isaodicho

Efter härliga veckor i sommarstugan är vi nu tillbaka i Lund igen! Vi och hundarna har haft det så skönt på semestern och de fyrbenta börjar alltmer att hitta varandra i flocken. Häromdagen kunde vi se Dicho svara på Lilys ihärdiga lekinviter, så nu leker de tillsammans alltsomoftast och på morgonen när Dicho på sedvanligt sätt hälsar oss tvåbenta godmorgon med sin sovfilt i munnen, så hugger Lily tag i den andra ändan av tygstycket och envis som bara den håller hon sig kvar i svängarna när storebror springer stora rundor i köket. 

 

I början av förra veckan kom så den efterlängtade sommarvärmen och då blev det äntligen möjlighet till mycket sol och bad. Vattentemperaturen hade efter några veckor med svalt väder gått ner mot 17-18 grader och då var det onekligen skönt att under Dichos och mina morgonsimningar ha våtdräkt på mig. Det är otroligt uppfriskande att starta varje dag med ett morgondopp och det kommer jag verkligen att sakna! Under simningen från brygga till brygga på ca 100 m så har vi också tränat på livräddning. Med jämna mellanrum har jag då kallat på Dicho, så han simmat upp vid min sida för att jag skulle kunna hålla i hans sele medan han simmade med mig mot stranden.

 

Dicho som utan att tvekan kastar sig i vattnet och som sedan simmar i cirklar medan han väntar på mig. 

Solens strålar bildar vackra stjärnor på vattenytan!                      

                             Framme på badstranden!

 

Lily, det lilla grynet fick känning av en urinvägsinfektion i början av vistelsen, så hennes vatten och simträning har vi fått skjuta på! Men hon har knappast haft brist på sysselsättning - lek, bus och massor av social träning varenda dag! I vår skärgårdsby har hon varje dag träffat massor med människor som lekt och kelat med henne. Dessutom har hon lärt känna en mängd barn i skiftande ålder, som sprungit oss till mötes varenda dag då vi gått på promenad. Det har också funnits många tillfällen att träna henne i skogsterräng och nyfiken som hon är har hon tyckt att det varit kul att undersöka allt som döljer sig bakom stock och sten.  

 

                     Bustjejen - med glimten i ögat!                 

 

Hon ser ut som en orm! utropade mina barn när de såg den här bilden.

 

Vi har också haft ett trevligt besök av Dichos uppfödare Åsa och Arne. Just den här dagen var vädergudarna turligt nog på sitt soligaste humör, så vi fick många sköna timmar tillsammans i solvärmen.

 

                                     Dicho och hans                                                

                                     söta mormor Trizza

                                                  

                                               Tre generationer av Perro Rizados (dessutom D:os lika söta mamma Zelma)

 

En av dagarna fick vi också ett oväntat besök i vår trädgård och märkligt nog så var det just den här eftermiddagen som vi för första och enda gången i sommar hade bestämt oss för att äta inomhus. När Mats går ut i köket för att hämta mer mat, så börjar hundarna plötligt att skälla, samtidigt som vi hör Mats ropa: att en älgko med en kalv i bakhasorna just sprungit förbi utanför dörröppningen! Så här i efterhand få jag väl säga att det nog var tur att varken vi eller hundarna befannn oss utomhus när de stressade älgarna genade rakt igenom våra trädgårdsmöbler - skrämda av en personal i lanthandeln som skrek när hon fick se dem springa förbi affären. Man vet ju aldrig vad en stressad älgko med kalv kan ta sig för i ett trängt läge! När vi efter en stund senare släppte ut hundarna, så ägnade de en lång stund till att spåra älg, t.o.m. lilla Lily for omkring på gräsmattan med nosen tätt tryckt mot marken. Tyvärr hann ingen av oss att få fram kameran i tid, men så här vig och atletisk blev i alla fall Isa när hon kände älgdoften högt uppe bland grenarna i en syrenbuske! 

 

 

Den här sommaren började även Isa att simma och efter fem år fick vi nu för första gången se henne ta sig ut på djupt vatten och hämta vattenapporten - om och om igen, vad roligt hon tycker det är att äntligen våga sig ut från den grunda delen! Nästa steg blir att plocka av flytvästen, för nu verkar hon med västens hjälp ha kommit över obehagskänslan som hon upplevt när tassarna tappat kontakten med sandbottnen.

