isaodicho

Nu börjar det att dra ihop sig till inomhusträning i lydnad och det är inte utan att jag tycker det ska bli ganska skönt att en gång i veckan få träna inomhus. Det blir nu snabbt mörkt på eftermiddagarna och även om det är ganska milt väder, så är det ofta grått, dimmigt och fuktigt. Träningsgänget på tio ekipage är indelade i två grupper, som under varannan vecka skiftar mellan sen (20-22) och tidig (18-20) träning. Det betyder 24 min./hund - att hinna med båda hundarna lär bli svårt, så i första hand blir det Isa som kommer att få en genomkörare, medan Dicho får hänga med på ett hörn någon gång då och då till hans lydnadsgrupp börjar igen i februari.

Vilket gäng det kommer att bli - ska bli sååå kul! I min grupp (som jag förresten är talman för - undrar just vad det uppdraget kommer att innebära?) ingår otroligt duktiga lydnadsekipage som tävlar på högre nivå. Från en presentation av varje ekipage - vad sägs om: "tränar mina hundar i högre bruksspår och i lydnadselit", "min labbe tränar elit lydnad och spår elit", "1 1/2-årig golden som tränas i LP2-moment med förare som tävlat i SM", "kelpie i elit lydnad och sök HKL" (Ja, vilket järngäng!) och så lilla jag och Isa, som jobbar med LP2:an samt nosar lite på treans moment.

En del ekipage i gruppen blir nya bekantskaper, medan andra som ingått i höstens träningsgrupp är kända sedan tidigare. De här sexton innepassen har alla förutsättningar att bli både lärorika och inspirerande, men framförallt hoppas jag på att vi ska bli ett trevligt och glatt gäng som får roligt tillsammans och som gör att man framöver riktigt kommer att längta efter att det äntligen ska bli måndag!

Snart är det helg och det känns närmast ofattbart att det redan på söndag är första advent. Då ska jag och kompisen Marie åka till Malmö, för lite julhandel och annat julmys. Dessförinnan ska vi ta en sväng till Malmös årliga valputställning och njuta av alla valpisar som perros och andra sötnosar.


Marie och jag ... (Lägg märke till vykortet, som vi utnämnde till utställningens fulaste!) 

                                     
                                  mitt i perrovimlet!

Nu gör jag ett hopp fram till söndagkväll och om en stund ska vi fira första advent med glögg, lussekatter och pepparkakor. Idag känns det extra mysigt att kura ihop sig inne i stugvärmen, för utomhus är det regnigt och blåsigt och senare under kvällen har det utfärdats en klass tre-varning med vindar på uppemot 31 sekundmeter. Orkanvarning med andra ord, så idag får nog hundarna hoppa över kvällspromenaden!

Innan adventsfirandet: lite nytt från valputställningen där samtliga sju perros som var anmälda kom från Aberlours, så då var det inte heller så överraskande att det blev två söta små krulltottar från Susanne-stallet om tog hem både BIR (Shandi) och BIM (Mythos). Grattis!!



Men finast av dem alla är ändå mina egna godingar: Isa och Dicho!!

              


På utställningsfronten ser jag (och Gun) närmast fram emot att om några veckor besöka Sthlms hundmässa. Vi lämnar våra fyra hundar hemma och som besökare kommer vi att få gott om tid insupa allt spännande som kan erbjudas under två helspäckade hunddagar - som utställning, lydnad, rasmontrar, shopping m.m.

Idag har jag och hundarna varit på en privatlektion med Mona Kjernholm. Första gången jag fick möjlighet att se henne i aktion och att höra henne instruera olika ekipage i lydnad var på Lomma brukshundklubb tidigare under hösten. Eftersom jag befann mig på semester när det var tid att anmäla sig så missade jag att få in anmälan i tid, men kunde i alla fall få en plats som åhörare. Vilket också var kul, men att få jobba tillsammans med sin hund under ledning av henne var naturligtvis något som jag redan då längtade efter. 

Mona tycker att man som hundförare först ska ha tänkt igenom vilka kriterier som är viktiga innan man börjar att träna sin hund, d.v.s. vad man vill ha för målbild och var man vill lägga ribban. Dessutom tycker hon att man inte ska behöva att locka eller uppmana hunden att starta upp, utan att den istället ska tigga och suckta efter träningen. Det är också viktigt att ha roligt tillsammans med sin hund.

