isaodicho

En riktigt stor grattiskram till dagens mest fantastiska lilla födelsedagsbarn  -  LILY som nu fyller hela ETT ÅR! Denna underbara perrotjej, som med sin charm och sin söta uppsyn samt sin härliga energi är så högt älskad av både mig och min familj. GRATTIS från oss alla samt massor av blöta pussar till lilltjejen från storasyster Isa och storebror Dicho!

 

Här följer ett axplock av bilder som är tagna under året som gått!

 

Även om hon på sista tiden har gått över från att vara en liten foglig perrovalp till att bli en en viljestark 16-årig tonårstjej - med allt vad det innebär, så är hon ändå bara såå underbar! Trots att hon emellanåt prövar mitt tålamod till det yttersta då hon tänjer på gränserna lite väl mycket, t.ex. racar mitt under ett lydnadspass för att en stund senare kunna samla ihop sig igen och utföra momentet till full belåtenhet - hon kan bara hon sätter den sidan till, det lilla busfröet!

 

Tack, Anneli/La Sirenita´s för att du valde just oss till att få denna härliga tös, som klarat omställningen från dalkulla till skånetös på ett mycket bra sätt!

 

 

              Grattis också till Lilys alla syskon på den stora dagen!/Louise o Co

 

 

Under påskledigheten har det så här långt varit mycket blandat väder. Den inledande dagen tittade solen fram och inemot kvällen hann vi med en en avstickare till havet innan det blev mörkt, för en härlig långpromenad och för att hundarna skulle få sträcka ut sina lurviga utefter stranden - som de sprang! Lily som är minstingen av de tre och mindre än både Dicho och Isa trummade på med sina små ben - hon kan numera få upp farten rejält och håller utan problem samma hastiget som med de övriga två. Bilderna är tagna med min mobil och i motljus, men jag tycker ändå de blev ganska ok - de ser svart-vita ut och visar med vilken fart och fläkt de tar sig fram!

 

 

 

Här kommer en önskan om en riktigt härlig Ju ... nä, jag menar naturligtvis påsk! Men med tanke både på snön och kylan som envist håller sig kvar, så är det onekligen svårt att komma i vårstämning! Nåväl, idag fredag när fotot är taget på hundarna som sitter på vårt hus årstidstrappa (det har blivit ett antal foton som har blivit tagna här genom åren), så lyste ju i alla fall solen och det är ju alltid något att glädjas åt.

                     

                    Påskgubben Dicho och påskkärringarna Isa o Lily!

                                                  samt Louise & Co

I väntan på vinterns nästa snöoväder, som ska komma till Skåne någon gång i början av nästa vecka (Brrr!), så har vi idag passat på att vara ute så mkt som möjligt och njutit av både sol och fem plusgrader! Förutom trädgårdsvistelse och långpromenad, så har jag också varit iväg en sväng och tränat lydnad på Lunds BK. Därefter tar vi det nu bara så lugnt - hundarna sover så gott, medan jag här skriver några rader på min blogg.

 

 Dicho (Tripp), Isa (Trapp) o Lily (Trull) - redo för promenad!

Med tre hundar i familjen kan jag se många likheter med de skillnader som fanns när barnen var små, för barn nr ett fick helt klart lite stramare tyglar av Mats och mig och som förälder var jag säkert också mer principfast då, medan lillasyster som kom fyra år senare fick större frihet under sin uppväxtttid, Det berodde med all sannolikhet också på att vi då kände oss säkrare i föräldraskapet efter att vi fått vårt första barn!

 

I hundarnas fall har det bl.a. inneburit att när äldsta tiken Isa kom till oss fick hon röra sig i hela vårt hus, men i soffan och i vår säng skulle hon lära sig att inte ligga! När sedan Dicho infann sig två år senare så var soffan plötsligt helt ok, men fortfarande inte sängen. När nu Lily landat i familjen, så är både soffan och våra sängar tillåtna (fast inte nattetid - men gärna vid morgonmys och under övrig dagtid). Ja, så det kan bli! Tänk, om vi skaffar ännu fler hundar (vilket inte kommer att hända - vi är nöjda med tre), då skulle vi säkert haft sängen full med fyrbenta dygnet runt! 

 

 

Däremot är nog vardagslydnaden sig ganska lik för var och en av hundarna, medan lydnadsträningen för övrigt har ändrat sig ngt efterhand. Jag upptäcker ju för varje hund vad jag skulle kunna gjort annorlunda och vad jag skulle ha tränat dem mer på. För närvarande så lägger jag t.ex. mkt krut på störningar i Lilys lydnadsträning - utgår först från mig själv, tar sedan hjälp av medhjälpare, därefter kända hundar och till sist okända hundar (utanför hennes träningszon). Just nu tränas  t.ex. Lily med ljud och rörelse i sitt och platsliggning (har upptäckt att hon kan reagera på höga ljud). Dessutom har jag jobbat med hennes stadga vid inkallning - står relativt nära och upprepar en massa andra ord (idag blev det maträtter) före kommandot "hit". Jobbar parallellt med tid (skiftar mellan långt och kort) och störningar samt förlänger avståndet sedan sist av allt. 

 

Här kommer ännu en hälsning från en av de danska Dichovalparna - 5-månader gamla Vackra Viola! Hon tränas i en jaktförening, men det är mest för träningens skull och för att hon ska träffa andra hundar. För till skillnad från hennes bror Hector så ska hon inte användas i jakt. Dessutom så miljötränas hon en hel del och nyligen har hon varit hos sin familjs släkt i Köpenhamn och tränat på det som rör sig på storstadens gator och torg, alltfrån från förbipasserande skateboardåkare till bullrig biltrafik! Alltid lika nyttigt!

 

Efter några månaders uppehåll från utställningsvärlden, var det så dags för Lily att återigen pröva sina vingar (eller rättare sagt sina tassar) i ringen. I helgen deltog hon nämligen på en inoff. utställning i Hässleholm. Den pågick under två dagar och på söndagen var det sammanlagt 313 hundar anmälda.

