isaodicho

                                                                                                                                                                                                                                     

Den här fredagen verkade imorse som om den skulle kunna bli en helt vanlig arbetsdag, d.v.s. efter en härlig morgonpromenad med hundarna och en god frukost var det sedan dags att bege sig mot arbetsplatsen i Eslöv! En kollega, som jag den här morgonen skulle samköra lektioner med, ringde mig mitt under bilresan och berättade att hon stått i en lång bilkö och därför kunde bli något sen.

    - Ingen fara!, svarade jag. Jag tar hand om eleverna till du kommer!

Några minuter efter att jag avslutat samtalet upphörde plötsligt min bils motorljud och när jag tryckte ner gaspedalen i botten hände absolut ingenting. så det var bara att försöka ratta in bilen åt sidan. Tack vare att den då befann sig i nerförsbacke så kunde jag få den att rulla in på en vägficka innan den stannade helt. Jag ringde genast till min förvånade kollega och berättade vad som hänt och turligt nog så hann hon komma fram i tid för att ta hand om de väntande eleverna.

 

Nu gällde det att tänka ut någon lösning så snabbt som möjligt! Hur skulle jag till en början få bilen till en verkstad! Till saken hör att min Honda bara några dagar tidigare varit på en stor service och då förväntar man sig knappast att i så nära anslutning till den få problem som aldrig funnits förut.

     - Fordonsprogrammet!  Ja, jag ringer dit och frågar om någon lärarkollega har möjlighet att hämta mig!

Tack, snälla Lennart som kastade sig in i sin bil och kom till min undsättning bara en kort stund senare! Inte nog med det, dessutom tipsade han mig om en närliggande bilverkstad och dit styrde vi kosan. Personalen där var underbar och jobbade på för högtryck för att hjälpa mig, men det blev inget resultat  på den felsökning som de gjorde, så vad var det då som var problemet?! När jag vankade av och i väntan på kunna köra därifrån, så kom det fram en äldre man som frågade mig hur det gick? Dessutom undrade han lite försiktigt om jag hade bensin i tanken?

    - Det hade du aldrig frågat mig om jag varit man, svarade jag!

    - Jo, det hade jag visst svarade mannen, för det brukar vara det första jag tar reda på! 

 

I samma stund väcktes en ny tanke hos mig - tänk om det skulle var så att jag inte har någon soppa kvar för att bensinmätaren som visar halv tank har gått sönder?

Personalen köpte min idé och en av dem for genast iväg och hämtade tio liter bensin och fyllde på och gissa om jag blev jublande glad när bilen då startade redan på första försöket. Lilla jag hade haft rätt och innan jag for därifrån så var det en av verkstadseleverna som tyckte att jag borde sadla om och börja undervisa på fordonsprogrammet istället. Det kändes otroligt skönt att allting löste sig på ett så bra sätt, för jag kunde framför mig se jobbet med att först hitta/ställa bilen på något säkert ställe över helgen och sedan nästa vecka bärga den till Honda i Malmö för vidare genomgång. Som kompensation för att jag förlorat arbetstid och allt omak som andra haft så har Malmöverksta´n erbjudit sig att laga mätaren, för att de med all sannolikhet åstadkommit felet vid senaste servicen. Om en vecka sätter de dit en ny givare och Mats får då använda sig av en av deras lånebilar till vår bil är klar, så om de nu bara får rätsida problemet så är den här röriga förmiddagen snart glömd och jag tycker att det känns bra att Honda slutligen tagit sitt fulla ansvar för vad som hänt.

 

En olycka kommer sällan ensam heter det ju - idag måndag fortsatte det i samma anda som i slutet av förra veckan. Saker går sönder och i dag var det min iPhones tur, för imorse när jag parkerade min bil utanför mitt jobb fick jag utan förvarning plötsligt näsblod och klev då snabbt ut för att försöka stoppa blodflödet och glömde helt bort att telefonen låg i min famn. Hur det gick? Hela glaset på framsidan sprack, så vad hjälpte det att den hade ett skyddande skal - inte ett dugg! Som pricken över i:et, så bet jag nyss sönder en plomb i en tand. Ja, nu hoppas jag vekligen att det räcker med olyckor, för min del räcker det mer än väl med tre incidenter.

