isaodicho

Idag har Isa och jag varit på Lomma BK och tävlat i lydnad - tänkte väl ett tag att jag skulle nöja mig med att hon sedan några veckor tillbaka redan blivit uppflyttad till klass 2, men eftersom hon tycker det är så roligt att tävla och att hon sedan långt tillbaka varit anmäld samt att jag behöver mer rutin - så blev det tävling idag också.

Vi packade in oss i bilen medan solen försiktigt tittade fram bland molnen och gav en föranining om att det skulle bli en fin höstdag och om jag nu i efterhand ska summera tävlingsdagen, så har den varit både solig och enormt rolig! För Isa var på ett strålande humör när det blev vår tur att i grupp nr. ett inleda med platsläggningen. Några hundar reste sig och några ställde sig och satte sig upp, men annars var det ganska lugna minuter och Isa låg kvar där hon skulle. Vad skönt! När sedan tandvisningen var avklarad, så hade hon startat med två tior och det kändes enormt bra! 

Tidigare i veckan har jag jobbat hårt med att försöka göra platsläggningen mer lustfylld och spännande, för jag har ju märkt att hon emellanåt tycker att det är ett jobbigt moment. Jag har byggt upp träningen successivt genom att hela tiden öka hennes förväntan samt att överraska henne under momentet t.ex. att belöna på ett mer variationsrikt sätt och att också varva mellan korta och långa lägganden. Jag hoppas att träningen är en del i att hon idag låg så fint, för på träningen har det i alla fall blivit ett mycket roligare moment för henne. På kvällsträningen i träningsgruppen är momentet fortfarande knepigt för henne och ibland har jag också märkt att hon har svårt att se var jag tar vägen.

När sedan Mats berättade att även han upptäckt att hon har svårt med sitt mörkerseende och gärna blir osäker på sådant som händer under kvällspromenaderna, så kontaktade jag vår veterinär som redan samma dag såg till att en ögonspecialist fick titta på henne. Usch, vad det kändes olustigt! Nu visade det sig tack och lov utifrån den kliniska undersökningen att Isas ögonlinser var klara och fina samt att hon utan problem uppfattade hastiga rörelser på nära håll i både dagsljus och mörker. Ögonslysningens resultat: utan anmärkningar, däremot kan det vara så att hon har något nedsatt syn på långt håll. Det här får jag ju tänka på i den framtida träningen, genom att t.ex. inte träna platsläggning i mörker, för glasögon på hund lär ju knappast bli aktuellt!  

Nu tillbaka till lydnadstävlingen! Precis innan vi (som ekipage nr. 4) skulle in igen för de återstående individuella momenten, dök Helene och Cocos upp bland åskådarna - kul med perro-support! Isa kom in på planen med en härlig att attityd och full av förväntan och hon slog till med sitt bästa resultat i linförighet så här långt 9,5 p. Oj, vad glad jag blev! Sedan rullade det bara på - med tior i inkallande, ställande, hopp över hinder och i helhetsintryck. Läggande 9 p (ngt. långsam), apportering 8 p (dubbelkommando - kommer att bli bättre i tvåan, för då bryr hon sig inte om att apporten luktar annan hund). 

Helene gick sedan förbi resultattavlan (medan jag stod och tittade på tävlande ekipage i klass två och tre och konstaterade att nu ska det bli kul att ta sig an lite nya moment) och såg att Isas slutpoäng kommit upp och att hon fått hela 194 p och då blev jag natutligtvis enormt stolt och lycklig! När vi därefter under prisutdelningen hamnade på översta pallen och blev etta bland tretton ekipage så var det naturligtvis en otrolig kick!  

Vilken härlig och arbetsglad hund Isa är - hon älskar att träna, men höjer sig ofta ännu ett snäpp när det är dags för tävling! Jag hoppas och tror att hon alltid kommer att bibehålla den här fina arbetslusten, för som förare är det en fröjd och en enorm kick att få träna en sådan energisk och framåt perrotjej!



Slutligen: Ett stort TACK till Lomma BK för ett mycket lyckat arrangemang, ni hade t.o.m. lyckats att ordna så att det blev soligt och fint höstväder!