isaodicho

Äntligen har årets första hundkurs satt igång! På kvällstid i två minusgrader med en isande kall vind startade Lilys lydnadskurs tidigare i veckan för instruktör Åsa Jakobsson. Jag har sedan tidigare haft privatlektion med Isa hos Åsa och nu ska det bli spännande att gå en hel kurs för henne. Kursen startade med ett kort teoripass i den varma klubbstugan, då vi tittade lite på kursens innehåll utifrån grundträning, detaljträning, helhet samt tävlingsträning. Det mesta av kursen kommer att fokusera sig på de två sistnämnda träningsformerna. De flesta av de deltagande hundarna är unga och för dem kommer träningen att inrikta sig på att attityd går före precision.

 

På kursens första pass var vi framförallt inriktade på det fria följet och pratade om momentets olika delar - alltifrån utgångspositionen till tempoväxlingar m.m. Om det är något som man böver träna extra mycket på - ska bör det tränas separat, t.ex. i Lilys fall har jag märkt att hon ibland tappar ögonkontakt med mig då hon belönas med godis - speciellt i rörelse, så det ska jag försöka undvika genom att hon t.ex. får en ny belöning direkt efter den första samt att göra henne mer förväntasfull genom att variera belöningen ännu mer, t.ex. leka med godiset eller med en leksak.

 

Sedan var det så dags att ge sig ut i kvällsmörkret! Brrr, visst var det i kallaste laget även om jag var välklädd - kände mig som en Michellingubbe i min utrustning lager på lager: nertill: två st långkalsonger, tights o vindtäta byxor och upptill: undertröja, polotröja, två st fleecetröjor samt vinterjacka. När kommer vårvärmen? Längtar så! 

 

Åsa började med en genomgång av hur hon själv rör sig i det fria följet och hur hon placerar sina fötter i alla riktningar, sedan delades vi upp två o två och torrgick momentet. Därefter diskuterade vi gruppvis kring var och ens fria följ. Mycket nyttig övning!

 

När det sedan blev hundarnas tur, så fick de olika ekipagen tio minuter var på lydnadsplanen, medan de övriga tvåbenta tittade på. Lily fick turordning fyra och när det blev hennes tur att värmas upp utanför lydnadsplanen så studsade hon till en början runt i snön som en liten studsboll och hade onekligen lite svårt att fokusera sig i den virvlande snön. Under rådande väderleksförhållande valde jag därför att vara på en inglasad veranda och där fanns ju gott om plats för oss två samt för Åsa och åskådarna. Inledningsvis tyckte jag nog att Lily var lite mer återhållsam än hon brukar vara och inte lika framåt - kanhända berodde det på den nya miljön indränkt i mörker eller kanske på den prasslande presseningen utanför huset eller kanske på att kvällströtta Lily helt enkelt började bli lite seg. Efterhand gick det ändå allt bättre och med hjälp av framåtbjudande belöningar (t.ex. kastad leksak) så blev hon alltmer alert. Åsa tyckte att hon trots allt hade en bra stadga!  

 

 

Ja, så är det ju sportlov den här veckan och det måste ju även gälla hundarna, så vi har hunnit med en hel del sportiga utomhusaktiviteter. På torsdagen blev det så äntligen soligt väder! Härligt! Dicho och jag gick först en skön förmiddagspromenad över fälten, sedan skulle han mysa och ha det skönt på tu man hand med Maribel. Medan jag, Isa och Lily for iväg till Lomma BK för lydnadsträning tillsammans med Ing-Marie och Igor. Klubben ligger precis intill havet och efter avklarat pass gick vi på en härlig promenad genom ett skogsparti där hundarna fick springa lösa, för att slutligen komma ner till havet. Titta bara så vackert (fotona är tagna av Ing-M), men farligt med de stora förädiska isblocken med vatten emellan. Vi tog det säkra före det osäkra och kopplade hundarna, så ingen av dem skulle få för sig att ge sig ut på den förädiska isen!