 

Domare av perrorasen var Fredrik Nilsson och av döma av hans inledande omdömesrad så måste hon ha gjort ett gott intryck på honom: 10 mån tik som kommer in och äger ringen! För övrigt: bra huvud, mkt bra bett, passande pigment, bra hals, välvinklad fram, passande bröstkorg för sin ålder, bra vinklar bak, rör sig mkt bra från sidan, kunde vara ngt starkare fram samt välvisad. BIR och HP, vilket gjorde att hon några timmar senare också deltog i gruppfinalen tillsammans med ett tjugotal andra hundar. Det gjorde hon med den äran och slutade som grupp 4:a. Bra jobbat Lilytjejen - lika pigg och glad som alltid!

 

 

Här kommer ännu en hälsning från Dichodottern Lykke, som nu vid fyra månaders ålder för första gången i sitt unga liv blivit av med sina krulliga lockar. Matte Barbro berättar att hon är en glad och självständig tjej som sprudlar av energi - mkt hund för pengarna med andra ord! Energiknippet Lykke (med sina 11 kg mäter nu 38 cm över marken) vill helst att det ska hända ngt hela tiden, så nu tränas hon dagligen i passivitet av olika slag. Lagom är alltid bäst!  

 

Äntligen har årets första hundkurs satt igång! På kvällstid i två minusgrader med en isande kall vind startade Lilys lydnadskurs tidigare i veckan för instruktör Åsa Jakobsson. Jag har sedan tidigare haft privatlektion med Isa hos Åsa och nu ska det bli spännande att gå en hel kurs för henne. Kursen startade med ett kort teoripass i den varma klubbstugan, då vi tittade lite på kursens innehåll utifrån grundträning, detaljträning, helhet samt tävlingsträning. Det mesta av kursen kommer att fokusera sig på de två sistnämnda träningsformerna. De flesta av de deltagande hundarna är unga och för dem kommer träningen att inrikta sig på att attityd går före precision.

 

På kursens första pass var vi framförallt inriktade på det fria följet och pratade om momentets olika delar - alltifrån utgångspositionen till tempoväxlingar m.m. Om det är något som man böver träna extra mycket på - ska bör det tränas separat, t.ex. i Lilys fall har jag märkt att hon ibland tappar ögonkontakt med mig då hon belönas med godis - speciellt i rörelse, så det ska jag försöka undvika genom att hon t.ex. får en ny belöning direkt efter den första samt att göra henne mer förväntasfull genom att variera belöningen ännu mer, t.ex. leka med godiset eller med en leksak.

 

Sedan var det så dags att ge sig ut i kvällsmörkret! Brrr, visst var det i kallaste laget även om jag var välklädd - kände mig som en Michellingubbe i min utrustning lager på lager: nertill: två st långkalsonger, tights o vindtäta byxor och upptill: undertröja, polotröja, två st fleecetröjor samt vinterjacka. När kommer vårvärmen? Längtar så! 

 

Åsa började med en genomgång av hur hon själv rör sig i det fria följet och hur hon placerar sina fötter i alla riktningar, sedan delades vi upp två o två och torrgick momentet. Därefter diskuterade vi gruppvis kring var och ens fria följ. Mycket nyttig övning!

 

När det sedan blev hundarnas tur, så fick de olika ekipagen tio minuter var på lydnadsplanen, medan de övriga tvåbenta tittade på. Lily fick turordning fyra och när det blev hennes tur att värmas upp utanför lydnadsplanen så studsade hon till en början runt i snön som en liten studsboll och hade onekligen lite svårt att fokusera sig i den virvlande snön. Under rådande väderleksförhållande valde jag därför att vara på en inglasad veranda och där fanns ju gott om plats för oss två samt för Åsa och åskådarna. Inledningsvis tyckte jag nog att Lily var lite mer återhållsam än hon brukar vara och inte lika framåt - kanhända berodde det på den nya miljön indränkt i mörker eller kanske på den prasslande presseningen utanför huset eller kanske på att kvällströtta Lily helt enkelt började bli lite seg. Efterhand gick det ändå allt bättre och med hjälp av framåtbjudande belöningar (t.ex. kastad leksak) så blev hon alltmer alert. Åsa tyckte att hon trots allt hade en bra stadga!  

 

 

Ja, så är det ju sportlov den här veckan och det måste ju även gälla hundarna, så vi har hunnit med en hel del sportiga utomhusaktiviteter. På torsdagen blev det så äntligen soligt väder! Härligt! Dicho och jag gick först en skön förmiddagspromenad över fälten, sedan skulle han mysa och ha det skönt på tu man hand med Maribel. Medan jag, Isa och Lily for iväg till Lomma BK för lydnadsträning tillsammans med Ing-Marie och Igor. Klubben ligger precis intill havet och efter avklarat pass gick vi på en härlig promenad genom ett skogsparti där hundarna fick springa lösa, för att slutligen komma ner till havet. Titta bara så vackert (fotona är tagna av Ing-M), men farligt med de stora förädiska isblocken med vatten emellan. Vi tog det säkra före det osäkra och kopplade hundarna, så ingen av dem skulle få för sig att ge sig ut på den förädiska isen!

