isaodicho

Den här helgen var det utlovat sommarvärme och sol - rejält varmt har det varit, men solen har vi inte sett så mycket av. Istället har det kommit en och annan regnskur, så det är väl bara att inse att hösten nu är i antågande på allvar! Framåt kvällen blev det så lagom temperatur för hundträning och för att få lite miljöombyte for Isa och jag i sällskap med Yvonne och Abby på träning på Landskrona Brukshundklubb. Där finns hela tre lydnadsplaner, så även om där var fler hundar som tränade så var det inga problem att få plats!

Vi började med platsläggningen och körde därefter igenom alla lydnad-ett-momenten med var och en av hundarna. Utomhus då det finns störningar runtomkring inleder Isa alltid platsläggningen med haktryck, men har sedan lite svårt att hålla det tiden ut. Jag har märkt att om jag tjatar för mycket om hakan i marken, så påverkar det själva platsläggningen som blir oroligare. Därför ser jag nu mellan fingrarna att hon en och annan gång tittar upp. Däremot ger jag henne endast beröm då hakan är nere på marken. 


Det här blev tyvärr den enda bilden på Isa under träningspasset, för kort därefter gjorde en regnskur det svårt att fotografera!

När det sedan blev dags för linförigheten så kan jag konstatera att hennes position har blivit något bättre än tidigare (det har vi jobbat mycket med på sistone), men det händer fortfarande att hon går lite för långt fram. Jag har förstått att hon jobbar bättre vid min sida vid fritt följ. Det är som hon tänker: att kopplet hjälper mig så att jag hittar rätt position! Därför känns det också som hon lättare tappar skärpa vid linförighet än i fritt följ. Jag har nu jag anammat Yvonnes tips att jobba mycket i fritt följ och att därefter börja träna med koppel först en vecka före tävling.

Ingångarna brukar i princip alltid fungera bra i Isas favoritmoment: inkallning och hopp, men några gånger på sistone och även vid hoppet idag så har hon satt sig snett. Det är väl typiskt att när jag tränat med mycket fokus på linförigheten, så är det något annat moment som plötsligt börjar att fungera sämre. Ja, det är väl bara att backa bandet och börja öva ingångar igen med olika variation.

Isas apportering med Abbys apportbock var inledningsvis lite tveksam, men till slut valde hon att ta in den i munnen. Nu har vi bytt apportbockar för att hinna träna några fler gånger innan morgondagens kvällsträning.


            Hur länge ska jag egentligen behöva vänta!

I stort får jag väl säga att det har varit ett mycket bra lydnadspass och även om det fortfarande finns en hel del att fila på, så är det en fröjd att få träna en så motiverad, glad och träningsvillig perrotjej som Isa!

Efteråt gick vi till en närliggande sjö och där fick Isa och Abby leka av sig en stund innan det var dags för hemresa! Gissa om det gick undan i lekens virvlar, för två mycket snabba och energiska hundar med mycket lekfullhet i sig!


                                                    Vem av oss är snabbast?


När det sedan var tid för att simma valde Isa sin vana trogen att stanna kvar där hon bottnade och istället fick Abby ta sig en simtur på egen hand!




                                                                        Here we go again!

Nu är jag och övriga i familjen tillbaka i vardagslivet igen! Den sköna sommarledigheten känns redan så avlägsen och den är snart ett minne blott! Fast förhoppningsvis har den lediga tiden gjort att man har hunnit ladda batterierna ordentligt, så att den långa och mörka årstiden som närmar sig blir lättare att ta sig igenom. Usch då, vad det lät vemodigt! Nu finns det ju faktiskt också soliga och fina dagar även under hösten och då kan det faktiskt vara otroligt härligt att t.ex. ta med sig hundarna till skogs och låta dem spåra i den vackra och färgsprakande naturen. Det är nog så att det framförallt är de gråa och regniga dagarna som emellanåt känns tunga och som får mig att längta efter vår, värme och ljus.

På gymnasieskolan där jag jobbar har eleverna kommit tillbaka och nu är det full rulle igen - ingen mjukstart här inte! Det är inte utan att jag så här i början av terminen emellanåt känner mig lite trött, t.ex. i fredags då jag efter en veckas planeringsarbete utan elever och halv veckas undervisning satte jag mig en kort stund framför min dator. Döm om min förvåning när jag plötsligt vaknar upp med ett ryck och  märker att mitt ansikte är på väg att slå i tangentbordet. Jag lyckas i sista stund häva ansiktets smäll mot de svarta tangenterna och får mig därefter ett gott skratt när jag inser likheterna mellan mig och riktigt små barn som kan lyckas med bedriften att somna mitt i kvällsmålet med sitt ansikte djupt nerborrat i mattallriken framför dem!

