isaodicho

Vilken helg - har haft ett intensivt program, så blir det när man vill vara med på allt! Det började med att jag anmälde Dicho till utställning i Växjö och sedan anmälan till Isas debut i lydnadstävling dagen därpå. När sedan vännerna Lasse och Marie bjuder in till höstfest lörd.kväll är det svårt att säga nej, för det måste ju finnas tid för andra trevligheter än det som har med hundarna att göra!

Mats och jag steg upp tidig morgon för att resa till djupaste Småland. Jag brukar alltid oavsett tidpunkt se till att Dicho är ordentligt rastad före utställning, men den här gången stod regnet stod som spön i backen och en längre utevistelse skulle inneburit att han skulle ha fått ligga i bilen helt genomblöt. Det fick istället bli en kortis med både hundarna. Sedan stuvade vi in vårt pick och pack i bilen - tog farväl av Isa som skulle stanna kvar hemma med Maribel och gav oss därefter ut på blöta vägbanor i ett minst sagt grådaskigt väder. Det regnade oavbrutet ända till vi kom några mil söder om Växjö, då det avtog en smula och när vi hittade en fin liten skogsväg tog vi en uppfriskande promenad med Dicho.

                                Dichos gosiga nos som ofta buffar på någons arm för att visa att han vill bli klappad! 
                                       

Med lite flyt hade jag beräknat att vi skulle komma in i ringen ca. 10.30, men nu blev det vid tolvtiden istället. Domaren Theo Teenen var omsorgsfull och tog gott om tid på sig. När det till slut blev dags för perrorasen var vi mycket försenade. När det blev Dichos tur att tillsammans med de andra unga hanhundarna visa upp sig i trav så var han lite för ivrig - gick något bättre i solorundan, medan hans ställande var bra. När det sedan var dags att visa gaddarna blev Dicho en erfarenhet rikare, för domaren närmade sig honom framifrån och tittade honom rakt in i ögonen samtidigt som han klappade honom ovanpå huvudet, därefter tog han tag med båda händerna i Dichos skägg och pratade till honom i lugnande ton. Efter en mycket lååång stund började Dicho backa, vilket slutade med att jag blev ombedd att visa hans tänder. 

Efteråt tog domaren kontakt med mig för att förklara sin tanke med den utdragna processen - han ville helt enkelt slå hål på den här olustkänslan och göra fler individer från perrorasen mer tillgängliga. Det är möjligt att det kan fungera på någon annan hund, men i Dichos fall fungerade det uppenbarligen inte. Dicho trivs med domare som är bestämda och direkt gör vad de ska, utan pipleksaker eller andra metoder för att liva upp tillvaron. Han är ganska lik mig när jag är hos tandläkaren - gör vad som måste göras, men lägg inte ner någon onödig tid på att få mig att tycka att det här är det roligaste som finns. Dicho brukar m.a.o göra det jag ber honom om vid domarhanteringen, men kommer kanske aldrig att älska det över allt annat i världen!

Den här bakåtrörelsen gjorde att han denna gång fick en tvåa. Ja, det är bara att konstatera att det går upp och och ner i utställningsvärlden! BIR blev Herman´s Sol de Aqualines och BIM  Hund´s Tito. Grattis!!
Därutöver var det naturligtvis kul att träffa alla trevliga perromänniskor och de som förutom oss ingick i skånelaget var Katarina o Zoe och Björn o Neo. Katarina, tavlan som du levererade från inredningskvällen bar jag runt på under em. Den gjorde flera utställare avundsjuka i tron att det var ett utställningspris av det finare slaget. Jag har ännu inte hunnit att hänga den på plats, men det får bli senare ikväll! 
                                                                    Så här snyggt blev det i vår hall!
                                                        

Vaknade så imorse med lite grus i ögonen, för att ifrån ett soligt Lund åka till lydnadstävlingen i Svedala. Men vad jag inte hade räknat med var att det söderut dragit in en besvärlig dimma, som sedan höll i sig ända till jag kom fram till Svedala för där visade sig plötsligt solen igen. Dessutom var det mycket halt på sina ställen, med en temperatur kring nollan så gick bilresan i mycket långsamt tempo och mina tidsmarginaler krympte oroväckande snabbt. När jag kom fram var det i sista minuten för att hinna anmäla sig i tid.
                                                                 
                                                               Isas söta nos som gärna vill vila i någons knä!
                                                      

I den inledande platsläggningen ingick Isa i grupp två. Till min stora förvåning reste hon sig upp efter halva tiden och smög sig fram och nosade på en annan hund. Vilken trist inledning!! Sedan fick hon även en nolla i apportering, som hon brukar ta fast ibland med en viss tveksamhet om den doftar för mycket av andra hundar. Därefter blev hon ännu en gång något låg och okoncentrerad i linförigheten, vilket tyvärr gjorde att jag vid något tillfälle sneglade ner på henne - vilket är tabu!

Efterhand blev det något bättre, men trots två tior så räckte inte poängen ända fram. Nu är det väl bara att åka hem och arbeta med att få henne ännu mer på hugget samt att ta tag i mig själv så att jag inte påverkas av hennes dagsform, utan lotsar fram henne med bestämda steg även om hon tappar fokus. Om jag ska summera dagen, så har det förutom det härligt soliga vädret varit en mycket trevlig stämning bland de tävlande runtomkring tävlingsplanerna, vilket bidrog till att debuten ändå kändes ok. trots det magra resultatet. 

Nu är det dags att samla ihop sig inför ännu en arbetsvecka! Dessutom har jag lovat Mats att göra en blomstergrupp till i morgonkväll då hans mamma fyller år och hela familjen ska åka till Malmö och fira henne, så slutskrivet för idag och ha det nu så bra!!