 

 

Ha nu en skön helg och njut av det fina vintervädret (hoppas på fler soliga dagar), för det är väl lika bara att man vänjer sig vid tanken att kylan förmodligen kommer att stanna ett bra tag till!/Louise & Co

 

 

 

Idag har Lily och fem perros från hennes sönd.träningsgrupp varit i vackra Bökeberg och gått personspår samt promenerat i det närliggande skogsområdet. Trevligt initiativ av dig, Björn! Samtliga spår lade vi bredvid varandra ute på ett öppet fält och Lilys blev ca 150 m och innehöll sammanlagt tre vinklar. Fördelen med det tunna snötäcket som täcker fälten är ju att man exakt kan se var man lagt spåret, vilket jag tycker är bra så att jag lättare kan se hur Lily agerar i spårets olika delar då hon lär sig grunderna för ett spårnoga personspår. Dessutom kunde jag se att den enda gången som hon tappade fokus och kom lite utanför spåret var när ett vilt djur passerat över spåret. Dessutom hann hon smaska i sig några harlortar i förbifarten, men fortfarande med full fokus på själva spåruppgiften. Det såg ut som om hon tänkte att det vore väl synd att missa något så smaskigt mitt i spåret, men det gäler änså att hålla tungan rätt i munnen!

 

Efter att ha läst Christer Hanssons inspirerande bok "Spår", så bestämde jag mig för en tid sedan att backa Lilys spårträning en aning för att få henne ännu mer spårnoga och då använda mig av hans metod "Fotstegsspår". Denna grundläggande teknik går ut på att från start lära den lilla valpen att spåra genom att lägga mat på var tredje till var femte tåspets i fotstegen. När sedan hunden klarar dessa grunder, så försvårar man spårningen genom att bl.a. lägga maten (jag använder små korvbitar) glesare och att spåret får större svårighetsgrad samt längre liggtid. Övriga variationer för att ge hunden större utmaningar finns att läsa i boken! Genom denna grundläggande träning så anser han att hunden kommer att bli både grundlig och spårnoga. Författaren tycker inte att man ska blanda in leksaker i träningen så länge det är en hund som blir taggad av mat. Om inte, så kan det behövas andra lockelser i spåret för att få den tillräckligt intresserad!

 

Jag använder både och - mat i spåret och efter avslutat spår så går jag en bit ifrån och leker med en leksak som jag haft i fickan. I Lilys fall har den här träningen gjort att hon nu blivit betydligt bättre på att fokusera sig på spåret i ett lugnt och behagligt tempo. Som med allt annat som har med hundträning att göra så finns det ju många olika tankar och åsikter om hur man ska träna sin hund i spår och jag tycker nog att det är klokt att var och en att försöker hitta den metod som man tror på och som fungerar bäst för ens egen hund!

 

När det gäller Dicho, så har jag sedan en lång tid tillbaka lagt personspår med alltfler svårigheter på smittad mark (område där människor och djur nyligen spridit sina dofter) och när jag nu häromdagen (efter en tids uppehåll) lade ett ganska klurigt spår på ca 800 m. bl.a.genom vår by och ut över fälten, så var hans spårning betydligt mer okoncentrerad än vanligt. Det visar ju att spårning precis som all annan träning är färskvara och måste underhållas regelbundet, så nu får jag lägga några kortare och enklare spår innan jag höjer svårighetsgraden på hans spår igen. På Dichos spår brukar jag lägga jag ut några burkar med mat utefter spåret (bl.a. för att maten säkert ska ligga kvar till det är dags, eftersom liggtiden är betydligt längre än Lilys spår). Den här gången hade jag behövt att ha en burk strax efter start som dragkraft och motivationshöjare, så det måste jag tänka på till nästa gång! Inför mer avancerade spår kan ni förresten också få många användbara tips från ovanstående bok, för där finns många bra idéer på hur man kan kan utveckla spårningen så att hunden får ännu fler utmaningar!

 

 

Nu tillbaka till Bökebergsutflykten, som avslutades med en skön skogspromenad. Lily var enda tik  - omsvärmad av ett gäng på fem snygga och mörklockiga perrokillar! Grrr!  Ja, omsvärmad var verkligen det rätta ordet, för när hundarrna släpptes lösa så kände det som om vårt ekipage var en flugfångare som drog en svärm av svarta flugor till sig, för plötsligt fanns de överallt runtomkring oss! Men när jag plockade fram min barska stämma så måste jag säga att de trots sin förtjusning över den välparfymerade Lily ändå var lyhörda för mina tillsägelser. Men för att det skulle bli lite mer lugn och ro för herrarna i sällskapet (här avser jag naturligtvis bara de fyrbenta) så fick Lily finna sig i att gå i koppel den mesta tiden. Till sin stora glädje fick hon i alla fall en stund i slutet speeda med Igor (som lyckades att hantera både lek och väldoft) innan det var dags att återvända till bilarna!

 

                                    Lilys eftertrupp!

 

Vi avslutade sedan med ett cafébesök på Bökebergs ridanläggning och av döma av Mikaels glada uppsyn så tyckte han säkert att det var dagens höjdpunkt. Jag är nog benägen att hålla med om att kombinerat med en härlig skogsupplevelse så blir en fika i trevligt sällskap verkligen pricken över i:et!

 

 

 

 

För några år sedan såg jag en mkt bra svensk film på bio som hette Alla älskar Alice. På söndagens lydnadspass med perrogänget, så kom jag med anknytning till den på en för dagen mer passande filmtitel -  Alla älskar Lily med en handling som utspelar sig en helt vanlig sönd. förmiddag i Oxie. För trots att Lily sedan en månad tillbaka slutat löpa så verkar hon fortfarande dofta gudomligt gott och inte bara hanhundar blir betuttade, utan även tikar som t.ex. Isa och Cocos snusar intresserat på den lilla doftpionen. Ja, med henne i träningsgruppen får minsann hanhundarna en rejäl dos av störning, medan Lily själv njuter av uppmärksamheten och bara tittar förvånat på de uppvaktande perrokavaljererna med oskuldsfull min! Därutöver fanns det också enormt många spännande dofter under snötäcket, så det var många krullisar som allt emellanåt tappade koncentrationen på planens mittersta del. Vid ett tillfälle försjönk också Lily lite väl länge i dofternas paradis, men när jag då snabbt gömde mig så kom hon som ett skott och därefter blev hon betydligt mer fokuserad på vad jag tog mig för.

