isaodicho

Nu är det ännu en gång dags för några extra dagars ledighet. Våren är toppen! Förutom en del skolarbete så hoppas jag på bättre väder än dagens busväder (hällregn, kyla och kraftiga vindar), för att kunna vistas så mycket som möjligt ute i skog och natur.

Bakom mig har jag fyra spännande och roliga dagar med hund och om hund. Det började i helgen då jag och Dicho deltog i en handlerkurs med Gerard O´Shea under två förmiddagar. På grund av dåligt väder flyttade vi i sista stund inomhus till ett ridhus, som låg precis utanför Svedala och det var nog tur för det blev både gråmulet och regnigt. I förmiddagsgruppen som vi ingick i fanns det ca. 25 ekipage med hundar i skiftande ålder och storlek, men de flesta var yngre hundar med relativt lite rutin av utställningar. 

                              
Bild på den andra gruppen, för min egen grupp fanns det inte tid till att fotografera!

Båda passen inleddes med teori och Gerard menar att många utställare strävar så hårt efter att få en bra koreografi att det finns risk att hunden tappar både utstrålning och energi. Man ska inte heller vara rädd för att låta den unga hunden få vara lite småtokig i ringen, för när den mognat och blivit äldre blir den mer stabil. Förutom att hunden ska röra sig energiskt i aktivitet, så ska den också kunna vara lugn när den ställs upp framför domarens granskande blick. Hunden ska ställas upp fritt och ha fokus på utställarens hand en bit ovanför dess huvud, med förväntan av att snart få ta en smakbit av köttbullen som göms därinne.

                             
                                                                     O´Shea i aktion

Gerard tycker också att det är viktigt att hela tiden använda sig av hundens namn, för att på så vis skapa en god kontakt och för att kunna ge hunden olika direktiv. Det här som ni nog förstår en något korfattad beskrivning av många timmars träning. Det fanns i alla fall en hel del matnyttigt att ta med sig hem, bl.a. tilltalas jag av att hunden med denna metod får träna sig i att ställa upp själv och att både hund och utställare uppmanas att försöka hitta sin egen stil, för att på så vis hinna göra presentationen så bra som möjligt.

                           
                                                      Helene o Malin drillar sina hundar
                           
                                                    Vilken goding, som väntar på sin tur!

I måndags var Dichos på sin lydnadsträning på kvällen och dessförinnan besökte vi hans veterinär för ettårsspruta samt blodprov för rabies. Han och en annan ung perrohane i samma älder har inte haft det så lätt, för i princip på alla träningspass så här långt har det funnits en eller flera löptikar i gruppen. Nåväl, förutom detta störningsmoment så gick det relativt bra, men just nu jobbar jag för att få honom att fokusera sig ännu mer på bara oss två och på vårt samarbete.

                           

Tisdagskväll och ännu en efterlängtad kurs med Jan Gyllensten. Förra kurstillfället handlade ju om hundens betenden och mentalitet och nu var det dags att få reda på mer om uppfostran, inlärning och grundlydnad.
Jan är en otroligt kunnig och erfaren hundmänniska, som dessutom har en fantastisk förmåga att nå ut med sina kunskaper både teoretiskt och praktiskt. Hans utgångspunkt är: vikten av att få fram en fin relation mellan hund och förare genom kommunikation och motivation (förväntan o glädje). Utifrån lek och lekfulla övningar stärks kontakten mellan hund och förare, som hjälp används hundens magnet (t.ex. favoritleksaken).
Dessutom fick vi också tips om många bra övningar, så nu är det bara att sätt igång och jobba! Ett exempel är hur man jobbar för att få hunden att lyda på kommandot nej. Kasta en boll mitt framför en hund i rörelse. Ropa - Nej! 
När momentet sitter hos hunden, så kan man förhoppningsvis avvärja både farliga situationer och bryta jaktförsök.

Med jämna mellanrum har jag också fått praktisk handledning av Jan. Han är en mästare på att snabbt läsa av samspelet med mig och min hund, för att därefter sedan ge bra tips om hur jag ska jobba vidare.
Han framhåller också hur viktigt det är att individualisera mer inom hundträning - ingen hund är den andra lik! Jag gillar den grundfilosofin och jag tror att man gärna tappar bort den biten när man som instruktör tränar stora grupper utifrån en viss träningsmetod. Jan är också angelägen om att lära ut de redskap som behövs för att hundföraren hela tiden ska gå framåt i sin träning med hunden, så därför lär han aldrig ut något genom att ta över hundens koppel. Istället vill han stärka förarens tilltro på sig själv och på sin egen förmåga, vilket jag tycker är ett bra och klokt sätt att tänka! 

Imorgon bär det iväg på spårträning tillsammans med Helene, Lotta och alla våra fyrbenta! Härligt!