningar. Till slut stannade han i alla fall till utanför lådan och fick upp vittring på mig och hans lilla svans viftade oavbrutet av glädje över att äntligen ha hittat mig. Vilken härlig uthållighet och envishet Dicho visade, så inte konstigt att han var trött när det blev dags för pausvila i bilen. Nästa söndag är vi ett tappert gäng som fortsätter att träna i en nybildad träningsgrupp - kul att det var fler som var intresserade av att fortsätta att träna tillsammans! 

                             

                                   Dicho och Isa kopplar av hemma i trädgården

             

Viltspår, tillsammans med de spralliga charmtrollen från valpkursen och på den här korta tiden är det är fler valpar än Dicho som rusat i höjden. Dessutom märks det att de blivit så mycket äldre på den utveckling och de framsteg som alla gjort under den kursperioden. Dagens väder har varit helt underbart för skogsutflykt, 8 grader, strålande sol och en klarblå himmel. Det kan knappast bli bättre! Nästa gång vi träffas är det kursavsalutning och det skulle vara så kul om vi då kunde bilda en träningsgrupp och fortsätta träna en gång i veckan i väntan på att brukshundklubben kör igång sina fortsättningskurser i marsmånad.

Dicho var inledningsvis något fladdrig och okoncentrad, men när det blev dags för ett 30 m. långt blodspår blev han mer alert. Först fick valparna lukta på blod med hjälp av en lång gul pinne och sedan var det dags att ta sig an spåret. I början tog han gott om tid på sig för att undersöka bloddropparna och han hade svårt att förstå vad som förväntades av honom, sedan började Dicho att följa spåret med bestämda steg och till hans stora lycka hittade han en klöv som belöning. Han nosade på den med stort intresse och tog den sedan en kort stund i sin mun - för att därefter släppa den på marken med ett uttyck som talade för han var nöjd både med aktiviteten och med sin egen insats.

Hans vimsiga sätt kan delvis också ha berott på att jag plockade fram kameran titt som tätt och då tog han tillfället i akt med att gräva hål i marken (ett relativt nytt intresse som han i obevakade ögonblick även utövar hemma i trädgården) eller försökte att ta sig in i min ryggsäck där han känt doften av en smaskig smörgås. En valp som är på väg in i tonåringens förvirrade värld behöver stöd och uppmuntran för att hålla ihop sig själv,
för att på så vis kunna behålla fokus på den tänkta uppgifen. Vilket kan vara nog så svårt, med tanke på allt spännande som händer runtomkring. Kontaktövningarna (alltid lika nyttiga), där vi bl.a. skulle siksacka mellan de andra deltagarna gick också riktigt bra och när vi skulle förflytta oss en bestämd sträcka t.o.r utan koppel blev det också godkänt, även om Dicho gjörde en avstickare för att hämta en grästuva.
    - Viktigt, att visa matte att hon har fått en hund med mycket egen vilja!

Vi tog också en vilopaus och efter att den goda mackan var uppäten, så kopplade Dicho av 
och så här avslappnat och stilla låg han under hela femton minuter. Tur att det finns både
på- och avknapp!
 
     - Här kommer också bilder på några av mina mysiga träningskompisar!



  - Sist men inte minst ett kort på syrran, som tror att hon ska slippa ifrån mig bara för att hon har
    klättrat upp i ett högt träd. Vänta du bara, snart så kan jag också ta mig upp på höga höjder!

Lika fort som Dicho skjuter i höjden, så förändras också hans att attityd - från karamellsöt liten krulltott för en vecka sedan till en kaxig, om än så charmig, och obstinat kille i förpuberteten som nu går med stormsteg mot 6 mån. Förutom att han börjar se och höra saker som plötsligt kan bli både farliga och skrämmande, så har han också börjat att bli mycket mer viljestark än tidigare. Idag har han t.ex. sprungit på andra hållet vid inkallning, så demonstrativt som det kan bli! När jag sedan sprang iväg och gömde mig bakom en buske, så kom han i flygande fläng. Vid tillfällen som detta. så gäller det att inte låta ilskan ta överhand utan bara välkomna den lille när han väl kommer och snabbt svälja irritationen. Lyckades vara ganska lugn, trots att han sprang åt ett håll där det fanns risk att det kunde passera bilar. Om jag i det läget hade börjat skrika och förflyttat mig på hans håll., så är jag övertygad om att han skulle tagit ut svängarna ännu mer. Det ligger verkligen något i tipset som säger att man inte ska träna sin hund om man är på dåligt humör och att det vid sådana tillfällen är bättre att helt avstå från träningspasset!

