isaodicho

Helgerna brukar jag till stor del ägna åt hundaktiviteter, men eftersom jag sedan i fredags har känt mig krasslig i min hals så är det blivit mycket vila de här dagarna. Hundarna har naturligtvis fått komma ut på sina promenader, men träning i någon större omfattning får vänta till senare. Nja, fast några små moment i inomhusmiljö har jag bara varit tvungen att göra, för det är ju så kul att testa nya idéer. 

 

I början av veckan tog jag nämligen en privatlektion i lydnad för hundinstruktör Åsa Jakobsson och nu har jag fått en hel del nya infallsvinklar och idéer att jobba vidare med. Förutom att jag jobbar vidare med Lilys (vid 5 mån. ålder: mankhöjd 36 cm och vikt 10 kg) grundfärdigheter i lydnad, så har jag också fått tips på några moment att träna henne bort ifrån mig. Varenda dag tränar hon sig nu i att runda olika föremål, som t.ex. träd och lyktstolpar - allt för att hon ska känna sig bekväm i att jobba ifrån mig. En träning som kan vara användbar i ett kommande momentet som t.ex. Rutan. Dessutom har jag alltmer börjat fundera på om det inte är så att perron som oftast är mycket förarbunden skulle kunna vara hjälpt av att den redan från tidig ålder hade känt sig trygg i att jobba ifrån föraren. Det skulle förhoppningsvis kunna innebära att ett moment som platsliggning skulle kunna gå ännu lättare att träna in och att en hund som ger ljud ifrån i längtan efter sin förare på ett enklare sätt skull kunna klara momentet fullt ut.   

 

Eftersom Isa sedan tidigare tappat en del av sin geist när hon började att tävla i tvåan, så vill jag jag nu göra en omstart med henne och behövde lite nya infallsvinklar och det tyckte jag faktiskt att jag fick. I fritt följ behöver hon träna på en hel del på störningar och då föreslog Åsa att störningarna till en början skull stegras utan att de påverkade det fria följet, så därför fick jag flytta mig bakåt medan Isa följde mig i framåtgående med ögonkontakt. Här är exempel på några lämpliga störningar: leksaker på marken och som sedan kastas av en medhjälpare samt människor som är stillastående. Därefter passerar de ekipaget - gående och springande. Dessutom faller hon fram ibland i halter åt höger och framförallt nu under detta träningspass åt vänster. Jag fick därför träna runt, runt, runt (hö o vä) - på samma plats med många halter. Förflyttning till ny plats och likadant igen.

 

Vid Inkallning kom hon något snett i sättandet och här övade jag sedan henne i förflyttningar från stående åt båda hållen, så att hon snabbt skulle hitta sin postion vid min sida. Pallenträning är också ett bra komplement för att öva upp hundens bakdelsrörelser. För övrigt belöna Isa ofta (klicker o godis) och använd sedan hennes älskade boll som något att verkligen längta efter (en drivkraft) och som kastas iväg till henne när momentet är slut. Sträva också efter att hon ska komma ännu rakare mot mig, genom att emellanåt enbart kasta bollen bakom mig och då hoppa över sättandet vid min sida!

 

Innan eller kanske medan man tränar med apportbocken kan apportering av leksaker och andra föremål vara roliga för hunden. Isa hade som ung hund tendenser till att hon ville äga leksaker och föremål, så det fick jag träna en hel del på under den här perioden. Det kunde bl.a. visa sig i att hon ogärna lämnade ifrån sig ett tuggben som hon hade i sin ägo. Åsa menade på att det här kunde vara orsaken till att hon idag är lite långsammare med apporten på tillbakavägen än när hon springer ut mot apporten. Därför ska jag nu tänka på att återinföra kampleken med två likvärdiga leksaker och hel tiden byta mellan dem, så att hon enbart ska välja den som jag kampar med. Jag ska då inte gömma undan den leksaken som jag för stunden inte kampar med, utan göra det så svårt som möjligt för henne och jobba med både kampbollarna fullt synliga framför mig. Lek med kampleksak och skifta till apportbocken då och då är ett bra sätt att skapa stort intresse för den. Dessutom kan man också innan eller medan man tränar med aportbocken öva på apportering av leksaker och andra föremål, vilkjet kan öka intresset ännu mer för apporteringsmomentet.

 

När det blev dags för träning av Rutan så upptäckte vit att här behövde hon öva på fart igen, så med hjälp av bollen som jag lade eller kastade bakom rutan så fick hon mer spring i benen. Dessförinnan klickade jag så fort hon sprang in mellan konerna. Dessutom förlyttade jag mig framåt med Isa vid min sida och så fort hon visade framåtlust (t.ex. satte nosen i riktning mot rutan) klick och kast av bollen bakom rutan. 

 

Vid fjärrdirigering har jag nu börjat använda min knutna näve som targett, för jag vill att hon ska få med sig båda framtassarna vid sättandet (ibland är de ojämna). Därutöver är det ju bara ett bonus om hon blir ännu snabbare vid skiftena. 

