isaodicho

Februarilovet går nu mot sitt slut och det har varit välbehövligt med lite ledighet, men vart har tiden tagit vägen för imorgon är det dags att börja jobba igen? Det borde var förbjudet att börja jobba före kl. 9.00 - sovmorgnar är ju så ljuvligt sköna! Dicho har faktiskt också upptäckt hur mysigt det är att ligga och dra sig på morgonen och idag har han sovit ända till nio. Inte dåligt av en kille som vaknar varje dag sprängfylld av energi och som också är angelägen om att så snabbt som möjligt få komma ut och vattna gräsmattan,. Vilken gräsmatta undrar ni säkert? Efter flera dagar med plusgrader kan vi nu se stora fläckar med barmark och det är inte utan att det känns bra att våren äntligen gör sig påmind. Imorse kunde jag för första gången på länge öppna fönstret och vädra en stund utan att sovrummet kyldes ner eller att det snöade in och utifrån trädgården hörde jag hur fåglarna sjöng in våren. Härligt!!
                                         
Tillsammans med softisgänget har vi också hunnit att träna en del och här ser vi Dicho i aktion! Turligt nog visade sig onsdagen bli veckans soligaste dag, så vi passade också på att gå en härlig strandpromenad. 
                                                        
                                     Kolla vad snyggt jag går, men matte du måste tänka på din hållning lite mer! 
                                                       
                                                                           Pusskalas
                                                     
                                                             
                                                               Melodifestival i Malmö!
                                                       
Om vi var där? Nej, Mats var på herrmiddag som inleddes med bastu och dopp i havet. Han som sommartid är en riktig badkruka och vill ha över 20 grader för att vilja bada hade också doppat sig. Wooh, vilken friskus! Medan Maribel, jag och hundarna bestämde oss för att ha en myskväll framför TV:n. Om rätt låtar gick till final? Vet inte för Maribel anlände till Lund lagom till sändningstid och vi satt sedan mest och småpratade, så jag lyssnade bara med halvt öra på de tävlande bidragen. Hon har haft så roliga och intensiva dagar i Norrköping och tjocka släkten hade fullt program för henne dagarna i ända. Kul att kusinerna, trots åldersskillnaden, kan ha så roligt tillsammans! 
                                                      

Senare i veckan tränade vi inomhus i en källarlokal som en skytteförening brukar använda och på väggen kunde vi läsa dessa uppmuntrande ord som skidesset Ingemar Stenmark en gång sagt.                                           
                                                       
                                                                   Dicho, Kristina o Kajsa
                                                     
Vi passade också på att ge valpen Linus vår Välkommen till Sverigepresent och han kastade sig gladeligen över det bitvänliga vildsvinet.
                                                           Vilken tuffing och vilket charmtroll!! 
                                                       
Som avslutning fick hundarna leka och tumla runt i den blöta snön, men det till skillnad från oss tvåbenta brydde de sig inte alls om att de blev dyblöta om fosingarna. 
                                                     
                                                                          Juniorerna
                                                       
                                                                         Seniorerna   
                                                    

Härligt med februarilov och jag ser nu fram emot att få vara långledig och bara ta det lugnt och koppla av från vardagsrutinerna. Tänk vad skönt att slippa stiga upp när väckarklockan ringer och istället få njuta av långa sovmorgnar, fast nu gäller det också att övertyga morgonpigga Dicho om att jag vill sova lääänge!. 
                                       
                                       
       Dicho stanna i din bädd så lång tid som möjligt, så blir en utvilad matte både glad och leksugen!
 
Maribel tar i helgen tåget till sina kusiner i Östergötland och eftersom Hector precis flyttat till Stockholm och Mats jobbar, så blir det jag och hundarna som får hålla ställningarna de närmaste dagarna. Mysiga utflykter med dem är något att se fram emot och på söndag hoppas vi kunna träffa softiesgänget (n.b. fyra st.) och köra ett träningspass tillsammans om nu inte snöstormen sätter käppar i hjulet för oss.

                                
                     En av softiesarna är nya träningskompisen Linus (eng. import) - sju veckor på bilden.

                                            
              Åh, vad jag kommer att sakna Maribel, för när jag får lov att plocka in såna här fina 
                                 grejer så visar hon verkligen att hon förstår mina behov fullt ut!

Några  bilder från ett av dagens utepass  och som vanligt far Dicho fram som ett jehu i snön så fort han får chansen!

                               
                                            
                                            
                                            
                                             
                                             
                                  

Söndag - några minusgrader och lite gråkallt, så visst kändes det bra att få ett träningspass inomhus! Vi var ett gäng krullisar plus några majestätiska pudlar och en gladlynt softie som inför Malmöutställningen ringtränade i en sporthall, dessutom fanns det också utrymme för lite enskild lydnadsträning. Innan vi förflyttade oss till nästa utlyktsmål hann vi också med att öva på platsläggning. 

