isaodicho

Lundakarneval och ännu en dag med härlig sommarvärme! Efter att hundarna fått sig ett morgondopp i Lomma,
                               
                                                            Dicho o Isa i karnevalsyra
så åkte vi hem och plockade ihop lunchmat och annat smått och gott, för att sedan sammanstråla med några vänner utmed vägen för karnevalståget. Marie och Lasse kom på plats först och tog fina platser på första parkett. Efter en stund dök övriga upp och nu följde en timmes väntan i solvärmen, men tiden gick hur fort som helst för det fanns så mycket att prata om och mycket att titta på!
                                            
                                                                  Christel o Marie
                                            
                                                                     Magnus
                                            
                                                              Carolina o Maribel
                                            
                                                                     Lasse
                                            
                                                                   Håkan o Ann
                                            
                                                                      Mats

Äntligen kom då karnevalståget igång och för att åskådarna inte skulle sitta i vägen för lasbilar och fotfolk, så fick fyra ridande poliser bereda plats.
                                  
                                

Här följer ett axplock bilder från alla galna och roliga inslag!

                                
                                                                   Festivalgeneralen 
                                
                                
                                       
                                 
                                
                                
                                

Efter en lång arbetsvecka har jag under fredagseftermiddagen bestämt mig för att samträna med Helene, Cocos och Ceasar. Efter avslutad arbetsdag far jag och hundarna iväg i flygande fläng till Käglinge rekreationsområde - ser på termometern i bilen att det är 20 grader varmt och när solen tittar fram då och då kan jag gissa att det är ännu varmare. Väl framme inser vi ganska snabbt att det får bli ett kort träningspass. 

                                 
                               Dicho vilar en stund och passar också på att titta på alla förbipasserande.

Dicho tränar framförallt på inkallning med störningar av olika slag som t.ex. hundar och godisskålar. Det går riktigt bra och trots hinder på vägen kommer han raka spåret och sneglar bara på störningarna någon enstaka gång och när han hör ett nej reagerar han omedelbart. Helene och Cocos finslipar formen inför debuten i LP2 - det ser riktigt bra ut och det ska bli spännande att följa dem på deras kommande tävlingar.

I skuggan under en buske ligger Ceasar och myser och verkar nöjd med att bara titta på oss när vi svettas i värmen. Isa tar det också lugnt och när vi efter en stund bryter upp är det dags att låta hundarna få svalka sig och bada i en närliggande liten sjö. Tyvärr, visar det sig att strandkanten är så sörjig så att vi hoppar över badet och tar istället en promenad fram till en skuggig plats där Isa och Dicho snabbt lägger sig ner som för att tala om för oss andra att nu är det dags för vattenpaus och vila. 

 
                                
                                                        Köttbulle! Dicho, titta häråt du också! 
                                
                                                                       Are you talking to me? 
                                  
                                                                           Dicho - fel håll igen! 
                                
                                                                            Är det ok nu då?    
                                
                                Cocos, Helene och Ceasar tar en välbehövlig paus i skuggan!
                                           
Det är så intressant att se de fyra hundarna i aktion. När de springer lösa ihop är de mest intresserade av sitt "syskon" - Cocos och Ceasar tar det ganska lugnt, medan Isa och Dicho springer runt och busar med varandra så länge de orkar p.g.a. värmen. Innan vi kommer tillbaka till bilarna igen - lyckas de två också hitta ett litet vattenhål där de till sin stora glädje kan svalka sina svartpälsade kroppar.

Imorgon ska vi tillsammans med goda vänner ta oss ner till Lunds centrum och ha picknick utefter vägen där karnevalståget passerar och då får hundarna stanna hemma, för blir det så varmt som idag så är det skönare för dem att vara inomhus än att vistas i solen i flera timmar. Lundakarnevalen är en välbesökt folkfest som infaller vart fjärde år och som arrangeras av Lunds studenter. Dessförinnan ska vi också hinna åka iväg med hundarna till havet, så att de får ta det efterlängtade badet.

