isaodicho

Ännu en gång har världens sötaste Lily visat framtassarna i utställningsringen! Denna gång tillbringade vi en heldag i Veberöd (fyra mil öster om Lund), som hade hela 377 hundar anmälda till dagens inofficiella utställning. Hör och häpna - det regnade inte en enda gång, även om det hängde i luften under hela eftermiddagen. Dessförinnan fick vi t.o.m. njuta av solen några gånger - underbart skönt! Klockan hann bli två innan det var Lilys tur att äntra ringen och liksom förra helgen fick hon sällskap av kompisen Timja. Tack, för trevligt sällskap Petra! Båda tikarna fick 1:or och HP. Dessutom blev Lily BIR-valp och kvalificerade sig då till Bäst i gruppen-finalen!

 

Jag försökte sedan att ge henne lite mat för att hon skulle få ny energi till den kommande finalen, men hon hade ingen lust att äta. Istället fick hon vila en stund i bilen innan det var dags! När det sedan blev grupp 8:as tur så åt hon först lite torrfoder ur min hand och det tror jag var bra, för inne i ringen lyckades hon att plocka fram det där lilla extra och visade upp en fin och kraftfull trav samt gjorde ett mycket bra stillastående. Vilken duktig tjej lilla Lily är - det roligaste är nog ändå att hon verkar trivas så bra med att visa upp sig i ringen! Hon slutade därefter som BIG 3.a och jag är sååå nöjd med hennes insats!

 

Dagens omdöme går verkligen inte av för hackor!

 

 

Den här helgen har också Lilys snygga pappa Manne blivit Finsk UCH och då blir han också Nordisk + Internationell UCH. Full pott! Ett stort Grattis till Manne (Lily skickar en stor blöt puss till papsen) samt till Mia och Micke! 

Helgerna brukar jag till stor del ägna åt hundaktiviteter, men eftersom jag sedan i fredags har känt mig krasslig i min hals så är det blivit mycket vila de här dagarna. Hundarna har naturligtvis fått komma ut på sina promenader, men träning i någon större omfattning får vänta till senare. Nja, fast några små moment i inomhusmiljö har jag bara varit tvungen att göra, för det är ju så kul att testa nya idéer. 

 

I början av veckan tog jag nämligen en privatlektion i lydnad för hundinstruktör Åsa Jakobsson och nu har jag fått en hel del nya infallsvinklar och idéer att jobba vidare med. Förutom att jag jobbar vidare med Lilys (vid 5 mån. ålder: mankhöjd 36 cm och vikt 10 kg) grundfärdigheter i lydnad, så har jag också fått tips på några moment att träna henne bort ifrån mig. Varenda dag tränar hon sig nu i att runda olika föremål, som t.ex. träd och lyktstolpar - allt för att hon ska känna sig bekväm i att jobba ifrån mig. En träning som kan vara användbar i ett kommande momentet som t.ex. Rutan. Dessutom har jag alltmer börjat fundera på om det inte är så att perron som oftast är mycket förarbunden skulle kunna vara hjälpt av att den redan från tidig ålder hade känt sig trygg i att jobba ifrån föraren. Det skulle förhoppningsvis kunna innebära att ett moment som platsliggning skulle kunna gå ännu lättare att träna in och att en hund som ger ljud ifrån i längtan efter sin förare på ett enklare sätt skull kunna klara momentet fullt ut.   

 

Eftersom Isa sedan tidigare tappat en del av sin geist när hon började att tävla i tvåan, så vill jag jag nu göra en omstart med henne och behövde lite nya infallsvinklar och det tyckte jag faktiskt att jag fick. I fritt följ behöver hon träna på en hel del på störningar och då föreslog Åsa att störningarna till en början skull stegras utan att de påverkade det fria följet, så därför fick jag flytta mig bakåt medan Isa följde mig i framåtgående med ögonkontakt. Här är exempel på några lämpliga störningar: leksaker på marken och som sedan kastas av en medhjälpare samt människor som är stillastående. Därefter passerar de ekipaget - gående och springande. Dessutom faller hon fram ibland i halter åt höger och framförallt nu under detta träningspass åt vänster. Jag fick därför träna runt, runt, runt (hö o vä) - på samma plats med många halter. Förflyttning till ny plats och likadant igen.

