isaodicho

Den här helgen var det utlovat sommarvärme och sol - rejält varmt har det varit, men solen har vi inte sett så mycket av. Istället har det kommit en och annan regnskur, så det är väl bara att inse att hösten nu är i antågande på allvar! Framåt kvällen blev det så lagom temperatur för hundträning och för att få lite miljöombyte for Isa och jag i sällskap med Yvonne och Abby på träning på Landskrona Brukshundklubb. Där finns hela tre lydnadsplaner, så även om där var fler hundar som tränade så var det inga problem att få plats!

Vi började med platsläggningen och körde därefter igenom alla lydnad-ett-momenten med var och en av hundarna. Utomhus då det finns störningar runtomkring inleder Isa alltid platsläggningen med haktryck, men har sedan lite svårt att hålla det tiden ut. Jag har märkt att om jag tjatar för mycket om hakan i marken, så påverkar det själva platsläggningen som blir oroligare. Därför ser jag nu mellan fingrarna att hon en och annan gång tittar upp. Däremot ger jag henne endast beröm då hakan är nere på marken. 


Det här blev tyvärr den enda bilden på Isa under träningspasset, för kort därefter gjorde en regnskur det svårt att fotografera!

När det sedan blev dags för linförigheten så kan jag konstatera att hennes position har blivit något bättre än tidigare (det har vi jobbat mycket med på sistone), men det händer fortfarande att hon går lite för långt fram. Jag har förstått att hon jobbar bättre vid min sida vid fritt följ. Det är som hon tänker: att kopplet hjälper mig så att jag hittar rätt position! Därför känns det också som hon lättare tappar skärpa vid linförighet än i fritt följ. Jag har nu jag anammat Yvonnes tips att jobba mycket i fritt följ och att därefter börja träna med koppel först en vecka före tävling.

Ingångarna brukar i princip alltid fungera bra i Isas favoritmoment: inkallning och hopp, men några gånger på sistone och även vid hoppet idag så har hon satt sig snett. Det är väl typiskt att när jag tränat med mycket fokus på linförigheten, så är det något annat moment som plötsligt börjar att fungera sämre. Ja, det är väl bara att backa bandet och börja öva ingångar igen med olika variation.

Isas apportering med Abbys apportbock var inledningsvis lite tveksam, men till slut valde hon att ta in den i munnen. Nu har vi bytt apportbockar för att hinna träna några fler gånger innan morgondagens kvällsträning.


            Hur länge ska jag egentligen behöva vänta!

I stort får jag väl säga att det har varit ett mycket bra lydnadspass och även om det fortfarande finns en hel del att fila på, så är det en fröjd att få träna en så motiverad, glad och träningsvillig perrotjej som Isa!

Efteråt gick vi till en närliggande sjö och där fick Isa och Abby leka av sig en stund innan det var dags för hemresa! Gissa om det gick undan i lekens virvlar, för två mycket snabba och energiska hundar med mycket lekfullhet i sig!


                                                    Vem av oss är snabbast?


När det sedan var tid för att simma valde Isa sin vana trogen att stanna kvar där hon bottnade och istället fick Abby ta sig en simtur på egen hand!




                                                                        Here we go again!