isaodicho

Nu får vi väl i alla fall tro att våren i Skåne kommit för att stanna, men helt sälker kan man ju aldrig vara! För vädret i april månad kan ju vara lite nyckfullt. Bilderna på Dicho togs i slutet av veckan när det en av dagarna var hela 13 plusgrader och gissa om vi njöt under utevistelsen! Visserligen blåste det en hel del, men det var ganska ljumma vårvindar. Så äntligen vågade jag lätta lite på klädseln samt byta ut de väl använda kängorna mot gympadojjor - det brukar vara ett säkert vårtecken!

                                        
                              
                  Hjälp, mitt ena öra verkar ha blåst bort!! Nu har jag hittat det igen, men hur ser det ut nu? 
                          
                          
                                                                              Gulleplutt!
                          
Under en av vinterns promenader rämnade här ett stort stycke mark rakt ner i vattendraget - tyngd av snömassorna. Dicho tycker fortfarande att platsen är oerhört spännande!
 
                          
                                                                              I profil
                          
                                                                           På väg hem!

Söndag och jag och hundarna har precis kommit hem efter en härligt solig dag uppe på den vackra Söderåsen. Både jag och krulltottarna är riktigt trötta efter dagens sökpass, som var första gången i träningsgruppen. Det har varit både kul och mycket lärorikt. Vi var tre ekipage från den nyligen avslutade kursen plus tre andra med lång erfarenhet och mer rutin i sök. Dicho fick också för första gången pröva på ett mycket enkelt nybörjarsök. Till en början blev han bjuden på godis av figgen (som inte lyckades få honom att vilja kampa med sin leksak) som därefter gömde sig bakom ett träd i en liten bit bort. Till en början höll jag honom kopplad när vi gick fram till figgen där han blev bjuden på smaskiga korvbitar. Jag strävade efter att hela tiden hålla mig bakom honom och låta honom ta initiativet. Efter hand släppte jag honom lös och ökade då också avståndet till Dicho för att han skulle arbeta så självständigt som möjligt. Jag tror kanske inte att sök i framtiden kommer att bli hans specialitet, men så nyttigt med både figurantkontakt och självständighetsträning. Dessutom verkade han efter en stund när han började förstå vad det gick ut på tycka att det var riktigt kul! 

Isa jobbar vidare och under dagens träning inledde hon med två synliga figgar som rörde sig på varsitt håll från stigen (mittendelen) till sina legor. Hon bestämde sedan själv vem av dem hon skulle börja med, genom att fokusera blicken mer på den ena än på den andra . De återstående figgarna hittade hon utan att de varit synliga under förflyttningen. Hon jobbade i stort systematiskt och bra! Endast en gång fick jag kalla in henne då hon sprang för långt ut till vanster, för övrigt gjorde hon ett snabbt och effektivt arbete. Isa är mycket fokuserad och målinriktid när jag sänder iväg henne, men kanske lite för mån om att först ta ögonkontakt för att sedan få mitt kommando - sök. Framöver ska jag hålla henne på plats en längre stund och sträva efter att hon ska bibehålla fokus framåt hela tiden samt hålla min blick riktad mot det håll hon ska bege sig. 

Vi avslutade med uppletanderuta och det märks att jag på sistone tränat detta moment en hel del på egen hand för Isa hittade föremålen, men var på det stora hela inte så intresserad som hon brukar vara när föremålen luktade främmande. Som belöning ska jag också tänka på att leka med de upphittade föremålen samt därefter kasta dem bakom mig, för att undvika att de hamnar i rutan igen. Nu har jag gjort läxan till nästa sökträning, efter och inför varje sökpass kommer jag att skriva ner hur det gått och hur jag vill lägga upp det till nästa gång. Nästa träningstillfälle ska jag pröva att sända Isa helt utan retningar och låta figuranterna lägga sig på olika avstånd från stigen.                      
 
                                                                                                          

Jag har alldeles nyss kommit innanför dörren efter att ha gått en promenad med hundarna precis innan mörkrets inbrott. Det har varit ett helt underbart väder hela helgen - plusgrader, sol och myror som letat sig in i köket, så det verkar som om våren är på gång på allvar!

