isaodicho

Borås - tur o retur och lydnadsträning!

I söndags morse åkte Mats och jag norröver, igenom ett regnigt och för årstiden kallt Sverige, till en utställning i Borås med 22 anmälda perros. Den var från början inte inplanerad, men nu när Dichovalpen Lykke skulle göra officiell utställningsdebut så blev vi så sugna att tillsammans med Pelle och Barbro ingå i hennes hejarklack! Sagt och gjort, i sista stund kastade jag också in en anmälan för Lily.

 

Vid ankomsten till Ruda sportfält tre timmar senare upphörde äntligen det envisa regnet, men med hotfulla moln på himlen tog vi ändå det säkra före det osäkra och slog upp utst.tältet på den minimala ytan som fanns kvar utanför ringen! Barbro, hade varit snäll och haft ett vakande öga på en ledig plats mellan två tält, för att se till att den fanns kvar när vi kom dit.

 

Lykke var först ut bland krullisarna och efter att domare Natalja Nekrosiene gjort sitt, så blev hon Bästa valp med HP och strålande kritik!. Grattis Barbro och Pelle - vilken duktig perrotjej ni har! Bra jobbat av både Lykke och hennes handler! 

 

 

Därefter kom det klara besked från matte att: - Klart hon ska vara med i finalen! Där gjorde lilltjen också bra ifrån sig och tittade sig mest nyfiket omkring, utan att visa minsta tecken på att hon tyckte det var stökigt bland de tjugofemtal valpar som visade sig upp sig i finalringen. Fast när hon plötsligt får se Barbro i folkmängden så var hon allt lite trött ändå och gjorde vad hon kunde för att dra till sig hennes uppmärksamhet! När matte sedan försvann lite diskret in i folkmassorna, så fick Lykke återigen fokus på husse. Hon ingick inte i de fyras gäng som gick vidare, men vad duktig hon var som orkade att visa upp sig så fint ännu en gång! 

 

Nog är väl ändå söta Lykke lite lik sin snygge pappa?

Dicho på en dansk utställning som resulterade i BIR och danskt championat!

 

Lily i sin tur startade bland sex anmälda juniortikar och som vanligt var det hård konkurrens med många fina perrotjejer. Vår duktiga och söta chokladpralin fick excellent och blev tredje juniortik samt fick mycket bra kritik.  

 

                                                                              Foto :Barbro

När vi efter en kort shoppingrunda sedan drog oss mot bilen, så hittade vi de här vackra omgivningarna och Lily passade då på att springa lös en stund innan det var dags att hoppa in i bilen för vila och hemfärd.  

                                                                

 

Väl hemma igen har det blivit en hel del av andra hundaktiviteter, t.ex. har jag och Lily tillsammans med Janette och hennes fina flatte Taffy tagit en privatlektion i lydnad för Åsa Jakobsson. Vilken kick det var, så nu gäller det att hålla svadan uppe och försöka träna en del även under sommaren! Jag inledde att jobba med platsliggning, som jag vill öka stadgan i och se till att hon ligger lugnare och inte byter skinka eller nosar (vilket hon gjort några gånger på sistone i gruppträning). Sedan några veckor tillbaka har jag tränat henne att allt som oftast ligga på sin filt och då under lite mer lättsamma former än vid tävlingsträning. Eftersom jag tänker att det här liggandet som sker lite överallt med mkt störningar kommer att öka hennes säkerhet i momentet överlag.

 

Lily var som valp en ganska högljudd liten tjej och det har jag i stort jobbat bort, fast lite av "pratsamheten" sitter ju i hennes personlighet så det har hon kvar (det är inte bara utseendemässigt som hon liknar sin pappa Manne - han är nämligen också en"pratglad" perro). Senaste träningspassen har hon när hon ligger på sin filt plockat fram lite för mycket av sitt skällande, då hon inväntar nya träningsmoment eller helt enkelt bara kopplar av och vilar sig en stund. Jag har då insett att varje gång som jag ber henne att vara tyst, så blir hon ju belönad i och med att hon får min uppmärksamhet. Det skulle kunna leda till att hennes skällande i framtiden blir en tråkig ovana, så det vill jag få bort så snabbt som möjligt!  

