Nu och då
Vart tar tiden vägen? Det känns som igår!
Dicho 3 mån: - Kan husse. så kan väl jag också!
Veckorna springer i väg i i rasande fart, om inte annat så märks det på Dicho som växer så det knakar. Han har fram till nu varit otroligt kvällstrött och somnat så sött så fort vi har lagt honom i sin bädd, men den senaste tiden har han gjort allt för att få vara med oss ända fram till läggdags. Dichos favoritplats är på en fäll i soffan, där han har bra överblick på allt som händer - vem som använder ytterdörren och vad Isa hittar på. Dicho och Isas umgänge på dagarna är fortfarande både intensivt och lekfullt, vilket i för sig är trevligt, men det är också bra att de ibland kan vara passiva tillsammans. Kvällstid är ett bra tillfälle för att bara ta det lugnt och koppla av tillsammans övriga i familjen. Dicho har blivit allt duktigare på att klara passiv träning och även om han ibland busar runt i soffan, så har han lärt sig vad som gäller när jag med bestämd röst lägger honom på plats igen.
Rumsren har han också hunnit att bli och det var länge sedan som det hände små olyckor inomhus. Fast för en månad sedan kom det ett rejält bakslag, för efter en lång tid av rumsrenhet började han plötsligt att använda köket som toalett. Olyckorna hände oftast under natten eller tidiga morgnar, då vi andra sov som bäst. Den här ovanan visade bli svår att bryta! Efter en tid då vi i princip varje natt blev väckta under dygnets mörkaste timmar av att Dicho levde rövare i köket efter att ha uträttat sin behov - krävdes en förändring. Ännu en gång kom de bland hunägare så populära kompostgrindarna till användning och hans sovplats fick nu en begränsad yta nattetid, för Dicho precis som de flesta hundar undvek att göra sina behov i närheten av sin bädd. Dessutom såg vi till att rasta honom så sent som möjligt och även om han slumrat in så väckte vi honom för att komma ut så sent som möjligt. Ja, den här lösningen fungerade perfekt och redan första natten sov han lugnt och fint till kl. 7.00, då våra väckarklockor ringde. Det var så skönt att därefter kunna komma till sin arbetsplats, utan att ut som kom och hjälp! Numera kan jag inte längre skylla på dålig nattsömn, utan de mörka ringarna under ögonen beror väl i så fall mer på att åldern tar ut sin rätt.
Ikväll ska Mats och jag försöka att föryngra oss genom att, i goda vänners lag, åka på en rockmusikal i Helsingborg. En fartfylld föreställning med Queenmusik i ett gästspel från London " Champions of Rock"
Lillmatte Maribel med pojkvän får den stora äran att vara hundvakt, så snälla Dicho busa nu inte för mycket med dem! Huvudrollsinnehavare i förställningen är Peter Johansson, som de senast åren gjort en kometkarriär som sångare och musikalartist, genom bl.a. denna Londonuppsättning och för sin medverkan i Så ska det låta. Jag har kunnat följa hans karriär från det han var liten grabb, eftersom han är uppväxt i S:t Anna skärgård. I denna vackra skärgårdsidyll har jag också vistats sommartid från det jag var barn och numera bor jag och min familj där under stora delar av vår semester. Bygdens son är hans släkts stolthet och under det årliga framtrådandet i S:t Anna kyrka är tjocka släkten involverade i allt från bullbak till körsång. Konserten i somras tilllsammans med kusinen Matilda var lika välbesökt som alltid och biljetterna tog slut i ett nafs!
Tillbaka till lille Dicho och hans små egenheter. Han pratar - på hundars vis, för han blir så till sig när vi träffas särskilt efter nattsömnen. Då kan han inte hålla tillbaka sina känslor och ger ifrån sig gulliga och gurglande läten. Det låter som om han skriker av lycka över att vi äntligen träffas igen! Gullepojken!
Han är otroligt sällskapssjuk och vill ha koll på allt och alla och bland det bästa han vet är att ligga nära mig och njuta av närheten och sällskapet. Han börja också att bli alltmer påhittig när det gäller att hitta på bus, dessutom har han ju också upptäckt att ju större han blir har hans räckvidd också förbättrats, t.ex. tuggade han nyligen i sig goda bitar av min nyaste kokbok som stod högt upp på en bokhylla och idag hitttade han en boll att bita sönder som låg långt in på en arbetsbänk. Hans värld öppnar sig mer och mer för varje dag!
Imorgon gör vi ett nytt försök att spåra i valpkursen och jag hoppas vädret visar en bättre sida denna helg, för förra söndagen gjorde en syndaflod att skogsbesöket ställdes in. Ja, alla ni hundentusister vet ju att det ska till mycket regn om man ska ställa in en hundaktivitet!
