isaodicho

Ja, så kom då snön även till oss i Skåne - visserligen ett ganska tunt snötäcke, men det lyser det upp lite mer än tidigare och temperaturen ligger kring 1-5 minusgrader. Tyvärr, har det också blivit svårare att träna utomhus, för gräsmattorna är skrovliga och isiga vilket t.ex. gör det svårt för många av lydnadsmomenten. Tur, att Isa i alla fall en gång i veckan kan träna i en inomhushall!

Senaste träningpasset var hon så taggad! Tycker nu hon bl.a. börjar få kläm på Rutan, men jag hade behövt träna den ännu mer regelbundet och för det är vädret just nu lite besvärligt. Ena gången går det riktigt bra för henne och nästa gång går det betydligt sämre! Det som jag just nu drillar Isa i är att stanna i den bakre delen av rutan till jag kommer med belöningen och då blir hon ibland så ivrig att hon förflyttar sig mot mig då jag tar mig fram mot henne. Jag delar därför upp momentet i olika delar - en när hon förflyttar sig till rätt plats i rutan och en då hon tränas i att stå kvar. 

Viltspår däremot går bra att träna även när marken är snötäckt! Dicho gick senast ett kringelikrokspår som Helen lagt och som hade ganska stor svårighetsgrad, med bl.a. återgångar och fem vinklar. Jag har nu också börjat att träna in sökrutan och han såg allt lite förundrad ut när jag för första gången släppte ut honom direkt i spåret för att själv söka reda på var det började. Därefter kom han lite långt ut vid några ringningar, men hittade tillbaka för egen maskin och avslutade sedan spårningen utan några som helst problem. Ceasar klarade också sitt spår bra! Terrängen där jag lagt det skiftade från lövskog till barrskog efter halva sträckan, dessutom innehöll det också spårupphåll och tre vinklar som han klarade fint. 

På promenaden mellan de olka spåren passade vi också på att ta några gruppbilder, för det gäller att passa på att föreviga snölandskapet - vem vet hur länge snön ligger kvar! Här är Helene med Cocos och Ceasar samt jag och Dicho. 



 
Idag söndag har jag och Isa varit i Käglinge rekreationsområde och tränat lydnad. Helene höll i en drop-in-kurs för ett tiotal hundar där majoriteten var perros. Kul med så många lydnadsintresserade perroägare - hoppas att de fortsätter kommer att jobba vidare med sina krulltottar för att inse vilken härlig, lättlärd samt energisk ras perron är!

Isa fick ett bra pass med mycket störningar runtomkring sig, vilket alltid är bra att träna på! Bara en sådan övning som att i fritt följ ta sig emellan en grupp okända hundar kräver både koncentration och fokusering samt en hel del självförtroende! Det tycker jag hon i stort klarade bra, förutom någon enstaka gång då hon tappade lite fokus när hon kastade en kort blick på den hund hon precis skulle passera.


Isa med en av sina älskade bollar, som verkar ha sett sina bästa dagar!

Efter avslutad träning gick vi sedan en promenad med perrogänget och när vi kom tillbaka till parkeringen var Isa ganska trött och fick vila sig en stund i bilen, medan jag kikade på Helenes Rutan-träning med Cocos. Då blev jag också sugen på att jobba med Rutan, så snabbt upp till bilen och sedan körde jag igång med Isa! Nu visade det sig att det skulle jag nog hoppat över, för hon var inte riktigt på hugget och tappade snabbt fokus och började istället leta efter mumsiga harlortar som låg överallt i fyrkanten. Man lär så länge man lever, för ett nytt moment som rutan ska jag träna inledningsvis av lydnadpasset då hon är pigg och skärpt och inte efter ett så långt pass som hon fick idag! Avlutade istället med lite fritt följ och sedan var både hon och jag nöjda med Käglingedagen! Vi fick t.o.m. lite sol - åh, vad skönt i vinterkylan! 

Dichos favoritsysselsättning just nu är viltspårning och varje helg åker vi till skogen och för att ge oss i kast med nya spår. I sällskap de senaste gångerna har vi haft Helene, Ceasar och Cocos. De bilder som här följer togs förra helgen och imorgon är det tänkt att vi ska gå nya spår, men för första gången under denna skånska vinter har det idag snöat lite mer ihållande så inför morgondagens spårning ser det onekligen lite osäkert ut!

