isaodicho

 

Idag har Lily och fem perros från hennes sönd.träningsgrupp varit i vackra Bökeberg och gått personspår samt promenerat i det närliggande skogsområdet. Trevligt initiativ av dig, Björn! Samtliga spår lade vi bredvid varandra ute på ett öppet fält och Lilys blev ca 150 m och innehöll sammanlagt tre vinklar. Fördelen med det tunna snötäcket som täcker fälten är ju att man exakt kan se var man lagt spåret, vilket jag tycker är bra så att jag lättare kan se hur Lily agerar i spårets olika delar då hon lär sig grunderna för ett spårnoga personspår. Dessutom kunde jag se att den enda gången som hon tappade fokus och kom lite utanför spåret var när ett vilt djur passerat över spåret. Dessutom hann hon smaska i sig några harlortar i förbifarten, men fortfarande med full fokus på själva spåruppgiften. Det såg ut som om hon tänkte att det vore väl synd att missa något så smaskigt mitt i spåret, men det gäler änså att hålla tungan rätt i munnen!

 

Efter att ha läst Christer Hanssons inspirerande bok "Spår", så bestämde jag mig för en tid sedan att backa Lilys spårträning en aning för att få henne ännu mer spårnoga och då använda mig av hans metod "Fotstegsspår". Denna grundläggande teknik går ut på att från start lära den lilla valpen att spåra genom att lägga mat på var tredje till var femte tåspets i fotstegen. När sedan hunden klarar dessa grunder, så försvårar man spårningen genom att bl.a. lägga maten (jag använder små korvbitar) glesare och att spåret får större svårighetsgrad samt längre liggtid. Övriga variationer för att ge hunden större utmaningar finns att läsa i boken! Genom denna grundläggande träning så anser han att hunden kommer att bli både grundlig och spårnoga. Författaren tycker inte att man ska blanda in leksaker i träningen så länge det är en hund som blir taggad av mat. Om inte, så kan det behövas andra lockelser i spåret för att få den tillräckligt intresserad!

 

Jag använder både och - mat i spåret och efter avslutat spår så går jag en bit ifrån och leker med en leksak som jag haft i fickan. I Lilys fall har den här träningen gjort att hon nu blivit betydligt bättre på att fokusera sig på spåret i ett lugnt och behagligt tempo. Som med allt annat som har med hundträning att göra så finns det ju många olika tankar och åsikter om hur man ska träna sin hund i spår och jag tycker nog att det är klokt att var och en att försöker hitta den metod som man tror på och som fungerar bäst för ens egen hund!

 

När det gäller Dicho, så har jag sedan en lång tid tillbaka lagt personspår med alltfler svårigheter på smittad mark (område där människor och djur nyligen spridit sina dofter) och när jag nu häromdagen (efter en tids uppehåll) lade ett ganska klurigt spår på ca 800 m. bl.a.genom vår by och ut över fälten, så var hans spårning betydligt mer okoncentrerad än vanligt. Det visar ju att spårning precis som all annan träning är färskvara och måste underhållas regelbundet, så nu får jag lägga några kortare och enklare spår innan jag höjer svårighetsgraden på hans spår igen. På Dichos spår brukar jag lägga jag ut några burkar med mat utefter spåret (bl.a. för att maten säkert ska ligga kvar till det är dags, eftersom liggtiden är betydligt längre än Lilys spår). Den här gången hade jag behövt att ha en burk strax efter start som dragkraft och motivationshöjare, så det måste jag tänka på till nästa gång! Inför mer avancerade spår kan ni förresten också få många användbara tips från ovanstående bok, för där finns många bra idéer på hur man kan kan utveckla spårningen så att hunden får ännu fler utmaningar!

 

 

Nu tillbaka till Bökebergsutflykten, som avslutades med en skön skogspromenad. Lily var enda tik  - omsvärmad av ett gäng på fem snygga och mörklockiga perrokillar! Grrr!  Ja, omsvärmad var verkligen det rätta ordet, för när hundarrna släpptes lösa så kände det som om vårt ekipage var en flugfångare som drog en svärm av svarta flugor till sig, för plötsligt fanns de överallt runtomkring oss! Men när jag plockade fram min barska stämma så måste jag säga att de trots sin förtjusning över den välparfymerade Lily ändå var lyhörda för mina tillsägelser. Men för att det skulle bli lite mer lugn och ro för herrarna i sällskapet (här avser jag naturligtvis bara de fyrbenta) så fick Lily finna sig i att gå i koppel den mesta tiden. Till sin stora glädje fick hon i alla fall en stund i slutet speeda med Igor (som lyckades att hantera både lek och väldoft) innan det var dags att återvända till bilarna!

 

                                    Lilys eftertrupp!

 

Vi avslutade sedan med ett cafébesök på Bökebergs ridanläggning och av döma av Mikaels glada uppsyn så tyckte han säkert att det var dagens höjdpunkt. Jag är nog benägen att hålla med om att kombinerat med en härlig skogsupplevelse så blir en fika i trevligt sällskap verkligen pricken över i:et!