isaodicho

Idag har Isa och jag varit på Lomma BK och tävlat i lydnad - tänkte väl ett tag att jag skulle nöja mig med att hon sedan några veckor tillbaka redan blivit uppflyttad till klass 2, men eftersom hon tycker det är så roligt att tävla och att hon sedan långt tillbaka varit anmäld samt att jag behöver mer rutin - så blev det tävling idag också.

Vi packade in oss i bilen medan solen försiktigt tittade fram bland molnen och gav en föranining om att det skulle bli en fin höstdag och om jag nu i efterhand ska summera tävlingsdagen, så har den varit både solig och enormt rolig! För Isa var på ett strålande humör när det blev vår tur att i grupp nr. ett inleda med platsläggningen. Några hundar reste sig och några ställde sig och satte sig upp, men annars var det ganska lugna minuter och Isa låg kvar där hon skulle. Vad skönt! När sedan tandvisningen var avklarad, så hade hon startat med två tior och det kändes enormt bra! 

Tidigare i veckan har jag jobbat hårt med att försöka göra platsläggningen mer lustfylld och spännande, för jag har ju märkt att hon emellanåt tycker att det är ett jobbigt moment. Jag har byggt upp träningen successivt genom att hela tiden öka hennes förväntan samt att överraska henne under momentet t.ex. att belöna på ett mer variationsrikt sätt och att också varva mellan korta och långa lägganden. Jag hoppas att träningen är en del i att hon idag låg så fint, för på träningen har det i alla fall blivit ett mycket roligare moment för henne. På kvällsträningen i träningsgruppen är momentet fortfarande knepigt för henne och ibland har jag också märkt att hon har svårt att se var jag tar vägen.

När sedan Mats berättade att även han upptäckt att hon har svårt med sitt mörkerseende och gärna blir osäker på sådant som händer under kvällspromenaderna, så kontaktade jag vår veterinär som redan samma dag såg till att en ögonspecialist fick titta på henne. Usch, vad det kändes olustigt! Nu visade det sig tack och lov utifrån den kliniska undersökningen att Isas ögonlinser var klara och fina samt att hon utan problem uppfattade hastiga rörelser på nära håll i både dagsljus och mörker. Ögonslysningens resultat: utan anmärkningar, däremot kan det vara så att hon har något nedsatt syn på långt håll. Det här får jag ju tänka på i den framtida träningen, genom att t.ex. inte träna platsläggning i mörker, för glasögon på hund lär ju knappast bli aktuellt!  

Nu tillbaka till lydnadstävlingen! Precis innan vi (som ekipage nr. 4) skulle in igen för de återstående individuella momenten, dök Helene och Cocos upp bland åskådarna - kul med perro-support! Isa kom in på planen med en härlig att attityd och full av förväntan och hon slog till med sitt bästa resultat i linförighet så här långt 9,5 p. Oj, vad glad jag blev! Sedan rullade det bara på - med tior i inkallande, ställande, hopp över hinder och i helhetsintryck. Läggande 9 p (ngt. långsam), apportering 8 p (dubbelkommando - kommer att bli bättre i tvåan, för då bryr hon sig inte om att apporten luktar annan hund). 

Helene gick sedan förbi resultattavlan (medan jag stod och tittade på tävlande ekipage i klass två och tre och konstaterade att nu ska det bli kul att ta sig an lite nya moment) och såg att Isas slutpoäng kommit upp och att hon fått hela 194 p och då blev jag natutligtvis enormt stolt och lycklig! När vi därefter under prisutdelningen hamnade på översta pallen och blev etta bland tretton ekipage så var det naturligtvis en otrolig kick!  

Vilken härlig och arbetsglad hund Isa är - hon älskar att träna, men höjer sig ofta ännu ett snäpp när det är dags för tävling! Jag hoppas och tror att hon alltid kommer att bibehålla den här fina arbetslusten, för som förare är det en fröjd och en enorm kick att få träna en sådan energisk och framåt perrotjej!



Slutligen: Ett stort TACK till Lomma BK för ett mycket lyckat arrangemang, ni hade t.o.m. lyckats att ordna så att det blev soligt och fint höstväder!

Jag startade den efterlängtade helgen med en välbehövlig och ljuvligt lååång sovmorgon. När jag sedan tittade ut genom fönstret såg jag en strålande sol på en klarblå himmel, vilket oftast brukar locka mig att att ta med hundarna till skogen. Men idag var Mats och jag tvungna att uträtta en del ärenden i Malmö, så därför fick krulltottarna följa med dit istället.

