isaodicho

Vilket härligt uteväder! Nu gäller det att passa på för imorgon ska det komma mer snö plus kraftiga vindar som brukar ställa till det i trafiken. Jag får väl gå upp extra tidigt för att hinna i tid till jobbet. Idag åkte täcket på för nyklippta Dicho - tolv minusgrader är i kallaste laget. Han verkar tycka det känns helt ok med kläder och bryr sig inte det minsta om tygstycket runt magen. 
                         
                                       
                                       

Energiknippet Isa är betydligt mer långpälsad och här står hon faktiskt stilla en kort sekund, för att i nästa stund tumla runt i snön igen.        

                                       

Trots att Dicho ofta möter häst och ryttare tar hans nyfikenhet här överhand och innan jag hinner blinka står han på den grunda bäckens is och stirrar på ekipaget. Isen håller - tack för det! Kunde se mig själv vada ut i det isiga vattnet och hämta upp en genomblöt krulltott!

                                                     

Det gick inte att lägga in fotona på bloggen igår, men idag går det bättre - förutom en bild som 
fortfarande strejkar! Teknikens under! 

Söndagen bjuder på ett fantastiskt fint vinterväder - sol och fem minusgrader (ja, även jag som längtar efter vårvärmen får jag erkänna att det är underbart vackert) och efter att tagit en härlig morgonpromenad på mossen med Isa och Mats 

                                            

far vi några timmar senare iväg till brukshundklubben för ett träningspass tillsammans med Chatta och Jessica. Nu får vi se om veckans träningsuppgift har gett bra resultat? Dicho har blivit allt bättre på att påbörja och avsluta leken på kommando, men kommer inte alltid tillbaka direkt med leksaken. Därför får jag använda lina ett tag till, för att snabbt kunna hiva in mig mot honom när han tvekar. Jag hoppas också att vi ska hinna med ett lydnadspass.

Vi hinner med både det andra ena och det andra, men det är lite för kallt att göra vissa lydnadsmoment och sitt - stanna kvar får avverkas i högt tempo. Dicho verkar tycka att det är buskul att vara tillbaka på brukshundklubben igen och han ser glad och förväntansfull ut när vi går mot den för dagen vita gräsplanen. I vår har vi en del att jobba med och jag har anmält Dicho till allmänlydnad fortsättningskurs. Om det nu bara blir varmare snart, så ska vi ta tag i uteträningen på allvar. 

                               

Efter träningspasset får hundarna leka en stund innan det är dags att åka hem. De matchar verkligen varandra - både i färg och i snabba tempoväxlingar.

                                            
                                           
                                 Vilken tjej o vilken utstrålning - doftar gott gör hon också!
                              
                      Undrar om hon förstår att jag gillar henne om jag slickar mig om munnnen?
                              
                                 

Nu har Dicho bytt frisyr till en moderiktig kort klippning som passar vårens alla trender. Fram ur vinterpälsen kom en stilig gosse med ljuvliga bruna ögon och en välmusklad kropp och han är nu ännu mer smidig och snabbfotad än tidigare, så Isa kommer att få rejält med motstånd när de utmanar varandra i snabbrace.

                          
            

Han har sedan klippningen också blivit mycket förundrad över sin nya kropp och har ägnat en hel del tid åt att undersöka sig själv från topp till tå. Precis som Isa när hon är nyklippt så har han även fått förnyad energi och första kvällen har han haft svårare än vanligt att komma till ro, men till slut tar krafterna slut och han somnar in trött efter dagens strapatser på trimbordet. Innan dess roade han sig med en liten mjuk tomte som jag trodde låg i säkert förvar i en låda, men en liten mörk nos hittade en springa och letade sig sedan ner i bland alla spännande julsaker. Sin vana trogen tog han sedan sin tillflykt under matsalsbordet. för där vet han att det är svårt att fånga honom.
     - Men då gjorde matte och husse något fräckt - de kom från två olika håll och då var det kört och den 
       smaskiga tomten förvann ner i lådan igen. Nu får jag vänta ett helt år innan den dyker upp igen! 
       Vilken otur!  
                                     
                                         
                                                Alltid något kul på gång!  

Vintervädret håller i sig och det är något som vi inte är vana vid här i landets södra del. Inte utan att jag börjar  längta efter att vårvärman ska komma! Visst, finns det också tillfällen när det vintern fortfarande känns ok, som tidiga morgonpromenader i ett vindstilla landskap med kritvit snö som lyser upp överallt. Uteträningen med hundarna fungerar lite lite si och så och det är inte allt som går att träna ute i kylan, så vissa moment försöker jag hålla vid liv genom inomhusträning. 
                                               Dicho har inget emot långa utomhuspass

                                     

Lekträningen jobbar vi vidare med och Isa är oerhört intresserad och taggad när bollen plockas fram och den får henne vara mer fokuserad än när hon belönas med godis. Dicho, snart nio mån, har däremot svårt att behålla intresset för leksaken lika länge. Han befinner sig nog mer mittemellan köttbulle och leksak och belönas därför med både och. För boll visar han inget långvarigt intresse, utan är mer intresserad av kampleksaker av olika slag. Vilken styrka han börjar få i sin nacke och käft!  
                      