Nu kan det ju tyckas som jag bara jobbat senaste tiden - tack och lov har jag hunnit med en del annat också som t.ex att besöka Malmöfestivalen - en nostalgikväll med Hoola Bandola band. Med tanke på allt som händer i vår värld, så känns deras texter minst lika aktuella idag som de gjorde under 70-talet och musiken den står sig minsann också än! Igår var vi med våra vänner Marie och Lasse och lysnade på Buckaros, som med sin härligt medryckande rockabilly-musik gör att det spritter av danslust i hela kroppen och att vi känner några av band-medlemmarna gjorde att det var extra kul. Dessutom har vi ätit massa god mat från all världens länder samt bara vandrat runt i allt folkvimmel och tittat på alla olika festivalinslag och försäljningsstånd. Helt otippat hittade jag faktiskt en ursnygg handväska i läder och nu hoppas jag ha mer tur med den än de nyinköpta väskor som kort efter inköp har gått sönder för mig i sommar! 

Hundarna har fått en hel del träning i veckan. Här är det Isa som fastnat på bild under en kvällsträning i lydnad.

Ibland har hon en tendens att gå lite före och det ser man här, men hennes attityd är det minsann inget fel på!   

                                                 Här ser det mycket bättre ut!                

Dicho har varit i Lomma och simtränat och sprallat i havet





och innan det var dags att åka hem så lekte han med kompisen Kajsa, som trots att hon är blind på ena ögat deltog glatt i de vilda vattenlekarna! 


                                 Vem är det som kommer där?


Nej, det är ingen säl, utan Dicho som skakar loss på djupt vatten!

                                                        På språng!
 

Nu har vi då varit hemma en vecka efter semestern och med hjälp av det dåliga vädret har det faktiskt känts relativt lätt att börja jobba igen, för det har regnat varenda dag. Vissa dagar har regnet varit så intensivt att det inte varit ett enda regnuppehåll -  man har hört smattret på fönsterrutorna från morgon till sen kväll. Dessutom har det varit ovanligt kallt för årstiden, så att vi t.o.m. har satt på husvärmen en av kvällarna när inomhustermometern krypit ner till 18 grader Brr!"

Hundarna som har haft det otroligt skönt i sommarstugan verkade ändå tycka att det var mysigt att komma hem igen, för de kastade sig ut i trädgården med liv och lust! Vare sig solen skiner eller det regnar verkar de tycka: Borta bra , men hemma bäst! 


                                                          Tafatt! 

                                                     Hi, hi, hi - sluta kittlas Dicho!

Dichos långa päls är nu ett minne blott och gissa om han har haft mycket spring i benen efter klippningen. Visst, var han fin som långpälsad, men jag tycker också att perron är otroligt snygg som kortpälsad. Det finns de som inte sett honom kortklippt förut och de häpnar när de förstår att det är samma hund! Perro: Köper man en, så får man två! Här kommer en serie med bilder som visar den förvandlingen! 

           
            


          
          
          
          
          
                               Nu ser man ju också Dichos vackra ögon! 

         

Efter en lång och härlig ledighet är vi vi nu tillbaka i Skåne igen, för nästa vecka börjar både Mats och jag att jobba igen. Hur det nu ska gå, för jag har fortfarande semesterhjärnan påkopplad, vilket bl.a. innebär att jag har lagt undan mitt armbandsur, har inte köpt någon ny almanacka, äter när magen säger ifrån, planerar dagen som den kommer - efter väder och vind...

Före och efter Danmarksutställningen har vi varit i sommarstugan i S:t Annas skärgård. Speciellt den här senaste veckan har varit fantastiskt fin, sol och bad samt klarblå himmel varenda dag - svensk sommar när den är som bäst! Det har blivit många lata dagar i trädgården, med en bra bok eller med ansiktet riktat mot solen bekvämt tillbakalutad i en skön solstol!

