isaodicho

Idag har det varit rena sommaren här i Lund, 24 grader och strålande sol. Kanske i varmaste laget för en liten svartpälsad valp på sin första utställning (inoff. Lunds brukshundklubb), men hellre soligt än regn och rusk. Jag hade hoppats att kunna komma så sent som möjligt med tanke på att Dicho startade bland de sista valparna. Tyvärr, så skulle vaccinationsintyget visas före kl. 10.00, så därför blev det fyra timmars väntan innan det blev vår tur.
   Hur gick det då? Dicho var jätteduktig, trots lång väntan. På em. sov han djupt in i det sista, men efter en liten promenad så piggnade han till för att något senare göra ett gott intryck på domaren. Hon gav honom följande kritik: 
Vacker helhet, vackert huvud, fina trekantiga öron, välutvecklad bröstkorg för åldern, fin topline, välvinklad fram o bak, rör sig mkt. väl, fin lockig päls o färg och trevligt temperament. Dessutom verkade Dicho tycka att det var roligt i ringen, vilket jag verkligen hoppas ska hålla i sig! Extra kul blev det kanske också för att han precis innan det var vår tur lyckades att hitta en söndersmulad smörgås att äta på och smulorna av det ljusa brödet lyste effektfullt på det svarta nospartiet. Jag lyckades att behålla lugnet och hann precis skaka bort det allra värsta innan det var dags att gå in.
   Dicho började med 1-HP och sedan blev det BIR och BIG 4, men allra viktigast är det nog ändå att han fick en positiv upplevelse av sin allra första utställning. Väl hemma sover han nu som en stock och inte ens gräsklipparens oväsen ute i trädgården får honom att vakna. 
   Träffade han några kompisar på utställningen?  Ja, tre st. från valpträningen och här kommer senast nytt från kursen: I tisdags gjorde vi en bra och nyttig övning, när kopplet byttes ut mot ett tunt plastband och man skulle klara en lång promenadsträcka utan att bandet gick av. Godis var inte tillåtet, utan nu gällde det att hålla kontakt med sin hund med hjälp av sin röst. Det var nyttigt och energikrävande att enbart med röst och tempoväxlingar behålla kontakten hela sträckan. Dessutom gjorde vi också en inkallningsövning som valparna klarade galant, trots hög svårighetsgrad. Inkallning av två hundar åt gången, som springer parallellt i riktning mot varandra. Övriga valpar sitter ner och bildar en gång att springa igenom. Dicho springer alltid det snabbaste han kan vid inkallning och han är ofta så ivrig att han också ger ifrån sig några skall medan han springer, för vem vet det kanske går fortare då! 
  


Isa fick stanna hemma och istället roa sig med husse. Hon hann också med att jaga en stackars fluga, som så här på höstkanten inte var lika snabb i vändningarna som för några veckor sedan.