 

                                        Bildbevis

 

Ha nu en skön avslutning på sommaren! För min del kan jag bara konstatera att det snart börjar att närma sig terminsstart och att ännu en sommarledighet har gått alldeles för fort!

 

 

 

                                                                                                           

Typisk svensk sommar skulle säkert många säga, för just nu är vädret lite upp och ner! Ena dagen några varma soltimmar och nästa regn och rusk. Efter att Lily och jag bilat till Västervik för några roliga dagar tillsammans med ett tjejgäng + några grabbs från min uppväxt- och skoltid, så är vi nu tillbaka i Skåne igen. Duktiga lilla tjejen som sov mesta tiden under både ditresan och hemresan. Trots otur med vädret hade vi mysiga dagar hemma hos Gerd, Nina, Gustaf och Leo - tack för allt! Lily sänder en stor blöt puss - hon tyckte det var toppen med all uppmärksamhet! 

 

Det blev också flertalet luncher/middagar/fika i goda vänners lag: Gerd, Gun x 2, Tomas x 2 , Ulla  - det var så roligt att träffa er alla! Desutom var också de fyrbenta kompisarna Chilli och Galic med och Lily tyckte att den sistnämnda var lite för påflugen i sin iver att få leka och gav henne därför en och annan utskällning. 

 

 

För övrigt lyckades hon att charma samtliga som kom i hennes väg, så till den milda grad att vi också lyckades med bedriften att få ta med henne in på en inglasad del av en restaurang, trots att vi då var tvungna att ta vägen genom både restaurangen och baren. Kul, också att ni Gun o Tomas några dagar senare tog nya "cabben" och kom ner ner till oss i Skåne för ännu en träff och en födelsedagsfika i vår trädgård! Tomas, du ska inte tro att du kommer undan helt när du nyligen nollat!

 

 

                        Fikadags i Gun o Tomas sommarstuga! 

                                       En trött Lily somnar mitt i fikastöket!

 

Isa och Dicho börjar sakta men säkert att vänja sig vid det lilla yrvädret. Isa har intagit en närmast drottninglik attityd när hon med högdraget huvud och ett extremt tydligt kroppsspråk visar Lily vem som bestämmer av de fyrbenta och vad som är tillåtet och inte. Mellangrabben Dicho tycker fortfarande att Lily är lite jobbig mellan varven när hon med en insmickrande kroppshållning jagar runt efter honom. Trots att han morrar och försöker dra sig undan så ger hon sig inte i första taget, men nu har han i alla fall kommit på att hans bur och uppe på en trappavsats kan fungera som tillfälliga tillflyktsplatser.

 

Utomhus får Lily igång sina storasyskon i lekens virvlar lite mer, men om det går för fort då de stora jagar varandra blir det för bra för att hennes korta ben ska kunna orka hänga med. Då får hon istället vila en stund på första parket i mattes armar och just nu sover hon så gott inför nästa mål mat. Hennes aptit fungerar förresten allt bättre och även om hon inte är någon knubbis, så känns hennes kropp ändå ganska ok. Dessutom är hon pigg och glad samt har fin och glansig päls, vilket också vittnar om att hon får i sig vad hon behöver. Jag har bestämt mig för att att inte mixtra för mycket med hennes mat genom att t.ex. från och till ändra på hennes foder, utan istället bara ställa fram hennes skål, säga "varsågod" och sedan låta den stå framme en lagom stund. Om hon då inte äter med någon större aptit - låta det vara och inte truga eller hitta på andra knep för att få henne att äta. Den här metoden verkar ju onekligen att fungera, för efterhand har hon sakta men säkert fått alltmer hull. Dessutom är jag noga med att hålla hennes mattider, så om vi t.ex. är på resande fot se till att stanna till vid vägkanten och ge henne sin måltid när det är dags - består av Hill´s torrfoder + en liten klick Bravo färsfoder av lamm.

 

Idag har Lily förresten varit med Mats på hans jobb på förmiddagen och hälsat på och blivit kelad av många entustiastiska arbetskamrater. När jag så hämtade henne för hemresa var det receptionens personal som stod på tur. En bedårande liten perrovalp väcker onekligen alldeles speciella känslor hos oss tvåbenta! Det var härligt att se personalen iklädda bländande vita byxor krypa runt på golvet i rena glädjen över att få gosa med en ullig och söt liten chokladpralin.

 

Ha nu en bra fortsättning på sommaren - vädret till trots!