isaodicho

Nu närmar sig födelsedagen för mina två underbara perros Isa och Dicho - båda fyller år i början av maj månad! Hipp, hipp, hurra... Isa fem år och Dicho tre år! Vilka härliga år vi har haft tillsammans så här långt och jag hoppas innerligt att vi får många, många... fler!

Hur började då min familjs liv som förstagångshundägare och perrofreaks? Ja jag har ju ända sedan jag var i 7-årsåldern, då jag bodde i min uppväxtstad Västervik, önskat mig en hund! Men eftersom min mamma i egenskap av fyrabarnsmor inte var beredd att ta sig an en liten hundvalp också, så fick jag nöja mig med en mängd andra djur (kanin, hamster och pappegoja m.m.). Dessutom ägnade jag mycket av min fritid i ridstallet, så mitt djurintresse blev i alla fall väl tillgodosett! Kring fjorton tog jag saken i egna händer, då jag och en kompis lyckades att övertyga några grannar att deras schäfrar behövde mer stimulans och träning än deras ägare hann att ge dem. Sagt och gjort - jag och min kompis Gun anmälde oss till närmsta brukshundklubb och deltog sedan flitigt i både spår- och lydnadsträning. Några år senare mattades mitt intresse avsevärt och när gymnasiestudierna började tog andra fritidsaktiviter överhand! Grannarna och tillika hundägarna blev naturligtvis otroligt nöjda med sina hundar, för efter några års intensiv träning med Gun och mig var de båda dogsen mer vältränade och betydligt lydigare än de någonsin varit!

Många år senare fanns fortfarande min önskan om en egen hund kvar, medan Mats som aldrig haft hund eller varit speciellt intresserad var mycket mer tveksam till ett hundköp! Maribel och jag slog då våra kloka huvuden ihop - här skulle det krävas kvinnlig list för att få honom med på noterna! Hector däremot var redan positiv till en liten valp i familjen - efter att han gjort valptestet och suttit bland ulliga perrovalpar i flera timmar utan att få några som helst allergiproblem, vilket han tidigare kunnat få i kontakt med andra hundraser. Under några år drog vi sedan med Mats på flertalet valputställningar och efterhand kunde man märka att han så småningom började att mjukna något efter att ha träffat så många underbara och söta små valpar. Dessutom var han nog också vid det laget ganska trött på att ränna iväg med oss på en massa utställningar!

Sommaren 2007 kom så Isa (Eyeball´s La-X-Isadora) in i vårt liv och redan som liten valp var hon ett riktigt energiknippe. Jag minns att jag under vår semestervistelse i sommarstugan umgicks med en kusin som också blivit med valp - en golden retriever. Den var så långsam och sävlig jämfört med Isas lite mer uppskruvade tempo, då hon for runt som en virvelvind - fylld av livs-och upptäckarglädje! Än idag har hon en härlig energi och glädjefull inställning till både träning och tävling. Isa älskar allt och alla och om någon tar sig tid att klappa henne, så kan hon aldrig få nog. Dessutom sitter hon inne med en enorm leklust, så om det är någon fyrbent som bjuder in till lek så är hon aldrig sen att kasta sig in i lekens virvlar! Hennes lekfullhet och träningsglädje har till stor del bidragit till hennes meriter genom åren (SE VCH, Årets perro i viltspår och LP1)!    


                                       Sockertopp

                                      På väg till Skåne!

                                           Lekdags!

Isa banade två år senare väg för perro nummer två, som också kom till oss i sommartid, n.b. år 2009! Från början var det tänkt att vi skulle köpa en tik till, men tiken som vi stått på kö för kom aldrig till världen! Vi hade nästan börjat tänka om och börjat ställa in oss på att den nya familjmedlemmen skulle få komma till oss längre fram i tiden, då jag plötsligt en dag (efter att Susanne H:s  tipsat mig) fick veta att en liten perrovalp hos Perro Rizados skulle kunna bli aktuell för oss. Det var en bedårande söt svart och vit hanvalp och efter att telefonen gått varm under några timmar, så bestämde vi oss slutligen för godingen Perro Rizados Dichoso som av oss fick namnet Dicho.  


                             Dicho endast två veckor gammal!  