Ett vackert tunt snötäcke kan väl vara ok, men om det blåser så kraftigt som idag samt faller mängder av regnblandad snö så får vi nog hoppa över söndagens spårning Jag får hoppas att det lugnar ner sig över natten, för det är inte bara Dicho som njuter av den uppfriskande skogsluften och de kluriga spårslingorna, för även jag tycker det är fantastiskt roligt och enormt avkopplande varje gång vi kommer iväg på våra spåräventyr!

Ceasar som på gamla da´r (8 år) nyligen börjat viltspåra har som nybörjare visat sig vara enormt duktig! Trots att han så här långt bara spårat några få gånger så har han gjort mycket bra ifrån sig. Här ser vi honom ta sig an den första svårigheten i spåret - ett vattenhinder som han efter en kort tvekan snabbt tar sig över innan han fortsätter mot slutmålet. Ceasar är en cool kille som mestadels tar det ganska lugnt, men i spåret blir han otroligt taggad och det var så kul att se hans stolta kroppshållning när han bar iväg på sin klöv-trofe´ efter avslutat spår. Inga ålderskrämpor här inte! 


              
             

Dicho, som i slutet av förra året avslutade med att göra några otroligt fina ö.kl-spår, som också bidrog till att han nu har erövrat ett viltspårschampionat - får nu utveckla sin spårförmåga ännu mer, genom att jag hela tiden ger honom nya svårigheter att lösa utefter spåret. Jag försöker variera mig så mycket som möjligt - ena gången får han gå ett "tvärtomspår" som enbart är klövat, förutom i start och i vinklar då det är blodat.

En annan gång har jag lagt in andra svårigheter i spåret, som nedan där spåret går tvärsöver en grusväg som många helglediga precis har promenerat på. Dessutom blev just det här spåret lite extra svårt, för i samma ögonblick som Dicho skulle ge sig iväg ut i spåret fick jag se en familj med lekande barn och en hund som korsade spåret lite längre fram. När de sedan försvunnit ur sikte och jag släppte ut linan åt Dicho. så visade det sig inte bli några problem för honom - han jobbade sig målinriktat framåt och tog ingen notis om andra dofter än blod och klöv. Bra jobbat!

 

Dicho som snart ska klippas kort är nu ganska långpälsad och just det här spåret avslutades i barrskog, vilket gjorde att hans päls i slutet av spåret var full av kliande små grankvistar (som under en vanlig promenad skulle irriterat honom enormt), men nu brydde han sig inte ett dugg om dem förrän spåret var över och vi var på väg till bilen. Härligt att se honom så fokuserad på sin uppgift!



Det var också kul att se honom i aktion precis innan han nådde fram til klöven, för där hade jag lagt spåret tvärsöver en omkullfallen gran med massor av torra kvistar, som gjorde det svårt att ta sig igenom just där. Det löste Dicho galant, genom att istället snabbt springa runt trädet och ta upp spåret igen på andra sidan, för att så sedan till slut hitta den alltid lika efterlängtade klöven! Sedan följer Dichos specialknep - att bita av snöret på klöven, för att få rå om den helt och hållet en liten stund!


                                   Den är miiin! 


Emellan spåren brukar det vara skönt med en promenad - här har spårgänget krypit upp på en sten! Dicho ser verkligen ut som en jätteperro jämfört med de andra, men ögat luras för han är i verkligheten ganska jämnstor med både Cocos och Ceasar - han sitter betydligt högre upp på stenen och har så mycket mer päls!


                              Hälsningar från skogsmullegänget genom Dicho!

För några dagar sedan var det så dags för ännu en privatlektion med Mona Kjernholm och det var framförallt Isa som skulle få sig en genomkörare i lydnad med fokus på lyd 2-momenten, medan Dicho hann med ett kort pass i slutet av timmen.