 

Sitt i grupp är något som hon nu börjar bli allt bättre på och idag var det mkt träning på just detta moment och det känns lagom för henne att numera också klara det med alltmer svåra störningar. Vid ett tillfälle fixade hon t.o.m. att en annan hund som reste sig kom fram och nosade på henne och det tycker jag var mycket strongt gjort! Naturligtivs inte den ultimata störningen för en ung hund, men det är ju ändå sådant som kan hända då och då. När vi sedan tränade inkallning i grupp visade hon att hon klarar av att utan problem springa förbi och emellan andra hundar, vilket visar att hon har god självsäkerhet och bra fokus i momentet. I det fria följet då vi b.l.a. tog oss igenom en hinderbana med slalom och hopp så var jag hyfsat nöjd, men när kompisen Timja kom för nära (vilket vi så här i efterhand skulle ha undvikit) så fick de plötsligt spatt i sina små kroppar och gjorde ett perrorace över den snötäckta gräsmattan innan de återigen hittade fokus för lydnadsträningen. Vilka bustjejer!  Ett bra tips inför månd. träningen då jag med hjälp av medhjälpare ska träna mkt störningar i det fria följet. 

 

 

Här hemma är också Dicho förälskad i Lily (kärleken är ömsesidig) och just i dessa dagar kanske ännu mer än annars, eftersom hon sprider så ljuvliga dofter omkring sig. Han får därför just nu beundra henne lite mer på avstånd, vilket jag tycker att han klarar riktigt bra. Just nu ligger de två godingarna bredvid mig på varsin matta med en meter emellan sig och sover så gott. 

 

                         Är det du bakom kameran, matte?

 

Gentemot Isa så har Lily just nu en ganska intressant strategi - väl medveten om att storasyster ogillar när hon kommer ångande med en leksak i munnen och petar upp den i den andras nosparti. Men om Lily samtidigt lägger sig på rygg och avleder med sina förföriska dofter så brukar syrran bli betydligt mer positiv! Hon vet verkligen hur hon ska få sin vilja igenom -  det lilla busfröet!

 

Sist, men inte minst så är lilltjejen också högt älskad av oss tvåbenta i familjen, vilket naturligtvis även Isa och Dicho är. Även om de i hundvärlden just nu inte doftar lika gott som Lily, så är det ingen skillnad utifrån vårt mänskliga luktsinne, för det är ju bara sååå mysigt att borra in sitt ansikte i den mjuka väldoftande pälsen på vem som av dem. De är kort sagt: tre underbara perros! Med tre helt olika personligheter - trots at de är av samma ras! Det är väl det som också gör rasen och hundägandet så spännande - inga individer är stöpta i samma form!

Vår underbara Lily blir idag hela tio månader och snart är hennes valptid ett minne blott, för tiden rusar verkligen snabbt iväg! Hon är ett riktigt charmtroll med glimten i ögat och håller sig alltid framme när det är ngt kul på gång (som när Dicho bär omkring på en rolig leksak som hon kan hugga tag i och kampa om). Hon är också klok (t.ex. efter att hon tränat bakdelsteknik på en pall har hon nu själv kommit på att istället trampa runt på badrumsvågen, vilken också funkar perfekt - smart tjej som tänkt ut det alldeles själv), lättlärd och arbetsvillig (dröjer sig alltid kvar en stund efter avslutningsordet "stopp", för vem vet: Om jag tittar på matte med tillräckligt bedjande ögon så kanske vi tar ett träningpass till!), social (mot både människor och hundar - älskar att bli klappad, leka med leksaker och att jaga tafatt tillsammans med andra krullisar), kelig (gillar att sitta i famn och gosa eller ligga bredvid mig med sin nos vilande på mina ben), ljudlig (låter ofta och gärna, som t.ex. när hon kliar sig i nacken med ena bakbenet så spinner hon av behag, fast på hundars vis) och dessutom är hon söt som en chokladpralin.

 

 

Ett stort GRATTIS från Lily till alla hennes syskon som vi hoppas kunna få träffa under året, om inte annat i samband med BPH-provet! Tack, Anneli/La Sirenita´s för att du arrangerar det hela, det ska bli kul!

 

 

 

 

 

 

Tidigare i veckan har jag och Lily tillsammans med Petra och Timja gjort en härlig utflykt till Skryllegårdens skogsområde i höjd med Dalby. Vi inledde med att perrotjejerna gick några personspår i kuperad terräng, vilket de klarade galant med full fokus på spåruppgiften. Därefter tog vi en långpromenad och då passade de naturligtvis på att leka av sig det mesta eller ....? Nä, de är närmast outröttliga när det gäller lek och det var bara en kort stund som de tog det lite lugnare, sedan var det full fart igen! De två krulltottarna har ända sedan de var riktigt små funnit varandra i leken virvlar. Innan hemresan försökte jag sedan att ta några bilder på dem med mobilen, men under trädens skugga blev inte kvalitén på bilderna så bra. Här kommer istället några goa foton på dem som valpar inför att Lily och Timja senare i denna vecka blir hela 10 månader (bara några dagar skiljer dem åt), som en påminnelse om hur stora töserna har hunnit att bli sedan dess!

 

Imorse vaknade jag till en klarblå himmel och ett underbart solsken med två plusgrader - härligt uteväder med andra ord, så Lily och jag styrde kosan mot Käglinge för ett lydnadspass! Sammanlagt var det 14 st hundar på plats och med två undantag bestod gruppen enbart av perros i olika åldrar. Med så många fyrbenta där några också var nya i gruppen, så blev det inledningvis lite rörigt. Det var nyttiga störningar för Lily - när hon väl fått fokus på själva träningen så var det minsann inget fel på motivationen. Hennes inomhusträning i olika moment har nu börjat att fungera riktigt bra även utomhus, t.ex. sättande i grupp då hon lyckades att sitta kvar trots att det var några andra hundar som reste sig upp. 

