isaodicho

Som en storm drog denna 10-veckors söta lilla mops in i vår son Hectors och flickvännen Amandas liv för en vecka sedan. Ett riktigt litet kvicksilver är hon, så nu har de verkligen att göra dagarna i ända! Välkommen sötnosen Luna och vi i la familia tycker det ska bli spännande att få följa henne framöver! När hon har fått växa tll sig ännu lite mer och då även fått sin 12-veckorsvaccinationen, så lär det bli fullt race med våra lekglada krullisar. Lycka till med lilltjejen - trots sin litenhet så kan man lugnt säga att ni har fått mkt hund för pengarna!

 

Apropå Lunarstorm, så har jag förresten nyligen (tack vare eller på grund av att min träningsgrupp i lydnad som startat upp en grupp) gått med i Facebook. Att jag inte anslutit mig tidigare har helt enkelt berott på att jag känt mig tveksam att lägga ner ännu mer tid på de sociala medierna - jag har istället valt att prioritera min bloggsida. Jag har så långt inte tillhört de mest aktiva i Perroklubbens FB-grupp, men jag har ju insett att mkt information kring rasen sprids här och den samt olika diskussioner kring rasen är ju intressanta att följa och delta i. FB i all sin ära - jag hoppas ändå att Perroklubbens mkt informativa och läsvärda bloggsidor överlever, för de är ger ju så bra och intressant läsning för bl.a. nyblivna perroägare eller de som helt enkelt bara är nyfikna att lära sig mer om rasen.

 

Under vår första gemensamma semestervecka, som Mats till stor del skulle använda till att måla fönster, har det ösregnat i princip varje dag! Trist väder, så det förslår! Efter dagens träningsrunda på Lunds BK kom jag och hundarna hem rejält blöta. Tack och lov har ingen av krullisarna ngt emot att träna i regn, men när himlen efterhand öppnade sig alltmer och regnet formligen öste ner, så fick jag nog och packade in hundarna i bilen och körde hem. Nä, nu längtar jag onekligen efter sol och värme - en solig och fin svensk sommar är det bästa som finns! Om det bara vore väderleksförhållanden att lita på här hemma, så skulle säkert många av oss som semestrar i solsäkra länder stanna kvar hemma. För det är ju ändå så att när höstmörkret kommer, så känns det bra att ha många soltimmar bakom sig från sommarledigheten.  

 

I väntan på att skurarna ska upphöra är det ändå gnska mysigt att krypa upp i soffhönet med en bra bok och jag har nu laddat med en hel hög med pocketböcker. På nattduksbordet ligger just nu den till hälften lästa "Förlåtelsen" av Hanne -Vibeke Holst, som handlar om en relation mellan mor o dotter i modern tid och parallellt får man följa en prästfamilj under och efter andra världskriget. En läsvärd bok, som på ett mkt bra sätt bekriver relationer mellan olika människor och det ska bli spännande att senare under läsningens gång få se hur de två händelseförloppen hänger ihop! 

 

Ännu en härlig midsommarafton är nu förbi och trots en dyster väderprognos blev det en fantastiskt fin dag - vamt och skönt! Ja, visst hopade sig det emelllanåt en del oväckande moln över våra huvuden, bl.a. när vi precis dukat upp all den goda midsommarmaten ute i trädgården (så välsmakande att jag helt glömde bort att ta några kort). Men tack och lov inget regn! Vädergudarna var tydligen på gott humör i år!

 

Sill och nubbe var ju inget som lockade hundarna, däremot njöt de i full drag av de smaskiga märgben som de blev bjudna på. Lily är ju fortfarande förföriskt väldoftande, så för att vi inte skulle behöva ha tillsyn på dem hela tiden så fick det stå några kompostgrindar mellan hanhund- och tiksidan. Bra förresten att Lily har avverkat sitt löp när det är dags för Mats och min gemensamma semester, för det blir onekligen lite enklare då. Har ibland fått frågan: Hur det fungerar att ha tik och hanhund under samma tak? Det går i stort bra, fast under löpperioden krävs det ju lite planering och en hel del kompostgrindar för att gärda av dem från varandra. Det är ju framförallt hanhunden som kan bli stressad, så vi har försökt att se till att det finns Lily-fria zooner i huset så att Dicho kan vila från hennes dofter så mkt som möjligt. Dessutom försöker vi att på de dagliga promenaderna, speciellt under höglöpsperioden, gå med dem på olika platser. 

 

När det så inemot kvällen blev dags för vårt sällskap att tåga ner mot byns traditionella och alltid lika välbesökta midsommarfirande, så blev det Lily som fick representera de fyrbenta. Medan de andra två krullisarna vilade sig inomhus på matrummets svala klinkergolv efter att varit ute i sommarvärmen hela dagen.

 

 

  

Här i Lund är nu en hektisk studentvecka slut och eftersom varje gymnasieskola har varsin dag, så kan det bli många studentfester att gå på! Maribel har haft ett extremt intensivt program - med ett snitt på tre fester per kväll, så det har verkligen varit högt tempo varenda dag. Medan di gamle: Mats och jag tog det ngt lugnare, fast när det blev två fester under en och samma kväll så fick även vi höja tempot en aning.

 

Här startar vi upp med Jakobs studentfest och vilken kväll det blev! Deras grönskande trädgård utgjorde en fin inramning på festen och ovanför våra huvuden lyste dessutom solen så skönt på en vackert klarblå himmel. Vi blev också bjudna på otroligt god mat och fick höra finstämd musik i folkviseton med mkt duktiga musiker. Tack, Solveig och Dan, som för övrigt är Isas favoritgrannar och kärleken verkar vara ömsesidig, för t.o.m. mitt i allt ståhej så kom värdinnan (som bar kvällens snyggaste klänning) ihåg att fråga oss hur det var med favoritperron.

 

Tillsammans med Mats har jag precis tillbringat en varm och mestadels solig helg i Norrköping, med undantag av sen lördag eftermiddag då regnet vräkte ner! Där har jag släktingar som min mamma och med tanke på att vi bor så långt ifrån varandra, så är de här besöken ovärderliga för mig för telefonkontakt var och varannan dag kan aldrig ersätta det fysiska mötet. 

 

                                                                          

Dessutom har jag också passat på att ställa ut Lily i juniorklass på en nationell utställning på Himmelstalunds sportfält och glädjande nog blev hon där bästa tik med ck, för att därefter placera sig på tredje plats i Bästa tik - snubblande nära ett cert (så när som på en tik), men nära skjuter ingen hare!

 

Lilys uppfödare Anneli var också på plats och med sig hade hon Alvin och om han inte hade tappat fokus av att en löptik tidigare varit inne i ringen, så skulle han säkert gått långt med tanke på den fina kritik som han fick. Han är ju så nära man kan komma att bli svensk utställningschampion, så det är nog bara en tidsfråga! 

 

 

 Domare Åke Cronander jobbade på bra, så väntetiden innan det blev Lilys tur gick snabbt. Dessutom hade vi ju så roligt tillsammans med Anneli, Helena och Anna - tack för trevligt sällskap!