isaodicho

Nu är det äntligen dags att skriva några rader! Jag har den senaste tiden haft fullt upp och har helt enkelt inte hunnit med min blogg. Trots att mitt jobb för närvarande är hektiskt, så har jag också hunnit med en hel del roliga hundaktitiviter. Dichos lydnadskurs en gång per vecka går framåt, fast idag var det tufft för honom! Jag märkte redan när han närmade sig de övriga i gruppen att det fanns härliga dofter i luften och mycker riktigt så fanns det en tik som precis kommit i i höglöp. Med tanke på det svåra störningsmomentet, så tyckte jag i alla fall att Dicho arbetade på bra. Han är ju inte så explosiv som Isa kan vara - med honom försöker jag öka både tempo och snabbhet, t.ex. få honom ännu mer alert och reaktionsnabb i rörelse samt göra kvickare platsliggningar. 

Under helgen som varit har jag deltagit på en otroligt rolig och lärorik lydnadsträningsdag i Kungsörs hundarena. Vilken imponerande anläggning med 1000m2 konstgräs! Och så många trevliga och duktiga hundmänniskor som kom dit! Sammanlagt var vi tio ekipage. desutom var det också några av oss som hade två hundar. Det var framför allt Isa som jag drillade, men Dicho kom också med på ett litet hörn. Mats var med och skötte marktjänst med den äran och Dicho satt lugnt och fint vid hans sida och tittade intresserat på träningsekipagen. Isa tyckte inledningsvis att det var svårt att sitta fastbunden utan att gnälla de stunder som hon väntade på sin tur, men när jag började lägga henne i sin bur kopplade hon av utan problem. För visst känns det bra att hundarna verkar kunna koppla av även utanför lydnadsplanen.

                                         
                                                     Samling och presentation 
                                                                                                                                                              
Under dagen, som bestod av ett förmiddags- och eftermiddagspass, ingick Isa och jag i tre olika grupper. Vi inledde med en platsliggning och Isa som aldrig varrit i hallen förut började plötsligt att nosa mer än hon gjort tidigare och jag fick säga till henne några gånger, sedan gjorde vi gruppmomentet i sittande. Därefter blev vi indelade i grupper och i den först gruppen var vi fyra deltagare och där tränade jag framförallt Isa i att röra sig i rätt position vid min sida. Hon har numera en tendens att ibland gå lite för långt fram samt att snedställa sig något, bl.a. jobbade jag henne utefter långväggen samt  förflyttade mig med vänster fot - fördröjning - stopp och ihop med båda fötterna o.s.v. Allt för att få henne ännu mer uppmärksam på att förflytta sig samtidigt som mig i långsam takt.

Det finns ju ett ordspråk som lyder: det går inte att lära gamla hundar att sitta och det får jag väl försöka slå hål på när det gäller lydnaden med inriktning på tävling. Som liten valp fick Isa framförallt träning i vardagslydnad, så småningom kombinerat med en del andra hundaktiviteter, så hennes lite mer målinriktade lydnadsträning påbörjade jag ganska sent. Hon är så tacksam att jobba med - arbetsvillig och energisk, så om jag någon gång länner mig lite seg när vi sätter i gång så brukar hon lyckas att få mig på gott humör! För mig är det viktigt att glädjen finns i det jag gör med mina hundar och jag hoppas och tror att det roliga med lydnadsträningen ska hålla i sig, för det är ju en så´n häftig känsla att se att hunden efter ett otal träningspass slutligen kan klara av olika moment.

Tillbaka till hallen: I grupp nr två var vi tre stycken och där tränade jag en del apportering. Isa kan var lite tveksam att ta apportbocken omedelbart då det luktar främmande hund om den. Susannes tips om att vara noggrann med att hålla sin egen hand på den del som hunden greppar när domaren lämnar över apporten samt att gnida lite extra för att ens egen doft ska locka hunden att ta den snabbare kan låta som ett självklart tips, men det är inte alltid att man tänker på sådana enkla lösningar inne på tävlingsplanen. För att få bort nosandet vid platsliggningen, så prövade vi att en stod bredvid Isa och gav henne en tillsägelse så fort hon visade tendens att nosa, medan jag som stod betydligt längre bort stod för berömmet och det positiva. Det känns så fel när hunden får uppmärksamhet av föraren när den gör något oönskat! Till sist hann jag också med hopp över hinder, något som Isa tycker är toppenkul!
                                              
                                           
                             
                                                                                                                                             Foto: P. Lönngren

Jag tog också ett kortare pass med Dicho och med honom blev det mest några lekfulla övningar innan det var dags att bryta upp vid halv ett-tiden för lunch och hela gänget for hem till Biggan fantastiska träkåk från 1900- talets början, för att där bli bjudna på en smakfull soppa och en massa goda tillbehör. Tack för den goda lunchen och tänk vad gott det kan smaka gott med mat efter ett intensivt träningpass! Vi hann öckså med en del trevligt småprat innan det var dags att bege sig tillbaka till hallen. 

                                      
                                                                                   Pausvila för Chinco o Kicki

Under eftermiddagen kunde jag märka att Isa började bli lite trött och när det var dags för sista gruppen, så tappade hon en del ork och kraft och var inte alls så fokuserad som hon brukar vara. Jag fick en del bra tips av Johan för att få henne att komma ännu nämare min vänstra sida, som t.ex. att kalla in henne från sittande bakom mig medan jag rör mig framåt och sedan belöna henne med godis från min vänsterhand som jag håller mot lårets utsida.
 
                               
                                                                                                                               Foto: P.Lönngren                  
                                              
                                                                              Disa o Biggan                                                                         
                                     
                                                                             Zelma (Dichos mamma) o Åsa in action
                                     
                                                                                         Tova o Johan 
                                     
                                                                                        med störning 
                               
Vid 18-tiden avslutades så träningsdagen och då var det inte bara hundarna som var trötta, för själv kände jag mig också ganska mör. 

                                     
                                                                                 Susanne o Ella: Slut för idag!

Vi for sedan de tio milen tillbaka till mina släktingar i Norrköping för att stanna där ytterligare några dagar innan vi på måndagen styrde kosan mot Skåneland.

Tack alla härliga perroentusiaster för en rolig och lärorik träningsdag - hoppas att vi snart träffas igen!