Jag inledde långledigheten med att spåra i Törringe. Vi var några stycken perroentusiaster som först tog en härlig promenad i grönskan, för att något senare ge oss i kast med spåren som nu hunnit ligga till sig. Älsklingen, Isa var sprudlande glad när det blev hennes tur och det var en fröjd att se henne i aktion om man jämför med hur ojämn och låg hon varit i humöret tidigare under våren. Personspåren gör henne ibland lite förvirrad, eftersom hon är så van vid att viltspåra så har hon svårt att låta bli att också nosa efter vilt. Hennes spår som var relativt långt redan från början blev nu ännu mer krävande för henne när hon dubbelspårade.  

                                 
                                                                Isa gör sig redo för spåret!
                                  
                                                                         Smidig som en panter!

Dichos två spår flöt på fint i lagom tempo, fast jag vill att han ska inleda spåren ännu mer bestämt - när han väl får upp ångan går det hur bra som helst.
                                 
Några andra som var med:
                                               
                                                                        Lotta o Kenzo
                                               
                                                                               Cazper 

Vi avslutade fyra timmar ute i naturen med en uppletanderuta tillsammans med Helene, Ceasar o Cocos. Dicho som var trött efter sina spår fick stå över, medan Isa var på hugget igen och när vi avslutat letandet så viftade hon glatt på svansen och fick då till sin stora glädje prova en gång till. Jag behöver väl knappast säga att hundarna var mycket nöjda och behagligt trötta när vi kom hem! 

Livet med hund och träning är onekligen lite upp och ner. Ena gången kan det gå lite knaggligt, för att vid nästa tillfälle bara flyta på och när mycket faller på plats så känns det bara så kul! En sådant träningspass hade vi i fredags, då vi tillsammans med Petra och Charlie tränade för Jan Gyllensten. Charlie var den som var först ut och sedan var det älsklingen Dichos och min tur. Vi övade på sådant som jag behöver finslipa, som att t.ex. komma direkt på inkallning även om det finns störningar runtomkring honom. Han skötte sig utmärkt och om han någon gång kastade en blick mot störningen, så räckte det med ett nej för att få honom springa i rätt riktning igen. Dessutom tränade jag honom i olika moment, som ligg och sitt och då var det viktigt att han höll kvar positionen ända till jag gav honom ett nytt kommando. Dichos kampleksak som fungerar som magnet använde jag som belöning, men också för att få honom mer lydig och uppmärksam och då fick han vänta på klartecken från mig för lek innan han tog den. 

                                      
Sitt och stanna kvar! Med leksak som störning och belöning.                                                       

En hel del passiv träning blev det också utrymme för, eftersom vi pratade emellan momenten och då var det viktigt att Dicho kunde slappna av - han klarade utan problem att både sitta eller ligga långa stunder. Dicho som ibland tenderat att med glimten i ögat hitta på egna små utsvävningar, som t.ex. att inte komma direkt tillbaka med den kastade leksaken, var den här gången otroligt lyhörd. Min underbara krulltott visade flera gånger med både blick och kropp hur angelägen han var att göra mig till lags. Eller som Jan beskriver det:  Istället för att peka finger så tar han av sig sin hatt och bugar och ber om lov till den han ser upp till och har respekt för!

I helgen har vår älskade Maribel fyllt hela 18 år! Hur är det möjligt - att vårt yngsta barn nu fyllt vuxenålder?

                                                                            GRATTIS!! 

                                     
                                                  
                                                 

Äntligen kunde jag och Gerd avslöja födelsedagspresenten till våra döttrar - om några veckor reser vi till Barcelona tillsammans med Nina (mitt gudbarn som nyligen fyllt 18 år) och Maribel, som redan börjat planera vad hon ska shoppa för födelsedagspengarna.

                                                  

                             

Nu är det ännu en gång dags för några extra dagars ledighet. Våren är toppen! Förutom en del skolarbete så hoppas jag på bättre väder än dagens busväder (hällregn, kyla och kraftiga vindar), för att kunna vistas så mycket som möjligt ute i skog och natur.