 

Dessförinnan har jag varit iväg med Isa o tränat lydnad i träningsgruppen. Lily fick också vara med på ett litet hörn, medan Dicho tog en lång promenad med Mats. Trots en rekordvarm kväll (28 grader kl.19), så gjorde Isa ett mycket bra pass och nu tycker jag att hon i fritt följ tar svängar och vändningar betydligt bättre än tidigare. Jag jobbade också en hel del med dubbelsvängar och det tyckte hon var kul! Lily tränade också fritt följ med en hel del störningar av andra hundar som tränade runt omkring henne, vilket jag efter en stund tyckte hon klarade ríktigt bra. Tränar henne redan så här i början en hel del utan koppel och jag tycker att hennes följsamhet, kontakt och koncentration börjar bli bättre och bättre.     

 

Före - här kan man också se att pyret har börjat att tappa sina mjölktänder!

 

Från lilla jag till lilla Lily, som nu blivit ännu något mindre när hon nu blivit av med sin långa valppäls. Under den fanns det en om möjligt ännu sötare tjej. Före klippning beskrev jag henne som en mix mellan Kajsa Kavat och en studsboll, men nu har hon fått ännu mer energi och hopp i sin lilla kropp - rätt som det är så studsar hon rakt upp i luften och då ser det nästan ut som om någon har kittlat henne. Inte undra på att hon var trött efter valpkursen i torsdags, då hon förutom att koncentrera sig på träningen med olika övningar också allt emellanåt tog små glädjeskutt.

 

                                                    Efter klippning!

 

Idag har äntligen Maribel kommit hem efter att ha jobbat på annan ort hela sommaren. Mats, jag och hundarna tog emot henne när hon steg av vid tågstationen - som vi längtat efter henne! Hundarna blev också alldeles till sig av glädje. Dessförinnan satt vi en stund och tittade på förbipasserande tåg och resande människor. Det var inget som skrämde Lily och i sällskap med en kolugn och resvan Dicho tog hon det hela med ro.

 

                                              Storebrorsan Dicho

                                               Välkommen hem älskade Maribel!

                        Isa myser tillsammans med sin efterlängtade lillmatte! 

 

 

Idag var det så dags - utställningsdebut för lilla Lily, som nyligen hunnit att fylla 4 mån. Imorse när väckarklockan ringde vid sju-tiden, så blev jag jätteglad när jag tittade ut genom fönstret och såg en stor gul sol lysa på en alldeles klarblå himmel. Vilken härlig da´, man blir härligt gla´ ... Efter en långpromenad med Isa och Dicho var det så tid för att åka till Malmö City Horse Show .

 

Utställningen gick av stapeln intill Ribersborgs-stranden och förutom att där pågick hästävlingar och uppvisningar av olika slag (bl.a. EM i fältävlan för unga ryttare), så var det också rallylydnadstävling och inoff. utställning för hundar. Tyvärr, hade jag inte möjlighet att se rallylydnaden med Cocos & Helene, men det verkade ha gått bra för de slutade som femma. Dessutom kunde vi se ännu en perro på väg in för en rallyrunda - Chilli. Det är så kul att våra krullisar syns i så många olika sammanhang! 

 

Förutom själva utställningsplatsen med ett gytter av liv, så var det som ni nog förstår en hel del andra störningar runtomkring och förutom alla hästar som då och då dök upp, så var det också en hel del oväsen utanför ring nr 2 som Lily skulle in i, för precis intill fanns det en barnkarusell. Den såg faktiskt lite mallplacé ut där den stod och jag tror inte att jag såg ett enda barn som åkte i den. Det var kanske så att de tyckte att det var mer spännande att titta på och umgås med alla de fyrbenta som det fanns så många av just den här dagen!

 

Jo då, visst var det inledningsvis en och annan hund som hann att få sig en liten utskällning av henne. Men efter en stund så var det precis som om intresset för andra hundar mattades av och med tanke på hur många vovvar det fanns på plats, så blev det efterhand inte lönt att lägga ner någon kraft på att skälla på dem. När vi sedan köade för att hämta hennes nummerlapp, så vände sig Lily hastigt om när hon hörde att någon flåsade henne i nacken och hon såg då mäkta förvånad ut när hon tittade upp och såg att hunden som stod bakom henne var så gigantiskt stor! Jag är nog benägen att hålla med henne om att en irländsk varghund verkligen har en imponerande kroppshydda.

 

Når det sedan blev Lilys tur att som nr 92 ta sig in i ringen, så får jag allt säga att trots sin ringa ålder så gjorde hon mycket bra ifrån sig! Bra presentation i en fin trav och snyggt uppställd när det var dags för domarens hantering, tänder och kropp - inga problem! Domaren var mycket förtjust i henne och placerade henne som BIM med HP. Omdöme: fem. tikvalp, korrekt bett, bra hals, stark rygg, bra kors, ok vinklad fram o bak, bra pälskvalitet, trevligt temperament, rör sig mkt bra från sidan, bra fram, ngt trång bak och bra visat. BIR blev Igor (valp 6-9 mån). I veckan som kommer så ryker valppälsen och det ska bli så spännande att få se vad som döljer sig därunder! 