                            På promenad med brorsan Teddy
                                                                    Foto: Julia Kriström
Tack, Åsa för att du för tre år sedan lyckades övertala oss att resa till Sthlm och hämta hem vår fina Dicho! Att det i slutändan blev en hanhund har vi aldrig ångrat! Han är en underbar familjemedlem, som älskar sin familj över allt annat! Jag är nog ändå den som i hans ögon står honom allra närmast och kärleken från min sida är är besvarad - var så säker! Dicho är en härlig och arbetsvillig hund att arbeta med och jag tränar honom i både spårning och lydnad. Framförallt i nosarbete av olika slag har han gjort bra ifrån sig och blev SE VCH samt Årets perro i viltspår 2011. Förra året blev också ett framgångsrikt år för honom i utställningsringen (SE UCH o DK UCH). Dichos signum är också hans stora föremålsintresse och allt som oftast ser man honom bära runt på något i munnen och varje gång man kommer hem så studsar han runt av glädje med en trasa eller något annat mellan tänderna!


                                        Sockersöt

I vattenarbete har Dicho visat framfötterna ända sedan han var liten valp och till skillnad från Isa (som älskar vattenlek, men inte gärna simmar) är Dicho en baddare i vatten. På somrarna brukar han och jag ta morgondoppen tillsammans och göra uppfriskande simturer innan det är frukostdags. I höstas klarade han också Sim- och räddningsprovet (S&R).

Något annat som han också gillar är att vara på resande fot och det verkar kvitta vilket transportmedel det handlar om bara det rör sig framåt - det kan vara allt från bil, buss, båt, tåg till spårvagn m.m. Han är oerhört duktig på att kunna koppla av i de mest stökiga och trånga miljöer. Jag minns särskilt den gången när vi under ett besök i den kungliga huvudstaden var ute på en nattlig bussresa tillsammans med Dicho. Han låg vid mina fötter och sov i djup sömn, när en taxichaufför missade sin väjningsplikt och körde rakt in i bussens frontparti. Flertalet passagerare som hade suttit och halvslumrat blev rejält uppskrämda och när sedan bussens motor började att ryka tog sig alla resenärer snabbt ut på gatan, för att kunna undvika en ev. motorbrand. Dicho däremot tog händelsen med jämnmod och ett stort lugn och så snart vi hoppat på en annan buss för att kunna fortsätta vår resa så lade han sig tillrätta och somnade om igen!

Vänskapen mellan Dicho och Isa har bara vuxit sig allt starkare genom åren. Inledningvis var nog Isa lite skeptisk till det ystra nytillskottet som plötsligt fanns överallt och som aldrig ville lämna henne i fred, men efterhand har han lyckats att charma henne - precis som han redan gjort med oss andra familjemedlemmar! Numera är de ett riktigt radarpar och Dicho älskar när Isa kommer ut till honom i trädgården, så att de kan jaga tafatt och rulla runt på gräsmattan!   

Avslutar med en stor GRATTIS-kram till mina älskade perros: 

                                          
                                               Isa

                                                  Dicho

Nu har jag avverkat ännu ett ett träningspass hos Mona och som alltid fick jag en hel del tips för den fortsatta träningen. Eftersom Isa behöver drillas en del i tvåans nya momenten, så fick hon ta hela timmen. Medan Dicho och Mats passade på att gå en långpromenad i skogen och det verkade lillkillen ganska nöjd med, men innan vi for hem så tog jag ett kort träningpass med honom också och då var han betydligt mer taggad än vanligt. Det här med konkurrens mellan hundarna är verkligen ett effektivt sätt att få dem ännu mer på hugget!

Här kommmer några av träningstipsen med utgångspunkt från Isa och där hon för närvarande befinner sig, men som också skulle kunna fungera för er andra!!

Var noga med att anpassa längden på träningen, så att de blir lagom långa utifrån om Isa är mycket ( längre pass) eller mindre (kortare pass) energisk.

Belöna oftare, för att förbättra kontakten ännu mer! (Hon ska inte tappa kontakt och fokus även om det dyker upp de mest oväntade och läskiga störningar).

Använd fler störningar, t.ex. ställ ut trädgårdsmöbler på gräsmattan och snirkla emellan dem, låt medhjälpare stå utplacerade lite här och där. Inte bara träna på träningsplanens mitt, utan också i dess utkanter där det ofta finns många störande inslag.

Tajma rätt belöning ännu bättre - godis (lugnande) eller boll (ger ökad energi).

Lär känna din hund före tävling! Hur förbereder jag den på bästa sätt? Den ena hunden är inte den andra lik! Isa: köra igenom hela programmet en vecka före träning, därefter öva på det som behöver tränas lite extra och dagen före tävling bara lek och stoj!

I god tid före tävling: några pass under tävlingsliknande förhållanden med alla moment kedjade, för att öva Isa på uthållighet och förbereda henne för kommande tävling.
 