 

Helgen därpå så var det dags för Lily att delta i sin andra officiella valputställning och denna gång på hemmaplan på Lunds brukshundklubb. Tyvärr visade sig lördagen bli en kall, blåsig och mycket regnig dag - inget vidare uteväder med andra ord! Dessutom tog bedömningen i de båda ringarna enormt lång tid, så när det äntligen blev Lilys tur så var vi ca 2 timmar över beräknad tid. Nåväl, nu gick det ju så bra för henne i ringen att den långa förseningen så här inemot kvällen nästan är bortglömd. I grundomgången, i sällskap med kompisen Timja (Grattis Petra till ett fint omdöme!), gjorde Lily så bra ifrån sig att hon blev BIR och gick vidare med HP. Här emellan bestämde vi oss för att Lily skulle få vila en stund i bilen, men nu tog plötsligt bedömningen fart och innan jag visste ordet av så var det dags för Bäst i gruppen-final för valpar. Snabbt, ringde jag då till Mats som var borta vid bilen och han kom springande med en glad Lily som verkade tycka det var kul att husse var på lekhumör. Medan jag med stort besvär började att kränga av mig mina regnbyxor, som sedan lyckades att fastna över min ena häl och där låg jag och ålade mig bakom ett av tälten samtidigt som jag hörde Lilys nummer ropas upp. När jag äntligen blev fri sprang jag in i ringen med en glad liten perroflicka vid min sida. Hon såg ut som om hon tänkte att efter all tråkig väntan under dagen var det bara kul att det äntligen blev lite fart och fläkt!

 

Väl inne i ringen lyckades hon, efter en mycket bra prestation med hårt motstånd, vinna BIG-finalen. Det blev otroligt spännande när domare Lars Ramberg först placerade henne som tvåa, men efter att han låtit de återstående valparna springa ännu ett varv så plockade han fram henne som nr. ett. Härligt! Lily, denna underbara lilla tik gjorde mycket bra ifrån sig med fina rundor i en trav med fint frånskjut både fram och bak. Dessutom klarade hon hanteringen galant samt stod blickstilla långa stunder, så att domaren fick gott om tid att bedöma henne från sidan. 

 

 

Efter Barn med hund och Bästa veteran började sedan BIS-finalen valp. Nu började jag märka att Lily var något trött efter den långa utställningsdagen, men trots detta gjorde hon några bra rundor i ringen. Därefter plockade de två domarna ut de hundar som hamnade utanför de fyra första platserna. En efter en placerades sedan fjärde och tredje plats och slutligen var det Lily och en dvärgschnauzer kvar. Domarna bad oss att en sista gång visa upp valparna i ringen innan de slutligen skulle bestämma sig för första och andra plats. Sååå spännande! Efter en otroligt bra kämparinsats knep nu Lily andraplatsen tätt efter den fina dvärgschnauzern. Vilken fantastiskt fin prestation av vår lilla söta chokladpralin! 

 

                   Visst har jag varit duktig, matte!

 

Här följer omdömet:

Vackert huvud med bra könsprägel, tillräckligt mörka ögon, bra nosparti, korrekt bett, bra hals, skuldra, överlinje och svanssättning, substansfull kropp för sin ålder, fin bröstkorg, vällagd skuldra, korrekt vinklad bak o fram, bra ben o tassar, fin päls, goda rörelser och ett härligt temperament.

 

Från brukshundklubbens resultatlista:

BIS-2 Valp

PERRO DE AGUA ESPANOL

La Sirenita’s Bonnie

E. NORD VCH LPI LPII SE&DK UCH Bibords Ambar , U. La Sirenita’s Lunaria , Uppf Karlsson Hellqvist Annelie, Karlsson Nanna, Smedjebacken , Ägare Mörnstrand Louise, Lund

Här hemma går nu både Dicho och övriga i min familj i väntans tider, för om allt går planenligt så kommer hans valpar med den danska tiken Bando att födas i vecka 41. Mer info finns att läsa i föregående inlägg!

 

För att Dicho inte ska tappa formen som snart nybliven pappa, så aktiverar jag honom just nu i framförallt personspår och titt som tätt lägger jag kluriga spår i närområdet med skiftande svårighetsgrad. Häromdagen spårade han med framgång i ett långt och ganska knepigt spår som startade i vår by och därefterut fortsatte långt ut på ett närliggande fält med sammantaget fem vinklar. Enda gången som han tappade lite fokus var när en lite bit av spåret gick på hans kissrunda, så det ska jag undvika i fortsättningen. Det är verkligen kul att se hur han klarar olika svårigheter utefter spåret och hur skickligt han sorterar min doft gentemot andra lukter. Nästa steg blir att spåra i mörker, så nu ska jag inhandla en pannlampa för att inte stå på huvét om marken under mig är ojämn. Då är det kanske bäst att också förvarna våra grannar innan, så de inte undrar vad det är för en skum person som med jämna mellanrum rör sig i byn och över fälten vid mörkrets inbrott, för det är ju inte alla som känner till att vi hundmänniskor i vår iver över att träna våra hundar ibland gör en del märkliga saker!