isaodicho

Nu går tiden verkligen i rasande fart och tro det eller ej, men nu är vi redan inne i julmånaden! Den här helgen har till stor del gått i viltpårets tecken. I lördags hade jag äntligen så gott om tid att det var möjligt att först lägga spår och sedan några timmar senare gå det. Trots hällande regn for Dicho och jag iväg till skogs tillsammans med Charlotte och hennes tre pigga och charmiga Norwichterrier.

Mitt mål var att Dicho skulle få tillbaka sin viltspårsglädje och att få honom bli så taggad i spåret som han varit tidigare under hösten. Efter en blöt promenad med hundarna blev det så dags att plocka fram spårutrustningen och först ut var en av Charlottes sötnosar och jag gick med som "domare". Det var urkul att se en så liten och energisk hund, som trots sina korta ben rörde sig otroligt smidigt över stock och sten. Synd, att inte ännu fler hundintresserade har fått upp ögonen för den här glada och trevliga lilla terrierrasen.

Sedan blev det så Dichos tur och så fort han förstod vad det var som var på gång så blev det liv i luckan - inget fel på motivationen här inte! När det återstod ca 20 m. till startplatsen får jag plötlsigt se ett viltsvin ta sig fram mot grusvägen som vi går på. När den får syn på oss försvinner den snabbt och ljudlöst in i skogen igen - hoppas vi slipper stöta på fler utefter spåren i framtiden! De verkar gnska lömska om mna får tro alla jägarhistorier som jag hört genom åren! Inledningvis drog sig Dicho sedan något åt vänster om spåret, men det var kanske inte så konstigt med tanke på viltsvinet som nyss passerat där.

Idag hade jag bestämt mig för att ställa höga krav på honom och att det enbart var spåret som gällde och inget annat, eftersom han de gånger som han tappat lite av sitt spårintresse istället ägnat sig en del åt saker utanför spåret. När jag därefter fått honom att hitta tillbaka tillbaka till spåret så gick det bra en bit till. Sedan virrade han en kort stund åt både höger och vänster, för att därefter hitta tillbka igen och göra en mycket bra spårning under spårets senare hälft. Oj vad han blev glad när han sedan hittade klöven och stolt som en tupp bar han tillbaka den till bilen. Jag hade kameran med mig i bilen, men på grund av det ihållande regnet så kunde jag tyvärr inte fotografera en enda gång! Följande foton är tagna under söndgens skogsbesök, då det blev betydligt bättre väder - torrt och fint med en och annan solglimt. 

Under bilfärden hem bestämde jag mig för att redan da´n därpå lägga ett nytt spår. för det är ju så härligt och extra roligt blir det ju när jag kände att det började lossna för Dicho igen. På söndagen for Mats och jag iväg med hundarna och efter att jag lagt spåret (med högre svårighetsgrad och betydligt längre än i lörd.) gick vi en lång skogspromenad, för att efter ett mellanstopp hemma (hann med lunch och lydnadsträning med Isa) åka tillbaka och gå spåret. 


                                              Skogsmulle 1

                                        Skogsmulle 2

Om jag tyckte det gick bra igår, så var det ingenting mot idag! Dicho gjorde en strålande spårning och Mats som inte sett honom viltspåra tidigare var mäkta imponerad! Förutom att Dicho ringade på ett mittenparti, så var det genomgående raka spåret med fokus mot den efterlängtade klöven. Bloduppehåll och svårigheter som sankmark och ett tjockt lövtäcke klarade han galant. Vad kul! Nu hoppas jag att Dichos enorma spårglädje har kommit tilbaka för att stanna!


                              Glädjeskutt efter att ha hittat klöven!

                                               Stolt som en tupp!
Nästa helg är jag i Sthlm, vilket i och för sig också är något att se fram emot! Men därefter längtar jag efter att återigen få tid över för viltspår, för den här helgens spårning har varit som en rejäl vitaminkick! Ja ,vad det är härligt med viltspår, så du som aldrig har testat: Prova - det är sååå kull! Hoppas nu det blir en mild vinter med möjlighet till mycket aktiviteter ute i skog och mark!