Fritt Följ:
Sedan förra träningstimmen med Mona har jag lagt mycket fokus på att få Isa i rätt position vid belöningstillfället och det har blivit så mycket bättre, förutom att hon faller mindre framåt numera så har hon också börjat gå ännu närmare mig. Här behöver jag liksom i all annan träning också variera mig så att hon någon gång emellanåt också får bollen kastad bakom sig, så hon får lite mer utlopp för sin energi när hon tillåts springa runt något varv. Jag behöver även vara uppmärksam med vad jag belönar henne med och hur? Vill jag ha mer tryck och energi = boll och mindre energi = vänta med bollen och ge godis istället. Det bör finnas en bra avvägning i hur hon belönas, för att hon ska komma i rätt balans och inte bli för taggad eller för dämpad (vilket i och för sig är ganska ovanligt i hennes fall) - vilken typ av moment det handlar om kan ju också avgöra hur mycket jag vill ha on-knappen på!


                            Bra position och en härlig energi!
 
Det var för dagen kyligt i vinden och gjorde det svårt att belöna i tid för händerna fumlade för mycket i ryggfickan, så därför skulle jag med hjälp av min högerhand levera godiset bakom ryggen till den vänstra handen. Med målet att också få henne att hela tiden sträva bakåt. Oj, hur kan det vara så knepigt att omprogrammera sig! Det blev förmodligen extra svårt för jag var så fokuserad på allt det andra som vi jobbade med, men visst var det effektivt! I synnerhet när det blev dags att fokusera sig på högerhalter, som jag fortfarande tycker att hon kan falla för långt fram i. Redan i inledningen av svängen placerades godiset i vänsterhanden som sedan placerades över hennes huvud och drog henne bakåt i sättandet. Det fungerade mycket bra efter några gånger, så nu gäller det att träna och åter träna! (Märkte dock på hemma- träningen att jag får lura henne ibland och placera ut godiset från annat håll än bakifrån ryggen, så att hon inte istället inte börjar kika bakom mig - vilken liten luring!) 


                           Godiset bakom ryggen!

Bilderna blev tagna på lite långt avstånd, för det var svårt för hundarna att koncentrera sig med en husse som sprang fram och tillbaka med en kamera i högsta hugg (han brukar ju inte vara med varken på träning eller tävling). Det visade sig nu bli en störning som jag inte tränat på tidigare!

Rutan:
Efter att sedan en lång tid tillbaka enbart tränat Isa utifrån att hon ska visa mycket energi då hon springer fram och placerar sig på en matta, så var det nu dags att flytta in den i Rutan. Det gick hur bra som helst och även när Mona tog bort mattan tog Isa sig snabbt till rätt plats. Några gånger hände det att Isa förflyttade sig för mycket mot mig när jag efter klicket kom fram med belöningen, så det ska jag träna ännu mera på! Enbart belöning på den plats där jag vill att hon ska placera sig! Jag ska också framöver tänka på att jobba med flera rutor framme och skicka in henne i en åt gången, för att efterhand få henne alltmer säker på momentet. Jag måste också tänka på att inte röra mig framåt med överkroppen samtidigt som jag säger "Rutan" och istället stå helt still - kan lätt bli en dålig vana, poängterade Mona!  


                                     Rrrutan!

Hopp över hinder:
Här vill jag att hon kommer längre från hindret vid uthoppet, för det händer att hon vänder sig om i språnget och då hamnar hon alldeles för nära. Vi tränade därför enbart uthoppet - med boll som belöning över Isas huvud och som jag kastade så tidigt att hon inte skulle hinna vända sig om i språnget. Dessutom placerade jag den så långt bort så att hon skulle komma en bra bit från hindret. Dessemellan var Mona medhjälpare och stod vid hindret och matade iväg en boll så Isa inte anade var belöningen skulle komma ifrån. Bra med mycket variation vid belöningarna och så småningom ökade Isas avstånd till hindret alltmer.