Leka ännu mer med henne, för på sistone har hon varit mindre alert på träningarna än hon brukar vara, så nu gäller det att hitta tillbaka till energiknippet Isa!

Förankra de nya momenten ännu bättre i nya miljöer (vilket jag redan gjort, men det behövs ännu mer) och tävlingsliknade situationer (tur att träningsgruppen finns att tillgå varje måndag!)

Dessutom ska jag träna henne i att:  
Inte tugga på apporten (hon flyttar den i munnen ibland) på tillbakavägen, genom att bl.a. plocka isär momentet samt att också placera apporten en bit framför henne och förflytta mig snett bakom. Efter apportkommandot få henne att ivrigt komma upp vid min sida utan tugg. Jag har testat det några gånger och det har fungerat bra så här långt!

Få ingångar att bli ännu bättre (sätter sig snett ibland) både utan och med apport). Tillbaka till ruta ett med godis i hand: stor rörelse, liten rörelse, stilla hand, utan godis och slutligen utan hjälp.

Placera störningar bakom rutan, såsom en medhjälpare samt person+hund. Hon har vid ett tillfälle missat att stanna i tid för att hon rört sig mot en störning som just denna.

Vid fjärren har jag som kriterier att hon ska göra snabba lägganden och då är det viktigt att belöna rätt (inte vid 1,2,3 - utan pang rakt ner). 

Nu har vi haft några dagar på oss att träna utifrån de senaste tipsen, men eftersom jag skadade min vänstra hand i mitten på veckan så har vi först idag kunnat börja jobba med dem. Förutom att jag kanske borde kört ett något kortare pass för att bibehålla Isas härliga under hela passet, så tycker jag att det i stort gick bra. Jag lade in rutan och fjärren tidigt på passet och båda momenten fungerade riktigt bra. Dessutom brukar jag se till att om vi tränar med något som hon tycker är svårt inemot slutet av träningspasset, så ser jag till att hon får avsluta med något som hon gillar och som hon har lätt att klar av innan det är dags att avsluta och går från träningsplanen.

Apropå min tilltufsade hand, så vill jag bara tillägga att ni som tycker att ishockey och ridning tillhör de mest farliga sporter som vi kan utöva -  får nu tänka om! För på den här listan vill jag nu också lägga till hundsport, för i onsdags lyckades jag med konststycket att trassla in min hand i en spårlina och medan Dicho rörde sig på ett håll så stod jag kvar med handen insnurrad i linan. Aj, vad ont det gjorde - en nylonlina ger sår som påminner om en brännskada! Fast om jag ska se något postivt med skadan, så är det ju som ni förstår helt omöjligt för mig att uföra hushållssysslor som att diska och att tvätta golv m.m. Nu får istället resten av familjen ta tag i dessa sysslor, medan jag vilar mig i form! 

När det gäller Dichoponken har jag nu fått svar på Optigens test av det blodprov som skickades till USA för tre veckor sedan för ögonsjukdomen prcd-PRA. Det visar sig att Dicho är fri/clear, vilket naturligtvis känns toppen!

Dicho och jag har också hunnit att ta en shoppingrunda på stan. Han har varit med mig hos min frisör när jag klippte luggen och sedan var vi och handlade på torget. Dessutom har vi minglat runt på citys alla affärsgator och bara njutit i det fina vårvädret. När vi några timmar senare var på väg till bilen för att åka hem och jag sprang på en bekant och vi pratade och pratade ..., så passade Dicho på att lägga sig ner och vila en stund mitt bland alla lördagshandlande människor. Ja, här kan man snacka om bra passivitetsträning och som visar prov på Dichos förmåga att kunna koppla av trots allt liv och rörelse runtomkring honom! Här kan jag bara ännu en gång konstatera att: All träning är bra träning!

Efter en ansträngande shoppingtur, så gäller det att kunna relaxa ordentligt!

När det sedan var dags för Dichos sista motionspass för dagen blev det däremot inte lika lugnt och avkopplande! För när jag skulle ta hund och cykel över en väg, för att därefter bege mig på en efterlängtad cylkeltur i vårsolen runt mossen blev vi påhoppade bakifrån av en border colliehane av modell large. Den tog sikte på Dicho när den kom utfarande som skjuten ur en kanon från en närliggande trädgård!  

