isaodicho

Nu är det lördag-eftermiddag och ännu en ledig helg och trots det så jag känner mig faktiskt en aning trött - efter att stigit upp redan kl. 6.00 imorse, för att delta i ännu en lydnadstävling med Isa. Tävlingen har gått av stapeln i Höör (45 min. körning från Lund) och startade redan kl. 8.00. Jag måste tillstå att jag kände mig ganska morgontrött när jag kom fram till brukshundklubben och t.o.m Isa såg till en början lite yrvaken ut! Lydnad ett visade sig ha 21 deltagare och platsläggningen delades därför upp i tre grupper. Eftersom vi fick det sista startnumret, så blev det Isa tur för platsläggning först i grupp tre.

I de första gruppernas platsläggning var det bara några få av hundarna som inte klarade momentet, så det blev inte alls sådant kaos som vid förra helgens platsläggning. När så hundarna i Isas grupp gör sig redo för att lägga sig ner, så ljuder två skott precis bakom hundarna och hon rycker till lite grann - hon brukar annars inte reagera på skott så jag hoppas inte att det påverkade hennes läggande. Idag minns jag att jag tänkte: Bra, nu är det bara en hund bredvid Isa! När halva tiden gått, så är det naturligtvis just den hunden som reser sig och springer iväg i ilfart fram till sin ägare. Isa ser fortfarande lugn och stabil ut, men så utan förvarning reser hon sig sakta upp och tar några tveksamma steg framåt med blicken stadigt fäst på den ägare som precis tagit emot sin framrusande hund. Sedan sneglar hon på mitt håll och ser att jag inte visar minsta tecken på att det ska bli något avslut. När hon inser vilket misstag hon begått så lägger hon sig ner igen med ett perfekt haktryck under de ynka 45 sek som återstår! Snopet - det verkar inte som att de ska va lätt! 

Det blev naturligtvis en nolla och nu börjar jag onekligen undra om det har gått troll i det här med platsläggning i  tävlingssammanhang! Jag tror mig ha en teori om vad det kan bero på: Eftersom Isa båda gångerna rest sig upp samtidigt som hon håller blicken stadigt fäst på den förare som just fångat in sin hund, så verkar det nästan som om hon blir osäker på om det är inkallning som gäller. För att framöver få henne att återigen bli säkrare och tryggare i momentet, så kommer jag i träningsgruppen på måndagar träna på platsläggning med ännu fler störningar än tidigare (t.ex. med ekipage och ensamma hundar som förflyttar sig nära henne och med träningspass som liknar en tävling) Vi får väl se om det gör susen?

Om jag så ska summera dagens tävling , så tycker jag att att Isa var mycket duktig på de övriga momenten. Dessutom ökade slutsumman med sex poäng från förra helgen, men med en nolla på platsläggningen så räckte det ändå inte fram till ett första pris. Jag kan inte låta bli att fundera på att: om hon fått en tia på platsläggningen, så hade hon kommit på första plats i lydnad ett, medan en femma med god marginal skulle gett henne ett första pris, vilket visar att hon gjorde en mycket bra prestation i moment 2-9. Nåväl, nu gäller det att blicka framåt och börja med att anmäla henne till ännu fler tävlingar i höst och att försöka tänka positivt! Det måste lyckas till slut, så nu gäller det bara att få ordning på platsläggningen!  

Här kommer resultaten på moment 2-9:
                          poäng
tandvisning           10 
linförighet               8 
läggande                 8    (ngt sent ner)
inkallande             9,5
ställande               10
apportering             7    (sent gripande)
hopp över hinder   10
helhetsintryck        10   
Vad söt Isa var när hon sedan efter avslutat program på väg ut från planen - tvärstannade två gånger med en blick mot mig som sa: Jag vill jobba ännu mer! Åh, vilken härlig motivation och arbetsglädje hon har! 
 
Jag hade hoppats att också hinna med en sväng in på Sofieros hundutställning för lite shopping och för att heja på de nio perros som skulle in i utställningsringen, men eftersom Isa blev lottad som sista hund i klassen så hann vi inte dit i tid! Det är väl bara att förlika sig med att man inte alltid kan hinna med alla roliga hundaktiviteter som är på gång!