Trots det fina vädret har jag mest varit inomhus, för på lördagen åkte jag in till Malmö hundutställning, som i år i brist på lämplig lokal, gick av stapeln i stora tält på Jägersro-området. Det är nog tur att den här lösningen är tillfällig, för uttrymmet och ljudnivån var inte den allra bästa. Framförallt för de orutinerade yngre hundarna var det en prövning med den stökiga miljön. För min del kändes det något ovant fast också ganska kul att bara mingla runt, för Dicho som är relativt nyklippt och för närvarande har en päls som är i kortaste laget för utställning stannade kvar på hemmaplan. Han kommer inte ställas ut förrän i maj, då utesäsongen startar igen!

Hur gick det då för de 20 startande krulltottarna? Cocos (Aberlours Queen Jane) blev BIR och Peppar (Perro Rizados Armando) blev BIM: Stort Grattis ännu en gång! Dicho skickar en speicell gratulationskram till sin morbror Peppar. Sedan hann jag också med lite shopping (b.l.a. en utfällbar stol och nya bollar till Isa) innan det därefter var dags att bli hämtad av Mats, för en tur på IKEA. Jag kom som vanligt hem med lite smått och gott! Det är väl närmast omöjligt att komma hem tomhänt efter ett par timmars vistelse på varuhusets alla avdelningar. 

På kvällen var det så dags att ännu en gång ta sig in till Malmö och nu tog Mats och jag tåget för det går ju så smidigt och snabbt att ta sig mellan Lund o M-ö. Tillsammans med perromänniskor från både Malmötrakten och de som var på resande fot sammanstrålade vi på restaurang Vespa. God mat och trevlig stämning, vilket var tur eftersom servicen för kvällen inte var den allra bästa för det tog mycket lång tid för både dryck och mat att hitta till vårt bord. Det var toppenkul att träffa alla och mer skulle det bli för da´n därpå skulle det bli ännu fler aktivteter i hundens tecken!

På söndagsmorgonen for jag in till Malmö igen för att vara med på perroklubbens årmöte. Där skulle bl.a. Årets perro inom olika kategorier delas ut, så nu var det dags för mig att lämna över Isas vandringpris för Året viltpårsperro 2009 till den som ska få utmärkelsen för år 2010.

                              
                              

Innan mötet startade hann Katarina, Anna, Helene, Björna och jag också med en kort träff inför Klippanlägret, för det känns som om tiden rusar på med stormfart mot maj månad. Dagen avslutades sedan med en föreläsning av Jan Gyllensten om hundars mentalitet. Har hört honom föreläsa flera gånger förut och som alltid var det lika intressant. Han tog bl.a. upp vad som är det normala för en hund som hälsar på okända människor och hur olika hundar kan reagera vid möten med främmande människor. Dessutom pratade han om aggression, om t.ex. skillnaden mellan bra aggression som klingar av successivt och en ängslig hund och inte kan varva ner på mycket länge. Förutom hans stora kunskaper i ämnet så är han så engagerad och intressant att lyssna på att man gärna tappar begreppet om vad klockan är och den hann bli mycket, för jag var inte hemma förrän efter kl. 18.00.

Efter en mycket händelserik och rolig perrohelg är det nu dags för att förbereda den kommande arbetsveckan!   

 

Ja, enligt almanackan ska det ju börja att blir vår nu, men ikväll när det var kursstart för Dichos lydnadsgrupp så var det återigen vinterkyla som gällde - kring nollan, blåsigt med isande kalla vindar och nästan snudd stormvarning. Men det håller ju knappast oss hundmänniskor inomhus, så det var bara att pälsa på sig ordentligt och ge sig iväg! Ett av flera vårtecken för oss hundmänniskor är ju att det startar upp nya roliga kurser,

Ett tiotal hundar av varierande storlek och ålder mötte upp och förutom Dicho var det faktiskt också en till krulltott på plats. Dicho som framförallt behöver träna sig i fokusera och samla ihop sig trots att han är omgiven av en massa andra hundar. Majoriteten av hundarna ikväll var tikar och trots att de doftade så sagolikt gott, så lyckades han faktiskt bibehålla kontakten med mig mesta delen av tiden. Med honom gäller det att hela tiden se till att han bibehåller kontakten, så att han inte glömmer bort sig och istället börjar snusa på marken där de snygga tjejerna precis gått fram. För Dicho är det korta förflyttningar som gäller och sedan ett lekpass - om och om igen, för att också göra honom lite mer energisk. Med så mycket variation som möjligt, få honom att bibehålla intresset och att skapa förväntan. Jag tycker att han skötte sig riktigt bra, för att vara första gången i en ny grupp och i ny miljö!

