Viltspår

Viltspår, tillsammans med de spralliga charmtrollen från valpkursen och på den här korta tiden är det är fler valpar än Dicho som rusat i höjden. Dessutom märks det att de blivit så mycket äldre på den utveckling och de framsteg som alla gjort under den kursperioden. Dagens väder har varit helt underbart för skogsutflykt, 8 grader, strålande sol och en klarblå himmel. Det kan knappast bli bättre! Nästa gång vi träffas är det kursavsalutning och det skulle vara så kul om vi då kunde bilda en träningsgrupp och fortsätta träna en gång i veckan i väntan på att brukshundklubben kör igång sina fortsättningskurser i marsmånad.

Dicho var inledningsvis något fladdrig och okoncentrad, men när det blev dags för ett 30 m. långt blodspår blev han mer alert. Först fick valparna lukta på blod med hjälp av en lång gul pinne och sedan var det dags att ta sig an spåret. I början tog han gott om tid på sig för att undersöka bloddropparna och han hade svårt att förstå vad som förväntades av honom, sedan började Dicho att följa spåret med bestämda steg och till hans stora lycka hittade han en klöv som belöning. Han nosade på den med stort intresse och tog den sedan en kort stund i sin mun - för att därefter släppa den på marken med ett uttyck som talade för han var nöjd både med aktiviteten och med sin egen insats.

Hans vimsiga sätt kan delvis också ha berott på att jag plockade fram kameran titt som tätt och då tog han tillfället i akt med att gräva hål i marken (ett relativt nytt intresse som han i obevakade ögonblick även utövar hemma i trädgården) eller försökte att ta sig in i min ryggsäck där han känt doften av en smaskig smörgås. En valp som är på väg in i tonåringens förvirrade värld behöver stöd och uppmuntran för att hålla ihop sig själv,
för att på så vis kunna behålla fokus på den tänkta uppgifen. Vilket kan vara nog så svårt, med tanke på allt spännande som händer runtomkring. Kontaktövningarna (alltid lika nyttiga), där vi bl.a. skulle siksacka mellan de andra deltagarna gick också riktigt bra och när vi skulle förflytta oss en bestämd sträcka t.o.r utan koppel blev det också godkänt, även om Dicho gjörde en avstickare för att hämta en grästuva.
    - Viktigt, att visa matte att hon har fått en hund med mycket egen vilja!

Vi tog också en vilopaus och efter att den goda mackan var uppäten, så kopplade Dicho av 
och så här avslappnat och stilla låg han under hela femton minuter. Tur att det finns både
på- och avknapp!
 
     - Här kommer också bilder på några av mina mysiga träningskompisar!



  - Sist men inte minst ett kort på syrran, som tror att hon ska slippa ifrån mig bara för att hon har
    klättrat upp i ett högt träd. Vänta du bara, snart så kan jag också ta mig upp på höga höjder!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0