isaodicho

Nu närmar sig födelsedagen för mina två underbara perros Isa och Dicho - båda fyller år i början av maj månad! Hipp, hipp, hurra... Isa fem år och Dicho tre år! Vilka härliga år vi har haft tillsammans så här långt och jag hoppas innerligt att vi får många, många... fler!

Hur började då min familjs liv som förstagångshundägare och perrofreaks? Ja jag har ju ända sedan jag var i 7-årsåldern, då jag bodde i min uppväxtstad Västervik, önskat mig en hund! Men eftersom min mamma i egenskap av fyrabarnsmor inte var beredd att ta sig an en liten hundvalp också, så fick jag nöja mig med en mängd andra djur (kanin, hamster och pappegoja m.m.). Dessutom ägnade jag mycket av min fritid i ridstallet, så mitt djurintresse blev i alla fall väl tillgodosett! Kring fjorton tog jag saken i egna händer, då jag och en kompis lyckades att övertyga några grannar att deras schäfrar behövde mer stimulans och träning än deras ägare hann att ge dem. Sagt och gjort - jag och min kompis Gun anmälde oss till närmsta brukshundklubb och deltog sedan flitigt i både spår- och lydnadsträning. Några år senare mattades mitt intresse avsevärt och när gymnasiestudierna började tog andra fritidsaktiviter överhand! Grannarna och tillika hundägarna blev naturligtvis otroligt nöjda med sina hundar, för efter några års intensiv träning med Gun och mig var de båda dogsen mer vältränade och betydligt lydigare än de någonsin varit!

Många år senare fanns fortfarande min önskan om en egen hund kvar, medan Mats som aldrig haft hund eller varit speciellt intresserad var mycket mer tveksam till ett hundköp! Maribel och jag slog då våra kloka huvuden ihop - här skulle det krävas kvinnlig list för att få honom med på noterna! Hector däremot var redan positiv till en liten valp i familjen - efter att han gjort valptestet och suttit bland ulliga perrovalpar i flera timmar utan att få några som helst allergiproblem, vilket han tidigare kunnat få i kontakt med andra hundraser. Under några år drog vi sedan med Mats på flertalet valputställningar och efterhand kunde man märka att han så småningom började att mjukna något efter att ha träffat så många underbara och söta små valpar. Dessutom var han nog också vid det laget ganska trött på att ränna iväg med oss på en massa utställningar!

Sommaren 2007 kom så Isa (Eyeball´s La-X-Isadora) in i vårt liv och redan som liten valp var hon ett riktigt energiknippe. Jag minns att jag under vår semestervistelse i sommarstugan umgicks med en kusin som också blivit med valp - en golden retriever. Den var så långsam och sävlig jämfört med Isas lite mer uppskruvade tempo, då hon for runt som en virvelvind - fylld av livs-och upptäckarglädje! Än idag har hon en härlig energi och glädjefull inställning till både träning och tävling. Isa älskar allt och alla och om någon tar sig tid att klappa henne, så kan hon aldrig få nog. Dessutom sitter hon inne med en enorm leklust, så om det är någon fyrbent som bjuder in till lek så är hon aldrig sen att kasta sig in i lekens virvlar! Hennes lekfullhet och träningsglädje har till stor del bidragit till hennes meriter genom åren (SE VCH, Årets perro i viltspår och LP1)!    


                                       Sockertopp

                                      På väg till Skåne!

                                           Lekdags!

Isa banade två år senare väg för perro nummer två, som också kom till oss i sommartid, n.b. år 2009! Från början var det tänkt att vi skulle köpa en tik till, men tiken som vi stått på kö för kom aldrig till världen! Vi hade nästan börjat tänka om och börjat ställa in oss på att den nya familjmedlemmen skulle få komma till oss längre fram i tiden, då jag plötsligt en dag (efter att Susanne H:s  tipsat mig) fick veta att en liten perrovalp hos Perro Rizados skulle kunna bli aktuell för oss. Det var en bedårande söt svart och vit hanvalp och efter att telefonen gått varm under några timmar, så bestämde vi oss slutligen för godingen Perro Rizados Dichoso som av oss fick namnet Dicho.  


                             Dicho endast två veckor gammal!  

                            På promenad med brorsan Teddy
                                                                    Foto: Julia Kriström
Tack, Åsa för att du för tre år sedan lyckades övertala oss att resa till Sthlm och hämta hem vår fina Dicho! Att det i slutändan blev en hanhund har vi aldrig ångrat! Han är en underbar familjemedlem, som älskar sin familj över allt annat! Jag är nog ändå den som i hans ögon står honom allra närmast och kärleken från min sida är är besvarad - var så säker! Dicho är en härlig och arbetsvillig hund att arbeta med och jag tränar honom i både spårning och lydnad. Framförallt i nosarbete av olika slag har han gjort bra ifrån sig och blev SE VCH samt Årets perro i viltspår 2011. Förra året blev också ett framgångsrikt år för honom i utställningsringen (SE UCH o DK UCH). Dichos signum är också hans stora föremålsintresse och allt som oftast ser man honom bära runt på något i munnen och varje gång man kommer hem så studsar han runt av glädje med en trasa eller något annat mellan tänderna!


                                        Sockersöt

I vattenarbete har Dicho visat framfötterna ända sedan han var liten valp och till skillnad från Isa (som älskar vattenlek, men inte gärna simmar) är Dicho en baddare i vatten. På somrarna brukar han och jag ta morgondoppen tillsammans och göra uppfriskande simturer innan det är frukostdags. I höstas klarade han också Sim- och räddningsprovet (S&R).

Något annat som han också gillar är att vara på resande fot och det verkar kvitta vilket transportmedel det handlar om bara det rör sig framåt - det kan vara allt från bil, buss, båt, tåg till spårvagn m.m. Han är oerhört duktig på att kunna koppla av i de mest stökiga och trånga miljöer. Jag minns särskilt den gången när vi under ett besök i den kungliga huvudstaden var ute på en nattlig bussresa tillsammans med Dicho. Han låg vid mina fötter och sov i djup sömn, när en taxichaufför missade sin väjningsplikt och körde rakt in i bussens frontparti. Flertalet passagerare som hade suttit och halvslumrat blev rejält uppskrämda och när sedan bussens motor började att ryka tog sig alla resenärer snabbt ut på gatan, för att kunna undvika en ev. motorbrand. Dicho däremot tog händelsen med jämnmod och ett stort lugn och så snart vi hoppat på en annan buss för att kunna fortsätta vår resa så lade han sig tillrätta och somnade om igen!

Vänskapen mellan Dicho och Isa har bara vuxit sig allt starkare genom åren. Inledningvis var nog Isa lite skeptisk till det ystra nytillskottet som plötsligt fanns överallt och som aldrig ville lämna henne i fred, men efterhand har han lyckats att charma henne - precis som han redan gjort med oss andra familjemedlemmar! Numera är de ett riktigt radarpar och Dicho älskar när Isa kommer ut till honom i trädgården, så att de kan jaga tafatt och rulla runt på gräsmattan!   

Avslutar med en stor GRATTIS-kram till mina älskade perros: 

                                          
                                               Isa

                                                  Dicho