isaodicho

Onsdag och jag sitter och njuter av hemfriden efter en mycket turbulent vecka! Det började med att båda mina svärföräldrar, med några dagars mellanrum, fick föras med ambulans till sjukhus. Kort därefter får vi besked från Hector i Stockhom att han ramlat under en fotbollsträning och fått ett sår på sitt ena knä. Efter att han gjort tre besök på sjukhus kunde man konstatera att det begåtts en hel del misstag som felbehandlingar och felaktig medicinering, vilket gjort att han sår inte vill läka och att han också fått rosfeber kring såret.

Efter allt det här skulle man ju önskat att det hade lugnat ner sig lite, men ack nej. Dicho hade helt andra planer, för i början på veckan lyckades han med konststycket att krafsa av sig sitt fästinghalsband och sedan ta sig en smakbit på ca. fem cm. Förhoppningsvis hejdade han sig med att äta mer för att det smakade illa eller så blev han avbruten när Maribel kom ner från ovanvåningen för att ta med honom på en promenad. När jag strax efteråt kom hem från jobbet, ringde jag giftinformation och veterinär och utifrån den informationen som jag fick så tog vi beslutet att omedelbart köra iväg till Lunds djursjukhus. Tack vare att vi kom dit så så kvickt, så hann han inte att få några särskilda giftsymtom - det enda som vi märkte var att han dreglade ovanligt mycket. 

Efter att man fått honom att kräkas ett otal gånger och vi hittat fyra små prydliga bitar av vitt halsband, så kvicknade han till förvånansvärt fort och när vi kom hem senare på kvällen var han som vanligt igen. För att vara på den säkra sidan fick han också två doser av medicinskt kol - sen kväll och morgon. Den kolsvarta vätskan smaskade han i sig med stor förtjusning, så några problem att medicinera honom var det inte tal om. 

Fästingsäsongen är nu igång på allvar och häromdagen plockade jag bl.a. bort en liten blodsugare på insidan i ett av Dichos öron, så någon form av skydd behövs det onekligen. Den lille busen får nog framöver använda droppar i nacken istället! Det här är första gången som han använder någon av apotekets produkter och det verkade inte vara någort problem inledningsvis, men en påhittig kille som Dicho klurade ju ut hur man skulle göra livet lite mer spännande. Nu hoppas jag att han i framtiden kan använda denna uppfinningsrikedom och klurighet i olika arbetsuppgifter, för då kan denna förmåga bli en stor tillgång för honom! 

Fram till nu har Dicho sprutats med ett naturmedel mot fästingar som heter Aloe Veterinary Formula (av Aloe Vera), för jag har velat undvika giftiga preparat under hans första levnadsår. Det här sprayet är mycket effektivt, men det är lite tidskrävande att alltid behöva spruta hundens kropp innan utevistelse.

Ikväll tar vi det alltså bara så lugnt! Mats far har nu återvänt hem och hans mors värden är på väg att stabiliseras. Hector kom med tåget imorse och visst känns det lugnare för oss föräldrar att ha honom hemma med tanke på omständigheterna! Det känns också bra att vår egen läkare kan göra en ny bedömning om hans hälsotillstånd.

På lördag fyller vår lille filur Dicho ett år! Ofattbart, vad detta år har gått fort! Jag återkommer med nytagna ett-årsbilder i helgen.