isaodicho

Här kommer nu en tillbakablick på mitt hundår 2011! Det är inte utan att det ännu en gång slår mig hur fantastiskt kul, händelserikt och lärorikt det är att vara hundägare till två helt ljuvliga perros! Isa och Dichos personligheter är ganska olika varandra, vilket gör att arbetet och träningen med dem aldrig blir enformigt. Det visar också att det inte finns några givna sätt att arbeta med sina hundar, för det som fungerar med den ena kanske inte alls går hem vid träningen med den andra.

Fantasirikedom är något som jag tycker är viktigt att plocka fram vid hundträning, för annars finns det risk att man tränar för monotont utan att komma någon vart (om det nu händer finns det tack och lov också duktiga hundmänniskor att rådfråga). Dessutom är också envishet (att aldrig ge upp) en bra egenskap de gånger som man stöter på problem och tycker att man står helt still och bara stampar vatten. Och sist men inte minst, så ska man tycka att det man håller på med är roligt och egentligen spelar det väl inte så stor roll vilken form av aktivitet man håller på med bara man upplever att man har kul tillsammans med sin fyrfota vän. En del tycker kanske att lydnad och viltspår är bäst, medan andra gillar utställningsvärlden och inte bara för att försöka erövra titlar till sin hund, utan kanske för att den sociala biten med andra hundintresserade är så trevlig! Jag tycker inte att det finns något rätt eller fel - bättre eller sämre, för det viktigaste är väl ändå att man som hundägare hittar glädje i att vara hundägare!

För min del kan jag inte nog säga hur glad jag är att jag och min familj för snart fem år sedan bestämde oss för att bli perroägare! Nu får jag nog passa mig så det här inte blir en tillbakablick som sträcker sig längre tillbaka i tiden än jag tänkt mig, så tillbaka till år 2011! Det var året då jag bestämde mig för att ta mig i kragen och inte bara träna lydnad med Isa, utan också att börja tävla med henne. De första två tävlingarna hade vi otur att hamna i kaotiska platsläggningsgrupper (där det utbröt både slagsmål och full kalabalik). Isa, som under ett halvårs träning klarat momentet galant, började nu plötsligt att resa sig. Hon fik fina poäng på de inledande tävlingarna trots att hon missde 30-poängarna. För att nå upp till poängen för en etta så satte jag in hårdträning med platsläggningen, med målet att göra det till det roligaste momentet Isa kunde tänka sig. Med hjälp av variationsrik träning och massor med belöningar så lyckades det till slut. Det kändes som en stor framgång när den första ettan kom och se´n blev det två till och en LP1:a av bara farten i samma månad. I en av tävlingarna lyckades hon med bedriften att uppnå drömpoängen 194 och den karamellen kan jag minsann suga på ännu ett tag!

Inför nästa år är vi nu mitt uppe i att träna in tvåans moment och det ska bli så kul att till våren få börja tävla henne igen! Isa har sedan i höstas haft en del svårigheter med sitt långseende, vilket jag får ta hänsyn till när jag t.ex. tränar henne i mörker med artificiell belysning, bl.a. genom att undvika moment då jag förflyttar mig för långt ifrån henne. Jag hoppas innerligt att synnedsättningen inte ska bli ett hinder för henne framöver, för hon älskar verkligen sin lydnadsträning och jag tycker det är så kul att få träna en perrotik med så mycket vilja och glädje som Isa har. Hennes otroliga energi och arbetsglädje smittar ofta av sig på mig, så att jag blir både glad och uppåt om jag känner mig trött och lite hängig efter en lång arbetsdag!

 

Under året har jag också varvat lydnaden med att viltspåra och för att testa hennes form har hon även fått gå några tävlingsspår i Ö.Kl., och att hon är en fortfarande är en duktig spårhund visar ju de ettor som hon har blivit belönad med.  


                                Lek  med klöven!

Vad har då lillkillen Dicho hittat på under det gångna året? Jo, han har också börjat viltspåra under hösten. Dessförinnan har han enbart gått personspår och då har han visat att han är bra på nosarbete. När jag sedan lät Isa spåra för en domare, så bad jag även henne titta om hon tyckte att Dicho hade någon fallenhet för viltspår och hon häpnade över hans naturbegåvning. Efter att han därefter hade tränat på ett anslagsspår, så klarade han anlagsklassen redan veckan därpå.



Några veckor senare så fick han också en etta i Ö.Kl. och häromdagen tog tog han ännu en etta och innan 2011 tagit slut kom så den sista ettan som krävdes för att bli SE VCH. Ett stort tack till viltspårsdomarna Görel Hilborg och Eva Hörnfeldt Ahlin och att vi fick möjlighet att spåra i era fantastiskt vackra spårmarker i Skånes mitt!


Otroligt vackert kring Högestad slott - tidig morgon med dimman som lättar och solen som tränger igenom molnen. Fem minusgrader och hög fin luft - kan knappast bli härligare spårväder!  