Hundarna verkar också ha njutit av sommarens fröjder och framförallt Dicho älskar att tillbringa mycket tid i gröngräset, medan Isa allt emellanåt har gått in i huset och lagt sig på det svala klinkergovlet framför den öppna spisen. De liksom vi verkar trivas med att ha mycket tid för att umgås och att bara vara tillsammans. 


                                                     Livsnjutarna Dicho och ...


                                                                    Isa                                                  

Vi har också hunnit med en del paddling och det är verkligen ett underbart sätt att ta sig fram bland kobbar och skär. Det är så skönt att slippa höra oljudet från en båtmotor och om man har tur kan man komma djurlivet mycket nära, som t.ex. att närma sig den skygga hägern. Själv har jag tagit turer med en enmans-kajak, medan Maribel och Calle här är ute en tur med en havskajak avsedd för två.




Isa har fortfarande lite svårt för att simma frivilligt och när det väl händer, så tar hon bara några få simtag. Hon älskar att bada, men för att vara en vattenhund får hon väl ändå betraktas som något av en badkruka!



Mats är nog också något av en badkruka i människornas värld, men när vattentemperaturen till slut kom upp inemot 25 grader så hoppade han faktiskt också i!



Någon som definitivt inte är harig i vatten är Dicho och varenda morgon startade han och jag dagen med ett morgondopp och en simtur före frukost. Sträckan mellan de två bryggorna är ca 75 m och det klarade han utan några som helst problem! 


                                                 Klara-färdiga-gå!

                                                   Kom igen!

                                                Livräddningsträning!

                                                  Duktig kille!

                                                   Färdigbadat!

Hector tog sig ledigt några dagar i samband med sin 23-årsdag, som vi firade i sommarstugan tillsammans med närmsta släkten.



Hundarna fick till sin stora förtjusning många klappar av alla frivilliga händer och här har både Dicho och Isa  en mysig stund tillsammans med min mamma!




Till slut kommer här några skärgårdsbilder att bära med sig inför den stundande hösten! Åh, jag längtar redan till nästa sommar, för den har som vanligt gått alldeles för fort. Men trots att ledigheten nu går mot sitt slut, så kan man ju alltid hoppas på att sommarvärman håller sig kvar länge till. För att få njuta av fina kvällar efter arbetsdagens slut är också ett bra sätt att hålla kvar sommaren så länge som möjligt!  




  

Tillbaka i Sverige igen efter fantastiskt roliga och framgångsrika dagar på en fyradagars internationell hundutställning i danska Vejen, då Dicho lyckades med bedriften att bli dansk utställningschampion och därmed också svensk. Denna underbara hund - han blev bara bättre och bättre i ringen för varje dag som gick.   

 

För att ta det från början så startade äventyret i torsdags, då Dicho gjorde en fullt godkänd insats som domare Filip Johnsson belönade med Excellent. Dicho rörde sig bra och ställde upp som han skulle, men backade något steg vid hanteringen. Domarens kommentar: Du har en otroligt fin hund som skulle ha ett Ck, men p.g.a. steget bakåt blir det tyvärr en slät etta. Jäklar, tänkte jag det får inte hända igen!

Dag två var det den danske domaren Svend Lövenkjaer som dömde och nu gjorde Dicho en fantastiskt bra insats, speciellt i sitt schvungfulla trav (jag tror aldrig han visat sig bätttre i ringen någon gång tidigare). Domaren (tidigare perroägare) belönade denna fina uppvisning med Excellent, ett efterlängtat cert, CACIB och BIR. Härligt med full pott! Domarkommentar: En underbar hund med mycket potential - den ska du vara mycket glad för! Det var också roligt med en domare var som var så genuint intresserad av rasen som Svend och som gärna pratade om olika saker kring perron, som t.ex. hur jag gjorde för att hålla Dichos päls så fin. 

Omdöme: Härliga proportioner, korrekt störrelse, korrekt laengde i ryggen i forhold till hojden, korrekt udtryk, god pigmentering, god skalle, tillstraekkelig forbryst, tillstraekkelig dyb og lang brystkasse, god bredde over ryg og laend, tilpas benststamme med lige forben, moderat vinklet bagstilling, super pels, bevaaeger sig med et meget frie og flydende bevaegelse, en virkerlig flot agua.



Tredje dagen var det Saija Juutilainen från Finland som dömde och även denna dag gjorde Dicho mycket bra ifrån sig. Allt gick som på räls och när domaren bad mig springa en extra runda, för hon ville se hans fina rörelser ännu en gång - kändes det såå häftigt! Kommentar: En väldigt snygg perrohane! Excellent, cert, CACIB och BIR.

