isaodicho

Nu har vintern kommit på allvar även hos oss i Skåne och det lyser vitt överallt. En kall nordanvind biter nu tag i kinderna så fort man öppnar ytterdörren - två av Isas lydnadsträningar i grupp har frusit inne på grund av att det tidigare i veckan varit ett riktigt busväder, med bl.a. stora problem i trafiken. Tidigare idag har det varit mer vindstilla med ca. tre minusgrader och då har det varit riktigt skönt att vistas utomhus, men nu när vinden blåser kraftigt kring husknuten så har det blivit isande kallt. Imorgon lördag måste jag bara hinna ta varsitt träningspass med hundarna i fullt dagsljus.

Lördagsmorgon och inledningsvis ganska fint väder - klart och vindstilla. Mats, jag och Dicho gör ett par ärenden på stan och därefter förbereder jag några personspår till hundarna. Kanske inte de allra bästa väderförhållandena, men inför kvällens middag tillsammans med goda vänner så känns det bra att hundarna får jobba så de blir ordentligt trötta. Dicho går ut som nr. ett och när jag hämtar honom hade det börjat blåsa upp igen, så det är ingen risk att mina fotsteg syns i snön. Han är jätteduktig och far fram i hög hastighet med snön som yr runtomkring honom och emellanåt kör han ner huvudet i snötäcket för att försäkra sig om att han är på rätt spår. 

                                        
                                                        Snögubbarna Dicho o Isa efter avslutat spår
                                      

När det sedan är Isas tur så börjar hon lite tveksamt (tror någon precis sneddat över spåret), men när hon väl hittar rätt så klarar hon de olika svårigheterna galant. Hon klarar både vinklar och pinnar, förutom den avslutande pinnen som jag tror hon missar för att hon är så ivrig att få spåra ännu mer. Isa som till skillnad från Dicho, som var rejält trött efter sin spårning, verkar ha en del kraft kvar så på väg hem tar vi också ett litet lydnadspass, då jag bl.a. testar om hon klarar platsliggning i snö och det verkar fungera utan problem.

Senare på eftermiddagen då de hunnit att vila sig några timmar ger de sig ut i trädgården och tumlar runt i snön. Vilken energi perrorasen har och inget väder verkar avskräcka dem! De har lika roligt oavsett om det ösregnar eller är snöstorm!

                                        
                                       
                                       
                                       

Gissa om de är trötta när kvällen kommer  - när de väl lagt sig till rätta i sina bäddar så rör de sig inte ur fläcken på flera timmar!
 
                                      
                                                                         Trädgården i vinterskrud

   

 
                                       
 

I mitten på veckan har jag så sakteliga kommit igång igen och har sedan några dagar tillbaka jobbat. Lite på halvfart kanske, men det känns ändå skönt att vara på benen. Dicho och Isas träning har legat lite på is, men nu hoppas jag kunna sparka igång både mig själv och de båda krullisarna. Dicho är nog den som är mest på hugget ikväll, medan Isa tar det lite lugnare. Eftersom det idag är mörkt när jag kommer hem, så får det bli en långpromenad och sedan lite träning hemma i köket - framförallt kontakt-  och positionsträning. 

Så kommer då den efterlängtade helgen - lördagsmorgon och marken hade redan på natten täckts av ett tjockt ... -   nä, jag menar tunt snötäcke som försvinner lika fort som det har kommit. Dicho och jag tar oss snabbt ner på mossen för att träna en stund och för att jag ska kunna ta några nya bilder med honom i snömassorna, för det var länge sedan som kameran togs med och nu är det alltså dags att föreviga Dicho hela 18 månader. Han tycker det är toppen med snön och far fram och tillbaka som ett jehu, men de bilderna blir inte så bra för kamera ... mannen (kamerakvinnan finns det??) hänger inte med i det snabba tempot och actionbilderna blir aningen suddiga, så istället kommer här några mer stillsamma foton. 

                      
                     
                     
                                                                        Matte, vad säger du?

Här går vi sedan en lång tur utefter bäcken som rinner genom mossen och de senaste dagarnas rikliga regn och snön som smälter snabbt gör att vattnet på vissa ställen skiftar snabbt från lugnt porlande till strid ström.

                                      
                                       
                                                    Den djupaste snön hittar jag i bäckens lekande vatten.
                                      

                                            

Idag kommer vi inte att vara i farten utomhus i samma utsträckning som vi som brukar vara, för jag har åkt på en dunderförkylning med feber och får nu ta det lite lugnt. Mats får hjälpa till mer än vanligt med rastningen för att hundarna ska få tillräckligt med motion. Nu när det är det torsdagkväll och regnet piskar mot fönstret, så är det faktiskt ok. att vistas inomhus och låta kroppen vila - tillåta sig att bli stugsittare några dagar, för att på så vis förhoppningsvis återhämta mig så snart som möjligt! Jag har egentligen inte tid att ligga på sofflocket - skrivbordet är fullt att provhögar som ska rättas, dessutom saknar jag redan mina långa och härliga utevistelser med Isa och Dicho. 

