isaodicho

Tänk ändå vad tiden rusar på! Om ett par månader fyller charmtrollet Lily hela ett år. Några som hon verkligen har lyckats att charma är vår byskolas barn, för när vi går förbi skolan står de och ropar hennes namn och hon är aldrig inte sen att stanna till. Om de inte skulle vara ute på rast, så dröjer hon sig gärna kvar en stund med hopp om att någon av dem ska komma ut på skolgården för en liten kelstund. Hon brukar stå där så lugnt och fint mitt bland alla klappande händer och bara njuta av all uppståndelse, trots att det ibland kan vara ett tjugotal barn eller fler runtomkring henne.

 

Därefter fyller vår äldsta perro Isa sex år och hur är det möjligt? Det var ju alldeles nyss som vi hämtade hem familjens första lilla krulltott! Trots sin ålder har hon ändå barnasinnet kvar - alltid lika lekfull och glad! Perro nummer två: min ögonsten och den underbara familjehunden Dicho och han fyller otroligt nog hela fyra år! I höstas föddes en fin dansk kull som Dicho är pappa till och jag gläds så över att en av dessa goa valpar kommit till Sverige.

 

Får jag presentera Lykke - en mycket söt och framåt liten perrotjej med en svans som viftar konstant (fast jag har inte hört att matte Barbro sagt att den även viftar nattetid, men det kommer nog), som otroligt nog snart blir fyra månader.

 

Har varit isande kall, trots detta har vi vistats mycket utomhus. Det är bara Lily som tagit det lite lugnare, för hon har fått en öroninflammation i sitt ena öra och väckte mig tidig lörd. morgon av att hon kliade sig ovabrutet på höger sida. Jag har tidigare i veckan märkt att hon skakat en del på huvudet framförallt i början av morgonpromenaden och därför har jag inemot helgen hållit hennes öron under uppsikt. Men eftersom de luktat ok och ingen rodnad har synts till i dem, så hoppades jag att hon skulle klara sig från besvär.

 

För att förhindra att hon kliade sönder sig i örat, så tog jag omedelbart på henne en tratt och då såg hon alldeles bedrövad och desorienterad ut, så istället satte jag på henne en halskudde och då blev hon helt förstenad. När hon något senare stel som en staty fösökte att sova stående, så bestämde jag mig för att det var dags att ta av kudden och då bröts försteningen och hon började att röra sig som vanligt igen! Därefter sprutade jag in Otodine-spray i örat. vilket gjorde att klådan minskade och hon upphörde äntligen att klia sig. Trots detta verkar hon pigg och vid gott mod - äter som hon ska och blir glad som en lärka när jag kör lite lydnadsträning med henne i vardagsrummet. Hoppas irritationen försvinner helt under den kommande veckan!

 

Idag fick Dicho en riktigt härlig långpromenad i solen tillsammans med Mats, medan Isa och jag for iväg till Lomma BK. Vår träningsgrupp skulle tillsammans med andra grupper, i bl.a. agility och sök, träningstävla på lydnadsplanen. Därefter skulle alla grupperna äta en gemensam lunch i klubbstugan. Trots att det på morgonkvisten var i kallaste laget, (för det tog en stund innan solen gjorde utevistelsen lite skönare) så blev det en mycket lyckad dag. Tack för ett mycket trevligt initiativ och ett stort tack till agilitygruppen som riggat lunchen, som bestod av tre sorters soppa, hembakat bröd och pannkakor med grädde! Mumsigt värre, rena restaurangmaten! Ett fyrtiotal hungriga träningsentusiaster trängde ihop sig bland borden och njöt både av trevligt umgänge och av den goda maten. 

 

Vår träningsgrupp bestod av en liten men tapper skara  - några deltagare hade fallit ifrån i sista minuten på grund av sjukdom och andra akuta hinder. Nåväl, vi fick ändå ihop det med både domare, tävlingsledare och tävlande ekipage. Yvonne och jag diskuterade fram och tillbaka hur vi skulle göra med den inledande platsliggningen med tanke på kylan och till slut besärmde vi oss för att ta en kortare variant än de tre min som lydnadstvåan har. Isas platsliggning är lite upp och ner fortfarande, för ibland går det riktigt bra långa perioder och rätt som det är så går det sämre igen. Ett svårt moment att få rätt på efter att hon upplevt flertalet platsliggningar på tävling som stökiga (p.g.a. slagsmål och vild lek) och olustiga! 