 

Vid Inkallning kom hon något snett i sättandet och här övade jag sedan henne i förflyttningar från stående åt båda hållen, så att hon snabbt skulle hitta sin postion vid min sida. Pallenträning är också ett bra komplement för att öva upp hundens bakdelsrörelser. För övrigt belöna Isa ofta (klicker o godis) och använd sedan hennes älskade boll som något att verkligen längta efter (en drivkraft) och som kastas iväg till henne när momentet är slut. Sträva också efter att hon ska komma ännu rakare mot mig, genom att emellanåt enbart kasta bollen bakom mig och då hoppa över sättandet vid min sida!

 

Innan eller kanske medan man tränar med apportbocken kan apportering av leksaker och andra föremål vara roliga för hunden. Isa hade som ung hund tendenser till att hon ville äga leksaker och föremål, så det fick jag träna en hel del på under den här perioden. Det kunde bl.a. visa sig i att hon ogärna lämnade ifrån sig ett tuggben som hon hade i sin ägo. Åsa menade på att det här kunde vara orsaken till att hon idag är lite långsammare med apporten på tillbakavägen än när hon springer ut mot apporten. Därför ska jag nu tänka på att återinföra kampleken med två likvärdiga leksaker och hel tiden byta mellan dem, så att hon enbart ska välja den som jag kampar med. Jag ska då inte gömma undan den leksaken som jag för stunden inte kampar med, utan göra det så svårt som möjligt för henne och jobba med både kampbollarna fullt synliga framför mig. Lek med kampleksak och skifta till apportbocken då och då är ett bra sätt att skapa stort intresse för den. Dessutom kan man också innan eller medan man tränar med aportbocken öva på apportering av leksaker och andra föremål, vilkjet kan öka intresset ännu mer för apporteringsmomentet.

 

När det blev dags för träning av Rutan så upptäckte vit att här behövde hon öva på fart igen, så med hjälp av bollen som jag lade eller kastade bakom rutan så fick hon mer spring i benen. Dessförinnan klickade jag så fort hon sprang in mellan konerna. Dessutom förlyttade jag mig framåt med Isa vid min sida och så fort hon visade framåtlust (t.ex. satte nosen i riktning mot rutan) klick och kast av bollen bakom rutan. 

 

Vid fjärrdirigering har jag nu börjat använda min knutna näve som targett, för jag vill att hon ska få med sig båda framtassarna vid sättandet (ibland är de ojämna). Därutöver är det ju bara ett bonus om hon blir ännu snabbare vid skiftena. 

 

Helgen därpå så var det dags för Lily att delta i sin andra officiella valputställning och denna gång på hemmaplan på Lunds brukshundklubb. Tyvärr visade sig lördagen bli en kall, blåsig och mycket regnig dag - inget vidare uteväder med andra ord! Dessutom tog bedömningen i de båda ringarna enormt lång tid, så när det äntligen blev Lilys tur så var vi ca 2 timmar över beräknad tid. Nåväl, nu gick det ju så bra för henne i ringen att den långa förseningen så här inemot kvällen nästan är bortglömd. I grundomgången, i sällskap med kompisen Timja (Grattis Petra till ett fint omdöme!), gjorde Lily så bra ifrån sig att hon blev BIR och gick vidare med HP. Här emellan bestämde vi oss för att Lily skulle få vila en stund i bilen, men nu tog plötsligt bedömningen fart och innan jag visste ordet av så var det dags för Bäst i gruppen-final för valpar. Snabbt, ringde jag då till Mats som var borta vid bilen och han kom springande med en glad Lily som verkade tycka det var kul att husse var på lekhumör. Medan jag med stort besvär började att kränga av mig mina regnbyxor, som sedan lyckades att fastna över min ena häl och där låg jag och ålade mig bakom ett av tälten samtidigt som jag hörde Lilys nummer ropas upp. När jag äntligen blev fri sprang jag in i ringen med en glad liten perroflicka vid min sida. Hon såg ut som om hon tänkte att efter all tråkig väntan under dagen var det bara kul att det äntligen blev lite fart och fläkt!

 

Väl inne i ringen lyckades hon, efter en mycket bra prestation med hårt motstånd, vinna BIG-finalen. Det blev otroligt spännande när domare Lars Ramberg först placerade henne som tvåa, men efter att han låtit de återstående valparna springa ännu ett varv så plockade han fram henne som nr. ett. Härligt! Lily, denna underbara lilla tik gjorde mycket bra ifrån sig med fina rundor i en trav med fint frånskjut både fram och bak. Dessutom klarade hon hanteringen galant samt stod blickstilla långa stunder, så att domaren fick gott om tid att bedöma henne från sidan. 