                                                
                                                                         Isa kurar ihop sig!

Dagen därpå: fredag och då brukar vi som så många andra avsluta veckan med att äta och dricka något gott framåt kvällen samt njuta av den påbörjade helgledigheten, men idag får det nog bli den minst ansträngande måltiden - pizza från Vespa, För att sedan så snabbt som möjligt kunna lägga sig ner och slappa i soffan. Något som Dicho säkert också kommer att tycka om, för han brukar inte vara sen med att hoppa upp till mig för att få sig en mysstund.

                                    
                                                              Dicho intar sin plats i zzzzoffhörnet!

Idag lördag kan jag säga att det börjar bli både trist och långtråkigt att behöva hålla sig inomhus och kurera sig, för solen lyser så inbjudande genom fönstret. Med Mats hjälp har i alla fall hundrarna fått sin dagliga motion, medan jag fördrivit tiden med att läsa och ta mig en och annan  tupplur. 

                                   
                                                                      Vilket håll ska vi gå på?
                                   
                                                                              Ditåt!

                                  
                                 Att gnaga på smaskiga  grisöron är en populär inomhusaktivitet!
                                   

Alldeles nyss skrev jag förresten in tågtiderna inför Sthlmsutställningen i dec. och då slog det mig hur få veckor det faktiskt är kvar till jul. Hela familjen kommer att resa norrut redan på fredagen. Mats, Dicho och jag far direkt till huvudstaden för att bo hos Hector i Nacka, medan Maribel och Isa hoppar av hos släkten i Norrköping. Efter utställningen åker vi andra också till Norrköping för att senare i veckan fira julen med mina syskon, syskonbarn och min mamma. Det ska bli riktigt skönt att för en gångs skull kunna ta det lite lugnt veckan för juldagarna. De dagarna brukar det ju annars alltid vara full rulle in i det sista!

Jag hoppas också att det ska bli tid att träffa lite kompisar, som t.ex. min barndomskamrat Gun med familj i Linköping. Det ska bli så spännande att få se deras nya centrala lägenhet som de alldeles nyligen flyttat in i. Våra kompisar i Sthlm kan det bli problem att hinna träffa eftersom vi stannar så kort tid, men vi hoppas i alla fall att kunna sammanstråla med någon av dem innan vi åker därifrån. 

Vilken helg - har haft ett intensivt program, så blir det när man vill vara med på allt! Det började med att jag anmälde Dicho till utställning i Växjö och sedan anmälan till Isas debut i lydnadstävling dagen därpå. När sedan vännerna Lasse och Marie bjuder in till höstfest lörd.kväll är det svårt att säga nej, för det måste ju finnas tid för andra trevligheter än det som har med hundarna att göra!

Mats och jag steg upp tidig morgon för att resa till djupaste Småland. Jag brukar alltid oavsett tidpunkt se till att Dicho är ordentligt rastad före utställning, men den här gången stod regnet stod som spön i backen och en längre utevistelse skulle inneburit att han skulle ha fått ligga i bilen helt genomblöt. Det fick istället bli en kortis med både hundarna. Sedan stuvade vi in vårt pick och pack i bilen - tog farväl av Isa som skulle stanna kvar hemma med Maribel och gav oss därefter ut på blöta vägbanor i ett minst sagt grådaskigt väder. Det regnade oavbrutet ända till vi kom några mil söder om Växjö, då det avtog en smula och när vi hittade en fin liten skogsväg tog vi en uppfriskande promenad med Dicho.

                                Dichos gosiga nos som ofta buffar på någons arm för att visa att han vill bli klappad! 
                                       

Med lite flyt hade jag beräknat att vi skulle komma in i ringen ca. 10.30, men nu blev det vid tolvtiden istället. Domaren Theo Teenen var omsorgsfull och tog gott om tid på sig. När det till slut blev dags för perrorasen var vi mycket försenade. När det blev Dichos tur att tillsammans med de andra unga hanhundarna visa upp sig i trav så var han lite för ivrig - gick något bättre i solorundan, medan hans ställande var bra. När det sedan var dags att visa gaddarna blev Dicho en erfarenhet rikare, för domaren närmade sig honom framifrån och tittade honom rakt in i ögonen samtidigt som han klappade honom ovanpå huvudet, därefter tog han tag med båda händerna i Dichos skägg och pratade till honom i lugnande ton. Efter en mycket lååång stund började Dicho backa, vilket slutade med att jag blev ombedd att visa hans tänder. 