                                      

Dicho har heller inga problem att hitta på roliga aktiviteter - just nu hör jag hur han springer rundor med Mats känga i munnen och extra kul blir det om ägaren vill ha sin sko tillbaka. Det är hans speicella sätt att hälsa Mats välkommen hem! Våra skor rör han sällan, medan husses skor ligger högt i kurs. 

                                                               Snögubben Dicho
                                                            

Ännu en dag med kalla vindar och minusgrader. Nu känner jag, precis som så många andra, att jag har fått mitt lystmäte när det gäller snö och kyla och att jag istället börjar längta efter sol, varma vindar och härliga bad! Ett sätt att drömma sig bort till sommaren är att börja planera semesterledigheten. Förutom att bl.a. vistas i sommarstugan, så är vi också sugna på att gå på vandring med hundarna. Vi kan tänka oss både söderut, t.ex. Österrike eller norröver i de svenska fjällen. 
 
Jag har varit ute en del på Internet och fått tips, men nu undrar jag om det är någon som har egen erfarenhet av fotvandring med hund eller som vet om några bra vandringsområden att tipsa mig om. Skriv gärna och berätta, för det skulle vara så kul att få fler alternativ! Vi kan tänka oss att vara iväg omkring en vecka och att det finns övernattningar förhandsbokade så att det passar dagsetapperna. 

                                   
                                
                                 Isa och Dicho har i alla fall inte tröttnat på vintervädret!
                                

Ännu en gång förundras jag över att perros kan bli så fantastiska på bild! Undrar om det finns någon annan hundras som är så smidig och elastisk i sin kropp. Nu är jag väl aningen subjektiv - men ok det finns säkert i alla fall inte så många andra raser som kan mäta sig med en perros otroliga akrobatik. 
 
Här i Skåne är nu i princip all snö borta och det tunna skikt som finns kvar har fått en hård och isig skorpa, som håller för hundarnas kroppstyngd och som inbjuder att springa på. Dicho blir naturligtvis nyfiken på vad som finns under ytskiktet och när gropen är färdiggrävd testar han strutstricket!

                                                    
                                                    

                                                                Livet leker!

                                    
                                      
                                   

                                                Leken avslutas med en stoppsladd! 
 
                                                 

                               Isa vill inte var sämre, så här sätter hon iväg i full karriär!

                                    
                                  
                                    

                                                   Snälla, vi kan väl leka lite till!  

                                                               

På tal om lekfulla aktiviteter, så har jag idag tillsammans med Jessica och Chatta varit på den första lydnadsträningen med Jan Gyllensten. Det var mycket inspirerande, lärorikt och intressant - så kul att komma igång igen! Förutom ett praktiskt pass inledde vi med teori, bl.a. om hur viktigt det är att träna hunden med leksaker från tidig ålder för att den på så vis tidigt ska lära sig att fokusera sig på hundföraren. Jan tycker inte man ska använda godis som belöning, utan istället använda leksaken. Några av hans ledord är: Lek, förväntan och förbud. Med hjälp av intresset för leksaken som hundföraren bestämmer över kan man bygga upp hundens förväntan på lek, vilket gör att den blir enormt motiverad att träna in olika moment i sin längtan efter att bli belönad.

Dicho har i dagarna fått ont i halsen, så han fick stå över dagens träning och Isa fick bli hans stand-in. Hon tyckte det var oerhört kul med den lekfulla träningen och hon fattade snabbt vad det gick ut på. Till nästa gång ska jag träna olika svårighetsgrad med hundarna. Dicho ska lära sig hämta leksak, avsluta och släppa den på kommando (d.v.s. starta och avbryta) och sedan lämna tillbaka den vid inkallning. Just vid inkallning, som han spikat så bra tidigare tar han just nu ut svängarna lite för mycket och fördröjer gärna löpsträckan tillbaka. När han gör rätt gäller det att vara snabb med belöningen, så att han inser hur viktigt det är att hela tiden kommunicera med mig och att han på så vis inser att han måste vara kvick att lämna tillbaka leksaken. 

Med Isa ska jag arbeta en hel del med förbudsdelen, t.ex. kasta leksaken nära henne (som ett störningsmoment och en kommande belöning), när hon tränar olika lydnadsmoment. Det är jag som styr när hon sedan ska få sin belöning, genom ett Varsågod! 