 

 

Ha nu en skön helg och njut av det fina vintervädret (hoppas på fler soliga dagar), för det är väl lika bara att man vänjer sig vid tanken att kylan förmodligen kommer att stanna ett bra tag till!/Louise & Co

 

 

 

Idag har Lily och fem perros från hennes sönd.träningsgrupp varit i vackra Bökeberg och gått personspår samt promenerat i det närliggande skogsområdet. Trevligt initiativ av dig, Björn! Samtliga spår lade vi bredvid varandra ute på ett öppet fält och Lilys blev ca 150 m och innehöll sammanlagt tre vinklar. Fördelen med det tunna snötäcket som täcker fälten är ju att man exakt kan se var man lagt spåret, vilket jag tycker är bra så att jag lättare kan se hur Lily agerar i spårets olika delar då hon lär sig grunderna för ett spårnoga personspår. Dessutom kunde jag se att den enda gången som hon tappade fokus och kom lite utanför spåret var när ett vilt djur passerat över spåret. Dessutom hann hon smaska i sig några harlortar i förbifarten, men fortfarande med full fokus på själva spåruppgiften. Det såg ut som om hon tänkte att det vore väl synd att missa något så smaskigt mitt i spåret, men det gäler änså att hålla tungan rätt i munnen!

 

Efter att ha läst Christer Hanssons inspirerande bok "Spår", så bestämde jag mig för en tid sedan att backa Lilys spårträning en aning för att få henne ännu mer spårnoga och då använda mig av hans metod "Fotstegsspår". Denna grundläggande teknik går ut på att från start lära den lilla valpen att spåra genom att lägga mat på var tredje till var femte tåspets i fotstegen. När sedan hunden klarar dessa grunder, så försvårar man spårningen genom att bl.a. lägga maten (jag använder små korvbitar) glesare och att spåret får större svårighetsgrad samt längre liggtid. Övriga variationer för att ge hunden större utmaningar finns att läsa i boken! Genom denna grundläggande träning så anser han att hunden kommer att bli både grundlig och spårnoga. Författaren tycker inte att man ska blanda in leksaker i träningen så länge det är en hund som blir taggad av mat. Om inte, så kan det behövas andra lockelser i spåret för att få den tillräckligt intresserad!

 

Jag använder både och - mat i spåret och efter avslutat spår så går jag en bit ifrån och leker med en leksak som jag haft i fickan. I Lilys fall har den här träningen gjort att hon nu blivit betydligt bättre på att fokusera sig på spåret i ett lugnt och behagligt tempo. Som med allt annat som har med hundträning att göra så finns det ju många olika tankar och åsikter om hur man ska träna sin hund i spår och jag tycker nog att det är klokt att var och en att försöker hitta den metod som man tror på och som fungerar bäst för ens egen hund!

 

När det gäller Dicho, så har jag sedan en lång tid tillbaka lagt personspår med alltfler svårigheter på smittad mark (område där människor och djur nyligen spridit sina dofter) och när jag nu häromdagen (efter en tids uppehåll) lade ett ganska klurigt spår på ca 800 m. bl.a.genom vår by och ut över fälten, så var hans spårning betydligt mer okoncentrerad än vanligt. Det visar ju att spårning precis som all annan träning är färskvara och måste underhållas regelbundet, så nu får jag lägga några kortare och enklare spår innan jag höjer svårighetsgraden på hans spår igen. På Dichos spår brukar jag lägga jag ut några burkar med mat utefter spåret (bl.a. för att maten säkert ska ligga kvar till det är dags, eftersom liggtiden är betydligt längre än Lilys spår). Den här gången hade jag behövt att ha en burk strax efter start som dragkraft och motivationshöjare, så det måste jag tänka på till nästa gång! Inför mer avancerade spår kan ni förresten också få många användbara tips från ovanstående bok, för där finns många bra idéer på hur man kan kan utveckla spårningen så att hunden får ännu fler utmaningar!

 

 

Nu tillbaka till Bökebergsutflykten, som avslutades med en skön skogspromenad. Lily var enda tik  - omsvärmad av ett gäng på fem snygga och mörklockiga perrokillar! Grrr!  Ja, omsvärmad var verkligen det rätta ordet, för när hundarrna släpptes lösa så kände det som om vårt ekipage var en flugfångare som drog en svärm av svarta flugor till sig, för plötsligt fanns de överallt runtomkring oss! Men när jag plockade fram min barska stämma så måste jag säga att de trots sin förtjusning över den välparfymerade Lily ändå var lyhörda för mina tillsägelser. Men för att det skulle bli lite mer lugn och ro för herrarna i sällskapet (här avser jag naturligtvis bara de fyrbenta) så fick Lily finna sig i att gå i koppel den mesta tiden. Till sin stora glädje fick hon i alla fall en stund i slutet speeda med Igor (som lyckades att hantera både lek och väldoft) innan det var dags att återvända till bilarna!

 

                                    Lilys eftertrupp!