Med Dicho kommer jag att behöva jobba långsiktigt och får han bara tid på sig för att hinna mogna, så kommer mycket att kunna falla på plats efterhand och han kommer att säkert att bli hur bra som helst i olika hundaktiviteter. För han är ju en så underbar perrokille - full av nyfikenhet och fantasifullhet, t.ex. är han fenomenal på att öppna väskor av olika slag. Häromdagen när Isa och jag var mitt ute i skogen på ett sökpass och det var dags att sätta på henne sina "SBK-kläder", så visade det sig att Dicho hade hjälpt till att packa upp det jag precis packat ner. Med några minuters marginal fick jag istället låna klädsel av en annan deltagare. Jag får väl också tillstå att min lille goding inte heller har varit så populär när han under de senaste morgnarna lagt sig till med gnälla alldeles för tidigt, för att på så vis få oss lite mer sällskapliga istället för att vi bara ska ligga och lata oss. Visst, är det gulligt att han längtar så efter vårt sällskap, men det här får vi nog ändå ta tag i om det håller i sig. Han får helt enkelt falla tillbaka i de gamla vanorna - att vi går opp när väckarklockan ringer och i helgerna efter att vi fått vår sovmorgon i lugn och ro. Dicho, du vet att jag älskar dig, men för att jag ska vara en glad och go´matte under min vakna tid så behöver jag alla mina timmar med John Blund! 

                         
           Här är en skånepåg som verkligen vet hur man ska ta igen sig efter ett ansträngande träningspass!! 
                                         
  

Idag söndag har vi haft avslutning på sökkursen. Väderprognosen hade tidigare i veckan lovat sol, men istället inleddes dagen med regn som efterhand turligt nog avtog. På eftermiddagen blev det riktigt skönt och då kunde jag också plocka fram kameran och fotografera några av de avslutande momenten samt några av träningskompisarna. Tack, Jessica för att Isa också blev förevigad! 

                               

Kursen har varit fantastiskt kul och mycket lärorik. Gruppen har bestått av en mängd trevliga och glada hundmänniskor, som har bidragit till många roliga och ibland mycket långa sökpass (t.ex. sju timmars träning i skogen och min familj har börjat undra var jag blivit av). Ja, vi är väl som tokiga hundmänniskor är mest - blir som uppslukade av tid och rum när vi sysslar med något kul och det vill jag lova att sök är, så om du inte har provat på det redan - SÅ GÖR DET!!

                                             
                                             Här är det Anna, Elisabet och Helene som ger Isa en kärleksfull stund!

På tal om tokigheter så avlutas varje hunds sök med Kärlekstigen, vilket betyder att den får godis och klappar av alla deltagare. Jag glömmer aldrig minen på den gamle mannen med käpp som tog sig en tidig söndagspromenad i skogspartiet där vi höll till och precis när han passerade oss ropade någon: -Nu är det dags för kärlek på stigen! Mannen stirrade förfärat på oss och tog sig sedan skyndsamt därifrån med förvisningen om att hundmänniskor måste vara helt crazy!   

Instruktörerna Helene och Karin har också del i att det varit så god stämning, för de har varit så entusistiska och energiska - ibland har de t.o.m. varit så fokuserade på uppgiften att den efterlängtade fikarasten nästan glömts bort och först när vi deltagare börjat se lite vimmelkantiga ut, som jag måste sett ut idag när jag och Isa gick ut som sista ekipage, har vi pausat. De har också haft en förmåga att anpassa övningarna efter varje hunds nivå och genom att variera svårighetsgraden från hund till hund och att alltid avsluta passen på ett positivt sätt har varje hund fått fina minnesbilder inför nästa söktillfälle.

