Veberöd - here I come!
I ett gråkallt och blåsigt Veberöd, var det idag Dichos tur att ännu en gång pröva sina vingar i utställningsringen. Han var den ende i familjen, som i sin goa svarta päls, var rätt klädd. Varför tog jag inte på mig min vintermundering? Mats och jag anlände dit i god tid, för att Dicho skulle hinna känna in sig ordentligt innan det blev hans tur. Det märktes stor skillnad från förra helgen, för nu tog det betydligt kortare tid för honom att släppa intresset för den stimmiga miljön runtomkring och istället falla i djup sömn i väntan på nr. 175.
Utställningsdomaren visade sig vara både noggrannn och grundlig, vilket i och för sig är bra, men det innebar också att det blev en mycket lång dag. Tur att jag tog med några leksaker som Dicho kunde busa med när han mellan varven fick alltför långtråkigt. Han verkade även denna gång tycka om att visa sig upp sig i ringen. Däremot var han mer tveksam till domarens närmanden än förra gången, även om hon var både lugn och försiktig. Dichos tillgänglighet är nu något vi får jobba extra med. I stort är jag ändå mycket nöjd med hans insats med tanke på att han faktiskt bara är fyra mån. gammal, så har han för sin ålder visat sig vara både uthållig och tålmodig och dessutom mycket positiv och gladlynt.
Dagens resultat: BIR, HP och BIG 7.
Omdöme:
Hanvalp av god typ, korrekt bett, maskulint lovande huvud (Ja, det står så!), vackra ögon, bra hals, när han vill stå har han mkt tilltalande vinklar fram och bak, härlig vacker päls, bra tassar, trevlig helhet, behöver ngt bättre självförtroende i ringen och trevligt visad.
PM:et till utställningen avslutades med följande tänkvärda ord.
Lycka till! Och tänk på att...hur det än går åker du hem med den vackraste hunden - Din egen!
Dichos första utställning
Hur gick det då? Dicho var jätteduktig, trots lång väntan. På em. sov han djupt in i det sista, men efter en liten promenad så piggnade han till för att något senare göra ett gott intryck på domaren. Hon gav honom följande kritik:
Vacker helhet, vackert huvud, fina trekantiga öron, välutvecklad bröstkorg för åldern, fin topline, välvinklad fram o bak, rör sig mkt. väl, fin lockig päls o färg och trevligt temperament. Dessutom verkade Dicho tycka att det var roligt i ringen, vilket jag verkligen hoppas ska hålla i sig! Extra kul blev det kanske också för att han precis innan det var vår tur lyckades att hitta en söndersmulad smörgås att äta på och smulorna av det ljusa brödet lyste effektfullt på det svarta nospartiet. Jag lyckades att behålla lugnet och hann precis skaka bort det allra värsta innan det var dags att gå in.
Dicho började med 1-HP och sedan blev det BIR och BIG 4, men allra viktigast är det nog ändå att han fick en positiv upplevelse av sin allra första utställning. Väl hemma sover han nu som en stock och inte ens gräsklipparens oväsen ute i trädgården får honom att vakna.
Träffade han några kompisar på utställningen? Ja, tre st. från valpträningen och här kommer senast nytt från kursen: I tisdags gjorde vi en bra och nyttig övning, när kopplet byttes ut mot ett tunt plastband och man skulle klara en lång promenadsträcka utan att bandet gick av. Godis var inte tillåtet, utan nu gällde det att hålla kontakt med sin hund med hjälp av sin röst. Det var nyttigt och energikrävande att enbart med röst och tempoväxlingar behålla kontakten hela sträckan. Dessutom gjorde vi också en inkallningsövning som valparna klarade galant, trots hög svårighetsgrad. Inkallning av två hundar åt gången, som springer parallellt i riktning mot varandra. Övriga valpar sitter ner och bildar en gång att springa igenom. Dicho springer alltid det snabbaste han kan vid inkallning och han är ofta så ivrig att han också ger ifrån sig några skall medan han springer, för vem vet det kanske går fortare då!
Isa fick stanna hemma och istället roa sig med husse. Hon hann också med att jaga en stackars fluga, som så här på höstkanten inte var lika snabb i vändningarna som för några veckor sedan.
Kan inte låta bli
Vem blir snabbaste perron?
Klara - färdiga - gå!
Heja, Isa!
Känguru eller ...??
Svävar!
Mååål!
Pust!
Dicho ligger i hård träning inför nästa års race!
Sofiero
Lördagens utställning i den sagolikt vackra parken Sofiero bjöd på ett fantastiskt väder, soligt och varmt.
Dicho följde med för att att se och lära hur det fungerar kring en utställning, dessutom fick han en rejäl portion av social träning - inte undra på att han sov gott hela kvällen efter alla nya intryck. Isa tog sin uppgift som sällskapsdam på fullaste allvar. Hon varvade yster lek i gröngräset med vila och avkoppling och lillebror var inte sen att följa efter.
En härlig folkfest! Det vimlade av både tvåbenta och fyrbenta.
Mats och jag pratade med en mängd trevliga hundfantaster. Flera av dem kom till utställningen för att hitta en ny hundras och våra krulltottar väckte naturligtvis mångas nyfikenhet.
Mitt i folkhavet ser vi Susanne, med kameran i högsta hugg, som med sina fina Aberlourshundar tog storslam.
Vi är så glada för din skull - det här är du verkligen värd!
Här blir en av vinnarna kramad efter att ha blivit både bästa hane och BIR.
