Tillbaka igen!

Efter ett längre uppehåll med att skriva på min blogg är jag nu tillbaka igen! Jag har varken haft lust eller ork att blogga, eftersom en nära anhörig ligger på sjukhus och då har mina tankar den senaste tiden varit på helt annat håll. Den här veckan är jag ledig och Mats och jag har precis kommit tillbaka från några dagar i Norrköping, som så många gånger förut har vi bott hos min bror Peter. Isa och Dicho känner sig så hemma där att så fort de kommer innanför dörren så går de och lägger sig och myser på favoritmattan i vardgsrummet.

Maribel och pojkvännen Calle har rest betydligt längre bort, n.b. till New York. Turligt nog bor Calles syster där, så de bor både billigt samt mycket centralt. Dessutom har systern överraskat dem med biljetter till en Broadwaypjäs, vilket nog har varit en av veckans höjdpunkter. Förutom en hel del shopping så verkar de ha haft fullt program varenda dag - i den sta´n är det ju knappast brist på nöjen och olika aktivteter! Det handlar nog mer om att hinna med så mycket som möjligt i ett lagom tempo, så man också hinner varva ner och njuta av själva vistelsen.

För egen del har jag för närvarande ett stort behov av att försöka koppla av och att framförallt vila i tanken och då är aktiviteter med hundarna ett bra sätt. Efter vintersäsongens något stillsammare period är det nu dags att komma igång med lite vårkurser. Isa har nyligen börjat med sök och hon tycker det är fantastiskt kul! Själv tycker jag det är spännande att se hur olika raser och olika individer tar sig an uppgiften. Medan dobbermanhanen kampar kraftfullt och intensivt med figuranterna, så tycker Isa att det är mysigare att bli klappad och att få godis. I andra sammanhang leker hon gärna med leksaker, men var gång som hon sticker iväg som ett spjut för att hitta de tvåbenta så verkar hon mest längta efter att få en mystund och i bästa fall också bli bjuden på något gott att äta. Första passet var instruktören helt betagen av Isas mörka ögen som lyste av glädje och iver över att hitta en så extremt trevlig person som hon mitt ute i skogen. Ja, visst är vår hundras underbar - inte bara fin att vila ögonen på, utan också så härligt energisk och sammarbetsvillig i massor av olika träningsformer. Jag kommer också att börja jobba lite mer fokuserat med hennes lydnad och så småningom anmäla henne till några av vårens kommande tävlingar.

                                   
                                  

Dicho däremot är anmäld till en lydnadskurs som börjar nästa vecka, för han har svårare än Isa att bibehålla  koncentrationen i grupp och kommer nu att få regelbunden träning tillsammans med en grupp med läckra tjejer samt två andra ungtuppar, så det blir väl något att bita i! Dessutom tänker jag varva med personspår och lite annat smått och gott! På utställningsfronten är det just nu uppehåll, för han är ju relativt nyklippt och blir väl lagom pälsad först till utesäsongen och ska jag var helt ärlig så tycker jag nog också att det är roligare med utställning utomhus. Dicho som i maj, otroligt nog, fyller två år har utvecklats till en underbar hanhund. Fortfarande tycker han att vi i familjen (hans flock) är de han gillar allra bäst, men fungerar trots detta mycket bra bland andra människor, t.ex. på resande fot i en trång tågvagn eller mitt i trängseln bland shoppande människor. Han skriker inte efter att bli klappad och gosad av dem, men tycker ändå att deras närvaro är helt ok. 

                                    

Mina två perros är ganska olika till sättet och om jag jämför med andra hundar som jag träffat inom rasen är nog Isa mer social än genomsnittet, medan Dicho är mer lik majoriteten av de perros som jag träffat så här långt. Förutom att det finns stora skillnader i färg, längd av svans och att kroppsbyggnaden kan se så olika ut, så finns det också en mängd varianter på olika egenskaper. Före och efter klippning ser en perro ut som två olika hundraser och i mitt tycke är den minst lika fin kort- som långpälsad. Om man väljer en Perro de aqua espanol, så får man mycket hund för pengarna och det är nog det som gör hundrasen så otroligt spännande. Jag är så nöjd med att vi för fyra år sedan, när vi fick vår första hund Isa, valde att köpa just en perro och förutom dess mångsidighet är det ju också en fantastiskt fin ras utseendemässigt. Jag vet att jag sagt det förut, men här kommer det igen - att välja en perro är att: Köpa en och få två!

                       
 
    


RSS 2.0