                                                                                      In action:                 
                                              
                                                                                Zeke och Anna
                                              
                                                                                    Chatta och Jessica
                                                
En majoritet av kursdeltagarna kommer att fortsätta träna sök i träningsgrupp och om 14 dagar kommer Isa och jag att påbörja den och det ska bli så spännande att följa hennes utveckling, för under de här sju gångerna har hon tyckt att det varit lika kul varje gångl - inget fel på motivationen här inte! Visserligen hade hon en lite formsvacka idag och var inte lika fokuserad som hon brukar vara, kanske inte så konstigt med tanke på att jag också hade fullt sjå att bibehålla koncentrationen på grund av att min bensin började ta slut och jag behövde tanka upp mig.

                                                         
                                                        
                                                        
                                                        
                                              
                                         
                                                         Figuranten Christina är hittad - mot nya mål!

I helgen har då solen äntligen tittat fram från en alldeles klarblå himmel, vilket gör att jag nu nästan vågar tro att våren är i antågande. Det har under dessa helgdagar blivit många och långa utevistelser, så nu på söndagseftermiddagen är inte bara hundarna trötta utan jag känner mig också lite småtrött av all frisk luft. Vilket kanske inte är så konstigt efter att framförallt igår ha vistats utomhus i hela tio timmar då vi hade sök Fulltofta, som ligger i Höörtrakten. Sökgruppen består av ett gäng entusuastiska hundmänniskor med fyrbenta i alla möjliga raser. Det så kul att se hur de olika hundarna tar sig an uppgiften. Jag tycker redan på dessa fem gånger att alla ekipagen har kommit mycket långt. Nästa söndag avslutas gruppen och därefter hoppas jag att vi ska kunna fortsätta sökarbetet i någon träningsgrupp. 

Under lördagens sökpass ökade svårighetsgraden väsentligt och hundarna fick verkligen visa att de kunde arbeta självständigt. När en av Isas "figgar" hade kravlat upp på stammen av en omkullvällt gran och var det spännande att se hur hon hittade den gömda bland de täta barrgrenarna samt hur hon kretsade runt trädet för att kunna nå "figgen" som satt högt ovanför marken. Hon är helt underbar att följa när hon kämpar på för att kunna lösa sin nya arbetsuppgift - fokuserad och mycket målinriktad! 

Dessutom tränade vi på att börja ta sökrullen från figuranten, för den ska ju hunden så småningom ta i sin i sin mun för att markera att den hittat "figgen" och sedan springa tillbaka och hämta hundföraren. Under hemmaträningen tidigare i veckan hade jag bytt ut "figgen" mot en boll. När hon plockade opp rullen från marken för att därefter sätta sig vid min sida och sedan låta mig pilla på kopplets hake (utan att springa iväg) för att först därefter få belöningen av "figgen", så blev hon inledningsvis lite för ivrig. Men efter ytterligare några försök (då "figgen" bytte ut godiset mot bollen), så överlämnade hon rullen till mig och for sedan som ett skott fram till figuranten.

Söndagens perroträff i Käglinge rekreationsområde var välbesökt! Den inleddes med en långpromenad och därefter kunde den som ville prova på rallylydnad samt delta i utställningsträning inför den kommande Malmöuställningen. Dicho som just nu är för kortpälsad ska inte vara med i mars, men jag tog ändå tillfället i akt att träna honom tillsammans med andra perrosar. Inledningsvis var han lite nosig, eftersom en del tikar luktade så gott, men i slutet av passet blev koncentrationen bättre! 

                           
                          
                          
                                                                               Isa o Ceasar
                          
                                                                            Lotta, Kenzo o Helene
                          
                                                                            Björn, Zoë o Katarina
                           
                                                                                Dicho                                       Foto: S. Hall 
                          
                          
                                                      Fikadags och Dicho får tid att spana in snygga tjejer!                      

Ja, jag har också hunnit med att idag fylla år, så tack jämnåriga Gun för att du påminde mig! Än en gång var det 25-årsdagen som firades - det börjar bli en återkommande tradition! På morgonkvisten blev det sång, blommor och presenter och sedan avnjöts en god frukost, därefter åkte jag iväg några timmar på perroträffen. När jag sedan kom hem igen blev jag bjuden på en underbart god middag och på kvällen avslutades firandet med en liten överraskning av Maribel nere på stan.

Tack för en trevlig perroträff och en stor kram till min älskade familj för en härlig födelsedag!!
                                                                                                                                            Louise