 

                                                                                         Tack för fotot, Roberto!

 

Vi har haft en så härlig dag och nu sover min lilla sötnos så gott - trött efter dagens alla intryck och efter en mängd möten med både tvåbenta (i alla åldrar) och fyrbenta!

Ja, det är inte bara sommarledigheten som har gått fort, utan även vårt lilla yrväder Lily har under sommaren hunnit att bli så mycket äldre - idag blir hon hela 4 månader. Hur har det gått till? 

 

                                Blomster-flickan

 

Lily är en oerhört charmig och söt liten perrotjej, som till sitt sätt är en härlig mix av Kajsa Kavat och en studsboll. Hon har lätt för att umgås med både människor och hundar, men inleder gärna hundmötena med att ge de fyrbenta en utskällning - för att något senare gå fram och nyfiket lukta på dem. Hon har från första stund vi träffade henne visat att hon är en mycket pratsam liten dam, som ger ifrån sig en mängd olika ljud beroende på vad hon vill ha sagt. Hennes skällande har jag jobbat en hel del med och jag tycker nog att det har blivit betydligt bättre, men eftersom det är en del av hennes personlighet så gör det sig påmint allt emellanåt!  

 

I hennes lilla kropp finns det mycket kraft och smidighet (vikt: 7,7 kg o mankhöjd: 28,3 cm), vilket kommer att komma väl till pass i framtida aktiviteter. Idag gäller det för mig att kunna hänga med i svängarna och försöka hindra henne när hon utan hjälp vill skutta ner och opp till vardagsrummet favoritplats - soffhörnet. Den här hopphöjden känns onekligen lite onödig med tanke på hennes ringa ålder! Dessutom kan hon ibland i lekens virvlar välja att hoppa ner från de två trappstegen av klinker som skiljer hall och matrum åt, så numera får jag hålla henne lite mer i öronen när hon skuttar mellan rummen.

 

                              På spaning med Dicho och Isa!

                               Ingenting här, ingenting där!

 

Hennes favoritkille Dicho har nu alltmer tagit henne till sig och allt som oftast kan man se de två skoja runt i trädgården och då är Lily så glad och upplivad att hon har svårt att hitta sin bromsknapp i tid. Det brukar vara bra tillfällen att öva på passivitetsträning och det börjar hon numera att bli allt bättre på. Isa som än så länge är något mer svårflörtad än storebror har också börjat att mjukna så smått gentemot lillsyrran.

 

                         Skön vila i skuggan efter en lekstund!

 

Ett härligt minne från sommaren är Lilys och mina morgonpromenader utefter havet. Vi går den kortare rundan, medan Isa o Dicho får gå på en betydligt längre promenad eller börjar dagen med ett motionspass i havet. Dessa bilder är tagna en sådan där underbar morgon med en sol som sakta börjar att sprida sin värme och utan en enda vindpust som gör att vattnet är kavt lugnt. Dessutom är det tomt på människor, sånär som på en liten grabb som står och fiskar från en brygga. Rogivande och avkopplande stunder som det gäller att bära med sig så länge som möjligt när sedan höstmörkret kommer!

 

 

 

Toalettbestyr med havet som fin inramning samt stora härliga ytor att springa lös på!

Bus i sanden - annars är det mest klippor att sola på ute på öarna, så det är ingen tillfällighet att skärgårdsbyn heter just Sanden.

Ut på bryggan för att kolla vattnets temperatur och ett bra tillfälle för Lily att träna sig i att våga gå på olika underlag!

                                   På hemgång.

                          Sista backen innan vi är tillbaka till ...

                                   sommarstugan igen.

 

Hector tillbringade en av sina semesterveckor i sommarstugan och då firade vi också hans 24-årsdag. Här är det morbror Peter som grattar!

 

Lily har också hunnit med lite utställningsträning och bakom kameran stod Helene, som också hoppade in som domare. Lily, det lilla yrvädret lyckas här med konststycket att stå helt still!

 

                                        Lek i tunnel!

                             Buskul med perrokompisen Toffee!

 

Sedan är det skönt att få ta det lugnt och mysa en stund i husses famn!

                          Vilken fin hållning ni har båda två!

                                    Puss, på dig husse!

 

                                               Hela gänget - Dicho, Isa o Lily!