isaodicho

Denna helg har det funnits mark för träningsgruppen i spår under två dagar i sträck, för oss som kunde och ville. 1:e maj var jag upptagen med annat, men idag for Dicho och jag till Revinge. Vilken härlig dag vi har haft - sol och lagom varmt för att spåra. Dicho som tidigare gjort mycket bra spårningar, var inte alls i slag. Han inledde båda spåren lite mer lojt än han brukar. Spår ett gick jag själv - ca. 400 m. med tre vinklar, vilket han normalt sett klarar bra. Häften av spåret gick i ett skogsparti och andra hälften på öppen mark. Idag tappade han emellanåt fokus redan under den inledande delen för att i det mittre partiet bli mer koncentrerad igen, för att slutligen fladdra en del igen i den avslutande delen. Spår två lade en annan spårdeltagare, Mattias, och det var rakt och kortare än det tidigare, bara för att ge Dicho en chans att avsluta spårdagen på ett bra sätt. Dessutom ströddes skinkbitar här och var för att höja motivationsnivån. Förvisso hittade Dicho slutet, men även denna gång verkade han lite ur form för han tog sig inte an spåret med samma glädje och entusiasm som han brukar och spårade inte heller med samma energi. 
 
Här kommer några foton på Dicho i spårtagen och jag tackar Mattias som fotograferat!
                                  
                                      
                                                           Klara-färdiga-gå!
                                    
                                                              Var är spåret?
               
                                                                        Avslut

Där är hundarna så lika oss människor, dagsformen kan verkligen vara olika från dag till dag! Dessutom har Dicho mäkligt nog lagt mycket tid och kraft på den nykastrerade Isa under de sista dagarna och har varit alldeles uppslukad och fängslad av henne, precis som om hon skulle vara mitt i ett höglöp. Det har kanske också bidragit till att han är lite ur gängorna. Kanhända kan reaktionen också bero på att de fått vara åtskilda en del, så att Isas sår fått tid att läka ihop ordentligt och nu när de på väg att hitta tillbaka till varandra igen så blir intresset gentemot henne större än någonsin.

Ett något annorlunda inslag under dagens träningspass var ett sökmoment med mig som figurant, då Mattias, som är polis, skickade iväg sin respektingivande schäferhane mot mig till en träddunge hundra meter bort. Den sprang mot mig i full karriär och när den kom fram började den skälla oavbrutet och markerade tydligt med sitt kroppsspråk att den inte tänkte låta mig komma undan. Jag får erkänna att det kändes skönt att den bar munkorg och jag förstår verkligen vilka viktiga medhjälpare polishundar måste vara när man ska stoppa personer som försöker komma undan polisen. Om man inte har respekt för en sådan här kraftfull schäferhund är man nog helt ifrån vettet! Detta 14-månaders muskelpaket visade sig också vara en mycket duktig spårhund och då var kroppsspråket ett helt annat än under tidigare moment, för nu viftade svansen oavbrutet under hela spårningen.

                                        

                                        

På tisdag är Isa tillbaka i spåret igen, för då är det återigen dags för lydnadskurs efter en tids vila. Gissa, om hon börjar bli taggad!