Till skogs!
Onsdag med regntunga skyar och så småningom hällande regn, men idag var det återigen viltspårsdags och då är det bara en fördel med några skurar. Vid nio-snåret i morse hämtade Mats och jag viltpårsdomare Görel, som för enkelhetens skull visade sig bo i grannbyn - smidigt och bra! Sedan for vi vidare till ett skogsparti tio min. bort, för nu var det dags för Isa att gå ännu ett öppenklasspår. Åh, vad hon spårade fint och det resulterarade i en välförtjänt etta! Sin vana trogen inlededde hon med att vara lite för ivrig i starten och hon tenderar då att starta i något för högt tempo, men svarar alltid mycket snabbt när jag håller emot i linan. Fortsättningen av spåret gick i lagom fart i varierad terräng med framförallt lövskog där lövtäcket på marken höjer svårighetsgraden väsentligt. Hon är spårar alltid noga och omsorgsfullt och ringar gärna vid vinklarna och/eller tar sig tillbaka en bit på spåret för att försäkra sig om att hon befinner sig rätt i spåret. Naturligtvis tar de här extra rundorna på krafterna och i slutet var hon rejält trött, vilket gjorde att hon tog sig förbi klöven två gånger innan hon slutligen hittade den. Förutom att domaren tyckte att hon gjorde ett mycket bra arbete, så var hon också den första hund som Görel dömt under det sista halvåret på just detta spårområde som tilldelats en etta i ö.kl. Det visar att markområdet är mycket svårspårat. Vilken härlig viltspårshund Isa är - enormt motiverad, spårnoga och mycket målinriktad!
Sedan var det så dags för Dicho att för första gången testa viltspår, för Görel ville se om han hade fallenhet för att viltspåra inför höstens planerade privatlektioner för henne (ett bra sätt att få tillgång till fina spårmarker)! Han har så här långt gått en hel del personspår, så jag vet ju om att han är intresserad och duktig på nosarbete. Dicho fick nu chansen att testa 1/3 av spåret som Isa precis gått och klöven flyttades nu närmre starten. Han var inledningsvis lite fundersam över vad det helt gick ut på, men redan efter några skunder så pinnade han iväg med nosen tätt tryckt mot marken. -Oj, vilken naturbegåvning! utropade Görel och när han några minuter senare oförtrutet forsatte sitt fina spårande, sa hon att hon trodde att Dicho skulle bli ännu duktigare än Isa. Så otroligt kul att han visar sådan talang i spåret - något att bygga vidare på, så nu ska det bli mycket viltspår för hans del till hösten! Domaren var också imponerad av att han klarade av att följa ett ö.kl.spår så pass bra som han gjorde och det var bara några enstaka gånger som han följde Isas doft (då lotsade jag honom tillbaka igen), för övrigt föjlde han spåret helt på egen hand. I slutet markerade han också med stort intresse klöven! Jag återvände regnvåt till bilen med ett enda stort leende på min läppar och tillsammans med en blöt, trött och mycket nöjd hund.
Några timmar senare sover nu båda hundarna så gott - trötta efter morgontimmarnas fantastiskt fina spårarbeten. Själv är jag också lite småtrött efter all skogsdoft och av det roliga spårandet! Men nu får jag avbryta mitt skrivande och börja packa, för imorgon reser vi till Tvååker och jag hoppas att den något dystra väderprognosen inför helgen inte stämmer, för nu hoppas vi istället på skönt sommarväder med lagom temperatur för våra tjockpälsade krulltottar!