Dagens pass inledde jag med Isa, som började med momentet fritt följ. Jag är för närvarande inte helt nöjd med hennes position, för emellanåt så går hon lite för långt fram samt tenderar att ibland ploga lite grann. Inledningsvis så var hon något ofokuserad, vilket inte brukar vara ett problem för henne. Det som störde henne var alla Marvins träningsgrejer som låg utspridda lite här och var på boulehallens golv. I en helt ny miljö och med en massa saker som luktade främmande hund, kunde inte Isa låta bli att gå fram till några av dem och nyfiket sniffa på dem. Nu kommer jag att låna träningsprylar av de andra i träningsgruppen och använda som störningar vid kommande träningspass, så att det förhoppningsvis blir lättare för henne att motstå prylarna nästa gång vi tränar hos Mona. Dessutom är det ju frmaförallt nyttigt med störningsträning av olika slag!

För att få Isa att hålla sin position bättre så klickade Mona varje gång Isa kom rätt vid min sida och då skulle jag få henne att bibehålla sin plats när hon fick belöningen, för att inte tappa position så att hon belönades när hon hamnade fel. Om det trots allt hände så skulle belöningen fördröjas och med hjälp av godishanden skulle jag först korrigera henne innan hon fick godiset.

Resten av Isas tid ägnades åt Rutan och efter några inskick, så tyckte Mona att vi skulle backa bandet och öva mer på enbart mattan för att få ännu mer tryck och glädje i momentet. Det visar hur lätt det är att man skyndar på lite för fort och att det är viktigt att skynda långsamt så att alla pusselbitar så småningom hamnar på rätt plats. 
Steg 1 Vi prövade bl.a. shaping: låta hunden ta eget initiativ utan att styra den och bara vänta på att den ska ta ställa sig på mattan. Därefter testa att vänta ut henne och säga "Varsågod" först när hon tittar på mattan samt se till att göra det lite mer kul när den placeras på marken, så att hon riktigt längtar efter att få springa iväg.
Steg 2 När hon är färdigtränad med mattan är det så dags att börja arbeta med rutan. Vid kommandot "Rutan", efter att hon först tittat på rutan, stå stilla och invänta henne om hon inte springer dit direkt. Låta hunden emellanåt få chans att också tänka själv! Vänta med kommandot "stanna" och vara nöjd när hon vänder vid mattan även om hon förflyttar sig något. Däremot är det viktigt att belöningen enbart delas ut på den plats där hon skulle ha stannat, d.v.s. på mattan.
Steg 3 Lägg till "Stanna" när det andra i momentet fungerar som det ska!

Sedan var det Dichos tur och även han fick backa tillbaka bandet, för jag ska förbättra hans kontakt med mig ännu mer genom den övning som strax följer. När han kom in i boulehallen började han sniffa och då skulle jag inte kämpa för att påkalla hans uppmärksamhet, istället skulle jag låta honom sniffa runt på en del av hallen och så fort han tog frivillig kontakt "klick" och belöning. Därefter förlyttning till ny plats och samma övning om och om igen. Det var häftigt att se så snabbt hans intresse för alla spännande dofter släppte och hur hans förväntan steg efter hand över vad jag skulle överraska honom med när han gång på gång sökte ögonkontakt.

Den här träningsmetoden tänker jag nu praktisera framöver och inte bara hemomkring utan också i den lydnadsgrupp som Dicho ingår i till våren, så jag får nog informera hundinstruktören om min planer. För det verkar vara en mycket smart metod för att snabbt få igång sin hund och få den fokuserad och skärpt. För träningen är ju framförallt till för hunden och då kan det ju bli konstigt om man som förare blir helt utpumpad i sina försök att få igång sin hund, för att den inte känner tillräckligt med nyfikenhet, glädje och förväntan!

Det här var bara några få smakprov från en fantastiskt lärorik och givande lektion i lydnadens ädla konst och jag ser redan fram emot vårens privatlektioner för Mona. Till dess ska vi träna flitigt, så att vi kan få nya moment och övningar att ge oss i kast med!


Mona med sin framgångsrika och härliga VM-hund border collien Marvin - en nioåring som trots sin relativt höga ålder har varit som bäst de två senaste åren och det känns ju skönt att höra då Isa förhoppningsvis (hon blir fem år 2012) har många år kvar att utvecklas inom lydnaden.