                                      
                          Malin instruerar Jessica o Chatta, medan Katarina o Zoe väntar på sin tur!
                                      
                                     Helene och Cocos finslipar olika moment inför lydnadstvåan!
                                      

Hur gick det då för Dichokillen? Eftersom han på den senaste utställningen varit så tveksam till domarens närmanden, så tänkte jag att med Helenes hjälp testa hur han betedde sig när hon visade upp honom, Jag gömde mig bakom några hoppredskap, medan H. med säker hand lotsade runt honom i ringen. Att ställa upp honom gick bra och Malin i domarrollen (Tack båda två för era insatser!) fick också känna på honom utan större protester, däremot ville han inte springa runt i ringen för han letade efter mig hela tiden. När det blev hans och min tur igen använde jag mig av både leksak och korv för att han skulle tycka att träningen var rolig och på så vis bli så avslappnad som möjligt. Efterhand när han blev mer avspänd kom också hans fina travsteg fram alltmer. I stort en hyfsad insats av Dicho och jag hoppas att han i framtiden ska känna sig ännu mer bekväm i dessa sammahang och att han t.o.m. ska förknippa utställning som något kul och lustfyllt - med lekfulla stunder och smaskiga korvar!

Sedan bar det av till Käglinge rekreationsområde för att hundarna skulle få leka en stund. Vilket snörace det blev - hundarna gav verkligen järnet! 

                                     
                                    
                                                              Casper, Zoe, Chatta o Kenzo
                                    
                                                                              och
                                    
                                                                   Dicho, Isa o Cocos
                                    
                                    
                                        Coola Ceasar - helt oberörd av småglinas ystra lek!

                                          Tack alla för en jättekul dag i hundens tecken! 

På vägen hem tog vi en kort sväng till Ikea för att inhandla en vägghylla för hundtidningarna som dräller lite överallt och därefter köpte vi fina klövjeväskor till hundarna hos My One för halva priset - perfekt inför kommande utflykter och vandringar!         

Energiknippet Isa har blivit 2009-års viltspårsperro. Jätteroligt!! Hon visar alltid en otrolig kämparglöd i spåret och ger aldrig upp och även om hon hamnar i svårigheter så jobbar hon oförtrutet vidare. Vid ett par tillfällen har hon mitt i spårningen råkat ut för störningar av olika slag, t.ex. ett tåg som körde förbi på nära avstånd eller några ryttare som red över spåret precis framför henne, då lyfte hon bara på blicken en kort stund och sedan fortsatte hon sitt arbete. De gånger som hon varit klockren i spåret och tagit sig an spåret med en enorm fokusering och viljestyrka har hon också premierats extra med HP.

Det finns de som genom åren tittat lite undrande när vi dykt upp i olika sammanhang som spårekipage. Förra året deltog vi i en öppenklasskurs och de grönklädda männen såg mycket förvånade ut när jag vid första träningstillfället plockade ut min långpälsade krulltott ur bilen. Hennes långa päls runt ögonen var för dagen uppsatt i en liten gullig tofs, vilket förmodligen också bidrog till deras skepsis och det hade kanske i den stunden varit lättare för dem att se oss flanera runt bland butikerna i Lunds city. När det senare blev dags för spårning så ändrade de snabbt inställning för visst är våra perros, förutom många andra kvaliteter som de besitter, också otroliga spårhundar! 

Tack, Isa för att jag fått vara din samarbetspartner under så många spännande spårningar, sedan du som 10-mån. unghund  påbörjade din första viltspårskurs. Förutom den härliga känslan av att följa sin hund som med stor beslutsamhet forcerar genom variationsrik terräng, så är även naturupplevelsen stärkande för både kropp och själ! Ikväll får vi fira med något extra gott och Isa får naturligtvis bestämma, så på menyn blir det köttbullar toppat med skinkbitar.

                                     
                                           Isa laddar upp inför en av höstens viltspårsstarter
                                      
                                     

Vädret till trots var Dicho och jag på Brukshundklubben igår tillsammans med Jessica och Chatta. När vi träffades på den snötäckta gräsplanen sjöng vi högt: Vi är förmodligen dom sista entusiasterna... Ja, någon trängsel på planen var det knappast, bara vår lilla grupp - två uppspelta krullisar och så vi tvåbenta. Vi körde en del linförighet och inkallning med störning, sedan tog vi en en härlig promenad nere vid havet.

Väl hemma igen kryper Dicho in under en filt och värmer sig - efter en kort stund sover han så gott! Isa undrar nyfiket vad som gömmer sig under filten? 
                                    
                                    
                           Efter några timmar piggnar Dicho till och nu lyckas han få fart på syrran igen!
                                                 
Isa hittar en boll och påbörjar ett listigt spel, då hon rullar den framför sig - så där lagom långt för att hela tiden vara den som först når fram till bollen!
                                                 
                                                 

Efter jobbet så tar jag en promenad med hundarna utefter bäcken och då får vi på nära håll se en frusen själ som kurar ihop sig i snålblåsten! En häger och fast vi står mycket nära, så visar den inga tecken på att vilja flyga iväg!                                    
                                    
                                                       Dicho hemma i stugvärmen igen