 

 

Efter Barn med hund och Bästa veteran började sedan BIS-finalen valp. Nu började jag märka att Lily var något trött efter den långa utställningsdagen, men trots detta gjorde hon några bra rundor i ringen. Därefter plockade de två domarna ut de hundar som hamnade utanför de fyra första platserna. En efter en placerades sedan fjärde och tredje plats och slutligen var det Lily och en dvärgschnauzer kvar. Domarna bad oss att en sista gång visa upp valparna i ringen innan de slutligen skulle bestämma sig för första och andra plats. Sååå spännande! Efter en otroligt bra kämparinsats knep nu Lily andraplatsen tätt efter den fina dvärgschnauzern. Vilken fantastiskt fin prestation av vår lilla söta chokladpralin! 

 

                   Visst har jag varit duktig, matte!

 

Här följer omdömet:

Vackert huvud med bra könsprägel, tillräckligt mörka ögon, bra nosparti, korrekt bett, bra hals, skuldra, överlinje och svanssättning, substansfull kropp för sin ålder, fin bröstkorg, vällagd skuldra, korrekt vinklad bak o fram, bra ben o tassar, fin päls, goda rörelser och ett härligt temperament.

 

Från brukshundklubbens resultatlista:

BIS-2 Valp

PERRO DE AGUA ESPANOL

La Sirenita’s Bonnie

E. NORD VCH LPI LPII SE&DK UCH Bibords Ambar , U. La Sirenita’s Lunaria , Uppf Karlsson Hellqvist Annelie, Karlsson Nanna, Smedjebacken , Ägare Mörnstrand Louise, Lund

Här hemma går nu både Dicho och övriga i min familj i väntans tider, för om allt går planenligt så kommer hans valpar med den danska tiken Bando att födas i vecka 41. Mer info finns att läsa i föregående inlägg!

 

För att Dicho inte ska tappa formen som snart nybliven pappa, så aktiverar jag honom just nu i framförallt personspår och titt som tätt lägger jag kluriga spår i närområdet med skiftande svårighetsgrad. Häromdagen spårade han med framgång i ett långt och ganska knepigt spår som startade i vår by och därefterut fortsatte långt ut på ett närliggande fält med sammantaget fem vinklar. Enda gången som han tappade lite fokus var när en lite bit av spåret gick på hans kissrunda, så det ska jag undvika i fortsättningen. Det är verkligen kul att se hur han klarar olika svårigheter utefter spåret och hur skickligt han sorterar min doft gentemot andra lukter. Nästa steg blir att spåra i mörker, så nu ska jag inhandla en pannlampa för att inte stå på huvét om marken under mig är ojämn. Då är det kanske bäst att också förvarna våra grannar innan, så de inte undrar vad det är för en skum person som med jämna mellanrum rör sig i byn och över fälten vid mörkrets inbrott, för det är ju inte alla som känner till att vi hundmänniskor i vår iver över att träna våra hundar ibland gör en del märkliga saker!

 

 

 

  

Torsdag kväll den 9/8 fick Dicho fint besök från vårt grannland Danmark, för då kom den söta 4-åriga perrotiken Bando hem till oss i sällskap med sin husse Hans. De hade två timmar tidigare åkt från sin hemort, som ligger nordväst om Köpenhamn och tack vare bron så går den bilresan numera oerhört snabbt. Medan Dicho fick dambesök for Mats iväg några timmar med de övriga i perrogänget,

 

Bando var väl till en början inte speciellt imponerad av Dichos enträgna uppvaktning (han slickade henne både bak och fram och ägnade sig en god stund åt att även slicka hennes inneröron), men efterhand mjuknade hon så pass att han till slut (n.b. efter 30 min) kunde få till en hängning som sammantaget varade i 25 min. Den inleddes med fem minuter på hennes rygg, för att han därefter tog sig runt och ställde sig bak mot bak. De stod alldeles stilla och då sänkte sig ett märkligt lugn både över dem och över oss tvåbenta som i den stunden kände oss högst delaktiga i våra hundars parning. Båda hundarna är relativt oerfarna i att para sig och Hans och jag får väl också betrakta oss som nybörjare i att assistera vid hundparning, men med hjälp av bl.a. Åsa (Tack, ännu en gång!) har jag sedan tidigare fått en hel del ovärderliga tips, som gjorde att jag trots allt kände mig ganska trygg i hur det skulle fungera och i vad som skulle göras.

 

 

 

Att få ta del av Dichos parningsakt var för mig en oerhört spännande, fin och känslosam upplevelse och det är egentligen helt fantastiskt att även några så oerfarna hundar som dessa två ändå vet hur det ska gå till. När jag sedan tänker på Dichos envishet, kämparglöd och hans kärleksfulla sätt att närma sig Bando så blir jag nästan tårögd. (Ja, jag är en sådan där känslosam person - har t.ex gråtit mig igenom samtliga Lassie-filmer). När det sedan handlar om sin egen hund som man står i en så nära relation till, så blir en sådan här mäktig händelse något alldeles speciellt!