Malmö centrum myllrade av lördagshandlande människor, dessutom var det också många som förberedde sig inför eftermiddagens demonstration genom city av Sverigedemokraterna. Allteftersom drog det ihop sig till  mängder av anhängare och motdemonstranter och polisen var utstationerad lite varstans. Polishästar och ryttare som kom i samlad trupp var väl skydddade från topp till tå - många stadshundar skällde vilt mot de visirklädda hästarna, medan Isa o Dicho tog det hela med ro för i byn där vi bor träffar de ju hästar varenda dag.

När det sedan blev dags för att inhandla en födelsedagspresent hos Formargruppens hantverksgrupp väntade Mats utanför med hundarna, men en hundvänlig expedit tyckte att det blev alltför omständigt att vi skiftade plats mellan hundarna och affären när vi skulle enas kring presenten, så hon bad oss ta med dem in istället. Mats såg mycket tveksam ut till förslaget för butiken har fullt av dyrbar konstglas på öppna hyllor från golv till tak och det hade räckt med lite nätt svansvifftning från Isa så hade något gått i kras. Dicho med sin stubb skulle knappast bli ett problem! All träning är bra träning tänkte då den modiga matten och in lufsade hundarna. När de insåg att inköpet skulle ta lite tid - med snygg inslagning i paket och skrivet kort, så lade de sig lugnt ner på golvet och låg och kikade på alla människor runtomkring dem. Enda gången Isa bytte sovställning var när hon såg en man som var kusligt lik husse. men när doften inte stämde så tappade hon snabbt intresset.

Några timmar efter hemkomsten hann jag också med varsitt lydnadspass med hundarna, så när kvällen kom var de så stilla och tysta. Alla intryck av stadsvimlet och därefter drillning med olika lydnasmoment var tydligen rejält tröttande för båda! Isa är väl den av de två som numera sällan trängs i stadsmiljö, för Dicho som under sommarperioden regelbundet har deltagit i olika hundutställningar har på så vis fått en rejäl dos av storstadslivet och att vistats i stora folkmassor. Hundar som med jämna mellanrum deltar i hundutställningar får verkligen en bra social träning och träning i att vistas i olika miljöer. I Dichos fall har det gjort att han idag är så gott som oberörd i bullriga och stökiga miljöer och att han nu också visar sig vara skottfast känns ju också bra. 

Jag har tydlgen också varit helgtrött, för imorse när väckarklocka strejkade sov jag så länge att jag kom lite för sent till Käglinge rekreationsområde där Helene hade en Drop-in kurs i lydnad och då skulle jag passa jag på att träna Isa med mycket störningar omkring sig. Dessutom är det alltid kul att se en grupp med enbart perros i träning, för trots att de är av samma ras så skiljer de sig både i temperament, färg och form.

Isa tyckte som vanligt att träningspasset var urkul! Inledningsvis var hon kanske lite slarvig i en del moment, men efterhand blev det allt bättre. Jag har nu börjat att träna in rutan lite mer på allvar och när jag förra veckan började använda en musmatta utomhus, så blev hon lite tramsig när vinden fick den att röra sig och tog den med munnen några gånger. Då övergick jag till boll och då började hon istället att nosa på marken, så nu har jag införskaffat en tung bilmatta som ska klippas i mindre bitar efterhand (en något förvånad expedit på bilavd. fick ta fram den minst räfflade bilmattan för att den skulle vara så tassvänlig som möjligt). Efter att använt mattan hemomkring så var det idag dags att träna med lite störningar och det visade sig gå hur bra som helst, så på träningen imorgon kväll ska den placeras in i rutan och så kör vi igång igen! Sedan avslutade vi perropasset med en härlig långpromenad i solskenet.



Dicho tränar vidare i sin onsdagsgrupp och förutom att vi just nu tränar mycket positioner i fritt följ, så har han också i läxa att kunna ställande under gång till nästa vecka. Dessutom har han till sin stora glädje också tränat med bilmattan, för det är ju extra kul att få göra samma saker som storasyster! Han är så snabb att snappa upp nya moment om de bara är tillräckligt intressanta. Det tycker han att det mesta är, men trots att han är mycket föremålsintresserad (älskar att bära runt på något i munnen, som t.ex. en sko eller en sovfilt) så tycker han av någon outgrundlig anledning inte att apportbocken är så kul. Han tar den oftast bara en kort stund i sin mun - något riktigt gripande blir det oftast inte så det lär bli en utmaning att lära honom den biten (vitsigt eller hur?).

Ha nu en riktigt bra arbetsvecka, för ännu en helg har gått alltför fort!

 

Det har nu blivit betydligt kallare än tidigare veckors sommartemperaturer, så då har det också blivit hög tid att ställa in trädgårdmöbler och köldkänsliga krukväxter för vinterförvaring. Dessutom har det förutom en hel del träningspass i framförallt lydnad funnits tid för sköna promenader under en värmande höstsol på en klarblå himmel.