Efteråt tog domaren kontakt med mig för att förklara sin tanke med den utdragna processen - han ville helt enkelt slå hål på den här olustkänslan och göra fler individer från perrorasen mer tillgängliga. Det är möjligt att det kan fungera på någon annan hund, men i Dichos fall fungerade det uppenbarligen inte. Dicho trivs med domare som är bestämda och direkt gör vad de ska, utan pipleksaker eller andra metoder för att liva upp tillvaron. Han är ganska lik mig när jag är hos tandläkaren - gör vad som måste göras, men lägg inte ner någon onödig tid på att få mig att tycka att det här är det roligaste som finns. Dicho brukar m.a.o göra det jag ber honom om vid domarhanteringen, men kommer kanske aldrig att älska det över allt annat i världen!

Den här bakåtrörelsen gjorde att han denna gång fick en tvåa. Ja, det är bara att konstatera att det går upp och och ner i utställningsvärlden! BIR blev Herman´s Sol de Aqualines och BIM  Hund´s Tito. Grattis!!
Därutöver var det naturligtvis kul att träffa alla trevliga perromänniskor och de som förutom oss ingick i skånelaget var Katarina o Zoe och Björn o Neo. Katarina, tavlan som du levererade från inredningskvällen bar jag runt på under em. Den gjorde flera utställare avundsjuka i tron att det var ett utställningspris av det finare slaget. Jag har ännu inte hunnit att hänga den på plats, men det får bli senare ikväll! 
                                                                    Så här snyggt blev det i vår hall!
                                                        

Vaknade så imorse med lite grus i ögonen, för att ifrån ett soligt Lund åka till lydnadstävlingen i Svedala. Men vad jag inte hade räknat med var att det söderut dragit in en besvärlig dimma, som sedan höll i sig ända till jag kom fram till Svedala för där visade sig plötsligt solen igen. Dessutom var det mycket halt på sina ställen, med en temperatur kring nollan så gick bilresan i mycket långsamt tempo och mina tidsmarginaler krympte oroväckande snabbt. När jag kom fram var det i sista minuten för att hinna anmäla sig i tid.
                                                                 
                                                               Isas söta nos som gärna vill vila i någons knä!
                                                      

I den inledande platsläggningen ingick Isa i grupp två. Till min stora förvåning reste hon sig upp efter halva tiden och smög sig fram och nosade på en annan hund. Vilken trist inledning!! Sedan fick hon även en nolla i apportering, som hon brukar ta fast ibland med en viss tveksamhet om den doftar för mycket av andra hundar. Därefter blev hon ännu en gång något låg och okoncentrerad i linförigheten, vilket tyvärr gjorde att jag vid något tillfälle sneglade ner på henne - vilket är tabu!

Efterhand blev det något bättre, men trots två tior så räckte inte poängen ända fram. Nu är det väl bara att åka hem och arbeta med att få henne ännu mer på hugget samt att ta tag i mig själv så att jag inte påverkas av hennes dagsform, utan lotsar fram henne med bestämda steg även om hon tappar fokus. Om jag ska summera dagen, så har det förutom det härligt soliga vädret varit en mycket trevlig stämning bland de tävlande runtomkring tävlingsplanerna, vilket bidrog till att debuten ändå kändes ok. trots det magra resultatet. 

Nu är det dags att samla ihop sig inför ännu en arbetsvecka! Dessutom har jag lovat Mats att göra en blomstergrupp till i morgonkväll då hans mamma fyller år och hela familjen ska åka till Malmö och fira henne, så slutskrivet för idag och ha det nu så bra!! 
   
 

I veckan har vi också hunnit med det som kan ha varit året sista dopp för hundarna. För nu ska det ju bli kyligare och då blir det nog inte så många turer till Arriesjön eller till något havsbad. Badvädret för dagen var minst sagt skiftande! För när vi körde iväg så sken solen från en klar himmel, men väl på plats så tog det bara några minuter innan det drog in mörka moln och sedan kom det en kort intensiv regnskur. 
                                                 
                                                
                                                
                                                

Dicho som annars brukar kasta sig i plurret fler gånger om nöjde sig med en simtur och inte ens när hans dummy guppade iväg bort från honom kastade han sig i igen. 

                                                
                                                 
                                                
                                    
                                    
Isa lyckades också med bedriften att bli av med sin leksak, för hennes boll flöt också iväg med vindens hjälp. Trots att hon gnydde bekymrat över förlusten, så vägrade hon som så många gånger förut att simma.

                                               
                                              
                                              
                                              
                                       

Maribel följde med som fotograf och här kommer några fler av hennes bilder!