 

Här kommer nu en valphälsning från en av Dichos valpar som bor i Danmark. Han heter Alberto i sin stamtavla och var den sistfödda och den mest stadiga i hela kullen, Dessutom var han den som var mest framåt och mest energisk av de små liven. Han är stubbsvansad och har också har den ljusaste pälsen av alla fem (beige med vita tecken). Av sin nya familj har han nu fått det passande namnet Hector, snyggt namn tycker naturligtvis vi eftersom vår son heter just så!

 

Hector är en både lättlärd och arbetsglad liten kille på snart fyra månader (märkligt nog fyller kullen samma datum som Lily, som den 7:e blir hela 10 mån.), som alltid gör sitt yttersta vid träning av olika slag, (som t.ex. vid inkallning, då han kommer som ett skott) för att sedan få det ta del av det efterlängtade belöningsgodiset. En gång i veckan går han på valpkurs och det verkar han tycka är kul. Dessutom ska han snart sätta igång med jaktmotivationsträning, för hans husse är jaktintresserad så det lär bli mycket av den varan i framtiden! Spännande! Det kommer han säkert att bli duktigt på för han har ju gott påbrå, med en mamma som används som jakthund och så pappa Dicho som älskar att viltspåra och som har blivit både Svenskt viltspårschampion och Årets viltspårsperro 2011. Därutöver gillar han också att ta långa sovmorgnar (låter väl härligt) och att få gosa och kela en stund med de tvåbenta innan det är dags att gå upp ur sängen. 

 

Här kommer några bilder på den söta och goa nallebjörnen Hector! 

 

Tänk ändå vad tiden rusar på! Om ett par månader fyller charmtrollet Lily hela ett år. Några som hon verkligen har lyckats att charma är vår byskolas barn, för när vi går förbi skolan står de och ropar hennes namn och hon är aldrig inte sen att stanna till. Om de inte skulle vara ute på rast, så dröjer hon sig gärna kvar en stund med hopp om att någon av dem ska komma ut på skolgården för en liten kelstund. Hon brukar stå där så lugnt och fint mitt bland alla klappande händer och bara njuta av all uppståndelse, trots att det ibland kan vara ett tjugotal barn eller fler runtomkring henne.

 

Därefter fyller vår äldsta perro Isa sex år och hur är det möjligt? Det var ju alldeles nyss som vi hämtade hem familjens första lilla krulltott! Trots sin ålder har hon ändå barnasinnet kvar - alltid lika lekfull och glad! Perro nummer två: min ögonsten och den underbara familjehunden Dicho och han fyller otroligt nog hela fyra år! I höstas föddes en fin dansk kull som Dicho är pappa till och jag gläds så över att en av dessa goa valpar kommit till Sverige.

 

Får jag presentera Lykke - en mycket söt och framåt liten perrotjej med en svans som viftar konstant (fast jag har inte hört att matte Barbro sagt att den även viftar nattetid, men det kommer nog), som otroligt nog snart blir fyra månader.

 

Har varit isande kall, trots detta har vi vistats mycket utomhus. Det är bara Lily som tagit det lite lugnare, för hon har fått en öroninflammation i sitt ena öra och väckte mig tidig lörd. morgon av att hon kliade sig ovabrutet på höger sida. Jag har tidigare i veckan märkt att hon skakat en del på huvudet framförallt i början av morgonpromenaden och därför har jag inemot helgen hållit hennes öron under uppsikt. Men eftersom de luktat ok och ingen rodnad har synts till i dem, så hoppades jag att hon skulle klara sig från besvär.

 

För att förhindra att hon kliade sönder sig i örat, så tog jag omedelbart på henne en tratt och då såg hon alldeles bedrövad och desorienterad ut, så istället satte jag på henne en halskudde och då blev hon helt förstenad. När hon något senare stel som en staty fösökte att sova stående, så bestämde jag mig för att det var dags att ta av kudden och då bröts försteningen och hon började att röra sig som vanligt igen! Därefter sprutade jag in Otodine-spray i örat. vilket gjorde att klådan minskade och hon upphörde äntligen att klia sig. Trots detta verkar hon pigg och vid gott mod - äter som hon ska och blir glad som en lärka när jag kör lite lydnadsträning med henne i vardagsrummet. Hoppas irritationen försvinner helt under den kommande veckan!

 

Idag fick Dicho en riktigt härlig långpromenad i solen tillsammans med Mats, medan Isa och jag for iväg till Lomma BK. Vår träningsgrupp skulle tillsammans med andra grupper, i bl.a. agility och sök, träningstävla på lydnadsplanen. Därefter skulle alla grupperna äta en gemensam lunch i klubbstugan. Trots att det på morgonkvisten var i kallaste laget, (för det tog en stund innan solen gjorde utevistelsen lite skönare) så blev det en mycket lyckad dag. Tack för ett mycket trevligt initiativ och ett stort tack till agilitygruppen som riggat lunchen, som bestod av tre sorters soppa, hembakat bröd och pannkakor med grädde! Mumsigt värre, rena restaurangmaten! Ett fyrtiotal hungriga träningsentusiaster trängde ihop sig bland borden och njöt både av trevligt umgänge och av den goda maten. 

 

Vår träningsgrupp bestod av en liten men tapper skara  - några deltagare hade fallit ifrån i sista minuten på grund av sjukdom och andra akuta hinder. Nåväl, vi fick ändå ihop det med både domare, tävlingsledare och tävlande ekipage. Yvonne och jag diskuterade fram och tillbaka hur vi skulle göra med den inledande platsliggningen med tanke på kylan och till slut besärmde vi oss för att ta en kortare variant än de tre min som lydnadstvåan har. Isas platsliggning är lite upp och ner fortfarande, för ibland går det riktigt bra långa perioder och rätt som det är så går det sämre igen. Ett svårt moment att få rätt på efter att hon upplevt flertalet platsliggningar på tävling som stökiga (p.g.a. slagsmål och vild lek) och olustiga! 

