isaodicho

Nu har det då äntligen blivit februarilov, som vi har inlett med att åka till Östergötland. In i det sista var det osäkert om vi skull komma iväg, för Dicho hade trots nytt veterinärbesök och ny medicin inte blivit fri från sina långvariga besvär och så sent som i fredags bestämde veterinären att Dicho skulle sövas ner för en ännu grundligare undersökning än den han gjort tidigare i veckan samt för ny provtagning. I väntan på provsvaren får han nu en antibiotikakur samt kortisontabletter. Allmäntillståndet är ok, men svullnaden i pungen håller sig kvar och han har en fortfarande en besvärlig klåda, som gör att han vill slicka sig så fort tratten plockas av. Vilket tyvärr innebär att han måste ha den på i princip hela tiden då han är inomhus.

Stackars Dicho, försutom att han inte får visats ute för länge när det är minusgrader så måste det vara urtrist att behöva uppleva en majoritet av dygnets timmar nere i en tratt. För att bryta tristessen försöker jag så ofta som möjligt att ge honom korta träningpass och andra lekfulla uppgifter inomhus, så att han inte ska bli alltför rastlös av att ligga på så låg tränings- och stimulansnivå. Jag försöker också kompensera hans enahanda liv genom att så ofta som möjligt ge honom mysstunder med mycket kroppslig närhet - han älskar att ligga och slappa med mig i soffhörnet! Under våra promenader har jag på sistone märkt att han har ett ännu större intresse än vanligt för löptikar och det hänger säkert också ihop med att han går på lågvarv med träningen. Hoppas nu verkligen att han blir helt frisk snart, så vi kan komma igång med viltspår och en massa annat kul!


Enda fotot som togs i Norrköping är på mig (Antingen bli man bra på bild eller också blir man lik sig, heter det ju - vilken hemsk min!) med en totalt avslappnad Dicho i famnen som låg på rygg och myste en hel långfilm, medan vi andra tittade på Bodyguard till minne av den fantastiska sångerskan Whitney Houston.

Efter några intensiva dagar med släkten i Norrköping är vi nu tillbaka i Skåne igen. När vi for iväg i lördags var marken täckt av ett tunt snötäcke, men efter fler dagar av regn och mildväder är nu marken helt bar. Det känns faktiskt som om det är lite vår i luften - kanske för tidigt att ropa hej, för rätt som det är kan det ju kylan komma tillbaka och ge nya snömängder. All smält snö och nederbörden har gjort att marken är lerig och blöt och efter varje utevistelse ser hundarna ut som om de precis varit med i gyttjebrottningsmatch, så innan de kan komma inomhus så behöver de en välbehövlig dusch varenda gång. Det är väl lite av medaljens baksida med att det bli mildare väder, men det kan jag nog stå ute med bara det snart blir lite vårvärme!

Imorgon ska Helene och jag ge oss ut till skogs för ännu ett viltspårspass. Ceasar är nu ok och haltar inte längre, så nu ska han göra ett sista träningsspår innan han blir anmäld till prov i anlagsklass. Helene, kom igen - han är redo nu! Isa får ännu en gång vara stand-in för Dicho, som behöver lite mer tid på sig innan jag sätter igång honom på allvar igen! 

Idag har Dicho i alla fall fått en rejäl promenad, för i och med att det nu är plusgrader så kan jag också öka på utomhusdosen utan att vara rädd att han ska förfrysa sina ädlare kroppsdelar. Sedan hann Isa och jag också ta ett träningspass på brukshudklubben och efter några vilodagar från lydnadsträning var hon nu supertaggad! Jag tror att de Lyd 2-moment som jag blir färdig med först blir hopp över hinder och apportering, medan rutan och fjärren behöver lite mer tid. Rutan har varit svår att träna utomhus under den senaste tidens vinterväder och där behöver hon fler pass än de hon får på inomhusträningen en gång per vecka. Fjärrdirigeringen där jag bl.a. vill öka hennes snabbhet när hon utför de olika momenten är ju lättare att jobba med inomhus, så före varje måltid tar vi ett kort pass innan hon som belöning får sin mat och ni kan tro att hon då är på hugget att göra rätt för sig!