Emellan träffarna med Jan ska Jessica och jag träffas och samträna en gång per vecka, vilket känns kul för då får vi också någon annans syn på hur träningen fungerar. Jag ser redan fram emot nästa privaträning - dagens pass gav mersmak!

Häromdagen när jag gick med hundarna över fältet precis utanför för vårt hus fick jag se en stor rovfågel kretsa över grannens trädgård. Jag är osäker på vilken sort det är, så om någon vet skriv gärna till mig - brun kropp med inslag av rödaktig färg på undersidan. (Har nu fått reda på att det är en Glada). På marken verkade det finnas något aptitretande, eftersom den återvände ett par gånger. Tur för mig, så jag hann springa in och hämta kameran. Jag har aldrig varit så nära en rovfågel förut och det var synd att jag inte hade ett ännu bättre objektiv, så jag kunde fota den på närmre håll. Det var i alla fall en mäktig naturupplevelse! Hundarna verkade också tycka att den stora fågeln var imponerande, för de stod så stilla och tysta vid min sida. Himlen var även den extra sevärd, för på en liten yta såg vi både ett klarblått och molnfritt parti och alldeles intill en yta med ett vackert molntäcke i skiftande färger.

                                            
                                           
                                           
                                           
                                           
                                           

Efter två övernattningar och två dagar på My Dog i Göteborg är vi nu nu hemma igen.
Dicho har nu för första gången i sitt unga liv deltagit i en utställning av den här storleken. 
Hur gick det då? Tyvärr visade han inte sin fulla kapacitet för att kunna få några ettor (det blev blåa band), men nu gäller det att se framåt och lägga upp en plan hur vi ska gå vidare. 
 
Tandvisningen gick hyfsat bra och det var synd att torsdagens domare lät mig visa tänderna, för det vore illa om Dicho lärde sig att om han bara visar minsta lilla tveksamhet så slipper han undan. Visningen i rörelse i ringen var något spänd och då blir han också lite återhållsam och stel när han visar visar upp sig i trav. Han har ett underbart steg när han är fullt avslappnad! Tyvärr blev det under torsdagen en domarändring, så att valparna visades för en ny domare i en annan ring än övriga perros. Sammanlagt var det sju valpar av 23 anmälda.

På fredagen var alla perros (18 anmälda) samlade i samma ring och denna dag var Dicho något mer avspänd i ringen. Men när tandvisningen var avklarad och domaren Silva Zeferino närmade sig bakdelen började Dicho plötsligt att slingra sig som en orm, vilket han inte gjort någon gång tidigare och det kan var så att han upplevde det jobbigt när han under gårdagen för först gången blev lite hårt klämd på sina pungkulor. Det här var då det som jag upplevde fungerade mindre bra, så nu gäller det att också titta på det som faktiskt fungerade bra. Dicho är en underbar hanhund med så många kvaliteter! Han ställde upp sig bra under båda dagarna, hade lätt att komma till ro utanför ringen. Och så allt runomkring själva utställningen, som att kunna njuta av olika färdsätt som tåg, buss och spårvagn, då han sov större delen av tiden och var både lugn och avslappnad på hotellrummet när vi lämnade honom en stund för att gå ut och äta en bit mat. 

För övrigt var domaromdömena för båda dagarna mycket bra och av Silva fick jag också ett fint muntligt omdöme och ett tips att försöka ringträna honom ännu mer. Det har jag redan gjort en hel del, fast det har framförallt handlat om mindre inoff. utställningar - ovsett hur det ska gå till så gäller det nu att få bort de här idéerna. Stort grattis till er som lyckades bra i G-borg - ingen nämnd och ingen glömd!

Under hemresan blev vi tre timmar försenade. eftersom en kontaktledning ramlat ner i Mölndal så fick vi under stor trängsel plocka ihop vårt bagage för att åka buss till Varberg för att där byta till ett tåg som skulle ta oss söderut. Vi var en grupp hundägare som höll ihop hela resan, vilket gjorde resan trevlig och rolig trots förseningen. Innan vi fick plats på någon buss stod vi utomhus i 16 minusgrader under ca. 45 min. och då var jag glad att ha en långhårig ras. De dansk/svenska gårdshundarna led av kylan trots att de hade täcken på sig. En av dem var riktigt medtagen, medan en annan fick svullna lymfkörtlar när vi äntligen kom in i bussvärmen. R. Ridgebackhanen som med sin ägare redan färdats sju timmar från Norge för en parning i Skåne, hade ont i tassarna av den iskalla marken. Under den stökiga resan lyckades Dicho sova överallt och även om ytan var minimal kunde han slumra in i djup sömn. Vid midnatt var vi äntligen tillbaka i Lund igen!