De här bilderna togs på en av långpromenaderna hemomkring och då slog det mig att jag sällan har fotograferat allt det fina som finns i byn där vi bor, så här kommer nu några smakprov!






Vad döljer sig bakom planket i en av våra grannars trädgård? 
 
Höstblomning:




Från mig och krulltottarna: Ha nu en skön fortsättning på hösten!

Min glada och alltid lika positiva Isa, som de tidigare två tävlingstillfällena i lydnad har haft oturen att hamna i platsläggnings-grupper med hundar som sprungit runt, busat eller rusat till sina ägare, fick idag på Sydöstra Skånes BK i Sjöbo äntligen en fullträff i detta moment (10 p). Härligt och med 3 i koeff. så kändes det skönt att kunna inleda med 30 p. (Vid lottningen fick hon startnummer 8 - bra med lagom tid för uppvärmning, m.a.o inte för tidigt och inte alltför sent!) Av tjugo anmälda hundar i lydnadsettan hamnade hon i grupp två av tre. Det började lite pirrigt när det i den första gruppen utbröt full kalabalik då ett antal hanhundar muckade gräl med varandra och jagade runt på planen. Ni kan tro att jag då var snabb att avleda Isa från turbulensen - samtidigt som jag sakta drog mig bort från lydnadsplanen, för att minska risken att hon skulle påverkas av händelsen inför sin egen platsläggning. Åh, vad det kändes skönt när sedan alla i hennes grupp låg kvar tiden ut! 

                 
Tog tyvärr inga foton under tävlingen, så här kommer istället några nytagna träningsbilder. Här har Isa tappat ögonkontakten för en kort sekund, men ser så härligt taggad  ut!

Direkt efter platsliggningen så bad domaren ekipagen komma fram för tandvisning med Isa som första hund i gruppen. Ett moment som aldrig tidigare vållat henne problem blev nu plötsligt lite obehagligt, för när domaren böjde sig ner backade hon bort från honom. Vilken förarglig nolla! Hon har på tidigare tävlingar aldrig gjort momentet direkt efter platsläggning, så nu ska jag någon då och då skifta med att spränga in det lite varstans mellan andra moment! Utanför planen bad jag därefter en okänd hundägare att göra om tandvisningen och då satt hon som en ängel. Det är bara att att ännu en gång konstatera att hundar inte är några maskiner, för när man minst anar kan de göra något som man inte kunde förutse skulle hända! I slutet av programmet nollade hon också när apporten skulle greppas. Den tyckte hon för dagen såg mycket trist och ointressant ut samt luktade pyton (tog den sedan på mitt tredje kommando, men då var det ju för sent). 

Nu till de moment som gav de nödvändiga poängen! Linförigheten: som var den bästa hon gjort på tävling så här långt - något sen i några halter och i någon sväng, men annars hade hon en härlig energi och fin framåtanda (8,5 p).  Läggande: Något för långt fram före kommandot, men kom snabbt ner på marken (9 p). Inkallande: hörde märkligt nog inte mitt första "Hit", så det blev ett dubbelkommando (7 p). Ställande och helhetsintryck (alltid lika kul) gav 10 p. Hopp: satte sig lite snett (9,5 p).

                 
                 
                 
                 
                 
            
Om jag nu ska summera dagens tävling, så förutom att jag naturligtvis är otroligt glad att Isa gjorde så bra ifrån sig och nu är klar för uppflyttning till lydnadsklass 2, så är det också så härligt att se hennes glädje och energi när hon är inne på lydnadsplanen. Vilket hon bl.a. visar genom att i slutet av programmet mittemellan två moment ställa sig helt stilla med blicken stadigt fäst på mig, för att på så vis vilja försäkra sig om att vi ska stanna kvar länge till och hinna göra massor av fler roliga övningar. Mina träningsgrupps-kompisar som följer Isas utveckling varje vecka, tyckte efter att ha sett hennes insats att hon plockar fram ännu mer vilja och motivation på tävling än under träning och om den tävlingsglädjen håller i sig är det ju fantastiskt roligt! På skoj föreslog de att jag i framöver skulle skippa träningstillfällena och istället enbart låta henne tävla sig fram! Grattis förresten till Niclas som med en av Stjärnglimtens systrar - Yatzi, fick en etta. Systern Abby tillsammans med Yvonne gjorde också en mycket fin uppvisning. Den golden retriever-tiken kommer att gå långt - vilken härlig ustrålning och explosivitet i sina rörelser hon har!
 
                              

Goa Isa ligger nu däckad under mitt bord - trött och nöjd efter dagen äventyr på lydnadsplanen!