 

Sedan följde fritt följ, då var hon pigg och glad även om hon tappade lite fokus några gånger när hon bl.a. blev störd av att TL:ens byxor prasslade vid rörelse. Har haft mycket störningar på träningen, fast jag har nog missat prassel - får nog ta med mig plastpåsar och dela ut på nästkommande träning! Läggande under gång gick bra  - full pott. Inkallningen är jag också nöjd med (9,5), fast hon kan sitta ännu rakare! Rutan blev däremot inget bra, med en förvirrad Isa som inte hittade riktigt rätt (har inte tränat den så bra på sistone och det märktes verkligen), så där nollade hon. Apporteringen (7) behöver hon också fräscha opp ännu mer, för idag fick hon tillbaka en del av tuggandet som sedan tidigare blivit så mycket bättre. Sedan var det dags för hopp över hinder och det klarade hon bra (9,5). fast något snett sättande. Slutligen fjärrdirigeringen och den är jag nog mest nöjd med (10), för från att tidgare gjort något för långsamma skiften har hon nu blivit betydligt snabbare. Även om vi nu är lite ringrostiga efter helgledigheterna, så tar jag framförallt med mig att Isa verkade tycka att det var kul att vara ute på tävlingsplanen igen och vi får väl se hur det utvecklar sig under våren! 

 

 

Ha nu en bra vecka ute i vårt vinterkalla land!/Lily samt Louise & Co

 

  

För igår tog Maribel, som är vårt yngsta barn, sitt pick och pack med flyget från Kastrup till London, där hon ska (om allt går som hon planerat) jobba som au-pair under ett halvår. Det känns så tomt och konstigt här hemma, när nu också barn nr två flyttat hemifrån! Det är väl lika bra att vänja sig vid tanken, men visst kändes det märkligt både igår kväll och nu på morgonen när hennes sovrum stod gapande tomt och att det inte fanns någon där att säga godnatt till och att ge en godmorgonkram.

 

Hoppas nu verkligen att Maribel kommer att trivas hos sin "nya" familj och att lillkillen Oscar (19 mån) är så där lagom busig samt att familjens cockerspanielhane lär sig att lyda den svenska au-pairtjejen, som lagt grunden i hur man uppfostrar hundar under sina uppväxtår tillsammans med våra perrosar. Krulltottarna verkar också sakna lillmatte! Isa som älskar att ligga ihopkurad på golvet och gosa med Maribel (så nära varandra som det bara går att komma), Dicho som gillar stunderna när han och M. är alldeles själva och myser i hennes rum och om han har tur så blir han också inbjuden att komma upp i hennes säng och så minstingen Lily som gärna också kryper ihop på golvet tillsammans med M. och njuter av att bli kliad under hakan, lääänge! Här kommer massor av blöta perropussar från krulltottarna till deras älskade lillmatte!

 

Kramar och pussar från mig och Mats till dig vår älskade Maribel! Fotot är från en varm sommardag i Västervik, och det är inte utan att jag just nu börjar längta efter vår och sommarvärme!

 

Nu tillbaka till verkligheten med iskall vinterkyla och här kommer de sedan tidigare utlovade bilderna på Isa!

 

 

 

 

 

 

 

Nu har Lilys långa päls åkt av och fram kom en alldeles underbar söt liten perrotjej. Än så länge har hon kvar sin fina chokladpralinfärg och vad jag hört så har hennes syskon, så här långt, också behållt sin mörkbruna nyans på pälsen. Just den här klippningen när perron är på väg in i vuxenlivet är nog den mest spännande! Alldeles nyligen har ju Lily fyllt nio månader och har dessutom precis avslutat sitt första löp - hur svårt det än är att förstå så börjar hon så smått att lämna valpperioden bakom sig! Fast inte helt ännu, för det är forfarande mycket valpbus och lek i hennes kvicka lilla kropp.