 

Sedan följde fritt följ, då var hon pigg och glad även om hon tappade lite fokus några gånger när hon bl.a. blev störd av att TL:ens byxor prasslade vid rörelse. Har haft mycket störningar på träningen, fast jag har nog missat prassel - får nog ta med mig plastpåsar och dela ut på nästkommande träning! Läggande under gång gick bra  - full pott. Inkallningen är jag också nöjd med (9,5), fast hon kan sitta ännu rakare! Rutan blev däremot inget bra, med en förvirrad Isa som inte hittade riktigt rätt (har inte tränat den så bra på sistone och det märktes verkligen), så där nollade hon. Apporteringen (7) behöver hon också fräscha opp ännu mer, för idag fick hon tillbaka en del av tuggandet som sedan tidigare blivit så mycket bättre. Sedan var det dags för hopp över hinder och det klarade hon bra (9,5). fast något snett sättande. Slutligen fjärrdirigeringen och den är jag nog mest nöjd med (10), för från att tidgare gjort något för långsamma skiften har hon nu blivit betydligt snabbare. Även om vi nu är lite ringrostiga efter helgledigheterna, så tar jag framförallt med mig att Isa verkade tycka att det var kul att vara ute på tävlingsplanen igen och vi får väl se hur det utvecklar sig under våren! 

 

 

Ha nu en bra vecka ute i vårt vinterkalla land!/Lily samt Louise & Co

 

  

För igår tog Maribel, som är vårt yngsta barn, sitt pick och pack med flyget från Kastrup till London, där hon ska (om allt går som hon planerat) jobba som au-pair under ett halvår. Det känns så tomt och konstigt här hemma, när nu också barn nr två flyttat hemifrån! Det är väl lika bra att vänja sig vid tanken, men visst kändes det märkligt både igår kväll och nu på morgonen när hennes sovrum stod gapande tomt och att det inte fanns någon där att säga godnatt till och att ge en godmorgonkram.

 

Hoppas nu verkligen att Maribel kommer att trivas hos sin "nya" familj och att lillkillen Oscar (19 mån) är så där lagom busig samt att familjens cockerspanielhane lär sig att lyda den svenska au-pairtjejen, som lagt grunden i hur man uppfostrar hundar under sina uppväxtår tillsammans med våra perrosar. Krulltottarna verkar också sakna lillmatte! Isa som älskar att ligga ihopkurad på golvet och gosa med Maribel (så nära varandra som det bara går att komma), Dicho som gillar stunderna när han och M. är alldeles själva och myser i hennes rum och om han har tur så blir han också inbjuden att komma upp i hennes säng och så minstingen Lily som gärna också kryper ihop på golvet tillsammans med M. och njuter av att bli kliad under hakan, lääänge! Här kommer massor av blöta perropussar från krulltottarna till deras älskade lillmatte!

 

Kramar och pussar från mig och Mats till dig vår älskade Maribel! Fotot är från en varm sommardag i Västervik, och det är inte utan att jag just nu börjar längta efter vår och sommarvärme!

 

Nu tillbaka till verkligheten med iskall vinterkyla och här kommer de sedan tidigare utlovade bilderna på Isa!

 

 

 

 

 

 

 

Nu har Lilys långa päls åkt av och fram kom en alldeles underbar söt liten perrotjej. Än så länge har hon kvar sin fina chokladpralinfärg och vad jag hört så har hennes syskon, så här långt, också behållt sin mörkbruna nyans på pälsen. Just den här klippningen när perron är på väg in i vuxenlivet är nog den mest spännande! Alldeles nyligen har ju Lily fyllt nio månader och har dessutom precis avslutat sitt första löp - hur svårt det än är att förstå så börjar hon så smått att lämna valpperioden bakom sig! Fast inte helt ännu, för det är forfarande mycket valpbus och lek i hennes kvicka lilla kropp.

 

 

Utöver umgängestiden i mässhallarna var det ibland svårt att hitta tillräckligt med tid för att umgås med dalagänget fullt ut (utst.dag ett var vi inte tillbaka på hotellet förrän inemot kvällen och nästa dag var det ju hemresedags), men vi få vara tacksamma för det lilla! Dessutom doftade ju Lily så outhärdligt gott för Alvin, så de fick hålla sig ifrån varandra så mycket som möjligt. Vi lyckades alla fall att hitta ett och annat utrymme i hotellkorridoren så att Lily fick lite umgänge med "mormor" Anneli. Efter en stunds gosande fick sedan A-li några härligt blöta pussar av lilltjejen, så nu kan hon nog klara sig till nästa gång vi ses - hoppas det blir snart! De långa korridorerna var också toppenbra för utställningsträning, så där fick både Lily och Ester springa några vändor. Tack, Anneli för bilderna i mässhallen!

 

Hur det gick? Mycket bra får jag väl säga och framför allt är jag nöjd med Lilys otroligt härliga attityd i både ringen och i den stimmiga miljön runtomkring, för hon är bara så cool! Hon hälsar på alla som vill klappa henne och kan ligga ner och vila även om ljudnivån är enormt hög. Hon verkar också tycka att det är kul att vara inne i ringen och det är en känsla som jag hoppas att hon ska behålla i framtiden i allt hon gör - glädjen över att utföra olika sorters uppgifter och arbeten. Hon passar också gärna på att, i väntan på att bli hanterad av domaren, lägga sig ner på rygg för att jag ska klia henne på magen - för det är ju bara så skööönt!  Dessutom har hon en fin förmåga att kunna varva ner ordentligt inför kommande ringvisningar och hon sover gärna i sin bur i en skön och avkopplande sovställning. Det var som vanligt också toppenkul att träffa en massa trevliga perromänniskor, som kom från både Sverige och Norge och som bidrog till en härlig stämning både inne och utanför utställningsringen.

