isaodicho

Idag har jag och hundarna varit på en privatlektion med Mona Kjernholm. Första gången jag fick möjlighet att se henne i aktion och att höra henne instruera olika ekipage i lydnad var på Lomma brukshundklubb tidigare under hösten. Eftersom jag befann mig på semester när det var tid att anmäla sig så missade jag att få in anmälan i tid, men kunde i alla fall få en plats som åhörare. Vilket också var kul, men att få jobba tillsammans med sin hund under ledning av henne var naturligtvis något som jag redan då längtade efter. 

Mona tycker att man som hundförare först ska ha tänkt igenom vilka kriterier som är viktiga innan man börjar att träna sin hund, d.v.s. vad man vill ha för målbild och var man vill lägga ribban. Dessutom tycker hon att man inte ska behöva att locka eller uppmana hunden att starta upp, utan att den istället ska tigga och suckta efter träningen. Det är också viktigt att ha roligt tillsammans med sin hund.

Dagens pass inledde jag med Isa, som började med momentet fritt följ. Jag är för närvarande inte helt nöjd med hennes position, för emellanåt så går hon lite för långt fram samt tenderar att ibland ploga lite grann. Inledningsvis så var hon något ofokuserad, vilket inte brukar vara ett problem för henne. Det som störde henne var alla Marvins träningsgrejer som låg utspridda lite här och var på boulehallens golv. I en helt ny miljö och med en massa saker som luktade främmande hund, kunde inte Isa låta bli att gå fram till några av dem och nyfiket sniffa på dem. Nu kommer jag att låna träningsprylar av de andra i träningsgruppen och använda som störningar vid kommande träningspass, så att det förhoppningsvis blir lättare för henne att motstå prylarna nästa gång vi tränar hos Mona. Dessutom är det ju frmaförallt nyttigt med störningsträning av olika slag!

För att få Isa att hålla sin position bättre så klickade Mona varje gång Isa kom rätt vid min sida och då skulle jag få henne att bibehålla sin plats när hon fick belöningen, för att inte tappa position så att hon belönades när hon hamnade fel. Om det trots allt hände så skulle belöningen fördröjas och med hjälp av godishanden skulle jag först korrigera henne innan hon fick godiset.

Resten av Isas tid ägnades åt Rutan och efter några inskick, så tyckte Mona att vi skulle backa bandet och öva mer på enbart mattan för att få ännu mer tryck och glädje i momentet. Det visar hur lätt det är att man skyndar på lite för fort och att det är viktigt att skynda långsamt så att alla pusselbitar så småningom hamnar på rätt plats. 
Steg 1 Vi prövade bl.a. shaping: låta hunden ta eget initiativ utan att styra den och bara vänta på att den ska ta ställa sig på mattan. Därefter testa att vänta ut henne och säga "Varsågod" först när hon tittar på mattan samt se till att göra det lite mer kul när den placeras på marken, så att hon riktigt längtar efter att få springa iväg.
Steg 2 När hon är färdigtränad med mattan är det så dags att börja arbeta med rutan. Vid kommandot "Rutan", efter att hon först tittat på rutan, stå stilla och invänta henne om hon inte springer dit direkt. Låta hunden emellanåt få chans att också tänka själv! Vänta med kommandot "stanna" och vara nöjd när hon vänder vid mattan även om hon förflyttar sig något. Däremot är det viktigt att belöningen enbart delas ut på den plats där hon skulle ha stannat, d.v.s. på mattan.
Steg 3 Lägg till "Stanna" när det andra i momentet fungerar som det ska!

Sedan var det Dichos tur och även han fick backa tillbaka bandet, för jag ska förbättra hans kontakt med mig ännu mer genom den övning som strax följer. När han kom in i boulehallen började han sniffa och då skulle jag inte kämpa för att påkalla hans uppmärksamhet, istället skulle jag låta honom sniffa runt på en del av hallen och så fort han tog frivillig kontakt "klick" och belöning. Därefter förlyttning till ny plats och samma övning om och om igen. Det var häftigt att se så snabbt hans intresse för alla spännande dofter släppte och hur hans förväntan steg efter hand över vad jag skulle överraska honom med när han gång på gång sökte ögonkontakt.

Den här träningsmetoden tänker jag nu praktisera framöver och inte bara hemomkring utan också i den lydnadsgrupp som Dicho ingår i till våren, så jag får nog informera hundinstruktören om min planer. För det verkar vara en mycket smart metod för att snabbt få igång sin hund och få den fokuserad och skärpt. För träningen är ju framförallt till för hunden och då kan det ju bli konstigt om man som förare blir helt utpumpad i sina försök att få igång sin hund, för att den inte känner tillräckligt med nyfikenhet, glädje och förväntan!

Det här var bara några få smakprov från en fantastiskt lärorik och givande lektion i lydnadens ädla konst och jag ser redan fram emot vårens privatlektioner för Mona. Till dess ska vi träna flitigt, så att vi kan få nya moment och övningar att ge oss i kast med!


Mona med sin framgångsrika och härliga VM-hund border collien Marvin - en nioåring som trots sin relativt höga ålder har varit som bäst de två senaste åren och det känns ju skönt att höra då Isa förhoppningsvis (hon blir fem år 2012) har många år kvar att utvecklas inom lydnaden.