Bakom mig har jag fyra spännande och roliga dagar med hund och om hund. Det började i helgen då jag och Dicho deltog i en handlerkurs med Gerard O´Shea under två förmiddagar. På grund av dåligt väder flyttade vi i sista stund inomhus till ett ridhus, som låg precis utanför Svedala och det var nog tur för det blev både gråmulet och regnigt. I förmiddagsgruppen som vi ingick i fanns det ca. 25 ekipage med hundar i skiftande ålder och storlek, men de flesta var yngre hundar med relativt lite rutin av utställningar. 

                              
Bild på den andra gruppen, för min egen grupp fanns det inte tid till att fotografera!

Båda passen inleddes med teori och Gerard menar att många utställare strävar så hårt efter att få en bra koreografi att det finns risk att hunden tappar både utstrålning och energi. Man ska inte heller vara rädd för att låta den unga hunden få vara lite småtokig i ringen, för när den mognat och blivit äldre blir den mer stabil. Förutom att hunden ska röra sig energiskt i aktivitet, så ska den också kunna vara lugn när den ställs upp framför domarens granskande blick. Hunden ska ställas upp fritt och ha fokus på utställarens hand en bit ovanför dess huvud, med förväntan av att snart få ta en smakbit av köttbullen som göms därinne.

                             
                                                                     O´Shea i aktion

Gerard tycker också att det är viktigt att hela tiden använda sig av hundens namn, för att på så vis skapa en god kontakt och för att kunna ge hunden olika direktiv. Det här som ni nog förstår en något korfattad beskrivning av många timmars träning. Det fanns i alla fall en hel del matnyttigt att ta med sig hem, bl.a. tilltalas jag av att hunden med denna metod får träna sig i att ställa upp själv och att både hund och utställare uppmanas att försöka hitta sin egen stil, för att på så vis hinna göra presentationen så bra som möjligt.

                           
                                                      Helene o Malin drillar sina hundar
                           
                                                    Vilken goding, som väntar på sin tur!

I måndags var Dichos på sin lydnadsträning på kvällen och dessförinnan besökte vi hans veterinär för ettårsspruta samt blodprov för rabies. Han och en annan ung perrohane i samma älder har inte haft det så lätt, för i princip på alla träningspass så här långt har det funnits en eller flera löptikar i gruppen. Nåväl, förutom detta störningsmoment så gick det relativt bra, men just nu jobbar jag för att få honom att fokusera sig ännu mer på bara oss två och på vårt samarbete.

                           

Tisdagskväll och ännu en efterlängtad kurs med Jan Gyllensten. Förra kurstillfället handlade ju om hundens betenden och mentalitet och nu var det dags att få reda på mer om uppfostran, inlärning och grundlydnad.
Jan är en otroligt kunnig och erfaren hundmänniska, som dessutom har en fantastisk förmåga att nå ut med sina kunskaper både teoretiskt och praktiskt. Hans utgångspunkt är: vikten av att få fram en fin relation mellan hund och förare genom kommunikation och motivation (förväntan o glädje). Utifrån lek och lekfulla övningar stärks kontakten mellan hund och förare, som hjälp används hundens magnet (t.ex. favoritleksaken).
Dessutom fick vi också tips om många bra övningar, så nu är det bara att sätt igång och jobba! Ett exempel är hur man jobbar för att få hunden att lyda på kommandot nej. Kasta en boll mitt framför en hund i rörelse. Ropa - Nej! 
När momentet sitter hos hunden, så kan man förhoppningsvis avvärja både farliga situationer och bryta jaktförsök.

Med jämna mellanrum har jag också fått praktisk handledning av Jan. Han är en mästare på att snabbt läsa av samspelet med mig och min hund, för att därefter sedan ge bra tips om hur jag ska jobba vidare.
Han framhåller också hur viktigt det är att individualisera mer inom hundträning - ingen hund är den andra lik! Jag gillar den grundfilosofin och jag tror att man gärna tappar bort den biten när man som instruktör tränar stora grupper utifrån en viss träningsmetod. Jan är också angelägen om att lära ut de redskap som behövs för att hundföraren hela tiden ska gå framåt i sin träning med hunden, så därför lär han aldrig ut något genom att ta över hundens koppel. Istället vill han stärka förarens tilltro på sig själv och på sin egen förmåga, vilket jag tycker är ett bra och klokt sätt att tänka! 

