isaodicho

Här kommer några juliga rader från eran egen Dicho! Julen är en helg som jag tycker på alla vis är urkul, för då är de tvåbenta i familjen lediga och har gott om tid för både mig och Isa. Innan det är dags för Kalle Anka och jullekar samt andra återkommande traditioner som de tvåbenta i min familj har, så går vi alltid på en lång och härlig julpromenad och här får Isa och jag chans att också leka egna jullekar i ett betydligt högre tempo än de tvåbenta håller under promenaden. 



Ja, visst har matte och husse också stått en hel del vid spisen och förberett julmaten, men det kan ju också ge bra utdelning om man har tur - för om man tittar tillräckligt länge på dem med sina mest bedjande ögon, så kanske man får hjälpa till att smaka av både skinka och köttbullar!

Det roligaste är nog ändå att öppna julklapparna och och lagom till julaftons morgon så har Tomten hunnit att lägga fullt med klappar under granen.



Tomten som här håller på att byta om inför juklappsutedelningen ser till en början lite läskig ut, men se´n känner jag att han luktar lillhusse och då är det lugnt!

Här hjälper jag honom att vakta juklapparna, så att ingen försöker att öppna dem innan det är dags! Men, oj vad jag själv blir sugen, men matte skulle nog bli arg om jag tjuvstartar så jag får nog relaxa och försöka hålla tassarna i styr en stund till!




Jag är nog världens bästa perro på att snabbt tugga bort pappret på paketen, för att sedan kunna se vad som gömmer sig inuti! Här får vi varsin kul leksak som matte köpte på Sthlms-utställningen och till min stora glädje så piper den avlånga älgtomten när jag greppar den mellan mina tänder! Hoppas nu den här mjukisleksaken är tåligare än de som jag fått tidigare, för när jag lekt tafatt med dem och sedan blixtsnabbt fångat dem i ett fast käkgrepp så går de oftast sönder redan efter någon dag!




Det är också kul att träffa olika släktingar och i år firade vi bl.a. med "farmor" och "farfar", som bor så nära som i Malmö. Därifrån blir det inga bilder, för vid det här laget hade matte slutat att att fotografera. Däremot har hon tagit ett foto på mig då jag vilar på min favoritplats i soffan och på uppdrag av uppfödar-Åsa har hon också fångat mig på bild med båda mina ögon fullt synliga. Det var minsann inte det lättaste, eftersom min päls just nu är ganska lång! Matte lyckades i alla fall ganska bra till slut! Här kommer ett foto som jag faktiskt är riktigt nöjd med - inte varje dag man fastnar på bild i snygg och vattenkammad frissa! Vad gör man inte för att matte ska bli nöjd!




Till alla perrokompisar i Sveriges avlånga land: Ett Gott Nytt År och hoppas att vi ses på det nya året!

Kram
           Dicho