 

 

Utöver umgängestiden i mässhallarna var det ibland svårt att hitta tillräckligt med tid för att umgås med dalagänget fullt ut (utst.dag ett var vi inte tillbaka på hotellet förrän inemot kvällen och nästa dag var det ju hemresedags), men vi få vara tacksamma för det lilla! Dessutom doftade ju Lily så outhärdligt gott för Alvin, så de fick hålla sig ifrån varandra så mycket som möjligt. Vi lyckades alla fall att hitta ett och annat utrymme i hotellkorridoren så att Lily fick lite umgänge med "mormor" Anneli. Efter en stunds gosande fick sedan A-li några härligt blöta pussar av lilltjejen, så nu kan hon nog klara sig till nästa gång vi ses - hoppas det blir snart! De långa korridorerna var också toppenbra för utställningsträning, så där fick både Lily och Ester springa några vändor. Tack, Anneli för bilderna i mässhallen!

 

Hur det gick? Mycket bra får jag väl säga och framför allt är jag nöjd med Lilys otroligt härliga attityd i både ringen och i den stimmiga miljön runtomkring, för hon är bara så cool! Hon hälsar på alla som vill klappa henne och kan ligga ner och vila även om ljudnivån är enormt hög. Hon verkar också tycka att det är kul att vara inne i ringen och det är en känsla som jag hoppas att hon ska behålla i framtiden i allt hon gör - glädjen över att utföra olika sorters uppgifter och arbeten. Hon passar också gärna på att, i väntan på att bli hanterad av domaren, lägga sig ner på rygg för att jag ska klia henne på magen - för det är ju bara så skööönt!  Dessutom har hon en fin förmåga att kunna varva ner ordentligt inför kommande ringvisningar och hon sover gärna i sin bur i en skön och avkopplande sovställning. Det var som vanligt också toppenkul att träffa en massa trevliga perromänniskor, som kom från både Sverige och Norge och som bidrog till en härlig stämning både inne och utanför utställningsringen.

 

Första dagen var det sammanlagt 22 anmälda perros och domare var polacken Andrzej Stepinski. Lily gjorde en mycket fin prestation och denna härliga perrotjej belönades med att bli Bästa valp med följande kritik:

 

Very good size and proportions. Really nice outline. A little too close behind on the move. Very good angulations, both ends. Excellent head and expression. Really free mover.

 

 

45 minuter efter att perrorasen var avklarad (BIR blev Nissadalens Fiona och BIM Speedie) kallades vi till BIS-final för Bästa valp - snabba ryck med andra ord! Tur att jag hade gjort några smörgåsar att kasta i mig, medan Lily fick en näve torrfoder att smaska på för att få lite extra energi innan det var dags. Tack, vare att hon sovit en lång stund på förmiddagen så kändes hon förvånansvärt fräsch inne i finalringen och jag var så nöjd med att hon ännu en gång lyckades att göra så bra ifrån sig. Det var också kul att få delta i My Dogs pampiga finalring, med mycket publik och en härlig stämning! 

 

Dag två fick vi gå upp redan kl. 6.00 för att hinna packa in våra pinaler i bilen och rasta Lily ordentligt samt äta en lång frukost. Anmälda i rasen var nu 16 st. och valparna dömdes av Ann-Christ. Johansson, medan de äldre krullisarna hade den norske domaren med det spanskklingande namnet Di Lorenzo Antonio.

 

 

Lily var så duktig och slutade så småningom som nr två bland valparna och fick även denna gång mkt fin kritik, som inleddes med: Tilltalande o mycket lovande tikvalp med vackert feminint huvud ...

 

 

När det sedan blev dags för de äldre krulltottarna, så blev det spännande värre då Alvin först slog till med att bli bästa hanhund. När Ester därefter tampades om att bli bästa tik, så steg spänningen och jag gjorde mig redo för att kunna hjälpa Anneli med en av hundarna om båda skulle gå vidare. Ester var snubblande nära att bli Bästa tik, men tvåa är inte heller fy skam! Slutresultatet blev: BIR Alvin och BIM Forevertobe Fiona. Grattis La Sirenita´s/Anneli och Petra för fina framgångar!

 

Kort och gott - det har varit en mycket trevlig vistelse på My Dog och jag hoppas att vi kommer att åka dit fler gånger! Lilys långa och fina päls är snart bara ett minne blott, för inom de närmaste dagarna ryker den all världens väg - innan tovorna börjar att ta överhand! Det ska bli så spännande att se vad som döljer sig under pälskappan!