I röran som sedan följde med en omkullvällt cykel och ett virrvarr av hundar hann jag inte att placera Dicho bakom mig, för att sedan kunna skrämma bort angriparen. Min ilskna röst fick till slut hunden att  tveka och när sedan ägaren sent om sider ropade på den så lommade den iväg. Det var inte konstigt att Dicho blev lite skärrad efter att blivit påhoppad bakifrån, för själv fick jag också skrämselhicka när hanhunden dök upp från ingenstans!

När jag sedan påtalade för ägaren att det kunde ha gått riktigt illa om en bil kommit i samma stund som hans hund rusade ut på vägen, så svarade han med sluddrig röst: - Ja, då skulle den ha dött! Eftersom ägaren var kraftigt berusad (var på tillfälligt besök) och inte hade koll på sin hund som sprang vind för våg i trädgården, så var det ju inte så konstigt att det hände! 

Vi fick inga synliga besvär av händelsen, förutom att min redan skadade hand fick sig en smäll och började blöda. Dicho har förhoppningsvis tagit det som hände med ro, för när vi passerade trädgården på hemvägen såg han helt oberörd ut. Jag får väl så här i efterhand vara tacksam att vi inte korsade vägen i rusningstid, för då vågar jag inte tänka på vad som kunde ha hänt!

Hädanefter kommer jag förmodligen att vara mer uppmärksam när jag och krullisarna går förbi trädgårdar där jag vet att det finns hundar som vistas själva utan någon som helst tillsyn, för tänk så lätt det är att de hittar på dumheter och/eller jagar efter förbipasserande hundar som de tycker inkräktar på deras revir!

Nu har det blivit ännu en helg och idag när solen tittar fram och värmer så gott, så tänkte jag passa på att ägna mig en del åt trädgårdsarbete! Ett av dagens projekt blir att rengöra och olja in utemöblerna och det är ett ganska drygt jobb, för min vana trogen så tänker jag göra alla trämöblerna (åtta stolar i olika strl o en bänk) på en gång - så är det gjort! 

Efter att jag under morgontimmarna har varit på en långpromenad med hundarna så sover de nu så gott. Jag har också gjort ett par utskick med Isa in i rutan efter att vi kommit hem. Just nu har jag två rutor (en med plaströr o en med band) ute på gräsmattan och jag alternerar att skicka henne mellan det två rutorna - en stunds träning med den ena och sedan byte till den andra o.s.v. Det brukar hon tycka är kul och blir gärna lite extra taggad, för det blir hela tiden något nytt och hon vet aldrig när det är dags att byta ruta.

Vid rutan-träningen gäller det för Isa att hålla tungan rätt i mun!


                       Nu måste jag koncentrera mig!

        Kom igen Dicho, du behöver också träna på rutan!

Jag har också i träningen av rutan ersatt klickern med belöningsordet "japp", för daglig träning med detta moment har gjort att Isa börjat att stanna vid klickljudet även i andra moment. Som exempel har hon emellanåt haft lite tugg på tillbakavägen med apporten och då har jag börjat klickerträna henne när hon greppat den och då har hon stannat och stått helt stilla. 

Det verkar förresten som om tugget kommer när hon närmar sig mig och jag har därför jobbat med att bryta denna ovana, bl.a. genom att sätta mig på huk med ryggen mot henne efter hon greppat apporten och är på väg tillbaka. Med hjälp av en medhjälpare får jag då veta vad hon gör bakom min rygg och de senaste träningarna har hennes tugg varit som bortblåst - hon har haft full fokus på mig och varit ivrig att snabbt komma fram till mig för att söka min ögonkontakt. Jag hoppas snart att tuggandet ska försvinna helt även när jag jag arbetar med hela apporteringsmomentet!  

Nu har det hunnit att bli söndagkväll och efter några otroligt fina helgdagar med mycket sol och mycket utevistelse är både jag och hundarna så där skönt trötta som man blir av fint väder och mycket aktiviteter! Isa har varit med mig hela förmiddagen i Skäglinge där Helene samlat ihop ett tiotal perros, en lagotto och en border collie för träning i framförallt lydnad och i slutet hann vi också med att pröva på agility. Det är bara att konstatera att Isa tycker om all slags träning, för hon for iväg som ett jehu - över hinder och genom tunnel... Glad som en lärka!

Störningar från de andra hundarna är verkligen nyttiga, t.ex. måste jag säga att Isa var otroligt duktig när hon låg kvar på platsliggningen trots att en annan hund kom fram och nosade på hennes bakdel. Jag har sedan tidigare backat bandet rejält i detta moment och hoppas att det framöver ska fungera bra. Dagens prestation av Isa vittnar förhoppningsvis om att hon börjar känna sig säkrare i momentet igen.