Grattis: Pepsi och Cecilia - ni är så duktiga!
Söta Cocos väntar på sin tur!
Visst, ser det ut som Dicho registrerar allt av intresse!
- Duktig kille!
Mats, du ser också fokuserad ut! Vad är det som upptar ditt intresse?
Eller är det så att du börjar känna dig mätt på allt hund- och utställningssnack?
Jag är i alla fall glad att du tog dig tid och följde med oss till Sofiero denna otroligt härliga septemberdag! 
/Louise
Liten blir stor
Ett annat tecken på att han börjar blir stor är att det frestar på ryggen när man lyfter honom. 11,8 kg - inte konstigt att han börjar kännas tung! När pälsen kortades ner försvann också lite av den rultiga valpen
och fram kom en vältrimmad gosse med ett mer vuxet utseende.
Det händer att förbipasserande undrar om Dicho verkligen är en valp, så det är väl lika bra att vänja sig vid att liten börjar bli stor.
Fyra månadersstrecket firar Dicho med en kväll på valpkursen, i goda vänner lag. Det här gänget brukar alltid se till att det blir livat och glatt! Innan avfärd har Dicho fått en liten present och leksakens högljudda pipande gör Isa grön av avund.
Ingen av hennes leksaker kan i den stunden mäta sig med Dischos, men efter ett tag blir hon så här glad igen!
- Ett gott skratt förlänger livet!
Familjealbum
Underbara helg - och mer tid över för vila än under veckan för övrigt och det finns också mer utrymme att vara tillsammans med familj, vänner och släktingar. Denna söndag kommer att innehålla både det ena och det andra. Jag startade dagen tillsammans med hundarna. Isa och jag har tagit en lagom lång cykeltur genom byn. För närvarande tar jag det lite lugnare med henne, eftersom hon går på en antibiotikakur p.g.a. ett svårläkt sår på tassen som uppkom från ingenting - hon sprang bara över ett grönområde. Jag visade det för en veterinär före perroträffen och hon konstaterade att såret läkt fint och gav Isa klartecken att få delta i de olika Grännaaktiviteterna. Men häromdagen upptäckte jag att såret börjat se infekterat ut, så därför sattes det in medicin. Isas glada lek med lillebror har vi minskat på något, så att den inte försvårar läkningsprocessen. Hoppas att de snart kan umgås som vanligt igen! Därefter tränade jag Dicho i några kontaktövningar och sedan träffade vi en granne som har en vitlurvig liten hundvalp i Dichos ålder och nu kan ni tro att det blev liv i luckan. De sprang ikapp och tumlade runt i gräset så grästuvorna sprätte runt på alla håll.
Nu sover min lilla ängel tungt och drömmer säkert om att snart få träffa sin nya kompis igen. De två valparna är så söta färgkontraster i vitt och svart, men tyvärr så glömde jag kameran. Jag får försöka fånga dem på bild vid ett annat tillfälle!
Snart lär väl våra barn också vakna till liv, men i den ålder de befinner sig i nu så brukar sovmorgnarna kunna bli riktigt lååånga! Till min stor häpnad hör jag nu tunga steg på övervåningen - kan det verkligen vara sant att min sjuttonåring har vaknat för egen maskin?
Dagens foton är på min älskade familj.
Två mörkhåriga skönheter: Isa och Maribel!
Kontaktträning!
Hipp, hipp, hurra, nu är det födelseda´!
Hector 21 år
Isa och Mats: En vy från vårt hus när Skåne är som vackrast!
Hej och tack från Dicho och mig!/Louise
Kursstart
Nu har höstens hundkurser startat! Dicho har börjat på valpkurs en gång i veckan och han är efter två gånger riktigt duktig. Han klarar kontaktövningarna bra med tanke på hans ålder och klarar sitt, ligg (med hjälp av godis) och inkallning, då han ibland kommer med sådan racerfart att han har svårt att stanna i tid. Igår tränade vi mestadels passiv träning och vi promenerade in i skogen och satte oss ned och pausade tillsammans med gruppens fjorton andra ystra valpar. Det klarade Dicho utan problem, även om han helst sitter upp, så märker jag att han kan slappna av utan att göra motstånd. Dessutom tränade vi också hundarna i avslappning under fikastunden när vi återvänt till klubbstugan. Därefter avslutades passet med momenten ovan. Kursträffarnas längd på 1 1/2 timme är precis vad valparna orkar och det mycket tack vare att det är insprängt många vilostunder.
Isa som under våren framförallt tränade viltspår har börjat på lydnadskurs. Oj, vad hon var energisk första träningen! Nu gäller det att framöver styra upp hennes energi, så att hon lägger all fokus på de olika lydnadsmomenten. Viltspårningen tänker jag hålla vid liv med hjälp av en vilspårsdomare, som erbjudit mig att gå spår med honom en eller flera gånger i månaden. Om en stund ska Isa och jag ta en långpromenad ute på mossen och då ska vi passa på att göra läxan till nästa vecka. Den består framförallt av att fila på kontakten med sin hund.
Livet för övrigt: vardagen, med allt vad det innebär, har återvänt och sommaren börjar redan kännas avlägsen. Jag gör här ett försök att hålla den kvar ett tag till med hjälp av några foton från varma sommardagar.
Godaste glassen finns på Smultronstället i Söderköping!
Dicho gosar med kompisen Gerd
Sockersöt!
Isa - mellan och ...
efter bad
skånsk snäckstrand
