Kylan har kommit och tre-veckorsvalpar!
Efter en tid då det har varit ovanligt varmt här i Skåne har nu kylan infunnit sig! Minusgrader på nätterna och kallt och soligt på dagarna. Med andra ord - riktigt skönt höstväder med hög fin luft. För att slippa att bli överrumplad på morgnarna av halt väglag, så har nu vinterdäcken satts på bilarna. Dessutom har vi inom det närmaste några långkörningar och då kan det vara skönt att veta att vinterdäcken är på, närmast redan nu på söndag är det dags att åka över Öresundsbron för att få träffa och gosa med Dichos små valpar och det ska naturligtvis också bli kul att träffa er - Hans och Litta!
En av de här fina höstdagarna deltog Lily på en prova-på-dag i Lomma BK, då valpar och unghundar testat personspår, sök och uppletanderuta. Aktiviteter som hon redan provat, men som nu skulle det göras i sällskap med andra hundar. Förutom att det är trevligt att aktivera sig tillsammans med andra hundekipage, så är det ju alltid nyttigt med störningar av olika slag. På tal om störningar, så är det väl märkligt att det finns hundägare på skogspromenerad med sina tvåbenta som låter dem leka med de leksaker som lagts ut i spåren, t.ex. så fann jag Lilys kampboll 200 m bortom spåret - tur för henne att ändå spår-slut-leksaken fick ligga kvar.
Sök tycker hon också är kul och hennes bruna små ben gick som trumpinnar i sin iver att hitta mig där jag låg gömd under en grans täta grenar. När vi sedan avrundade med en uppletanderuta så sprang hon ivrigt ut i den för att sedan glad som en lärka komma tillbaka med sin trofé i form av en pipande plastleksak. Med på aktivtetsdagen var också en djurfotograf, som plåtade flitigt - ska bli kul att se hennes bilder!
Innan vi for hem så passade jag också på att köra lite ringträning tillsammans med en annan av deltagarna som ville träna sin valp inför kommande utställningar. Vi avverkade några rundor i ringen och lät sedan en av de andra deltagarna agera som domare - alltid smart att passa på när tillfälle ges, för all träning är bra träning! Därefter var Lily mer än nöjd och ni kan tro att hon sov gott när vi kom hem!
Skogsmullen Lily
Nyss hemkommen från det efterlängtade och mycket trevliga besöket hos familjen Flink i Danmark. Valparna har nu hunnit att bli hela tre veckor och om en vecka börjar valpköparna att hälsa på och glädjande nog kommer en av tikarna att hamna i Sverige. Nästa helg har jag blivit ombedd att i sällskap med den svenska valpköparen hälsa på de små sötnosarna igen. Det gör jag så gärna - bara kul att få mysa och gosa med dem ännu en gång!
Här kommer några smakprov på bilder på de små krullisarna! Tack för hjälpen Amalie!
Alfredo
Aron
Alba
Andrea
Adrina
Så här trötta blev vi av fotograferingen! En nöjd pappa Dicho!
I Lilys spår!
Lily som nu har kommit en bit över sex månaders-strecket börjar att ta ut svängarna rejält. Hon är lättlärd, energisk och helt underbar att träna med! Dessutom är hon mycket påhittig och fantasifull - i vaket tillstånd har hon alltid något kul på gång! En av hennes favoritsysselsättningar är att busa med Dicho - att hänga honom i öronen är ju alltid lika kul! Storebrorsan är oftast enormt tålmodig och dras gärna in i i lekens virvlar, men det finns också de gånger som han ger henne en dov morrning för att markera att han vill vara ifred och det har Lily ibland ha svårt att ta till sig för det ju så kul att busa runt med kompisen Dicho! På tal om fantasifulla lekar: imorse (sönd) - lyckades jag att övertyga morgonpigga Lily om att hon skulle somna om, så att hennes husse och matte skulle få sova ut. Jag inser så här i efterhand att jag blev grundlurad av den tystrnad som nu infann sig bland hundarna, för det berodde inte alls på att den lilla sov, utan....??
Vart tog nu den mumsiga hundbädden vägen??