 

När de tu, trötta efter kraftansträngningen, sedan skildes åt vankade de runt en kort stund! De föreföll inte särskilt oroliga, utan såg kanske mer ut som om de tyckte att det hade varit bra att träffas ännu en dag. Sagt och gjort - nästkommande kväll kom våra danska vänner på ännu ett besök och Dicho vädrade deras ankomst redan på långt håll och stod sedan förväntansfull vid ytterdörren.

 

 

När de sedan stegade in i vår trädgård var han alldeldes till sig av glädje och förväntan över att ännu en gång få träffa denna undersköna danska. Nu tog det endast fem minuter innan ännu en hängning var ett faktum. Efter 20 min som till skillnad från igår inte var lika blickstilla, för de stod nog inte lika bra från början utan fick flytta över tyngden på sina baktassar några gånger. Dessutom sneglade Dicho bakåt mot fästpunkten några gånger, så det kan nog ha varit så att han kom in lite mer snett än under gårdagen. Nåväl, de satt ändå ihop så pass länge som 20 minuter och efter att de skiljts åt från varandra så infann sig ett behagligt lugn. När Dicho och Bando med förnöjsam uppsyn gick runt i den inhägnade delen av trädgården verkade de oerhört lugna och avslappnade. Det såg nästan ut som om de nu hade bestämt sig för att de var fullt nöjda och att fler parningstillfällen inte skulle vara nödvändiga! 

 

 

Ja, nu återstår det bara att se om parningen kommer att ge frukt (jag, menar valpar!) och närmsta tiden kommer det att bli så spännande att få följa Bando och jag hoppas innerligt att hon så snart som möjligt visar olika tecken på dräktighet!  

 

Söta Bando - en härlig perrotjej, som inte bara är fin att titta på (excellent på utställning), för tillsammans med sin husse ingår hon i ett jaktlag och där gör hon mycket bra insatser som jakthund. Ett spännande användningsområde för vår ras!

 

Veckorna har nu snabbr rullat iväg och alldeles nyss fick jag det glädjande beskedet att dagens ultraljud visar att det finns minst fem valpar inne i Bandos mage! Åh, vad jag ser fram emot att få se vad som döljer sig därinne!

 

Om DU är intresserad av en dansk-svensk valp efter två mycket fina föräldrar (mer om Dicho: se blogg och om hans meriter: se Dicho int. UCH - juni 2012 och Vägen till en perro och födelsedagsbarn - april 2012), så hör av dig till: [email protected]

 

Inledningen av veckan efter Gränna-eventet har Lily använt till att vila och åter vila. Dicho och Isa har väl också varit trötta, men för dem gick det snabbare att vila upp sig. Därefter har det varit full fart igen! Lily har hunnit med en hel del: träning på hemmaplan, avslutning i valpkursen, fem mån-firande och idag en heldag på hundutställningen i Sofiero. Där har det blivit många möten med både människor (massor av klappar och kel) och hundar - hon har verkligen fått sig en rejäl dos av social träning! Utställningsvane Dicho har gjort henne sällskap, så tillsammans med honom, Mats och mig har hon under dagen fått chansen att närstudera tio perros i ringen. Shandi slutade som BIR, med Bibbi placerad bakom sig - Grattis!

 

Sedan blev det Lilys tur att ringträna och med hjälp av Ki som domare fick hon öva i en tom ring. Det tyckte hon var toppenkul och det var ju så mycket spännande att titta på, så det gällde bara att få den lilla nyfikna tjejen att titta framåt och inte på allt intressant som hände bakom henne! När vi sedan kom tillbaka till vår sittplats, så stod Dicho och väntade på sin tur och var bara så på hugget att också få jobba i ringen! Det är kul att se hur taggade hundarna blir av konkurransen med varandra!

 

 

Helgen har för övrigt handlat mycket om hundar och Sofiero, för under lördagen var jag också på plats och hjälpte till att ställa ut en väns softie (Irish softcoated wheaten terrier). Det är både spännande och lärorikt att få mer insyn i andra raser och att prata med deras utställare är också intressant. Hur det gick? Bra, med tanke på att 2 1/2-årige eng. importen Linus är relativt orutinerad i utställningsringen. VG - klarade domarhanteringen mycket bra (hans största problem är att han tar glädjeskutt när domaren närmar sig) samt ställde upp sig fint, men hade för dagen lite dåligt frånskjut i sin trav. Jag fick nyss en rapport om att han även gjort bra ifrån sig på dagens utställning i Terrier-specialen. Lycka till framöver - fina Linus!