Vilken underbar spårhund Dicho är! Han lyckades med bedriften att återigen få tillbaka sin spårglädje och att inhämta den spårsäkerhet som krävs för att klara ett championat. Han var också otroligt viljestark i årets sista spår och trots att det gick på Högestads mark som har mycket vilt (både synlig kronhjort och nyligen passerat vilt), så tappade han inte fokus på själva spårningen, vilket var mycket bra gjort! Dichos två enormt fina avslutande spårningar gav honom följande omdömen: *En hund som spårar riktigt bra och med glädje, även eloge till hundföraren. *En hund med mycket go i och som spårar målmedvetet och har ett umärkt samarbete med sin matte.


                           Dicho taggad inför spårstart!

                         Grattiskram efter avslutad spårning!

Dicho som nybliven viltspårschampion grattas av domaren Eva!
 
Det som nu kommer skrev jag någon dag före Dicho tog de här sista ettorna, eftersom det gått lite upp och ner en tid så tänkte jag nog att årets två sista tävlingsspår (som var anmälda sedan en tid tillbaka) mer skulle få fungera som träningsspår och att jag först år 2012 skulle kunna jobba vidare med honom, för att så småningom få honom i så god spårform att han skulle klara de återstående öppna klass-spåren. 

Med facit i hand så är det nog ändå så att det har gått lite väl fort under höstens senare del, för jag märker att han emellanåt har tappat lite av geisten i viltspåret. Nu kommer jag att backa bandet och ge honom fler grunder innan det är dags att nästa år tävla vidare. Det ska bli så spännande att följa hans framtida utveckling i viltpåret! Vill också passa på att tacka Micke för alla goda tips för att hjälpa till att få tillbaka Dichos arbetsglädje i spåret, bl.a. tipset att precis som i lydnaden vara noga med att skriva dagbok utifrån varje träning i spåret är något som jag ska bli bättre på! För mitt mål med viltspåret är ju inte bara att mina hundar hjälpligt ska klara ettorna i Ö.Kl., utan framförallt att de tillsammans med mig ska känna glädje i spåret samt att de ska bli skickliga och spårnoga.

Jo, då jag hann faktiskt med backa bandet några veckor genom att ge honom några enklare spår som legat en kortare tid och därefter successivt ökat svårighetsgraden, men att det skulle gå så här fort trodde jag aldrig! För han har visat en sådan urkraft under tävlingsspåren, t.ex. när han mött svårigheter av olika slag eller när han fått vittring på klöven.



Dicho har också tränat en del lydnad och förutom våra dagliga pass, så har han under året som gått hunnit att avverka två lydnadskurser. Till våren kommer han att fortsätta med ännu en fortsättningskurs och jag tycker att framförallt hans förmåga att fokusera och koncentrera sig har blivit så mycket bättre. Dessutom tycker jag att han har mognat mycket under det gångna året, för kring 2 1/2-årsåldern kändes det som om mycket började att falla på plats. Han har också blivit så mycket  tyngre och mer satt i sin välmusklade kropp. Det känns onekligen som om det händer mycket positivt med en perrohanes utveckling i åldern 2-3 år.  



I somras lyckades han också charma ett antal domare i utställningsringen. Efter att under två dagar i hård konkurrens blivit fjärde Bästa hanhund på Perropecialen i Tvååker, så lyckades han några veckor senare att erövra titlarna Svensk och Dansk utställningschampion. Efter fina rundor i ringarna fick han då de finaste omdömena han någonsin fått så här långt och det var inte utan att jag som ägare till min underbare perrohane kände mig otroligt stolt och glad!

På sensommaren fick Dicho också ett godkänt SoR-prov, eftersom vi inte kunde åka på Grännaträffen så gjorde han istället provet här nere i Skåne. I sällskap med giganitiska raser som newfoundland, landseer och leonberger såg Dicho ut som en liten mygga! Trots sin ringa kroppsvikt jämfört med de andra tävlande genomförde han alla momenten i provet utan några som helst problem! Vattenarbete i olika former har han älskat sedan han som liten valp tog sina första lite trevande simturer på grunt vatten. Simtekniken finslipade han extra i somras, då vi startade varje dag under semestervistelsen i vår sommarstuga med en simtur på omkring 50-75 m.

Om jag summerar år 2011 för Dicho, så har det varit ett fantastiskt år! Att han att han är snygg att vila ögonen på har han ju visat genom sina två utställningschampionat och att han dessutom är duktig i arbete av olika slag vittnar godkänt SoR-prov om och nu senast SE VCH.

Jag är som ni nog förstår enormt nöjd och glad över båda mina hundars insatster under det gångna året. Deras meriter och framgångar i arbete av olika slag visar ännu en gång prov på perrorasens enorma mångsidighet!

Jag ser nu fram emot ett nytt och spännande hundår 2012!/Louise