 

Vi avslutade sedan med ett cafébesök på Bökebergs ridanläggning och av döma av Mikaels glada uppsyn så tyckte han säkert att det var dagens höjdpunkt. Jag är nog benägen att hålla med om att kombinerat med en härlig skogsupplevelse så blir en fika i trevligt sällskap verkligen pricken över i:et!

 

 

 

 

För några år sedan såg jag en mkt bra svensk film på bio som hette Alla älskar Alice. På söndagens lydnadspass med perrogänget, så kom jag med anknytning till den på en för dagen mer passande filmtitel -  Alla älskar Lily med en handling som utspelar sig en helt vanlig sönd. förmiddag i Oxie. För trots att Lily sedan en månad tillbaka slutat löpa så verkar hon fortfarande dofta gudomligt gott och inte bara hanhundar blir betuttade, utan även tikar som t.ex. Isa och Cocos snusar intresserat på den lilla doftpionen. Ja, med henne i träningsgruppen får minsann hanhundarna en rejäl dos av störning, medan Lily själv njuter av uppmärksamheten och bara tittar förvånat på de uppvaktande perrokavaljererna med oskuldsfull min! Därutöver fanns det också enormt många spännande dofter under snötäcket, så det var många krullisar som allt emellanåt tappade koncentrationen på planens mittersta del. Vid ett tillfälle försjönk också Lily lite väl länge i dofternas paradis, men när jag då snabbt gömde mig så kom hon som ett skott och därefter blev hon betydligt mer fokuserad på vad jag tog mig för.

 

Sitt i grupp är något som hon nu börjar bli allt bättre på och idag var det mkt träning på just detta moment och det känns lagom för henne att numera också klara det med alltmer svåra störningar. Vid ett tillfälle fixade hon t.o.m. att en annan hund som reste sig kom fram och nosade på henne och det tycker jag var mycket strongt gjort! Naturligtivs inte den ultimata störningen för en ung hund, men det är ju ändå sådant som kan hända då och då. När vi sedan tränade inkallning i grupp visade hon att hon klarar av att utan problem springa förbi och emellan andra hundar, vilket visar att hon har god självsäkerhet och bra fokus i momentet. I det fria följet då vi b.l.a. tog oss igenom en hinderbana med slalom och hopp så var jag hyfsat nöjd, men när kompisen Timja kom för nära (vilket vi så här i efterhand skulle ha undvikit) så fick de plötsligt spatt i sina små kroppar och gjorde ett perrorace över den snötäckta gräsmattan innan de återigen hittade fokus för lydnadsträningen. Vilka bustjejer!  Ett bra tips inför månd. träningen då jag med hjälp av medhjälpare ska träna mkt störningar i det fria följet. 

 

 

Här hemma är också Dicho förälskad i Lily (kärleken är ömsesidig) och just i dessa dagar kanske ännu mer än annars, eftersom hon sprider så ljuvliga dofter omkring sig. Han får därför just nu beundra henne lite mer på avstånd, vilket jag tycker att han klarar riktigt bra. Just nu ligger de två godingarna bredvid mig på varsin matta med en meter emellan sig och sover så gott. 

 

                         Är det du bakom kameran, matte?

 

Gentemot Isa så har Lily just nu en ganska intressant strategi - väl medveten om att storasyster ogillar när hon kommer ångande med en leksak i munnen och petar upp den i den andras nosparti. Men om Lily samtidigt lägger sig på rygg och avleder med sina förföriska dofter så brukar syrran bli betydligt mer positiv! Hon vet verkligen hur hon ska få sin vilja igenom -  det lilla busfröet!

 

Sist, men inte minst så är lilltjejen också högt älskad av oss tvåbenta i familjen, vilket naturligtvis även Isa och Dicho är. Även om de i hundvärlden just nu inte doftar lika gott som Lily, så är det ingen skillnad utifrån vårt mänskliga luktsinne, för det är ju bara sååå mysigt att borra in sitt ansikte i den mjuka väldoftande pälsen på vem som av dem. De är kort sagt: tre underbara perros! Med tre helt olika personligheter - trots at de är av samma ras! Det är väl det som också gör rasen och hundägandet så spännande - inga individer är stöpta i samma form!