En tröst är att hundars tonårstid är så mycket kortare än våra barns (hoppas nu bara att det stämmer även denna gång) och har vi som föräldrar tagit oss igenom deras tonårstrots någorlunda helskinnade, ska vi väl även klara av Dichos trotsperiod. Maribel som i helgen hade en hemmakväll med pojkvännen och hundarna fick känna av lillkillens envishet och busfasoner, för när de tvåbenta bänkade sig främför TV:n för att se en spännande film så hade Dicho helt andra planer. Mystunden med chips och läsk blev inte alls som Maribel tänkt sig när lillkillen satte fart och började stimma runt överallt, istället för att bara ligga lugnt och fint och mysa i soffhörnet som han brukar göra när kvällströttheten sätter in. När vi sen kväll slog en signal hem, lät Maribel ganska matt på rösten och trots att den lille busungen nu sov, så hade hon ändå planer på att försöka sälja honom på Blocket. Nu några dagar senare är allt som vanligt igen och hotet om försäljning är ett minne blott! När jag häromdagen påminde Maribel om att hon även upplevde Isa i samma ålder som jobbig, som i en tid med skifte av tänder inte kunda låta bli att provsmaka på många av hennes kläder och där de små tänderna gjorde fina hål i ärmsluten - knappt synbara för blotta ögat! Maribel drog på smilbanden och sa: 
     - Javisst, var det så och idag är hon bara så lugn och fin!

Den här veckan startade Dicho och jag med att på månd.kväll åka iväg på ringträning (inomhus i en industrilokal) och mitt mål är att han ska tycka att de olika träffarna tillsammans med hundar i skiftande ålder och storlek är så roliga att han också blir mer tillgänglig vid både tandvisning och kroppsberöring av okänd person. Första träningen gick bra - inledningsvis var Dicho något försiktig mot de äldre och större hundarna (sunt tänkt - att inte vara för kaxig), men efter en stund kände han sig mer säker och i slutet försökte han t.o.m. att med uppmuntrande skall få igång den största golden retriverhanen att leka en stund.
Hur gick det då med själva ringträningen? Dicho var lite okoncentrerad och tramsig i början, men efter en stund blev han alltmer fokuserad och klarade olika uppgifter bättre och bättre och inemot slutet av passet visade han upp sig i god form, trots att han vid det laget började att bli ganska trött. Övningarna vi gjorde var av varierat slag och förutom att vi fick träna på de moment som ingår på en utställning, så gjorde vi olika övningar för att hundarna skulle kunna röra sig och stå nära andra ekipage samt kunna passera dem utan att tappa fokus.

I skrivande stund hör jag att Dicho precis har vaknat, men vad är det som prasslar? Jag måste bara gå ifrån en stund och kolla vad som händer! Det tog inte många sekunder efter att han vaknat förrän han tänkte ut något kul att underhålla sig med, eftersom jag är så tråkig och sitter framför datorn. Hushållspappersrullen, som jag trodde stod på säker plats, har nu blivit betydligt mindre efter att påhittiga Dicho rullat ut rullen och bitit sönder vita papersbitar över stora delar av köksgolvet: Det här måste vara ett nytt hastighetsrekord! Hur hann han med allt detta på så kort stund? Var var jag nu? Jo, jag tycker att det var:

Toppenbra träning samt positiv och god stämning! Mycket tack vare att instruktören var så glad och entusiastisk, dessutom var deltagarna med hundar trevliga att träna med. 
Dicho och jag ser verkligen fram emot nästa träningstillfälle!  
Tyvärr glömde jag att ta med kameran till ringträningen (det får bli nästa gång),
så istället får det bli en annan bild på vårt lilla yrväder!

                                                  Vart tar tiden vägen? Det känns som igår! 
                                             Dicho 3 mån: - Kan husse. så kan väl jag också!