När jag en stund senare vaknade opp, så drog jag mig till minnes att jag precis före insomnandet hade hört Isa tillrättavisa Lily och när jag en stund senare kom ut i köket så förstod jag varför. Lily hade till sin stora glädje lyckats att bita ett stort ett hål på Isas hundbädd och sedan börjat att plocka ut stoppningen. Storasyster, som så föredömligt hade försökt hindra minstingen, såg nu också ut som om hon också deltagit i den roliga leken för i hennes mungipa hängde beviset i form av en bit vit stoppning. En liten tröst är väl att bädden har några år på nacken, så den hade jag ändå tänkt att snart byta ut. Att bårdskälla på hundarna så där i efterhand var väl knappast någon större idé, för leken var ju redan avslutad och nu såg de bara så oskyldiga ut - speciellt initiativtagaren Lily som nu låg i sovställning och hade satt på sig sin allra oskyldigaste min.
Hon har också, som jag tror var en ren tillfällighet, upptäckt kökets godisbitar, då hon hoppade upp med framtassarna på en av arbetsbänkarna och hamnade med sin nos mitt framför en av skåpsdörrarnas handtag. Mums! Ett tugg blir ju gärna flera - framförallt när hundarna är ensamma hemma, så med hjälp av kompostgrindar ser nu halva köket ut som Fort Knox och jag hoppas det ska få henne att sluta tugga handtag. När det sedan blir kväll får hon snabbt slagsida och somnar in så djupt och sött, såå trött efter dagens alla intryck och roliga aktiviteter.
Släpp in mej - det är ju rena godisbordet där inne!
Lily och Co har också hunnit med andra slags spår, som personspår i bokskogen. Lily börjar nu att få kläm på vad det innebär att spåra fokuserat. I ett rakt och relativt kort spår blir hon glad som en lärka var gång som hon hittar en rolig leksak att busa med en stund innan det är dags att spåra vidare. Innan hemresan - hann hon också med en liten hinderbana över stock och sten och det tyckte hon var toppenkul. Här ser hon dock lite skraj ut för det kan ju vara relativt enkelt att ta sig upp på ett nedfallet träd, men betydligt svårare att hitta en väg ner. Joo, då hon lyckades till slut att klättra ner med hjälp av glada tillrop från mig!
När det sedan var Dichos tur att spåra så visade han verkligen hur det ska gå till, för med en härlig pondus tar han sig an spåret och klarar alla vinklar och andra svårigheter utan några som helst problem. Möjligtvis skulle han kunnat haft lite långsammare tempo i början av spåret, men en bit in i spåret blev farten betydligt bättre. Spår i olika former är verkligen hans grej - inget fel på motivationen här inte!
När Isa tog sig ut i spåret, så fanns Mats i andra änden av linan - han är ju så här långt lite ovan att lotsa hundarna i spåret. Förutom lite strul med linan, som fick knut samt fastnade i buskaget, så gick det riktigt bra! Isa verkade i alla fall tycka det var kul att ha med sig husse i spåret!
Senaste nytt från valplådan!
Nu har det snart gått en vecka sedan valparna fick se dagens ljus. De och mamma Bando mår prima och de små krulltottarna äter, äter, äter samt sover, sover och sover! Den här rofyllda tillvaron innebär naturligtvis också att de hastigt ökar i vikt - alla följer sin viktkurva och några ligger t.o.m. över. Livet i valplådan är med andra ord lugnt och behagligt! När Bando lämnar valparna för en kort stund för att göra sina behov, så ligger de tysta och fina och bara väntar på att återigen få kura ihop sig mot mammans varma och trygga kropp. Vänta bara till de hunnit bli lite äldre då blir det full rulle på de små godingarna och Bando lär få ännu mer att stå i!
Vi har nu att se fram emot att få se sötnosarna live och det ska bli så spännande! Alla i kullen se jättefina ut så här långt, men jag har några favoriter - får väl se om jag tycker likadant när de har vuxit till sig lite mer!
Här hemma går Dicho och drömmer sig tillbaka till två regniga augustidagar för ca. två månader sedan - några gråmulna sommardagar som för honom blev både ljusa och fina i och med hans kärleksfulla möten med denna dundersköna danska!
Jag längtar redan efter att få ännu fler rapporter från valplådan!
Världens finaste Dicho!
...har nu blivit pappa till fem underbara valpar. Det var en duktig mamma Bando som med stort lugn och med mycket omsorg för de små, igår födde fem fina och välmående sötnosar. Kullen som består av tre tikar och två hanar är variationsrik med olika färger och skiftande svanslängd.