Väl hemma så fick Dicho ett lydnadspass i trädgården och det var minsann inget fel på hans motivation! Han gick bra i fotgåendet (några sneda sättande, men f.ö. en härlig attityd), ställande under gång och fjärrdirigering (som han gillar o som tränats bredvid Isa före mat). Han hade dessförinnan haft mysiga timmar med Mats och Maribel - långpromenad med husse, hjälpreda i trädgårdsarbetet (många pinnar ska flyttas och tuggas på) och sedan promenad med lillmatte (som behövde röra på sig efter flera timmars skolarbete). Sedan följde han med mig på några ärenden med bil. Dicho älskar bilresor och han lägger sig alltid genast till rätta i sin bur och slumrar till tills vi är framme vid målet.



Hoppas ni nu får en bra vecka och till vi hörs igen - ha det så bra!

Min veckolånga ledighet börjar nu att gå mot sitt slut! Det har varit välbehövligt och skönt med långa sovmorgnar och att kunna ta dagen lite som den kommer. Det allra härligaste med att vara ledig tycker jag är nog ändå det är att slippa passa tider och bara kunna ta det såå lugnt under morgontimmarna! Visserligen har jag också haft en del rättningsarbete av elevers prov och arbetsuppgifter, men därutöver har det funnits en hel del tid för att vila upp mig och till träning med hundarna. 

Dessutom har vi under påskdagarna röjt i vår trädgård (de dagar som det inte snöade) träffat vänner, ätit goda middagar samt haft Maribel och Hector här på middag tillsammans med Calle och Amanda.


                                           Till bords!

                               Strategi inför äggpickningen!

                                   Maribel o Calle

Att döma av Amandas o Hectors glada miner, så blir man blir aldrig för gammal för att leta upp de godisägg som påskharen gömt i vår trädgård.

Till sin stora glädje hittar Dicho o Isa varsitt märgben!!


Därutöver har jag också tagit mig tid att träna hundarna i princip varje dag då jag avverkat åtminstone ett träningspass på brukshundklubben. Dichos lydnad går sakta med säkert framåt, medan Isas träning går lite upp och ner - jag hoppas i alla fall att snart få ordning på samtliga av tvåans moment! 



                                 Här är det Isa som drillas!

Hon är förresten sedan några dagar nyklippt och Dicho blev som alltid lika betagen av hennes vältrimmade och nyfriserade kropp. Det väckte heta känslor hos honom under några timmar innan han så småningom vande sig vid hennes nya look, så det verkar som om han (precis som tuppen i visan om Hönan Agda) föredrar Isa - spritt språngande naken.   


                                     Isa på språng!


                                  Dicho spanar!


En av påskdagarna for vi också på Konstrunda tillsammans med Marie och Lasse. Ett återkommande arrangemang här i vår södra del och i år så valde vi Mitten-Skåne. Dessförinnan åkte vi ofta till Österlen, men de senaste åren har vi försökt att variera oss så mycket som möjligt och då har vi upptäckt många nya besöksmål samt har fått se verk av en hel del konstnärer som vi inte har sett förut. Vårt första stopp blev hos konstnärsparet Katarina och Ronny Hård, för några år sedan blev jag hembjuden till dem i samband med att jag köpte en tavla av Katarina och nu var det dags för ett nytt besök! Här tittar Marie på några av hennes utställda alster.  

 
Jag är även förtjust i Ronnys tavlor. Lägg märke till det otroliga ljus som han har lyckats att återge i en av sina tavlor - som syns mitt emellan de två konstnärerna här nedan!

Efter några timmar utefter vägarna med många stopp, så blev det så dags för en efterlängtad fika! I Västra Strö (väster om Eslöv) hittade vi det här mysiga caféet med tillhörande heminredning- och trädgårdsaffär.



När vi därefter mellanlandat några timmar här hemma, så åkte vi vidare till Malmö och åt en fantastiskt god italiensk måltid på restaurang Epicuré. Restaurangen är värd ett besök - den kan jag verkligen rekommendera! Dessutom är personalen mycket trevlig, vilket till stor del bidrar till den trevliga atmosfären. Kocken bad mig t.o.m att komma ut i köket, för han ville vara säker på att min laktosfria kost skulle bli till min belåtenhet - det är minsann ovanligt på svenska restauranger!


En god fortsättning på påskhelgen och nu får vi hoppas på att våren snart bryter ut på allvar, för den senaste tiden har det verkligen varit i kyligaste laget!