Imorgon bär det iväg på spårträning tillsammans med Helene, Lotta och alla våra fyrbenta! Härligt!

Hipp hipp hurra - idag är det Dichos födelseda´! Det har varit ett fantastiskt roligt och spännande år med denna underbara hund! Han är en så energisk kille, som gillar när det händer saker runtomkring honom. När jag tar på mig mina friluftskläder störtar han fram för att vara säker på att få följa med och om jag sedan packar ihop spårutrustningen, så är hans lycka fullständig. Han blir blir också glad och upprymd när det är dags för lekfulla aktiviter och roliga arbetsupgifter. 

Dicho älskar att åka bil samt gillar att åka kollektivt, för då finns det så mycket spännande att titta på! Några av hans egenheter är att han gillar att springa omkring med något i munnen och på morgonen när vi vaknar står han och studsar av glädje med sin sovfäll mellan tänderna. När vi kommer hem gör han glädjeskutt i hallen, samtidigt som han bär runt på en sko eller ett ben. På kvällarna tycker han om att ligga nära mig och hoppar gärna upp i soffhörnet och mysar eller lägger sig nära mig på golvet, för att bli kliad på magen och bakom nacken.
 
Dicho har startat sitt ettårsfirande med att åka på handlerkurs i Svedala med Gerard O`Shea. Kursen pågår i sammanlagt två dagar. Mer om den senare! På kvällen kommer det sedan att bli paketöppning - både något att mumsa på och att leka med.

Här kommer en bildserie på födelsedagsbarnet!

                              
                              
                              
                              
                              
                                                             

Onsdag och jag sitter och njuter av hemfriden efter en mycket turbulent vecka! Det började med att båda mina svärföräldrar, med några dagars mellanrum, fick föras med ambulans till sjukhus. Kort därefter får vi besked från Hector i Stockhom att han ramlat under en fotbollsträning och fått ett sår på sitt ena knä. Efter att han gjort tre besök på sjukhus kunde man konstatera att det begåtts en hel del misstag som felbehandlingar och felaktig medicinering, vilket gjort att han sår inte vill läka och att han också fått rosfeber kring såret.

Efter allt det här skulle man ju önskat att det hade lugnat ner sig lite, men ack nej. Dicho hade helt andra planer, för i början på veckan lyckades han med konststycket att krafsa av sig sitt fästinghalsband och sedan ta sig en smakbit på ca. fem cm. Förhoppningsvis hejdade han sig med att äta mer för att det smakade illa eller så blev han avbruten när Maribel kom ner från ovanvåningen för att ta med honom på en promenad. När jag strax efteråt kom hem från jobbet, ringde jag giftinformation och veterinär och utifrån den informationen som jag fick så tog vi beslutet att omedelbart köra iväg till Lunds djursjukhus. Tack vare att vi kom dit så så kvickt, så hann han inte att få några särskilda giftsymtom - det enda som vi märkte var att han dreglade ovanligt mycket. 

Efter att man fått honom att kräkas ett otal gånger och vi hittat fyra små prydliga bitar av vitt halsband, så kvicknade han till förvånansvärt fort och när vi kom hem senare på kvällen var han som vanligt igen. För att vara på den säkra sidan fick han också två doser av medicinskt kol - sen kväll och morgon. Den kolsvarta vätskan smaskade han i sig med stor förtjusning, så några problem att medicinera honom var det inte tal om. 

Fästingsäsongen är nu igång på allvar och häromdagen plockade jag bl.a. bort en liten blodsugare på insidan i ett av Dichos öron, så någon form av skydd behövs det onekligen. Den lille busen får nog framöver använda droppar i nacken istället! Det här är första gången som han använder någon av apotekets produkter och det verkade inte vara någort problem inledningsvis, men en påhittig kille som Dicho klurade ju ut hur man skulle göra livet lite mer spännande. Nu hoppas jag att han i framtiden kan använda denna uppfinningsrikedom och klurighet i olika arbetsuppgifter, för då kan denna förmåga bli en stor tillgång för honom! 