Två timmar efter sängåendet vaknade jag av ett kraftigt illamånde och med tanke på hur jag mått under hela detta dygn, så har jag nog fått någon form av magåkomma. Jag som hade tänkt påbörja mitt jobb på måndag med att se pigg och utvilad ut efter tre veckors ledighet, kommer kanske istället att återvända hålögd och sliten.
På dagens meny: Avslagen cola - tvii! Fast det brukar ha effekt!

Det som mer händer den här veckan och som jag ser ser fram emot är att Dicho och jag ska påbörja privat träning i lydnad för Jan Gyllensten. Tillsammans med en hund i samma ålder ska vi bilda en minigrupp och det ska bli så kul och spännande att komma igång igen! Jag tycker det är för lång tid att vänta till Brukshundklubbens kurser som startar i marsmånad och det känns som min lille slyngel och jag nu behöver få lite ny inspiration. Dessutom tycker jag det är så roligt och nyttigt att träna i grupper av olika slag.

Några bilder från utställningen kan jag tyvärr inte visa, för de som togs med våra mobiltelefoner fick för dålig skärpa! Istället kommer här ett annat foto på Dicho. 

                                  
 

I ett gnistrande soligt och vackert vinterväder var det under förmiddagen perroträff på Järavallen. En stor grupp perros i olika åldrar och i skiftande färger tog tillsammans med oss tvåbenta en härlig långpromenad och som avslutning fikade vi på en av rastplatserna. 

                                       

                                                                         Vilda lekar
             
                                       
                                      

                                                   Isa: Buster. får jag lov till en dans?

                                      

                                                                      Chelsea
 
                                       

                                                                         Helene

                                                   

                                                                Juniorerna in action
                                                             
                                      
                                      

                                                 Syskonträff: Isa med brorsan Chili
                                                         Visst finns det likheter!

                                     

                                              Tack alla för en mycket trevlig perroträff!  
                                   

 

År 2010 - ett nytt år med nya förväntningat! Jag har inte avlagt några nyårslöften, utan istället tycker jag det känns bättre att sätta upp mål av olika slag. Vilka? Ja, det vill jag allt fundera lite till på! Samtidigt tycker jag att det är viktigt att också kunna leva i nuet så mycket som möjligt och kunna göra det bästa av det, som att ta till vara på de små stunderna, som t.ex. tidig torsdag - med underbart väder då vi äker till skogen med hundarna. Förutom att gå en härlig skogspromenad, så har vi också bestämt tid med en viltspårsdomare. Det här blir alltså 2009 års allra sista viltspår. När domaren föreslog nyårsafton blev jag tveksam, men nu visar det sig vara en lyckoträff, för Isa är i toppform (fokuserad och energisk) och efter en krävande spårunda i snårig och svårtillgänglig terräng är hon helt mör när hon slutligen hittar klöven. Hon t.o.m. lägger sig ner en stund för att vila på plats och så trött efter avslutat spår har jag aldrig sett henne förut. Slutomdöme:
En mycket duktig spårhund som löser sin uppgift på ett noggrant och säkert sätt. Skulle passa bra till riktiga eftersök. Bra hundförare.  

Något jag verkligen uppskattar är att domaren också ger mig som hundförare ett muntligt och utförligt omdöme för oftast är det enbart hundens prestationer som nämns, men det är ju också viktigt att jag som hundförare kan stötta min hund på ett bra sätt för att den ska kunna uppnå så goda resultat som möjligt.
För den här prestationen fick Isa maxpoäng, men hon missade HP för att hon vid ett bloduppehåll tog något för lång tid på sig att ta sig an spåret igen. Tid: tjugotvå min. så hon klarade maxtiden utan problem. I stort är jag enormt nöjd med hennes spårning och inte ens när hon får problem vid blodupphållet tappar hon fokus. Det är verkligen härligt att se hennes beslutsamhet och envishet!

Isa i närbild och här ser man tydligt hennes fina vita teckning och söta huvud. 

                                                 
                                                  
Inför kvällens middag får också Dicho en spåruppgift, så att han också blir trött och nöjd efter dagens aktiviteter. Hans spårteknik blir bättre för varje gång och det syns verkligen på honom hur roligt han tycker det är med nosarbete.  

                                                 
                                                 
                                                 

En liten tillbakablick till julafton: som vi firade med svärföräldrar + lite annan släkt.
Mats är tomte och även om Dicho har sett vem som tog på sig tomtemasken tycker han ändå att tomten är lite läskig.

                          

Dicho väntar på att tomten ska plocka fram hans julklappar ur säcken.

                          
                                                                                                
Isa har bråttom, för visst är det ett smaskigt ben i paketet!

                         

Som ni redan sett på bilderna är så gott som all snö borta efter några dagar med plusgrader, men nu har kylan kommit tillbaka och en isande vind blåser kring husknuten. De här vackra istapparna pryder framsidan av vårt hus. 
                 
                        
                         

                      Ha nu en god fortsättning på det nya året!/Louise