Omdöme: 2 years old very typical, nice proportions, korrect body, maskuline head, enough strong muzzle, korrect bite, strong neck and topline, nice low hocks, typical angulations, good coatquality, excellent movement, typical temperament.

Inför fjärde dagen kändes det nu ganska nervpirrande, men också enormt kul och spännande! Skulle Dicho orka att ännu en gång visa sig från sin allra bästa sida och skulle han falla den Nya Zeeländska domaren Davida Brown i smaken. Skulle han klara av den tryckande värmen som vi haft sedan dag två (26 grader med hög luftfuktighet). Mats och jag hade sedan utställningen startade sett till att hushålla med Dichos krafter så mycket som möjligt, genom att hålla honom i skugga före och efter ringvistelsen, mycket vätska, vila, strärkande promenader under svala kvällar m.m. Skulle det räcka??




Själv stärkte jag mig med druvsocker och mycket dryck innan det var vår tur att gå in i ringen. Precis innan vi går in brukar jag sporra Dicho med en bit köttbulle, men nu verkade han inte alls intresserad (Mamma Scan hade väl gjort sitt för den här gången). Istället hittade jag en bit svans från en sönderbiten leksaksmus, som för en kort stund fick honom lite mer alert. Ännu en gång lyckades Dicho att göra ett mycket gott intryck på domaren. Visst var han lite tröttare i steget denna dag och det var väl inte konstigt med tanke på att det var den allra sista dagen, men vilken kämparinsats av min underbara perrokille! Det resulterade i ännu ett Excellent, cert, CACIB och BIR = DANSK och SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION! Härligt!!  



Vejen-äventyret har varit toppen på många sätt, förutom framgångarna i ringen har vi också bott fint på Gl.Ålbo-camping i en stuga tjugo meter från havet mitt i ett landskap som påminner mycket om Österlen - med lagom reseavstånd (5 mil från Vejen idrottscenter), ätit god mat (speciellt Löverudde - superfin mat o härlig havsutsikt) och druckit god dansk öl samt träffat en mängd trevliga hundmänniskor från en massa olika länder.





              
Vejen-dagarna hade 10.000 anmälningar från sammanlagt 22 länder - inte dåligt! Till exempel var Inger med sin fina Clumber spaniel-hane en trevlig bekantskap. Hon hade med sitt pick och pack rest med tåg ända från Norrland.  Efter att dag ett ha gosat med Dicho och bjudit honom på en mängd köttbullar gick hon sedan under benämningen Mamma Scan. Dag fyra fick de så i hård konkurrens i ch.klass till slut ett välförtjänt BIM och danskt championat! Clumber spaniel-människorna var förresten ett trevligt gäng, som hjälpte, stöttade och hejade på varandra - vilken härlig stämning både i och utanför ringen!



                                                         Hemresedags!

Nu kommer Dichos päls att klippas kort inför höstens träning i viltspår och lydnad. Skönt för både honom och mig, som slipper jobba mer med hans tovor. För honom blir det inte fler utställningar denna sommar, för nu ägnar vi oss istället helt åt sol och bad!

Tack, Åsa för att du mitt i sommarvärmen för två år sedan övertygade mig om att familjens perro nr.två skulle vara en hanhund. Vi är idag så oerhört glada att just Dicho - lakritstrollet med vita sockerinslag blev vår nya familjemedlem, för han är inte bara snygg utan har också så många andra fina egenskaper. Han är t.ex. exemplarisk att resa med - oerhört lugn och med en god förmåga att kunna anpassa sig och fungera bra i olika sammanhang, alltifrån stimmiga uteserveringar till bullriga folkmassor och hundar på ett gigantiskt stort utställningsområde! Dessutom är han lättlärd och arbetsvillig samt har i personspår visat prov på mycket bra nosarbete, så det ska bli så spännande att viltpåra med honom framöver! Därutöver är han mycket kelsjuk och kärleksfull gentemot sina nämaste flockmedlemmar och buffar ofta och gärna med sin nos för att visa att han vill bli klappad. Kärleken till Dicho är ömsesidig - han är min ögonsten! 

Hoppas ni nu alla får en bra fortsättning och ett bra slut på sommaren!