Den första valpen som poppade ut (kl. 10.24) är en svart hane med en vit strimma och stubb. Vikt: 346 g och sin pappa upp i dagen, förutom att han har mer vitt på huvudet än Dicho hade!
Sedan kom nr. två (10.48) och det är en svart tik med vit mage, haka o bröst och lång svans. Hon väger 280 g
Den tredje valpen (12.02) är en brun chokladpralin - tik med stubb. Vikt: 276 g.
Sist med inte minst (15.54) kom kullens tungviktare på 396 g - en vit hane med mellanlång svans. Den här valpen var lite svårare för Bando att föda fram än de övriga, men så kom han ju också sist och var dessutom den största av de fem.
Jag hoppas att jag har lyckats att få rätt bild till rätt text om de två svarta tikarna, för det är ju lite knepigt att se alla vita tecken på så små valpar när det framförallt är deras huvuden som syns!
Nu har lugnet lagt sig i valplådan och Bando har både druckit och ätit lite efter den ansträngande födseln. Jag ser nu fram emot nya rapporter om hur det går för de små liven!
En mycket stolt och glad Dicho sänder mängder av blöta pussar både till fästmön Bando och till deras söta barn!
BANDO och DICHO
Ett stort GRATTIS också till Bandos familj! Hur känns det nu att ha blivit "mormor" och "morfar", Litta och Hans? Vi längtar så efter att snart få hälsa på er och få se och gosa med de små underverken!
"farmor" Louise
Hipp, hipp, hurra till Lily och pappa Dicho!
Lilltösen Lily har nu hunnit att bli hela sex månader - tänk vad tiden går fort! Hon är en underbar och energisk tjej som senaste tiden har fått upp ögonen ännu mer för allt spännande som finns runtomkring henne och hon tappar därmed lättare fokus än hon gjort tidigare, så nu plötsligt blir fåglar som rör sig på marken och i luften spännande att jaga och pinnar som ligger på marken roliga att springa runt med. Hon är kort sagt lite mer splittrad än tidigare under våra träningpass, så nu övar jag henne mycket i koncentration (t.ex. medan jag förflyttar mig bakåt så går hon efter mig, då ska hon själv komma på vad jag är ute efter - skiftar mellen stående och sättande). Dessutom gör jag många pauser i hennes träningspass med lek och passivitetsträning. Dessa förändringar gör mig nu påmind om att lilltjejen börjar att bli stor och att hennes tonårsperiod närmar sig med stormsteg! Vad sägs om: 11,5 kg och en mankhöjd på 39 cm!
Hon har också allt eftersom månaderna gått upptäckt sin smidiga kropp och dess kapacitet och numera forcerar hon alla hinder lika obehindrat som en katt, t.ex. så öppnar hon en dörr genom att med framtassarnas fulla kraft hoppa upp på den - så att trycket öppnar upp en liten springa som är lagom för att den lilla nosen ska komma emellan och öppna dörren helt. Dessutom hoppar hon enkelt upp på allt hon vill och utan att ta någon ansats alls kan hon plötsligt hoppa upp i min famn för att få en liten mysstund. Isa och Dicho brukar långsamt kasa ner på golvet när de legat i soffan, men inte Lily inte för hon gör istället en tjusig sprättbåge i luften och landar en bit bort. Jag försöker så långt som det är möjligt att se till att hon skonar sina små ben. Hon är inte bara vig som en katt utan också snabb som en vessla, så ibland är det svårt att hänga med i svängarna!
Här följer en liten bildserie på halv-åringen!
Söt som socker eller kanske mer som en chokladpralin!
Från Lily kommer avslutningsvis mängder av GRATTIS-pussar till alla hennes syskon!
Jag fick precis höra att Dichos kull med den danska tiken Bando idag, på 60:e dygnet, börjat att se dagens ljus och så här långt är det fyra valpar som kommit fram (tre svarta och en brun), Enligt ultraljudet ska det även finnas en femte valp - vi får väl se om det stämmer? Bando (förstföderska) mår bra - hon är lugn och sansad och beter sig som om hon aldrig gjort annat än att föda valpar. Åh, vad spännande - telelefonen mellan Sverige och Danmark går nu varm, så fortsättning följer!
En stolt pappa Dicho!