Fram till nu har Dicho sprutats med ett naturmedel mot fästingar som heter Aloe Veterinary Formula (av Aloe Vera), för jag har velat undvika giftiga preparat under hans första levnadsår. Det här sprayet är mycket effektivt, men det är lite tidskrävande att alltid behöva spruta hundens kropp innan utevistelse.

Ikväll tar vi det alltså bara så lugnt! Mats far har nu återvänt hem och hans mors värden är på väg att stabiliseras. Hector kom med tåget imorse och visst känns det lugnare för oss föräldrar att ha honom hemma med tanke på omständigheterna! Det känns också bra att vår egen läkare kan göra en ny bedömning om hans hälsotillstånd.

På lördag fyller vår lille filur Dicho ett år! Ofattbart, vad detta år har gått fort! Jag återkommer med nytagna ett-årsbilder i helgen. 
    
                            
                                  

Denna helg har det funnits mark för träningsgruppen i spår under två dagar i sträck, för oss som kunde och ville. 1:e maj var jag upptagen med annat, men idag for Dicho och jag till Revinge. Vilken härlig dag vi har haft - sol och lagom varmt för att spåra. Dicho som tidigare gjort mycket bra spårningar, var inte alls i slag. Han inledde båda spåren lite mer lojt än han brukar. Spår ett gick jag själv - ca. 400 m. med tre vinklar, vilket han normalt sett klarar bra. Häften av spåret gick i ett skogsparti och andra hälften på öppen mark. Idag tappade han emellanåt fokus redan under den inledande delen för att i det mittre partiet bli mer koncentrerad igen, för att slutligen fladdra en del igen i den avslutande delen. Spår två lade en annan spårdeltagare, Mattias, och det var rakt och kortare än det tidigare, bara för att ge Dicho en chans att avsluta spårdagen på ett bra sätt. Dessutom ströddes skinkbitar här och var för att höja motivationsnivån. Förvisso hittade Dicho slutet, men även denna gång verkade han lite ur form för han tog sig inte an spåret med samma glädje och entusiasm som han brukar och spårade inte heller med samma energi. 
 
Här kommer några foton på Dicho i spårtagen och jag tackar Mattias som fotograferat!
                                  
                                      
                                                           Klara-färdiga-gå!
                                    
                                                              Var är spåret?
               
                                                                        Avslut

Där är hundarna så lika oss människor, dagsformen kan verkligen vara olika från dag till dag! Dessutom har Dicho mäkligt nog lagt mycket tid och kraft på den nykastrerade Isa under de sista dagarna och har varit alldeles uppslukad och fängslad av henne, precis som om hon skulle vara mitt i ett höglöp. Det har kanske också bidragit till att han är lite ur gängorna. Kanhända kan reaktionen också bero på att de fått vara åtskilda en del, så att Isas sår fått tid att läka ihop ordentligt och nu när de på väg att hitta tillbaka till varandra igen så blir intresset gentemot henne större än någonsin.

Ett något annorlunda inslag under dagens träningspass var ett sökmoment med mig som figurant, då Mattias, som är polis, skickade iväg sin respektingivande schäferhane mot mig till en träddunge hundra meter bort. Den sprang mot mig i full karriär och när den kom fram började den skälla oavbrutet och markerade tydligt med sitt kroppsspråk att den inte tänkte låta mig komma undan. Jag får erkänna att det kändes skönt att den bar munkorg och jag förstår verkligen vilka viktiga medhjälpare polishundar måste vara när man ska stoppa personer som försöker komma undan polisen. Om man inte har respekt för en sådan här kraftfull schäferhund är man nog helt ifrån vettet! Detta 14-månaders muskelpaket visade sig också vara en mycket duktig spårhund och då var kroppsspråket ett helt annat än under tidigare moment, för nu viftade svansen oavbrutet under hela spårningen.

                                        

                                        

På tisdag är Isa tillbaka i spåret igen, för då är det återigen dags för lydnadskurs efter en tids vila. Gissa, om hon börjar bli taggad!