isaodicho

Lika fort som Dicho skjuter i höjden, så förändras också hans att attityd - från karamellsöt liten krulltott för en vecka sedan till en kaxig, om än så charmig, och obstinat kille i förpuberteten som nu går med stormsteg mot 6 mån. Förutom att han börjar se och höra saker som plötsligt kan bli både farliga och skrämmande, så har han också börjat att bli mycket mer viljestark än tidigare. Idag har han t.ex. sprungit på andra hållet vid inkallning, så demonstrativt som det kan bli! När jag sedan sprang iväg och gömde mig bakom en buske, så kom han i flygande fläng. Vid tillfällen som detta. så gäller det att inte låta ilskan ta överhand utan bara välkomna den lille när han väl kommer och snabbt svälja irritationen. Lyckades vara ganska lugn, trots att han sprang åt ett håll där det fanns risk att det kunde passera bilar. Om jag i det läget hade börjat skrika och förflyttat mig på hans håll., så är jag övertygad om att han skulle tagit ut svängarna ännu mer. Det ligger verkligen något i tipset som säger att man inte ska träna sin hund om man är på dåligt humör och att det vid sådana tillfällen är bättre att helt avstå från träningspasset!

En tröst är att hundars tonårstid är så mycket kortare än våra barns (hoppas nu bara att det stämmer även denna gång) och har vi som föräldrar tagit oss igenom deras tonårstrots någorlunda helskinnade, ska vi väl även klara av Dichos trotsperiod. Maribel som i helgen hade en hemmakväll med pojkvännen och hundarna fick känna av lillkillens envishet och busfasoner, för när de tvåbenta bänkade sig främför TV:n för att se en spännande film så hade Dicho helt andra planer. Mystunden med chips och läsk blev inte alls som Maribel tänkt sig när lillkillen satte fart och började stimma runt överallt, istället för att bara ligga lugnt och fint och mysa i soffhörnet som han brukar göra när kvällströttheten sätter in. När vi sen kväll slog en signal hem, lät Maribel ganska matt på rösten och trots att den lille busungen nu sov, så hade hon ändå planer på att försöka sälja honom på Blocket. Nu några dagar senare är allt som vanligt igen och hotet om försäljning är ett minne blott! När jag häromdagen påminde Maribel om att hon även upplevde Isa i samma ålder som jobbig, som i en tid med skifte av tänder inte kunda låta bli att provsmaka på många av hennes kläder och där de små tänderna gjorde fina hål i ärmsluten - knappt synbara för blotta ögat! Maribel drog på smilbanden och sa: 
     - Javisst, var det så och idag är hon bara så lugn och fin!

Den här veckan startade Dicho och jag med att på månd.kväll åka iväg på ringträning (inomhus i en industrilokal) och mitt mål är att han ska tycka att de olika träffarna tillsammans med hundar i skiftande ålder och storlek är så roliga att han också blir mer tillgänglig vid både tandvisning och kroppsberöring av okänd person. Första träningen gick bra - inledningsvis var Dicho något försiktig mot de äldre och större hundarna (sunt tänkt - att inte vara för kaxig), men efter en stund kände han sig mer säker och i slutet försökte han t.o.m. att med uppmuntrande skall få igång den största golden retriverhanen att leka en stund.
Hur gick det då med själva ringträningen? Dicho var lite okoncentrerad och tramsig i början, men efter en stund blev han alltmer fokuserad och klarade olika uppgifter bättre och bättre och inemot slutet av passet visade han upp sig i god form, trots att han vid det laget började att bli ganska trött. Övningarna vi gjorde var av varierat slag och förutom att vi fick träna på de moment som ingår på en utställning, så gjorde vi olika övningar för att hundarna skulle kunna röra sig och stå nära andra ekipage samt kunna passera dem utan att tappa fokus.

I skrivande stund hör jag att Dicho precis har vaknat, men vad är det som prasslar? Jag måste bara gå ifrån en stund och kolla vad som händer! Det tog inte många sekunder efter att han vaknat förrän han tänkte ut något kul att underhålla sig med, eftersom jag är så tråkig och sitter framför datorn. Hushållspappersrullen, som jag trodde stod på säker plats, har nu blivit betydligt mindre efter att påhittiga Dicho rullat ut rullen och bitit sönder vita papersbitar över stora delar av köksgolvet: Det här måste vara ett nytt hastighetsrekord! Hur hann han med allt detta på så kort stund? Var var jag nu? Jo, jag tycker att det var:

Toppenbra träning samt positiv och god stämning! Mycket tack vare att instruktören var så glad och entusiastisk, dessutom var deltagarna med hundar trevliga att träna med. 
Dicho och jag ser verkligen fram emot nästa träningstillfälle!  
Tyvärr glömde jag att ta med kameran till ringträningen (det får bli nästa gång),
så istället får det bli en annan bild på vårt lilla yrväder!