Vår underbara Lily blir idag hela tio månader och snart är hennes valptid ett minne blott, för tiden rusar verkligen snabbt iväg! Hon är ett riktigt charmtroll med glimten i ögat och håller sig alltid framme när det är ngt kul på gång (som när Dicho bär omkring på en rolig leksak som hon kan hugga tag i och kampa om). Hon är också klok (t.ex. efter att hon tränat bakdelsteknik på en pall har hon nu själv kommit på att istället trampa runt på badrumsvågen, vilken också funkar perfekt - smart tjej som tänkt ut det alldeles själv), lättlärd och arbetsvillig (dröjer sig alltid kvar en stund efter avslutningsordet "stopp", för vem vet: Om jag tittar på matte med tillräckligt bedjande ögon så kanske vi tar ett träningpass till!), social (mot både människor och hundar - älskar att bli klappad, leka med leksaker och att jaga tafatt tillsammans med andra krullisar), kelig (gillar att sitta i famn och gosa eller ligga bredvid mig med sin nos vilande på mina ben), ljudlig (låter ofta och gärna, som t.ex. när hon kliar sig i nacken med ena bakbenet så spinner hon av behag, fast på hundars vis) och dessutom är hon söt som en chokladpralin.

 

 

Ett stort GRATTIS från Lily till alla hennes syskon som vi hoppas kunna få träffa under året, om inte annat i samband med BPH-provet! Tack, Anneli/La Sirenita´s för att du arrangerar det hela, det ska bli kul!

 

 

 

 

 

 

Tidigare i veckan har jag och Lily tillsammans med Petra och Timja gjort en härlig utflykt till Skryllegårdens skogsområde i höjd med Dalby. Vi inledde med att perrotjejerna gick några personspår i kuperad terräng, vilket de klarade galant med full fokus på spåruppgiften. Därefter tog vi en långpromenad och då passade de naturligtvis på att leka av sig det mesta eller ....? Nä, de är närmast outröttliga när det gäller lek och det var bara en kort stund som de tog det lite lugnare, sedan var det full fart igen! De två krulltottarna har ända sedan de var riktigt små funnit varandra i leken virvlar. Innan hemresan försökte jag sedan att ta några bilder på dem med mobilen, men under trädens skugga blev inte kvalitén på bilderna så bra. Här kommer istället några goa foton på dem som valpar inför att Lily och Timja senare i denna vecka blir hela 10 månader (bara några dagar skiljer dem åt), som en påminnelse om hur stora töserna har hunnit att bli sedan dess!

 

Imorse vaknade jag till en klarblå himmel och ett underbart solsken med två plusgrader - härligt uteväder med andra ord, så Lily och jag styrde kosan mot Käglinge för ett lydnadspass! Sammanlagt var det 14 st hundar på plats och med två undantag bestod gruppen enbart av perros i olika åldrar. Med så många fyrbenta där några också var nya i gruppen, så blev det inledningvis lite rörigt. Det var nyttiga störningar för Lily - när hon väl fått fokus på själva träningen så var det minsann inget fel på motivationen. Hennes inomhusträning i olika moment har nu börjat att fungera riktigt bra även utomhus, t.ex. sättande i grupp då hon lyckades att sitta kvar trots att det var några andra hundar som reste sig upp. 

 

Här kommer nu en valphälsning från en av Dichos valpar som bor i Danmark. Han heter Alberto i sin stamtavla och var den sistfödda och den mest stadiga i hela kullen, Dessutom var han den som var mest framåt och mest energisk av de små liven. Han är stubbsvansad och har också har den ljusaste pälsen av alla fem (beige med vita tecken). Av sin nya familj har han nu fått det passande namnet Hector, snyggt namn tycker naturligtvis vi eftersom vår son heter just så!

 

Hector är en både lättlärd och arbetsglad liten kille på snart fyra månader (märkligt nog fyller kullen samma datum som Lily, som den 7:e blir hela 10 mån.), som alltid gör sitt yttersta vid träning av olika slag, (som t.ex. vid inkallning, då han kommer som ett skott) för att sedan få det ta del av det efterlängtade belöningsgodiset. En gång i veckan går han på valpkurs och det verkar han tycka är kul. Dessutom ska han snart sätta igång med jaktmotivationsträning, för hans husse är jaktintresserad så det lär bli mycket av den varan i framtiden! Spännande! Det kommer han säkert att bli duktigt på för han har ju gott påbrå, med en mamma som används som jakthund och så pappa Dicho som älskar att viltspåra och som har blivit både Svenskt viltspårschampion och Årets viltspårsperro 2011. Därutöver gillar han också att ta långa sovmorgnar (låter väl härligt) och att få gosa och kela en stund med de tvåbenta innan det är dags att gå upp ur sängen. 

 

Här kommer några bilder på den söta och goa nallebjörnen Hector!