Strandlek och konstrunda!
Under påskledigheten har det så här långt varit mycket blandat väder. Den inledande dagen tittade solen fram och inemot kvällen hann vi med en en avstickare till havet innan det blev mörkt, för en härlig långpromenad och för att hundarna skulle få sträcka ut sina lurviga utefter stranden - som de sprang! Lily som är minstingen av de tre och mindre än både Dicho och Isa trummade på med sina små ben - hon kan numera få upp farten rejält och håller utan problem samma hastiget som med de övriga två. Bilderna är tagna med min mobil och i motljus, men jag tycker ändå de blev ganska ok - de ser svart-vita ut och visar med vilken fart och fläkt de tar sig fram!
Perrorace!
Utöver de traditionella påskmiddagarna, bl.a. har våra barn med respektive hälsat på här hemma för trevligt umgänge och en bit mat. Tänk, att de än i dag som vuxna uppskattar att få leta sig fram i vår trädgård för att försöka hitta de godisägg som Mats och jag så omsorgsfullt gömt undan. Fast det heter ju att det är påskharen som ännu en gång hittat hem till oss!
Så har vi också en annan tradition under påsk och det är att tillsammans med våra kära vänner Marie och Lasse åka på KONSTRUNDA - här i Skåne innebär det att en mängd konstnärer visar upp sina alster i samband med just denna helg. I år åkte vi inte så långväga som vi brukar. utan startade söder om Lund, n.b. på Alnarps samlingsutställning. Därefter styrde vi kosan mot Landskronatrakten där vi också avverkade en hel utställare. Till Lasses stora glädje (hur många sms var det nu som du skickade från killbilen till mig i tjejbilen, typ: "Ska vi fika snart?) så klämde vi också in ett stopp med ett fikabesök i Västra Strö (väster om Eslöv), som även i år serverade smaskiga sillsmörgåsar till otroligt förmånliga priser. Eller vad sägs om två mackor, kakor och dricka för två personer - under hundralappen! Ett besök där kan verkligen rekommenderas!
Mats och Lasse ser här ut som två riktiga konstkännare, som med säker blick synar färgprakten på väggarna (fast jag är osäker på om Mats håller händerna för ansiktet eller måttar avståndet till tavlan framför sig??). Inte konstigt attt ni fick frågan från en av utställarna om ni själva är konstnärer! Marie, du ser naturligtvis också hemtam ut i konstens underbara värld och just de här tavelmotiven gör en ju precis så glad som du ser ut, för i brist på vårvärme utomhus så är det väl underbart med alla dessa härliga sommarmotiv! Tack för ert alltid lika trevliga sällskap och för alla glada skratt - ser nu fram emot att snart få uppleva den här blomsterprakten i verkligheten!
Ha nu en skön avslutning på påsken!
Louise & Co
GLAD PÅSK!
Här kommer en önskan om en riktigt härlig Ju ... nä, jag menar naturligtvis påsk! Men med tanke både på snön och kylan som envist håller sig kvar, så är det onekligen svårt att komma i vårstämning! Nåväl, idag fredag när fotot är taget på hundarna som sitter på vårt hus årstidstrappa (det har blivit ett antal foton som har blivit tagna här genom åren), så lyste ju i alla fall solen och det är ju alltid något att glädjas åt.
Påskgubben Dicho och påskkärringarna Isa o Lily!
samt Louise & Co
Tripp, Trapp, Trull med krull och Vackra Viola!
I väntan på vinterns nästa snöoväder, som ska komma till Skåne någon gång i början av nästa vecka (Brrr!), så har vi idag passat på att vara ute så mkt som möjligt och njutit av både sol och fem plusgrader! Förutom trädgårdsvistelse och långpromenad, så har jag också varit iväg en sväng och tränat lydnad på Lunds BK. Därefter tar vi det nu bara så lugnt - hundarna sover så gott, medan jag här skriver några rader på min blogg.
Med tre hundar i familjen kan jag se många likheter med de skillnader som fanns när barnen var små, för barn nr ett fick helt klart lite stramare tyglar av Mats och mig och som förälder var jag säkert också mer principfast då, medan lillasyster som kom fyra år senare fick större frihet under sin uppväxtttid, Det berodde med all sannolikhet också på att vi då kände oss säkrare i föräldraskapet efter att vi fått vårt första barn!
I hundarnas fall har det bl.a. inneburit att när äldsta tiken Isa kom till oss fick hon röra sig i hela vårt hus, men i soffan och i vår säng skulle hon lära sig att inte ligga! När sedan Dicho infann sig två år senare så var soffan plötsligt helt ok, men fortfarande inte sängen. När nu Lily landat i familjen, så är både soffan och våra sängar tillåtna (fast inte nattetid - men gärna vid morgonmys och under övrig dagtid). Ja, så det kan bli! Tänk, om vi skaffar ännu fler hundar (vilket inte kommer att hända - vi är nöjda med tre), då skulle vi säkert haft sängen full med fyrbenta dygnet runt!
Lily i färd med att bädda ner sig under täcket - precis som matte brukar göra!
Däremot är nog vardagslydnaden sig ganska lik för var och en av hundarna, medan lydnadsträningen för övrigt har ändrat sig ngt efterhand. Jag upptäcker ju för varje hund vad jag skulle kunna gjort annorlunda och vad jag skulle ha tränat dem mer på. För närvarande så lägger jag t.ex. mkt krut på störningar i Lilys lydnadsträning - utgår först från mig själv, tar sedan hjälp av medhjälpare, därefter kända hundar och till sist okända hundar (utanför hennes träningszon). Just nu tränas t.ex. Lily med ljud och rörelse i sitt och platsliggning (har upptäckt att hon kan reagera på höga ljud). Dessutom har jag jobbat med hennes stadga vid inkallning - står relativt nära och upprepar en massa andra ord (idag blev det maträtter) före kommandot "hit". Jobbar parallellt med tid (skiftar mellan långt och kort) och störningar samt förlänger avståndet sedan sist av allt.