Bakom mig har jag nu en ganska vanlig vecka eller...? För med hundarnas hjälp blir det ju alltid en hel del sköna avbrott i vardagen. Isa har efter en veckas vila från lydnaden börjat träna igen och i måndags var hon verkligen på hugget i träningsgruppen. Hon var helt överlycklig av att komma igång igen, så lite upphåll verkar ha gjort henne gott! Dessutom är hon nyklippt och då brukar det ju bli lite mer spring i benen på den slanka kropp som tittat fram efter att fem månaders päls försvunnit. Hon blev också upplivad av att vi nu börjat träna en del nya moment, som fjärrdirigering med sitt och ligg samt hopp över hinder (hopp-sitt-hopp). Fjärren tycker hon är kul, men hon är lite för ivrig och flyttar ofta bakdelen för mycket när jag håller belöningen i den riktning jag vill hon ska röra sig, så där har jag börjat med belöning bakom henne och det fungerar betydligt bättre. Även om hon några gånger trodde att det var platsläggning som skulle tränas när belöningen låg bakom henne (ett moment som hon numera älskar att utföra) och gjorde därför några snygga haktryck mot marken. Jag antar att hon snart kommer att kunna skilja de olika momenten åt bara vi får träna lite mer på fjärren.



Hopp över hinder tror jag hon kommer att greppa ganska snart, för hon tyckte att det är kul och i ettan var det ett mycket uppskattat inslag. Jag provade lite olika belöningar, men när jag stod precis intill hindret och kastade en boll över hennes huvud i samma stund som hon hoppade verkade fungera allra bäst. Vändning och "sitt" kommer jag att träna på i nästa steg.

Dicho har i veckan avslutat höstens lydnadskurs och jag tycker han utvecklats alltmer och framförallt verkar han tycka att det blivit roligare och roligare för varje gång. Med hjälp av en pälsad kampleksak, i modell Large, har jag också fått honom att bli mer förväntansfull och motiverad under träningspassen. 



Jag hade hoppats på att tillsammans med ett annat ekipage från kursen framöver kunna ta privatlektioner var fjortonde dag för kursinstruktören, men tyvärr så visade det sig att det skulle bli samma veckodag som Isas träningsgrupp så den idén får jag tyvärr släppa! Visst är det synd att man inte kan dela på sig ibland! För i slutet av denna månad och sexton veckor framåt är träningsgruppen inhyrd i en träningslokal som är avsedd för just hundträning, så därför känns det extra viktigt att inte dubbelboka sig på just måndagar - med tanke på de senaste årens kalla och långa vintrar så känns det guld värt att veta att man åtminstone en gång per vecka kan träna inomhus.

I veckan har vi också hunnit att under några dagar hälsa på tjocka släkten i Norrköping och ännu en gång bodde vi hos min bror Peter. Hundarna ser lika glad ut varje gång vi kommer dit och de gör sig snabbt hemmastadda. Det känns så skönt att veta att min mamma har en lägenhet i samma fastighet och att det alltid finns anhöriga som kan titta till henne. Det kändes bra för mig vi kunde hålsa på några extra dagar, så att jag också hann att vara tillsammans med min mor under lite längre tid. Dessutom hann jag att hjälpa henne med en del nödvändiga inköp, så en av dagarna for vi till IKEA i Linköping för att handla lite smått och gott. Ibland känns det tungt att bo så långt borta, men jag får ju vara tacksam att mina syskon finns på plats och kan hjälpa henne!

På lördagen bjöd Peter på middag och då var hela lägenheten fylld med syskon, syskonbarn, mamsen och vi skåningar + de fyrbenta. Det är alltid lika kul att träffas och hundarna verkade inte bry sig ett dugg om att ljudnivån var hög. När min släkt pratar med varandra är volymen alltid uppskruvad - det diskuteras och gestikuleras så det står hejdliga till! När middagen sjunkit undan var det så dags för pingis och sällkapsspel, så det blev m.a.o. en kul kväll tillsammans med nära och kära.

Nu är vi hemma igen och även om hundarna gillar att vara på resande fot och att färdas långväga i bil, så såg de vid hemkomsten ut som om de tänkte: Borta bra, men hemma bäst! För egen del så kan jag också tycka att för att uppskatta sitt eget hem ännu mer (som t.ex. att få krypa ner och mysa i sin egen sköna säng och lägga huvét till rätta på sin lagom mjuka kudde), så är det bra att resa bort med jämna mellanrum.


Fotona togs under eftermiddagens träningspass på brukshundklubben

och en av de där fina och soliga höstdagarna, då man bara njutar i fulla drag av att vara ute med hundarna!