Apportering:
Jag visade upp hela momentet, för att visa vilka delar som fungerar bra och vilka som är mindre bra. Ut: bra i lagom tempo. Gripande: något tveksam. Tillbaka: något för långsamt samt skiftar grepp några gånger (tugg). Sättande: segt och något snett. Isa har i lyd 1 tyckt att momentet apportering varit så där - har några gånger fått ge henne dubbelkommando på tävling när hon känt doften av andra hundar och sett tveksam ut. För att det skulle gå lättare lånade jag ofta apporer av andra och fösökte också att göra momentet så roligt som möjligt, men nu verkar det vara dags igen för att jobba upp glädjen för att hon ska ha mer spring i benen när hon tar sig tillbaka med apportbocken. En variant är att jag lekfullt rör mig ifrån henne kastar apporten - "apport" och när hon greppar ta mig snabbt fram till henne "klick" och belöning innan hon hinner att börja tugga! Blir hon bara mer motiverad av själva apporteringen så tror jag också att hennes ingång kommer att fungera bättre, för det brukar inte vara något större problem i vanliga fall!

När det sedan blev Dichos tur, så kommer jag att tålmodigt fortsätta med att få honom ännu mer fokuserad på själva lydnadsträningen. Hans nosande på planen har för övrigt blivit allt mindre och nu är målet att få honom ännu mer motiverad och taggad på träningspassen. Jag kommer nu en tid bara träna det som han gillar mest, t.ex. hopp över hinder - blandat med många lekfulla och roliga inslag. Linförigheheten kommer jag enbart att öva på någon gång då och då i mycket korta pass och istället inrikta mig på det som han just nu gillar allra mest!


Här blev återigen husse intressant - nu fick han ge upp sitt fotograferande, så Dicho kunde fokusera sig på annat!

Det här var några smakprov från ännu ett otroligt roligt och lärorikt träningspass med Mona. Inför nästa privatlektion senare i vår har vi nu massor att jobba med, så det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång!



Avslutar med en bild som är tagen på lite närmre håll under en skogsrunda efter träningpasset! 

En bit in på år 2012 kommer här en önskan och en uppmaning från mig inför det nya året till alla perromänniskor i vårt avlånga land! Jag tycker att rasklubbens bloggsidor är en viktigt del av ansiktet utåt för perroklubben, dessutom ger dessa sidor både lärorik och underhållande läsning för oss som redan har en perro! Jag har under det senaste året fått en känsla av att intresset för hemsidan har minskat något och kanske framförallt när det gäller medlemmarnas bloggsidor, för de flesta uppfödare känner förmodligen att det är viktigt att uppdatera sig med jämna mellanrum - både för gamla och för nya valpköpare. Jag hoppas att hemsidan i framtiden inte kommer att hamna i skuggan av facebook (tycker det är två ganska olika sätt att kommunicera och hoppas och tror att det finns plats för båda) och att den information som berör många av oss med intresse för rasen fortsättningsvis också går ut på hemsidan!

Jag menar att medlemmarnas sidor har en mycket viktigt informativ roll för de som vill veta mer om rasen för att därefter kunna skapa sig en bättre uppfattning om den. Läsningen av sidorna kan på så vis hjälpa till för att de ska känna sig helt säkra på sitt val av ras. Bloggsidorna ger många läsare bra beskrivningar av perron i både vardag och i arbete. Jag är övertygad om att vi alla som redan fått lära känna denna fantastiska hundras tycker att det är viktigt att denna information når ut till så många som möjligt, så att man inte bara fattar tycke för rasen för att man vill ha en bedårande söt liten hund som mest får ligga i soffan och se gullig ut! Nej, istället är det angeläget att man innan man bestämmer sig för en perro inser att det är en otroligt mångsidig ras, som mår som allra bäst när den får möjlighet till olika slags arbete/aktiviteter. Dessutom kan det också vara bra att få ta del av användbara och tänkvärda tips från hundägarens vardag.

Ett sätt att hålla bloggsidorna levande kan ju också vara att kommentera inläggen mer, så att de som är aktiva och uppdaterar regelbundet får gensvar och uppmuntran på det man skriver om. Dessutom är det ju också kul att få reda på vilka som läser var och ens sidor, så en uppmaning både till mig själv och till er andra läsare är att lämna fler tassavtryck på bloggsidorna! Det kan säkert finnas olika orsaker till att en del sidor har legat stilla under en längre tid, men om vi blir flitigare att kommentera varandra så kanske också dessa bloggar kommer igång igen! Håll bloggandet vid liv!
 
Till er som läser mitt inlägg - vad tycker ni?

Tack för mig - vi ses ute på bloggsidorna!/ Louise