Veckorna springer i väg i i rasande fart, om inte annat så märks det på Dicho som växer så det knakar. Han har fram till nu varit otroligt kvällstrött och somnat så sött så fort vi har lagt honom i sin bädd, men den senaste tiden har han gjort allt för att få vara med oss ända fram till läggdags. Dichos favoritplats är på en fäll i soffan, där han har bra överblick på allt som händer - vem som använder ytterdörren och vad Isa hittar på. Dicho och Isas umgänge på dagarna är fortfarande både intensivt och lekfullt, vilket i för sig är trevligt, men det är också bra att de ibland kan vara passiva tillsammans. Kvällstid är ett bra tillfälle för att bara ta det lugnt och koppla av tillsammans övriga i familjen. Dicho har blivit allt duktigare på att klara passiv träning och även om han ibland busar runt i soffan, så har han lärt sig vad som gäller när jag med bestämd röst lägger honom på plats igen. 
   Rumsren har han också hunnit att bli och det var länge sedan som det hände små olyckor inomhus. Fast för en månad sedan kom det ett rejält bakslag, för efter en lång tid av rumsrenhet började han plötsligt att använda köket som toalett. Olyckorna hände oftast under natten eller tidiga morgnar, då vi andra sov som bäst. Den här ovanan visade bli svår att bryta! Efter en tid då vi i princip varje natt blev väckta under dygnets mörkaste timmar av att Dicho levde rövare i köket efter att ha uträttat sin behov - krävdes en förändring. Ännu en gång kom de bland hunägare så populära kompostgrindarna till användning och hans sovplats fick nu en begränsad yta  nattetid, för Dicho precis som de flesta hundar undvek att göra sina behov i närheten av sin bädd. Dessutom såg vi till att rasta honom så sent som möjligt och även om han slumrat in så väckte vi honom för att komma ut så sent som möjligt. Ja, den här lösningen fungerade perfekt och redan första natten sov han lugnt och fint till kl. 7.00, då våra väckarklockor ringde. Det var så skönt att därefter kunna komma till sin arbetsplats, utan att ut som kom och hjälp! Numera kan jag inte längre skylla på dålig nattsömn, utan de mörka ringarna under ögonen beror väl i så fall mer på att åldern tar ut sin rätt. 
  Ikväll ska Mats och jag försöka att föryngra oss genom att, i goda vänners lag, åka på en rockmusikal i Helsingborg. En fartfylld föreställning med Queenmusik i ett gästspel från London " Champions of Rock"
Lillmatte Maribel med pojkvän får den stora äran att vara hundvakt, så snälla Dicho busa nu inte för mycket med dem! Huvudrollsinnehavare i förställningen är Peter Johansson, som de senast åren gjort en kometkarriär som sångare och musikalartist, genom bl.a. denna Londonuppsättning och för sin medverkan i Så ska det låta. Jag har kunnat följa hans karriär från det han var liten grabb, eftersom han är uppväxt i S:t Anna skärgård. I denna vackra skärgårdsidyll har jag också vistats sommartid från det jag var barn och numera bor jag och min familj där under stora delar av vår semester. Bygdens son är hans släkts stolthet och under det årliga framtrådandet i S:t Anna kyrka är tjocka släkten involverade i allt från bullbak till körsång. Konserten i somras tilllsammans med kusinen Matilda var lika välbesökt som alltid och biljetterna tog slut i ett nafs! 
   Tillbaka till lille Dicho och hans små egenheter. Han pratar - på hundars vis, för han blir så till sig när vi träffas särskilt efter nattsömnen. Då kan han inte hålla tillbaka sina känslor och ger ifrån sig gulliga och gurglande läten. Det låter som om han skriker av lycka över att vi äntligen träffas igen! Gullepojken! 
Han är otroligt sällskapssjuk och vill ha koll på allt och alla och bland det bästa han vet är att ligga nära mig och njuta av närheten och sällskapet. Han börja också att bli alltmer påhittig när det gäller att hitta på bus, dessutom har han ju också upptäckt att ju större han blir har hans räckvidd också förbättrats, t.ex. tuggade han nyligen i sig goda bitar av min nyaste kokbok som stod högt upp på en bokhylla och idag hitttade han en boll att bita sönder som låg långt in på en arbetsbänk. Hans värld öppnar sig mer och mer för varje dag!
   Imorgon gör vi ett nytt försök att spåra i valpkursen och jag hoppas vädret visar en bättre sida denna helg, för förra söndagen gjorde en syndaflod att skogsbesöket ställdes in. Ja, alla ni hundentusister vet ju att det ska till mycket regn om man ska ställa in en hundaktivitet! 

 
 

Nu har hösten kommit på allvar, med heldagsregn och kraftig blåst. Vilket hundväder! Det ska till mycket om även Isa visar tveksamhet när det är dags för promenad, men idag letar sig kastvindarna in varje gång man sticker ut nästippen genom dörröppningen. Idag har det m.a.o. blivit lite mer innevistelse än planerat, så dagens träningspass får vi väl delvis göra inomhus. Inför morgondagens valpträning i sök har vi börjat träna valparna i flera varianter av nosarbete, som att leta godis. leksak och att hitta sin gömda förare. 
   Om ovädret håller i sig till imorgon, så är det möjligt att ledarna avblåser skogsbesöket och att vi istället beger oss till brukshundklubben. Dicho älskar att träna i grupp och när vi anländer till träningen blir han alltid glad som en lärka. I grupp för några veckor sedan var han fullständigt fokuserad på mig. Den senaste tiden har han också upptäckt och börjat intressera sig för omvärlden, vilket gör att att jag numera får anstränga mig mer än tidigare för att avleda honom från allt spännande som händer runtomkring oss. Trots hans nyfikenhet för annat är han oftast både följsam och uppmärksam på mig samt fokuserad på sin uppgift.
  Isas lydnadsträning går sakta men säkert framåt och det som framför är roligt att se är hur hon njuter av varje stund på träningsplanen. Hon hade tidigare en period då hon inte verkade tycka det var så kul med olika lydnadssmoment i grupp, men nu tycks hon ha fått glädjen tillbaka igen. Härligt! Kanske är det också så att hon myser extra mycket av att bara hon och jag gör saker tillsammans, för hur mycket hon än tycker om lillebror så tar han ju mycket tid och uppmärksamhet.
                          Innelek: Dicho, som nu väger hela 14,3 kg får här sin syster på fall. 
            
                                        - Neej, nu orkar jag inte fler brottningsmatcher!
            
                                     - Kom igen syrran, gör om det här om du kan!