 

Två dagar har ju också inneburit mycket shopping, så nu har Lily fått ett fint handsytt, brunt och rundat läderkoppel, dessutom har det inhandlats laxolja, godis i mängder, leksaker och tuggben av varierande slag. Lily har just nu några envisa mjölktänder som inte vill ramla ut och ge plats åt hennes nya tänder som börjat sticka upp, så nu ska hon få kampa med leksakerna och tugga på ben kvällen lång så får vi se om de trillar ut!

 

              Lily som nybliven 5-mån. perrotjej!

.

Nu är den en gång om året återkommande Grännaträffen över och efter några mycket roliga dagar är vi nu hemma igen! Trots att  Isa, Dicho o Lily sovit mesta tiden av hemresan verkar de fortfarande trötta efter helgens alla aktiviteter och efter en mängd olika intryck. Det har varit otroligt kul att träffa alla perroentusiaster (både gamla och nya bekanskaper) samt få nöjet se så många perros, i skiftande färger och i olika åldrar, samlade på en och samma gång. Lördagens fotografering hade samlat 103 perros - och något senare dök det upp ytterligare fem stycken = 108 krulltottar - inte dåligt!

Platsliggningen - "Lämna hundarna" och sedan ligger det perros så längt som ögat når!

Förutom alla sevärda tävlingsmoment i både lydnad och rallylydnad (KM) samt SoR-prov med många deltagare, så ägnades hela lördagen åt att "pröva på" (t.ex. platsliggning i en gigantiskt stor ring, agility o miljöbanan med olika underlag och en hel del klurigheter för hundarna), så fanns det också massor av lekfulla tävlingar ("snabbaste perron", bowling där hunden skulle fälla ner uppställda PET-flaskor samt hitta en boll under rätt låda m.m.) Apropå snabbaste perron, så lyckades Mats att drilla Isa till en delad andraplats bland ett femtiotal hundar. Han som annars brukar stå vid sidan om och heja på mig och hundarna blev nu stolt som en tupp över denna otroooliga bedrift! Vem vet, nu kanske Mats får mersmak och vill börja att träna/tävla hundarna?                                       

                        Stilstudie på Dicho o mig!

                     Isa: Var det hopp du sa, husse?

Dessutom visade Johan o Tova upp Lyd 1- programmet, medan Jenny fungerade som tävlingsledare. Därefter fick vi tänkvärda lydnadstips av Johan samt möjlighet att få frågor om träning och tävling besvarade -  mycket intressant och lärorikt!

Grillkvällen på lördagen var också en höjdare - välbesökt, god stämning och mycket god mat! Kvällen bjöd också på levande och medryckande musik, så när maten var uppäten bjöds det upp till dans Välsmakande mat och trevligt umgänge var det också på fred. kvällen hemma hos herr o fru La Sirenita´s (Peter o Anneli). Vägen till deras hus hittade vi även efter lörd.grillningen och då blev det också en hel del mysigt småsnack inemot midnatt. Tack för det och vi hoppas att vi snart ses igen! Lily skickar en stor blöt puss - hon längtar säkert redan efter att återigen få träffa både er (visst, kände hon igen dig Anneli) och sina kullsyskon. Tre av hennes bröder var på plats i Gränna, så gissa om de har lekt och tumlat runt i gröngrästet. Fyra nyanser i brunt gjorde det fasligt svårt att ta några bra bilder, för det blev bara en stor brun lurvig massa. Dessutom strejkade min kamera en del, så nu hoppas jag att få tag på några bilder som kan läggas ut senare! I vimlet hittade Lily också några andra valp-släktingar att leka med - stockholmaren Hugo och så kompisen Timja härifrån Skåne.

 

 

 

 

Här charmar Lilys snygga pappa Manne Isa, så att hon sekunden senare kastar sig ner på marken och bjuder in honom till lek! Till höger i bild skymtar även Lilys "farmor och farfar" Mia o Micke. Dessutom en bild som Anneli tagit på Manne tllsammans med fyra av sina chokladbruna valpar.

 

Förutom alla trevliga aktiviter så var också vädergudarna på sitt allra bästa humör, för från att det vid ankomstkvällen syntes regntunga skyar sprack det upp under lördagen och blev en helt fantastiskt skön dag - rena sommarvärmen! 

TACK till alla som ligger bakom helgens roliga och innehållsrika Grännaträff!