isaodicho

I mitten på veckan har jag så sakteliga kommit igång igen och har sedan några dagar tillbaka jobbat. Lite på halvfart kanske, men det känns ändå skönt att vara på benen. Dicho och Isas träning har legat lite på is, men nu hoppas jag kunna sparka igång både mig själv och de båda krullisarna. Dicho är nog den som är mest på hugget ikväll, medan Isa tar det lite lugnare. Eftersom det idag är mörkt när jag kommer hem, så får det bli en långpromenad och sedan lite träning hemma i köket - framförallt kontakt-  och positionsträning. 

Så kommer då den efterlängtade helgen - lördagsmorgon och marken hade redan på natten täckts av ett tjockt ... -   nä, jag menar tunt snötäcke som försvinner lika fort som det har kommit. Dicho och jag tar oss snabbt ner på mossen för att träna en stund och för att jag ska kunna ta några nya bilder med honom i snömassorna, för det var länge sedan som kameran togs med och nu är det alltså dags att föreviga Dicho hela 18 månader. Han tycker det är toppen med snön och far fram och tillbaka som ett jehu, men de bilderna blir inte så bra för kamera ... mannen (kamerakvinnan finns det??) hänger inte med i det snabba tempot och actionbilderna blir aningen suddiga, så istället kommer här några mer stillsamma foton. 

                      
                     
                     
                                                                        Matte, vad säger du?

Här går vi sedan en lång tur utefter bäcken som rinner genom mossen och de senaste dagarnas rikliga regn och snön som smälter snabbt gör att vattnet på vissa ställen skiftar snabbt från lugnt porlande till strid ström.

                                      
                                       
                                                    Den djupaste snön hittar jag i bäckens lekande vatten.