 

Första dagen var det sammanlagt 22 anmälda perros och domare var polacken Andrzej Stepinski. Lily gjorde en mycket fin prestation och denna härliga perrotjej belönades med att bli Bästa valp med följande kritik:

 

Very good size and proportions. Really nice outline. A little too close behind on the move. Very good angulations, both ends. Excellent head and expression. Really free mover.

 

 

45 minuter efter att perrorasen var avklarad (BIR blev Nissadalens Fiona och BIM Speedie) kallades vi till BIS-final för Bästa valp - snabba ryck med andra ord! Tur att jag hade gjort några smörgåsar att kasta i mig, medan Lily fick en näve torrfoder att smaska på för att få lite extra energi innan det var dags. Tack, vare att hon sovit en lång stund på förmiddagen så kändes hon förvånansvärt fräsch inne i finalringen och jag var så nöjd med att hon ännu en gång lyckades att göra så bra ifrån sig. Det var också kul att få delta i My Dogs pampiga finalring, med mycket publik och en härlig stämning! 

 

Dag två fick vi gå upp redan kl. 6.00 för att hinna packa in våra pinaler i bilen och rasta Lily ordentligt samt äta en lång frukost. Anmälda i rasen var nu 16 st. och valparna dömdes av Ann-Christ. Johansson, medan de äldre krullisarna hade den norske domaren med det spanskklingande namnet Di Lorenzo Antonio.

 

 

Lily var så duktig och slutade så småningom som nr två bland valparna och fick även denna gång mkt fin kritik, som inleddes med: Tilltalande o mycket lovande tikvalp med vackert feminint huvud ...

 

 

När det sedan blev dags för de äldre krulltottarna, så blev det spännande värre då Alvin först slog till med att bli bästa hanhund. När Ester därefter tampades om att bli bästa tik, så steg spänningen och jag gjorde mig redo för att kunna hjälpa Anneli med en av hundarna om båda skulle gå vidare. Ester var snubblande nära att bli Bästa tik, men tvåa är inte heller fy skam! Slutresultatet blev: BIR Alvin och BIM Forevertobe Fiona. Grattis La Sirenita´s/Anneli och Petra för fina framgångar!

 

Kort och gott - det har varit en mycket trevlig vistelse på My Dog och jag hoppas att vi kommer att åka dit fler gånger! Lilys långa och fina päls är snart bara ett minne blott, för inom de närmaste dagarna ryker den all världens väg - innan tovorna börjar att ta överhand! Det ska bli så spännande att se vad som döljer sig under pälskappan! 

 

 

 

 

 

 

 

   

God fortsättning till alla er där ute i vårt avlånga land - hoppas ni haft en skön och avkopplande julhelg! Själva har vi haft det bra -  med god samvaro och mysig julstämning. Efter att vi de senaste åren firat jul hos min bror och släkt i Norrköping, så bestämde vi oss för att i år stanna kvar i Skåne. Vilket nog Mats tyckte kändes ganska bra, eftersom han då också kunde fira helgen tillsammans med sina föräldrar.

 

Nu när juldagarna väl är över så kan jag inte låta bli att tycka att det är skönt med några lediga vardagar, då man bara kan skrota runt och ta dagarna lite som de kommer. Idag fick vi äntligen lite bättre väder än det varit under julhelgen, då det bara var grått och trist. I det härliga och soliga vädret med ett par minusgrader passade jag på att sticka iväg till brukshundklubben och träna en stund med krullisarna. Det visade sig att det var fler än jag som var sugna på att ge sina hundar lite hjärngympa, för efterhand dök det upp fler och fler träningssugna ekipage!

 

Lily fick nu för första gången i sitt 8-månaders liv vara med och fira jul. Hon var sååå nyfiken över alla spännande saker som hände! När hon på julaftonsmorgon upptäckte att det låg julklappar under grannen, så blev hon mäkta intresserad av dem. För säkerhets skull så tog hon allt emellanåt en liten runda bland dem för att försäkra sig om att de väldoftande paketen, som det stod Dicho, Isa och Lily på, fortfarande låg kvar. Tomten var också extra snäll i år och hade rakat av sig skägger, så  att Lily (som nu kommit i spökåldern), inte skulle tycka att han var alltför läskig. Hon tyckte allt bra om honom, för förutom att han luktade Hector så delade han ju också ut så fina julklappar - både det som gick att äta och det som gick att leka med!

 

Ja, förvisso är det ännu några dagar kvar till jul, men nu går det i rasande fart! Igår fick förresten Maribel besked om att hon fått jobb som au-pair i London och redan i mitten på januari så går flytten dit. Inte utan att det känns märkligt när nu även vårt sista hemmaboende barn prövar sina vingar och flyttar hemifrån. Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas bra i sin nya familj! Förutom den två-årige pojke om hon ska ta hand om så finns där också en cockerspaniel och med tre perros i vår familj, så är det ju hundar något som hon vid det här laget har stor vana med.

 

En härlig sommarbild på Maribel o Dicho!

 

Tradiditionsenligt har vi idag varit iväg och huggit vår innegran, men vilket busigt väder det var - termometern låg kring nollstrecket och det kom ösregn från och till. Hundarnas pälsar var genomblöta när vi kom hem, så då är det onekligen praktiskt med klinkergolv för där kan vattnet flöda hur mycket som helst utan att golvet tar skada!

Vid blidväder har snön en förmåga att fastna överallt i perrons päls och oavsett pälslängd på hundarna så bildas det mängder av dekorativa bollar, men som inte så roliga för dem att röra sig med, Skillnaderna mellan kortklippt och långpälsad perro syns framförallt på snöbollarnas storlek.