 

 

Åsa inledde Lilys första pass med att bara stå och prata med mig, medan choklapralinen på filten blev otålig efter en stund och började då att skälla. Det var onekligen lite svårt för mig att ha is i magen och bara prata på som om ingenting hände bredvid mig. Först efter 10 sekunders tystnad fick hon bli belönad och då på med variation för varje gång, t.ex. "Varsågod" att sedan leta upp några godisbitar som jag gömt i gräset framför henne eller att låta henne leka med olika leksaker. Dessutom varvade jag med att avsluta läggandet att på mitt kommando hämta upp henne till sittande på min vänstra sida - bra träning utifrån platsliggning på tävlingsbanan. Här gällde det att stå ut med hennes uppfordrande skall, men redan efter en liten stund gick det betydligt bättre. När jag sedan förflyttade mig ca 30 m bort för att hämta ngt i min bil samt krypa in i den då att hon inte såg mig på en stund, så låg hon tyst som en mus med full fokus på vad jag hittade på. Toppen!

 

Sedan följde träning i ställande och läggande under gång. Här ska jag jag backa bandet en aning och jobba med henne nos mot ansikte en tid och då vara noga med att inte stanna till när jag ger kommandot, utan röra mig bakåt i jämn och ganska rask takt. Därefter ska jag också tänka på att rikta min blick utåt och ifrån henne, så att hon inte vänjer sig vid att jag alltid riktar min blick rakt mot henne. När denna övning är befäst ordentligt kan det ev. fungera att utföra momenten tävlingsinriktade direkt, utan att jobba med fler träningssteg emellan - men det återstår väl att se!

 

Sista kvarten jobbade jag med fritt följ och här är Lily följsam, men behöver träna sig att att bli ngt snabbare i starten. Hon ska alltid belönas framåt och för att få henne att reagera ännu snabbare ska jag sträva efter att hon kommer igång ngt före mig. Jag inleder med att säga "fot" och står still - belönar med godis framåt! Därefter "fot" och går sedan först ett steg o belönar samt ökar stegantalet successivt innan hon återigen får sin belöning. Dessutom kan jag trigga henne framåt ännu mer, genom att springa med henne mot godiset!

 

Ett mycket kul och lärorikt pass och jag ser redan fram emot nästa träningstillfälle med Åsa!

 

 

    

 

 

  

 

Hej
Jag har också en mycket pratglad perro i Pippi. Hon skallar i flera moment. Det är när hon är för ivrig och frustrerad. Det är svårt att ha kvar drivet samtidigt som hon är tyst. Det är momenten där hon jobbar en bit från mej har jag insett. Fjärren och när hon ska hoppa från mej i hoppet. Vi ses väl nästa vecka i Tvååker. Jag hoppas verkligen att jag kommer i väg.

Vad roligt att läsa om vår Lykke i din blogg. Visst är Hon lik sin pappa. Snyggingar!

Det låter som en helt okej resa ni gjort !
Snart så står ni väl med ett Lp1 kan jag tänka mej ;)
Jag har också en ljudlig hund Ester blir som besatt när vi kör agility , skäller och skäller . LYCKA !!!!
Vi ses snart Kram Petra

Brorsan är också VÄLDIGT pratglad, och vad det är svårt att vara tyst och ignorera när han skäller, man vill ju gärna säga ifrån (vilket får Messi att bara skälla mer, inte konstigt när han får "sällskap" i pratandet). Men det är bara att vara ihärdig, tråkigast är det när man är ute bland annat folk och får elaka blickar på sig när man inte skäller på hunden när den låter... Ja snart träffas vi, ska bli så kul att se syskonen tillsammans! Stor puss från Messi