Provning av nya läderhalsband från My Dog i färgerna: turkosblå, lila och orange!
Stilsstudie av Lily,som är snabb att ta efter Dicho och Isas viloställningar!
Här kommer ännu en hälsning från en av de danska Dichovalparna - 5-månader gamla Vackra Viola! Hon tränas i en jaktförening, men det är mest för träningens skull och för att hon ska träffa andra hundar. För till skillnad från hennes bror Hector så ska hon inte användas i jakt. Dessutom så miljötränas hon en hel del och nyligen har hon varit hos sin familjs släkt i Köpenhamn och tränat på det som rör sig på storstadens gator och torg, alltfrån från förbipasserande skateboardåkare till bullrig biltrafik! Alltid lika nyttigt!
Viola - vilket gulligt litet lakritstroll!
Ljuvliga Lily, Lyckliga Lykke, Mysiga Melker och anti-skällträning!
Efter några månaders uppehåll från utställningsvärlden, var det så dags för Lily att återigen pröva sina vingar (eller rättare sagt sina tassar) i ringen. I helgen deltog hon nämligen på en inoff. utställning i Hässleholm. Den pågick under två dagar och på söndagen var det sammanlagt 313 hundar anmälda.
Domare av perrorasen var Fredrik Nilsson och av döma av hans inledande omdömesrad så måste hon ha gjort ett gott intryck på honom: 10 mån tik som kommer in och äger ringen! För övrigt: bra huvud, mkt bra bett, passande pigment, bra hals, välvinklad fram, passande bröstkorg för sin ålder, bra vinklar bak, rör sig mkt bra från sidan, kunde vara ngt starkare fram samt välvisad. BIR och HP, vilket gjorde att hon några timmar senare också deltog i gruppfinalen tillsammans med ett tjugotal andra hundar. Det gjorde hon med den äran och slutade som grupp 4:a. Bra jobbat Lilytjejen - lika pigg och glad som alltid!
Här kommer ännu en hälsning från Dichodottern Lykke, som nu vid fyra månaders ålder för första gången i sitt unga liv blivit av med sina krulliga lockar. Matte Barbro berättar att hon är en glad och självständig tjej som sprudlar av energi - mkt hund för pengarna med andra ord! Energiknippet Lykke (med sina 11 kg mäter nu 38 cm över marken) vill helst att det ska hända ngt hela tiden, så nu tränas hon dagligen i passivitet av olika slag. Lagom är alltid bäst!
Häromveckan började Lykke på valpkurs och det tycker hon är roligt, men det bästa är nog ändå leken med jämngamla kompisar efter träningspassen. Under promenaderna hemmakring går hon oftast lös och är då duktig på att komma vid inkallningar. Från att hon som liten valp skuttade runt som en liten känguru har nu också hennes koppelträning börjat att ge resultat, så att hon numera klarar av att gå lugnt och stilla med alla fyra benen i marken.
Har precis fått en till hälsning och denna gång från Åland där Lilys snygge bror Melker bor! Nog syns det att de två är syskon - lika som bär! Tack, Lena och Ronja för fint foto!
På tal om att ta det lugnt och stilla, så har jag här hemma nu äntligen påbörjat den där träningen som man så lätt skjuter framför sig och som en en del av er säkert också funderat på att ta tag i. Ja, just det jag tänker på hundarnas skällande när det knackar på ytterdörren!
Flera hundar i samma familj drar gärna igång varandra, så det ska jag nu jobba för att få ordning på. När vi hade en hund - inget skall alls, med två hundar lite mer och med tre hundar ännu ngt mer! Problemet är bara att den här typen av träning gärna rinner ut i sanden för den är ju onekligen lite tråkig, så här gäller det att jag får ta mig i kragen och se till att träna regelbundet!
I lördags delade jag till en början upp hundarna två och två, för att först lära var och en vad det hela gick ut på. Medan Mats sprang runt huset och skiftade med att knacka på vår köksdörr respektive ytterdörr samt gick in och klev ut - om och om igen. Isa var den som satt knäpptyst hela tiden efter hon förstått att det skulle vankas korvbitar till den som klarade uppgiften. Hon fick också vara den som tränade i par med de andra två. Sedan var det dags att träna alla tre på en gång. Vår hall har tre öppningar in mot andra rum, så varje hund fick en egen plats att vara på. Dicho låg i sovrumsöppningen och Lily mot matrummet, medan Isa satt i dörröppningen mot vardagsrummet. Till en början så gav både Dicho och Lily ifrån sig några skall, men när de såg att det då bara var Isa som fick belöning så upphörde deras antydningar till skall.
Det gick förvånansvärt snabbt att få alla tre att att bli kvar på sina platser under tystnad. När sedan turligt nog en av våra grannar knackade på en halvtimme senare, så blev det ett perfekt tillfälle att testa dem ännu en gång! Övning ger färdighet, för Isa var tyst som en mus och blev överlycklig när hon såg att det var hennes favoritgranne, Dicho skällde lite tyst två gånger och lillstumpan Lily ytterligare några gånger innan tystnaden sänkte sig i vår lilla hall.
Vad kloka och förståndiga våra perros är, som så fort kan förstå och klara av olika uppgifter som vi ger dem! Nu gäller det bara att jag också är klok och förståndig och fortsätter att anti-skällträna dem med jämna mellanrum, för att de ska komma ihåg vad som gäller när vi får besök.
