isaodicho

Jag kan inte låta bli att ge er ett litet smakprov på några bustrick som spjuvern Dicho gjort under den senaste veckan. I fredags när jag jobbade kort dag och var hemma redan efter fyra timmar så kom jag in i ett kök med ett golv som var övertäckt av trästickor från den ved som legat bredvid kaminen i flera månader, men nu verkade Dicho ha tyckt att det var dags att använda dem till något roligare än att elda med. Med tanke på hur många sönderbitna flisor som han spritt på golvet så verkade han ha roat sig rejält. Isa hade förmodligen provsmakat på en och annan liten träbit, men hon skulle förmodligen aldrig komma på tanken att röra vedkorgen från början - det grovgörat åtog sig lillebror med glädje! Fast lite fundersam såg han nog ut när jag han kom rusande mot mig i full karriär för att hälsa mig välkommen hem, för han märkte ju utifrån mitt kroppspråk att jag inte verkade helt nöjd med den nya golvmaterialet. Nåväl, efter att ha sopat och dammsugit upp allt på golvet så kom vi något försenat äntligen iväg på den efterlängtade eftermiddagspromenaden. Ingen ska säga att det är enformigt att ha hund, för det händer nya saker hela tiden!
                   
Här sitter Dicho i favoritställningen i trappor (rumpan på det övre steget och framtassarna på det nedre) och väntar på att gå ut!
                                 

Det som han sedan lyckades med idag trodde jag närmast var omöjligt för en hund av Dichos storlek, för när vi var ute på mossen under em, så lyckades han fånga en lite förskrämd mus i munnen. Blää, ikväll vill jag inte ha några blöta pussar av honom! Till en början såg jag inte vad han hade i munnen, men efter att han gjort ett ärevarv med den vettskrämda resenären så skrek jag NEEEJ med sådan kraft att båda två blev alldeles förskräckta! När Dicho tvärnitade och släppte musstackar´n så föll den i marken med benen rakt upp i vädret. Stendöd!! Om den dog av den hiskliga färden i munnen på en galen perro eller av mitt galna vårskrik eller av båda - lär vi aldrig få veta!
 
Men en sak är säker att möss som kommit fram ur sina gömmor när det varit plusgrader och sedan inte hunnit att krypa ner i sina hålor igen när det återigen blir kallare rör sig långsammare än vanligt och blir då ett lätt offer för lekfulla hundar och katter. På väg hem har Dicho sedan så´n tur att han stöter på en släkting till den nyss avlidna, men nu stannar han upp och kastar en snabb blick åt mitt håll - väl medveten om att jag inte verkar tycka den här typen av lekar är kul och under tiden hinner musen att sätta sig i säkerhet! Nöjd efter dagens spännande musjakt ligger nu Dicho vid mina fötter och sover så gott!