isaodicho

Tiden rusar på i rasande snabb takt och sommarens värme är nu snart ett minne blott! Fast så här långt har även hösten varit skön, med många fina och soliga dagar! Igår kväll blev det ändå märkbart kyligare, så det känns bra att redan ha satt på bilens vinterdäck inför kommande morgnar med halt väglag. Jag avskyr att bli överrumplad av vintertemperaturer, men gårdagens citybesök efter en härligt varm eftermiddag blev snabbt förvånansvärt kall. Det verkar vara hög tid att plocka fram både vinterjacka, mössa och vantar!  

 

Med kylan verkar det också som om hararna har fått nya vanor! Jag har nu vandrat med hund på den stora mossen precis intill där vi bor, sedan snart sju år tillbaka och aldrig sett några fältharar intill de hus som ligger närmast de stora vandringsytorna. Men imorse då jag den, morgontrötta matten tog en promenad där nere och släppte Lily som glad i hågen sprang ut på åkern för att göra sina behov - rusar det upp en hare precis framför henne. Lily är till skillnad från exempelvis Isa inte speciellt jaktbenägen, men en skuttande hare på en meters avstånd var för svår att motstå! Min bruna krulltott i bakhasorna på haren sätter högsta fart rakt igenom en trädgård och att den omgärdas av en gärsgård var inget problem för någon av dem. Lily är ju snabb som en hind och kan dessutom hoppa mycket högt utan någon som helst ansats.

 

Samtidigt som de två försvinner bakom husknuten, så ser jag på avstånd en långtradare närma sig den vägsträcka som löper mitt framför huset och med hjärtat i halsgropen inser jag att nu är det fara och färde! Tänk, vad många och märkliga tankar man hinner tänka på de få sekunder som sedan följer! Förutom att jag också var tvungen att snabbt bestämma mig för om jag skulle rusa efter eller stå kvar och istället ropa allt vad rösten bar. Jag bestämde mig i sista stund för det senare och lyckades till slut med mina högljudda STAAANNA o LILY KOOOM hejda henne att fortsätta jakten. För lika fort som hon försvunnit bakom huset står hon plötsligt bakom staketet och ser allmänt förvirrad ut, som om hon inte riktigt förstått vad som hänt och hur i allsin da´r det kunde bli så här tokigt! Ända sedan hon var liten valp har jag tränat henne i att varken jaga fåglar eller andra djur på egen hand och nu när det nu händer verkar hon tycka att det är en aning omskakande och kanske också lite olustigt får jag hoppas! När hon märker min oro och irritiation över det som hänt ser hon faktiskt riktigt skamsen ut och även om det påstås att hundar inte kan skämmas, så verkade det faktiskt ändå så. Hoppas nu att hon bär den här olustkänslan med sig genom livet, för min älskade Lily det här vill jag aldrig uppleva igen! 

 

Vid sådana här händelser inser jag verkligen att det bara är ett ögonblicks verk när det kan hända olyckor och att även om man tycker att man är försiktig och och inte låter sina hundar springa lösa var som helst och hur som helst, så kan ändå oförutsedda saker inträffa som i värsta fall kan sluta riktigt illa! Tack och lov slutade det hela lyckligt den här gången och det är jag så evigt tacksam över, men jag känner mig faktiskt lite tagen även så här några timmar senare!

 

På eftermiddagen lägger jag därefter ut några personspår på samma område där vi gick morgonpromenaden, för jag tycker att det skulle kännas bra att få Lily att jobba med en mer meningsfull uppgift på den plats där vi så ofta går på promenad. Det visar sig att hon har inga problem att fokusera sig på sina två spår och hon klarar både raksträckor och vinklar galant, då hon jobbar målmedvetet och mycket koncentrerat.

 

 

När sedan kvällen kom var alla hundarna både trötta och nöjda! Vilket passade oss bra, eftersom de skulle tillbringa kvällen med Maribel. Medan Mats och jag skulle nu äntligen lyckades att hitta en gemensam kväll med våra vänner Lasse och Marie, då vi hade bestämt oss för att kombinera bio med restaurangbesök. Det blev sååå trevligt (vi är alla fyra bra på att prata bort tid) och så gott det var med grekisk mat! Dessutom var filmen Monica Z enormt sevärd och förutom all härlig musik med bl.a. Beppe Wolgers fina texter, så var huvudrollsinnehavaren Edda Magnason imponerande i sitt  skådespeleri, särskilt med tanke på att hon är helt oerfaren som skådespelare! 

 

Här kopplar Lily av i hemmets lugna vrå efter att ha tillbringat en stor del av söndagen med mig på Lomma BK, där det har varit lydnadstävlingar från tidig morgon. Förutom allt socialt umgänge med både hundar och tvåbenta, så har vi också passat på att träna lite lydnad samt gått en långpromenad i skogen. Efter en regnig och ruggig utomhusvistelse är det onekligen skönt att krypa upp i soffhörnet och t.ex. titta på Världscuphoppning. Av döma av bilden verkar minsann Lily också tycka att det är spännande! När finalen pågår som bäst - ser det nästan som om hon är på väg att krypa in i TV:n! Gulltjejen där, om du bara visste hur mycket jag tycker om både dig och de två lakritstrollen!

 

 

Nu var det länge sedan som jag skrev, så vart har tiden egentligen tagit vägen? Hösten har nu kommit för att stanna och trädens löv har på kort tid skiftat från grönt till gult, rött och orange. Vackert!! Dessutom har vi njutit av många soliga dagar med härlig hög höstluft, så det har varit en fröjd att varje eftermiddag få ta hundarna med sig ut i det vackra vädret och då känns det onekligen extra bra att vara hundägare!

    

Alla tre hundarna har nu fått nya kortklippta frisyrer och de njuter i fulla drag av sina lätta och smidiga kroppar. De har också fått förnyad energi samt blivit så mycket keligare! Här är det Dicho som myser i solskenet en kort tid innan hans päls for all världens väg. Trots pälslängden var den fantastiskt fin - tjock och glansig med lagom mkt underull samt nästan inga tovor alls!