 

 

 

 

Den här helgen inleddes med ett helt fantastiskt väder, sex minusgrader och strålande sol. Ljuset under morgonpromenaden med hundarna var bara så otroligt vackert, så efter att jag lämnat av dem hemma så kunde jag inte låta bli att ta rundan en gång till och nu med min kamera i högsta hugg! Det är onekligen lite svårt att göra en sådan här otroligt fin decembermorgon rättvisa och att på bild kunna återge allt det vackra, som t.ex. frostiga grenar som glimmar som diamanter i solskenet! Dessutom kan det genom fotona vara bra att ibland bli påmind om hur fina omgivningar vi faktiskt har precis utanför husknuten och att också se till att verkligen uppskatta den vackra närmiljön!

 

Igår morse när vi vaknade så var det ett underbart väder, 10 minusgrader , vindstilla, pudersnö  och senare på dagen tittade även solen fram. Vilket underbart vinterväder - kan knappast bli vackrare än så här! Här kommer några sköna vinterbilder på Lily, Isa och Dicho. Här i Skåneland gäller det att vara snabb med att ta snöbilder, för jag har ju lärt sedan barnen var små (då gällde det att snabbt ta sig till pulkabacken innan det några timmar senare var barmark igen) att snön kan töa bort lika snabbt som den har kommit! 

 

Inemot kvällen blev det sedan ett snabbt väderomslag med betydligt mildare väder - 3 plusgrader, underkylt regn och några regnskurar. Det var onekligen skönt att månd.träningen i lydnad numera är inomhus! Lily som var med på inomhusträningen för första gången inledde med ett halvtimmes pass, före utsatt tid, under mycket leksamma former. Dessutom fick hon en hel del störningar av Lena som förberedde kvällens träning med att skriva upp på whitebordtavlan (samtidigt som hon hade en del ljud för sig) vem som skulle träna med vem. Ett mycket bra sätt för att få en bra variation, så tack Lena för att att du lägger ner tid på att planera våra träningar för att vi ska skifta så mycket som möjligt både när det gäller hundar och medhjälpare!

 

Lily tyckte det var toppenkul att vara i inomhushallen, även om hon nog tyckte att Lenas framfart hade varit lite väl ljudlig inledningsvis och när densamma sedan skulle leka med henne var hon inte riktigt på hugget. Medan intresset för andra tvåbenta som kom med godis i fickorna var större! Lena, jag är övertygad om att du också kommer också att stiga i graderna i Lilys ögon, så nästa gång inleder vi med lek och först därefter tar vi störningarna. För övrigt inleder jag alltid med att belöna med lek så fort hon tar kontakt med mig, för att sedan ha henne taggad redan när vi går in i lokalen och så fort hon sedan återigem tar kontakt så belönas hon med lek. Hennes förväntan efter leksaken utnyttjar jag sedan i det fria följet, då jag bl.a. vid tyst förflyttning bort från henne vill att hon ska hitta sin position vid min vänstra sida för att återigen få sin belöning. Det fungerade idag riktigt bra och när vi sedan också tog några korta pas med fritt följ mellan medhjälpare som stod på olika ställen i lokalen så lyckades hon riktigt bra med att bibehålla sitt fokus på mig. 

 

Eftersom det hade varit så kallt på morgonen, så hade jag bestämt med Mats att han (efter att inhandlat mat i en närliggande mataffär) skulle ta med sig Lily hem, så att hon inte skulle behöva vistas så länge i kall bil när Isa och de andra hundarna tränade. Förvisso fungerar hundarnas liggunderlag bra i kylan (värms upp av deras kroppsvärme) plus varma täcken, men vid minusgrader känns det ändå olustigt med för lång tid i bilen.

 

Isas lydnadspass handlade också mycket om störningar och numera klarar hon många oförutsedda saker bl.a. i form av medhjälpare som rör sig hastigt samt ger ifrån sig ljud av olika slag. Dessutom jobbade jag med fritt följ alldeles nära medhjälpare och väggar samt rörde mig på de ställen där det stod prylar och väskor av olika slag. Övning ger färdighet, för numera klarar hon betydligt fler störningar än hon gjort tidigare. Förutom att jobba med med moment som t.ex. rutan där jag återigen behöver få lite bättre tempo in i den, så testade jag snabba sidoförflyttningar på en bräda på golvet (nos mot ansikte), vilket var en ny övning för henne. Förflyttningar åt hennes högra sida gick bra, men åt vänster var det svårare. Jag förmodar att hennes vana att öva bakdelsteknik på pall, gjorde att hon gärna ville jobba sig in vid min vänstra sida! 

 

Därefter har vi varit ute varenda dag och busat i snön, för snötäcket ligger faktiskt kvar även här i Skåne! Med snön kommer också en massa av nya upplevelser för Lily. Varje morgon använder jag en snöskyffel för få bort snömassorna på gångarna utanför vårt hus och den fick till en början rejäla utskällningar av henne. Men efter att hon varje dag fått vara med mig då jag skyfflat bort snön, så har det nu lagt sig. Dessutom brukar vi inleda morgonpromenaden med att jag drar en pulka genom byn, så när skolbarnen imorse gick i lemmeltåg mot skolan med massor av pulkor efter sig, så tog hon ingen större notis om de skamlande plastföremålen - hon var mer intresserad av att hälsa på barnen!

 

Fler vinterbilder:

Dicho har också använt pulkan - det visar sig nämligen att han älskar att ta selen på och dra den efter sig. Igår drog han pulkan riktigt långt, då vi tog en härlig långpromenad ute på de snötäckta åkrarna. Jag har nu fått för mig att försöka hitta en pulka avsedd för hundar som man kan ta bort medarna på och byta till hjul när snön försvinner, vilket betyder att den kan användas året om. Jag har ännu inte hittat något på nätet som motsvarar mina önskemål - kanhända att det inte finns att få tag på, utan att man i så fall mäste köpa både och. Om någon av er har några bra tips, så tar jag tacksamt emot dem!

 

Hej då! från:

                                  I

                                             Ha det nu så bra i vintervädret!/Louise o Co